Segerdagen, 9 maj i Stockholm

Tisdagen den 9 maj uppmärksammade Sveriges Kommunistiska Parti Segerdagen över Hitlerfascismen och slutet av andra världskriget i Europa med ett möte vid Slussen i Stockholm.

För SKP talade Kjell Bygdén och som gäster talade Jannis Konstantis för Greklands kommunistiska parti, KKE, och Silas Barett Chotai för Revolutionär Kommunistisk ungdom, RKU. Talarna framhävde Sovjetunionens och dess Röda armés avgörande bidrag till att fascismen i Europa kunde krossas samt det folkliga motståndet och partisankampen i länder som Grekland och Jugoslavien. Det har gått 72 år sedan dess men en samhällsutveckling mot fascism är en tänkbar realitet även i nutid när kapitalismen mobiliserar de mörkaste krafterna mot en socialistisk samhällsförändring.

Kjell Bygdén, SKP

Jannis Konstantis, KKE

Tal från Kjell Bygdén, Sveriges Kommunistiska Parti

9 Maj Socialismens seger över fascismen

Nyligen publicerade arkiv från FN visar att både USA och Storbritannien hade ett statligt samarbete med den tyska fascismens Tredje Rike. US- amerikanska storkoncerner som Ford, GM, ITT och Chevron samarbetade och investerade i den tyska krigsindustrins företag som IG- Farben, Krupp-verken, Opel, Daimler m.fl. som använde koncentrationslägerfångar som arbetskraft.

Washingtons och Londons politiska ledning gjorde gemensam sak för att gå dessa intressen till mötes, bl.a. genom sin undlåtenhet att bomba nazisternas infrastruktur eller att öppna en andra krigsfront från väst. De båda borgerliga ”demokratierna” gjorde alltså gemensam sak med fascismen/nazismen. Precis vad vi kommunister alltid hävdat men nu finns det dessutom som bevis från en källa som ingen kan förneka- deras egen.

Vad talar då detta om för oss? Jo, bevis för att fascismen/nazismen föds ur kapitalismen som ett militant svar mot en socialistisk utveckling.

Arkiven påvisar också att Sveriges statliga institut “Sanning för levande historia” utövar en funktion av att dupera en hel befolkning, liksom kommande generationer i försöken att sätta likhetstecken mellan socialism/kommunism och fascism/nazism.

Men sanningen, även om den inte är levande p.g.a. att den statliga kapitalistiska propagandan utövar sin roll som historieförfalskare är att kapitalismen som samhällssystem ska kunna undgå en granskning och stå fri från sina brott mot folkrätten, sin arbetarfientlighet, exploatering och diktatur, m.m.

Lagom till den 9 Maj, och högtidlighållandet av Socialismens seger över Hitler fascismens arméer, har arkiv från FN:s kommission om krigsbrott under andra världskrigets era, som undersöker nazismens förintelse publicerats.

Arkivens källa är väst- ländernas regeringar, inklusive de som var i exil vid tiden för kriget, som den belgiska, polska och tjeckoslovakiska. Tiden för den period som arkiven behandlar är mellan 1943-1949. Washington och London har i decennier motsatt sig att FN skulle offentliggöra arkiven. Vi frågar oss varför?

Noteras bör att publiceringen av arkivet förra månaden gavs en minimal plats i den västerländska mediabevakningen.

Jo, arkiven avslöjar mer än att Väst- länderna hade kännedom om nazi-erans brott; de ger prov på ett förödande statssamarbete, något som står i skarp kontrast till den officiella västerländska historieskrivningen.

De västallierade var väl medvetna om nazisternas slutliga lösning, i vilken miljoner europeiska judar och slaver systematiskt tvingades att arbeta sig till döds eller förintas i gaskammare.

De publicerade arkiven talar om för oss varför USA och England inte gjorde mer för att med sitt formidabla flygbombardemang förstöra Nazitysklands infrastruktur. Eller varför de lät bli att öppna en andra krigsfront i väst som Sovjetunionen under hela krigstiden från juni 1941 till 1944 påkallade, för att bli avlastade från nazihorderna.

Men de väst- allierade nöjde sig med att se på när nazisternas krigsmaskin gjorde vad den från början var avsedd för, att förgöra och eliminera huvudfienden till kapitalet i väst: Sovjetunionen och varje genuin internationell socialistisk rörelse. Att bomba nazisternas infrastruktur skulle för väst ha varit likvärdigt med att utradera dessa utsikter och västs investeringar i det Tredje riket.

En rapport i tidskriften Deutsche Welle kommenterade att: «Dokumenten klargör att Västs allierade krafter visste mer före krigsslutet om nazisternas system av koncentrationsläger än vad som hittills varit den rådande uppfattningen».

Förklaringen till detta skulle kunna vara de västallierades känslokyla inför nazisternas offer. Etablissemangen i Washington och London anklagades ju för att hysa antisemitiska fördomar när dess båda regeringar skandalöst avvisade tusentals europeiska judar under andra världskriget, direkt i händerna på naziregimen och in i döden.

Men den största faktorn var att västs regeringar och inflytelserika sektorer var obenägna att hindra nazisternas ansträngningar mot Sovjetunionen, trots att Sovjetunionen var en symbolisk allierad. I förlängningen av detta medverkade naturligtvis amerikanska och brittiska makthavare överlagt till bålverket mot kommunismen i Europa och 26 miljoner döda sovjetmedborgare. (om det skulle hållas en tyst minut för varje Sovjetmedborgare som dog i 2a världskriget, skulle världen förbli tyst i 50 år)

Arkiven säger inte att alla politiska ledare i USA och Storbritannien delade eller ens var medvetna om denna outtalade strategiska vision. Ändå måste ledare som President Franklin Roosevelt eller Premiärminister Winston Churchill, utåt sett antifascister betraktas mot en bakgrund av det systematiska samarbetet mellan Wall Street’s storföretag och Nazitysklands storkoncerner.

Amerikanska industrijättar som Ford, GM, ITT och Du Pont investerade stort i den tyska industrins motpartners som IG Farben (Bosch, Agfa, Kasella, Bayer, Hoecht), Krupp- verken Opel, Siemens och Daimler, m.fl.

Bl.a. IG Farben och Krupp hade de privata koncentrationsläger för den maximala vinsten. Amerikanskt och brittiskt kapital var väl integrerat i den nazistiska krigsmaskinen som i sin tur var beroende den smutsiga hanteringen med slav-arbetskraft.

När sedan kriget gick mot sitt slut och Sovjetunionen syntes kapabel att besegra Tyska riket på egen hand var amerikanerna och britterna oförberedda i sin upptrappning från västra och södra Europa.

Målet ställdes då om till att rädda västs tillgångar i nazi-riket.

Allen Dulles, ledaren för det som snart skulle bli CIA, (American Central Intelligence Agency), hjälpte ledande nazister och deras guld, plundrat från Europa att komma undan på hemliga vägar kända genom “Operation Sunrise”. Brittiska military intelligence MI6 var också involverat i de underjordiska amerikanska ansträngningarna att rädda nazisternas tillgångar.

Socialismen och Sovjetunionen förklarade fortsättningsvis västs kyla i det “Kalla krig” som omedelbart följde på det andra världskriget.

Det kalla krig som USA och Storbritannien sjösatte efter år 1945 var endast fortsättningen på de fientliga handlingar gentemot Moskva som pågått lång tid före andra världskrigets utbrott 1939, bl.a. i formen av Nazitysklands uppbyggnad.

Likvideringen av den nazistiska krigsmaskinen tillsammans med Sovjetunionen låter sig lättast förklaras av att väst hade tillgångar i nazi-maskineriet som kunde återanvändas i det amerikanska och brittiska kalla kriget, mot Sovjetunionen.

Allt detta har förankring i nutid genom att Washington, Storbritannien och NATO allierade vänder sin fiendskap mot Moskva. Den obarmhärtiga uppbyggnaden av en NATO-offensiv med styrkor runt Rysslands gränser, den ändlösa russofobin i västerländsk propagandistisk media, den ekonomiska blockaden i form av sanktioner baserade på vaga påståenden. Allt är djupt rotat i historien.

Kalla kriget mot Moskva föregick det andra världskriget och fortsatte efter segern över nazismen och fortsätter intill denna dag, oavsett det faktum att Sovjetunionen inte längre existerar. Varför? Jo för att Ryssland uppfattas som en rival till den angloamerikanska kapitalistiska hegemonin precis som Kina eller någon annan uppkommande kapitalistisk makt som underminerar den önskvärda unipolära hegemonin.

Triaden USA, UK och Nazityskland är idag USA, EU och NATO som samarbetar med nazi-regimen i Ukraina och Jihadismens terrorgrupper som skickas iväg som legoknektar i krig mot ryska intressen i Syrien eller på andra ställen.

Spelarna kan bytas ut över tid men roten till sjukdomen kvarstår- imperialismen- att världens egendomar är intecknade av några mycket få personer, som för att äta sig ännu mättare måste erövra av varandra. Det sker genom erövringskrig med sina militärapparater och stater bakom sig.

Det ständiga kriget, kallt eller inte kommer endast att upphöra när världen ägs gemensamt, när kapitalismen slutligen besegrats och ersatts av ett genuint demokratiskt system. Socialism!

Kommunisternas 1 Maj 2017 i Stockholm

Många fler demonstrerade i Stockholm på 1 Maj tillsammans med Sveriges Kommunistiska Parti

(SKP), Kommunistiska Partiet och Revolutionär Kommunistisk Ungdom, jämfört med 2016.

Efter samlingen på Mynttorget gick demonstrationståget under parollen Första Maj med

Kommunisterna, ett hav av fanor och blåsorkesterns medryckande toner genom centrala Stockholm

till Sergels torg som var upp till räcket smyckat med vimplar, fanor och plakat med politiska budskap.

Där fanns även ett tält för varje parti med tidningar, böcker, märken och annat informationsmaterial.

Innan de tre arrangörernas representanter talade gavs plats åt aktionsgruppen Nej till NATO,

organisationen Nej till EU och en representant för SEKO-tunnelbana att framföra ett 1 maj-budskap.

Nya paroller för i år var bland annat Stoppa krigsövningen AURORA i Sverige i september, Satsa på

förorten, fritid, jobb och utbildning, Bygg billiga hyresrätter och Ingen Värnplikt under NATO-befäl.

Dagen avslutades med fest på Solidaritetshuset.

Tal av SKP Stockholm, 1 Maj 2017

Kamrater!
Idag, den 1 Maj 2017, håller SKP, KP och RKU, en enad demonstration av klassmedvetenhet på arbetarklassens internationella högtidsdag.

Historiskt är fackföreningsrörelsen den centrala organisatören den 1 Maj.
Men det räcker inte att den mobiliserar med de krav som idag rör arbetarnas dagsaktuella intressen, när problemet är det exploaterande systemet och tillhörande klassamhälle som medför korruption, spekulation, ett otryggt arbetsliv, bostadsmisär, brister inom skola, vård och omsorg, privatiseringar och nedskärningar på sociala- och arbetsrättsliga områden, arbetslöshet och hemlöshet m.m.
Klassklyftorna ökar ständigt medan knappheten på pengar blir alltmer påtaglig i arbetarförorterna. Magra löneuppgörelser är inget som ändrar på detta.
Klassamhället är kvar, i det fallet har inget förändrats, därför är vi här i dag och har varit sedan 1917 då SKP bildades.

Kamrater!
Lite grundläggande klassmedvetenhet är t.ex. att arbetarnas och kapitalisternas intressen är oförenliga. Att arbetaren exploateras i varje arbetsmoment inom produktionen, liksom i reproduktionen (skolan, vården och omsorgen) av kapitalets stat och underlydande landsting och kommuner. Exploateringsgraden idag är 1:16. Det betyder att de arbetande under en 8 timmars arbetsdag endast får betalt för en halvtimme, resten går till arbetsköparna.

Deras vinst som Marx kallade mervärde har naturligtvis ökat sedan hans dagar. Produktionsprocessen har effektiviserats bl.a. genom teknologiska framsteg men också på de arbetandes bekostnad med underbemanning, stress, sämre arbetsmiljö och utbrändhet som följd. Besparingarna på de arbetandes bekostnad har gått så långt att sjuksköterskor, barnmorskor och läkare p.g.a. stress och överbelastning blivit alltmer sjukskrivna och många väljer att lämna sina arbeten.
Men den ökade reaktionen gör också fackföreningarna mer progressiva, som Hamn 4:ans strejk i Göteborg i deras kamp mot avskedade arbetskamrater och för självklara krav att få fackliga fri-och rättigheter, hälso- och säkerhetsåtgärder på arbetsplatsen, rätt till arbetstillstånd och semester. Vi gläds över hamnarbetarnas solidaritetsstrejker för sina arbetskamrater i andra länders hamnar och som senast tvingade arbetsköparna att efter en konflikt återanställa 47 hamnarbetare i Lissabon. Detta är ett fantastiskt bevis på internationell solidaritet och att strejkvapnet är myckrt effektivt.
Vi stöder SEKO, service och kommunikationsfacket som organiserar 9 olika branscher bl.a. trafik, tele, väg & ban och sjöfolk och inte minst tunnelbaneförarna. De progressiva krafterna som fick gehör på den nyligen avslutade SEKO -kongressen, mot förbundsledningen och kunde anta krav på 30-timmars arbetsvecka, förbud mot bemanningsföretag, outsourcing och otrygga anställningsformer.
6 timmars arbetsdag med bibehållen lön  är ett mycket rimligt krav för alla arbetande!

Kamrater!
Grundläggande klasskännedom är att det finns en exploatör och en som är exploaterad. Alltså finns ingen medelklass eller möjligheter att göra “klassresan”. Denna borgerliga saga avsedd att splittra arbetarnas enighet och solidaritet har emellertid skapat arbetare som tror sig ha gjort klassresan, mot bakgrund av att som tjänstemän nästan fördubblat sina lönepåslag, från 6500 kronor till 12 000 kronor under 15 års tid.
Det är sannerligen ett magert resultat av 15 års lönekamp inom LO-förbunden men poängteras bör att tjänstemän och andra i den förmenta medelklassen fortfarande tar emot sin lön ur samma hand som traditionella knegare- ur kapitalistens.
Denna splittring av arbetarklassen har säkrat kapitalisternas tillvaro. De som är en klass för sig, för att de uteslutande lever av andra människors olika arbeten.
I dag äger 15 familjer 70 % av  den svenska börsen, ensam äger Wallenberg 43 % av den.
De är där uppe för att vi hålls här nere!

Kamrater!
I världen som helhet ägde 2014 åttiofem personer lika mycket som hälften av världens fattigaste befolkning. Denna skara har i dag reducerats till åtta.
Det är en enorm kapitalkoncentration som underlättats av olika internationella instrument som IMF, ECB och EU men också genom imperialistismens krig och statskupper i andra länder för att stjäla deras råvaror, främst energiresurser men också att använda som nya avsättnings-och arbetsmarknader. Därför plågas folken i Mellanöstern av brutala krig, därför görs färgade revolutioner, som den fascistiska statskuppen i Ukraina, finansierad av USA/EU, därför utnämns folkligt valda ledare till diktatorer som i Jugoslavien, Irak, Libyen, Syrien, Kuba, Venezuela, DFR Korea, Ryssland eller Kina.
De som hotar världen och de ansvariga för krigsförbrytelser finns att söka i USA, NATO och EU.

När nu vår jord delats upp mellan några monopolkapitalister och någon av dem måste äta ännu mer mätt, återstår en omfördelning – omfördelningen sker genom krig.
Här kommer imperialismens självpåtagna frihet in att göra andra länder ofria. Beröva dem vad de har. Då går det stora och frihetstörstande landet USA med sin styrka i täten för den samlade imperialismen och dess omåttligt rika individerna följer upp med sina respektive stater och militärapparater bakom sig, som betalats av oss arbetande. På bekostnad av våra liv och vår välfärd bombas andra länder till grus och aska och skapar flyktingströmmar.

Kamrater!
Sveriges styre har länge äventyrat den neutralitet och alliansfrihet som fortfarande är den svenska folkmajoritetens vilja. Mot denna löper den statliga median amok och fungerar megafon åt imperialismen under USA:s och NATO:s ledning. Därför skriker den ut sin russofobi medan krigstrummorna dånar. Trumpeternas anfallstapton ljuder gällt mot suveräna länder som Syrien,  Venezuela och DFR Korea.
Imperialismen demoniserar för att legitimera krig, blockader och sanktioner mot suveräna länder.
USA/EU och dess plundrande allians NATO har inte något att göra med vem som ska vara president i Syrien eller någon annanstans. Det är upp till varje folk att välja sina politiska ledare och vilket statsskick som passar bäst.

Nej till svenskt medlemskap i NATO!

Kamrater!
Opportunismen i ledningen för Socialdemokratin, Vänsterpartiet och LO i samarbete med kapitalet förråder och passiviserar arbetarklassen. Opportunismen hindrar en livaktig fredsrörelse att växa fram. Folken har ingen nytta av krig, har inget otalt med varandra.
Det är de som kan dra ekonomisk fördel av plundringstågen och deras generaler som vill ha krig.
Opportunismen hindrar kunskapen och förståelsen för hur det utpräglade klassamhälle vi lever i förminskar folkets liv.

Kamrater!
Vi revolutionärer vet att kapitalismen inte låter sig förbättras. Det är med dessa insikter som vi är revolutionärer och förstår nödvändigheten av klasskamp. Att företräda arbetarklassen och dess krav fram till socialism och det klasslösa samhället för att folket självt ska bli ägare till de rikedomar de skapar. Vinsterna kan då tas direkt från produktionen för att finansiera en fungerande välfärd och samhällsservice. Och glöm ej att det finns en stor rikedom i mänskliga värden.

Och det finns ett annat ideal än det som av minoriteten påförs majoriteten. Vi firar i år också 100 år av den Stora Oktoberrevolutionen 1917, som gav folket på dess djupaste skikt ett maximum av demokrati, genom proletariatets diktatur eller proletariatets demokrati. Borgarna må spy ut sin galla över den och allt som luktar socialism. Det har de alltid gjort.     Socialismen 1917 innebar frigörelsen från kapitalets ok, från imperialismens krig.
Många folkliga och arbetsrättsliga reformer från den hjälpte arbetarklassen att ställa krav också i väst men till skillnad från vårt samhälle gav Oktoberrevolutionen de arbetande makt i politiken, samhälleligt ägande av produktionsmedlen i ekonomin, kollektivism och kamratanda i mänskliga relationer. Ingen utsugning, ingen arbetslöshet, ingen nationalism, inget nationellt förtryck, ingen fattigdom. Oktoberrevolutionen förde Sovjetfolken från analfabetism till en mycket hög bildningsnivå för alla, en avgiftsfri utbildning, hälso- och sjukvård, arbetsrättsliga förmåner och lagar som 8 timmars arbetsdag och 40 timmars arbetsvecka, betald semester, sjukersättning osv. och m.m. på vilket folken i Sverige och Västeuropa ännu profiterar.

Socialismen är framtiden!

Nej till svenskt medlemskap i NATO!
Sverige ut ur EU!
Leve de kommunistiska partierna!
Leve 1 Maj!
Leve den internationella solidariteten

Internationella kvinnodagen firades av kommunisterna i Stockholm lördagen den 5 mars

Barbara Brädefors från Sveriges Kommunistiska Parti, SKP, förmedlade en framåtriktad analys för kvinnors och mäns jämställdhet från en internationell kommunistisk kvinnokonferens i Aten för några månader sedan.

Hjördis Fohrman från Kommunistiska Partiet i Göteborg talade om svenska arbetarkvinnors envisa kamp om mänskliga rättigheter i arbetslivet och på det sociala området.

Guiffrey Tejerina från Bolivias Kommunistiska Parti underhöll med sånger på spanska och svenska.

En appell för solidaritet med den i USA fängslade Ana Belen Montes framfördes.

Hjördis Fohrman

Guiffrey Tejerina

Anita Salvén

Barbara Brädefors

Wessen Welt ist die Welt? – Vem tillhör denna värld?

Programmet den 12 februari om Bertolt Brechts liv och verk, med musikaliska exempel på samarbetet med kända, likaledes epokgörande, tonsättare som Hanns Eisler och  Kurt Weill  blev mycket uppskattat.
 
Amatörer och professionella kulturarbetare tillsammans skapade ett viktigt kulturellt  bidrag till kampen för fred, sanning, bildning och en socialistisk värld.

Vems värld är världen? Om Bertolt Brecht (uppdaterad med programmet)

Med anledning av att Sveriges Kommunistiska parti fyller 100 år anordnas en föreställning om kommunisten, dramatikern och regissören, Bertolt Brecht.

ABF.huset, Sveavägen 41 i Stockholm, Z-salen

Söndagen den 12 februari 2017, Kl 13.00-15.30

Arrangör: Sveriges Kommunistiska Parti (SKP) Stockholmsdistriktet

 

Program

Solidaritetssången

Sjörövarjennys sång  ur Tolvskillingsoperan

Vad är “den episka teatern”?

Brechts lärostycke Åtgärden

Richard Turpin läser scenen Utplåningen

Ann-Katrin Hegvold, sång, och Kjell Bygdén, accordeon,

Dikter, tonsatta av Hanns Eisler och Kurt Weill

PAUS

Musik

Brechts lärostycke Heliga Johanna från slakthusen

Recitation Däruppe sitter ett fåtal, därnere många….

Richard Turpin Till kommande släkten

Sång till freden, efter Pablo Neruda

 

Utställningar:

Repetition med Bertolt Brecht

Brecht i DDR

Affischtävling på temat Brecht 1978

Download (PDF, 253KB)

Tankar för dagen

Den 27 januari var det Förintelsens minnesdag. I samband med den gav överintendenten Ingrid Lomfors på Forum för levande historia sina ord till ”Tankar för dagen” kl. 06:50, innan nyheterna i P1.

Sveriges Radio beskriver Ingrid som följer: ”som ung vuxen fick hon veta att hennes mamma överlevt Förintelsen. Då gav sig Ingrid iväg på en resa i tid och rum för att leta efter sin familjs historia. Att foga samman skärvorna av det som gått sönder, och samtidigt skapa nya sammanhang och mönster har blivit en livsuppgift”.

I radion i morse målade Ingrid kriget med mycket små penseldrag i personliga tillkortakommanden och betraktelser och började med att Inte berätta vem eller vad som befriade Auschwitz och hennes mor från bödlarna där. Inte ett ord om att det var den sovjetiska ”Röda Armén”. Hon fortfor sin historia med påståendet att andra världskriget var ett krig mellan Hitler och Stalin.

Det är otroligt hur naivt, förfalskat och borgerligt allt blir i händerna på den som inte tar med klasskampen i beräkning. Fasismen och dess tyska variant nazismen var kapitalismens svar för att med våld behålla sin makt mot socialismen och det klasslösa samhällets maktövertagande, både i de egna länder (Tyskland och Italien) men främst mot ”bolsjevismen och judendomen” i Sovjetunionen.


Sovjetunionen- socialismens bålverk mot fascismen och imperialismen. Som vi alla vet är kapitalism och socialism två diametralt olika samhällssystem, där det ena inte kan inrymma det andra. Det var där huvudkonflikten stod under det andra världskriget och där Sovjetunionen och socialismen slutligen stod som segrare.

På det mindre planet står kampen mellan kapitalister och arbetare, vars intressen aldrig kommer att kunna förenas.

Det är detta allt handlade om och fortfarande handlar om. Det är den grundläggande frågan för mänsklig samexistens: människans exploatering av människan, krig, kriser och miljöförstöring eller det demokratiska och klasslösa samhället?

I morse kunde vi bara konstatera att Ingrid Lomfors lyckats med att finna nya sammanhang och mönster av de skärvor hon återfunnit. Dessa återfinns bara i hennes vilda fantasi och det passar bra för en intendent i ”Forum för levande historia”. Det passar bra för borgerligheten och dess historieförfalskning. Det passar bra i den tid när lögner upprepas till dess de blir sanning.

Facket och borgerligheten

Foto: Kommunal

Till vad behöver kapitalet och dess klassystem borgerliga politiker när de s.k. arbetarpartiernas, fackförbundens och LO:s ledning företräder kapitalismen och den privata egendomsrätten allt vad de orkar, och det på ett bättre sätt än vad borgarna någonsin skulle klara. Men nämnda opportunister är inte arbetarklassens representanter bara för att de synbarligen befinner sig i det lägret.

I SKP har vi sedan länge uppfattat att det inte finns någon större ideologisk distans mellan borgerligheten och opportunismen inom S och flera av LO- förbunden. Samarbetet med kapitalet är alltför intimt att det inte är förvånande när ledarna i de reformistiska organisationerna helt öppet värnar om kapitalets vinster, konkurrenskraft och inflationsmål än att företräda och trygga arbetarklassens ekonomiska intressen.

Nu har ju även Kommunals ordförande Tobias Baudin tydligt visat sin hemvist när han gått ut och godkänt vinster i vården. För att göra detta må han ju ha någon bakom ryggen, måhända Svenskt Näringsliv, för inte är det Kommunals medlemmar.

För sitt argument anför han att sjukvården är så hårt reglerad att det inte föreligger någon fara för dess personal att förlora sina arbeten och att de följaktligen inte pressas lika hårt av privatiseringar som inom andra sektorer.

Men för det första: är det fackets roll att försvara stora enskilda vinster inom sjukvården? Borde det inte vara viktigare att pengarna går till högre löner för de arbetande och till själva verksamheten för att utveckla denna och åter få en vård med både kompetens, kvalitet och mänskliga värden, något som allteftersom har berövats till förmån skatteparadis och privata fickor.

För det andra: i den privatägda vård där ”vinsterna” ska uppstå måste verksamheten ”slimmas” och effektiviseras. Det är ett av kapitalets mest beprövade och arbetarfientliga verktyg, och har använts flitigt sedan 90-talet, också inom hela den samhällsfinansierade sektorn. Därvid minimeras arbetsstyrkan och arbetsmiljön försämras.

Vi frågar oss naturligtvis sedan när och var det blev fackföreningens uppgift att gå i bräschen för detta (läs kapitalet).

Baudin säger sig inte kunna förstå varför Kommunal för två år sedan köpte 42 000 Attendo-aktier, för att nu gå emot Kommunals och LO:s tidigare ställningstagande, för vinster i välfärden men vilja exkludera sjukvården?

Vi frågar oss vilka de var som 2015 godkände Kommunals aktieköp och bakband hela arbetarklassen och i synnerhet de inom den berörda sektorn? Jo, föregående korrupta ledning i intimt samarbete med herrarna i rovkapitalistbranschen.

Kommunals medlemmar är starkt upprörda och känner sig inte hemma genom det representantskap som alltmer vrider sig åt höger och som maskar i spiralform. Med sådana vänner behövs inga fiender.

För att råda bot måste medlemmarna omedelbart kunna befria sig från dylika personers missbruk av sina förtroendeposter och fackföreningsrörelsen måste utvecklas till en genomlyst organisation där besluten fattas underifrån och bli en kamporganisation i arbetarklassens tjänst, fri från borgare.

Vi upprepar SKP:s ståndpunkt från valet 2014: Privatisering är stöld!

Fackligt aktiva kommunister inom Kommunal
Stockholm den 16 januari 2017

Viva Fidel! Hasta la victoria siempre!

fidelfidel-castro

Fidel Castro, en av de absolut största kämparna genom tiderna mot kapitalismens diktatur, envälde och imperialism och för ett samhälle utan exploatering, med social och ekonomisk jämlikhet och rättvisa, har vid 90 års ålder gått ur tiden.
Den kubanske ledaren, kommunisten och marxist-leninisten utsattes för 600 mordförsök arrangerade av USA:s statsterrorism och den exil-kubanska maffian i Miami.
Är det någon vi hade önskat evigt liv för sin fasta och konsekventa hållning och som inspirationskälla, är det Fidel Castro.

Redan någon timme efter kamrat Castros död spekulerar statsmedians journalister och experter öppet över möjligheten till sociala och politiska förändringar på Kuba, d.v.s. möjligheten att med olika former av statskupper kunna återinföra det plundrande system där den enes “frihet” att berika sig på andra människors arbete, att lägga beslag på jordens naturrikedomar och föröda miljön blir lag, liksom friheten att hålla det arbetande folket kvar i träldom och svält. Det var dessa friheter som det kubanska folkets revolution under ledning av Fidel Castro och Che Guevara slängde tillbaka till USA, över Floridasundet.

Det var också på grund av det kubanska folkets revolution anförd av Fidel som USA införde en blockad som kostat Kubas folk svåra umbäranden och hundratals miljoner dollar i utebliven handel. Ändå har Kubas folk fortsatt på revolutionens och socialismens väg sedan 1959 med fri utbildning, sjukvård och omsorg för alla. Just rätten till fri sjukvård, utbildning och omsorg, det som ju i grunden utmärker ett mänskligt samhälle har också varit det sista som det socialistiska Kuba vägrat att skära ned kostnaderna på, trots att landet varit utsatt för ett ekonomiskt struptag av imperiet. Den kubanska staten har dessutom på ett utomordentligt sätt, trots svåra umbäranden av blockaden lyckats exportera denna medmänskliga hjälp till behövande länder. En praktisk solidaritet och något som är en bristvara i den civilicerade och demokratiska värld som anförs av USA:s och NATO:s krigsmaskiner.

191 länder i FN:s Generalförsamling röstade år 2015 för att USA skulle upphäva sin blockad. Endast två  länder gick emot denna majoritet: USA och USrael

Det är klart att det är genomförandet av revolutionen och avskaffandet av klassamhället som är och har varit en nagel ögat på monopolkapitalismen.
För den absoluta majoriteten av det kubanska folket och för oss socialister och kommunister kommer han att förbli en ledstjärna och det är Kamrat Fidel Castros livsgärning för ett sant demokratiskt samhälle som gör honom odödlig.

Leve Fidel Castro!
Leve den kubanska revolutionen!
Leve socialismen!

Sveriges Kommunistiska Parti, SKP
Stockholms län
Stockholm, den 26 november 2016