Konst från Nordkorea – broderimönster och snäckskalsteknik

Bild med de två konstnärerna: Lim Min och Pak Chang Yong

Större snäckskalsbitar ger pärlemoglans

Detalj av snäckskalsmosaik

Demokratiska Folkrepubliken Koreas ambassad visade ett antal unika konstverk i Trappan i Vällingby under några dagar i december. Konstnärerna Lim Min och Pak Chang Yong ledsagade utställningen som bestod av tavlor i koreatypisk snäckskalsteknik och av broderade tavlor. Några kamrater från SKP Stockholm såg de originella verken.

Konstnärernas material, snäckskalen, kommer från sjösnigeln som lever i Koreas territorialvatten. Skalen kan vara millimeterstora eller större och sätts ihop till mosaik. Bitarna är inte färglagda utan plockas i naturliga färgskalor. De behandlas sedan i olika temperaturer för att färgen ska förbli permanent.

Besökarna av utställningen upplystes om ett verk av tre Förtjänta konstnärer från DFRK, Kim Chol Ho, Pak Jin Su och O Yong Min, som skapade en mosaik i 100 000 hela, obrutna, små delar som tog konstnärerna sex månader att färdigställa. På Internationella konstutställningen i Frankrike 1999 ansåg deltagarna enhälligt att bilden inte bara var ett stycke konst utan en värdefull skatt och värderade den med en guldmedalj.

Arbetet med ofta pyttesmå skaldelar kräver stor fingerfärdighet och tålamod och utförs till 99 procent av kvinnor. Tekniken lärs redan ut till flickor i skolåldern som senare kan utvecklar ett stort kunnande. Även de broderade tavlorna är kvinnoarbete.

Broderade blommor, bakgrunden är målad

Kopia av känd rysk 1800-talsmålning i snäckskalsteknik

broderad

Mosaik av större bitar snäckskal

Välbesökt och uppskattat hyllningsmöte för Oktoberrevolutionen i Sundbyberg

Jubileumsmötet ordnades i samarbete mellan SKP Stockholm och KP Stockholm söndagen den 5 november. För SKP talade ordförande Andreas Sörensen och för KP stockholmsordförande Johan Wiman. Hälsningar från Greklands KP, KKE, från Irans Tudehparti, Iraks KP och nätverket för solidaritet med Latinamerika, Resocal, framfördes och bidrog till mötets internationella karaktär. Representanter för Kubas, Venezuelas, Demokratiska Folkrepubliken Koreas och Laos ambassader närvarade. Talarna summerade erfarenheter från världens första socialistiska revolution för kommunisternas aktuella kamp mot det kapitalistiska samhället.

På samma sätt som Sovjetunionen präglades av ett rikt kulturliv bjöd arrangörerna på sång, instrumentalmusik, enmansteater, diktläsning, video med historiska bilder, utställning och bokbord. Inte att förglömma en söndagseftermiddagsfika.

Kjell Bygdén spelar ryska tonsättningar

SKP:s ordförande Andreas Sörensen

Johan Wiman, ordförande KP Stockholm

Henrik Pastén om Marx återkomst 2017

Irina Sjökvist och Andrew Mullin

Barbara Brädefors läser Majakovskij

Många tog sig till Allaktivitetshuset

Oktoberrevolutionens 100-årsjubileum i Stockholm

Oktoberrevolutionens 100-årsjubileum firas i regi av Sveriges Kommunistiska Parti och
Kommunistiska Partiet i Allaktivitetshuset, Sundbyberg, kl 15.00-18.00.

Välkommen till en eftermiddag med tal av SKP:s ordförande Andreas Sörensen och KP:s stockholmsordförande Johan Wiman. Hälsningar till Oktoberrevolutionen framförs även av utländska kommunister.

Henrik Pastén framför en monolog om Karl Marx och Pariskommunen. Karl Marx, Friedrich Engels och Vladimir Iljitj Lenin har gett oss den marxistiska revolutionsteorin som frambringade den Stora Socialistiska Oktoberrevolutionen.

Irina Sjökvist, sång och piano, musicerar med den engelske klarinettisten Andrew Mullin. Kjell Bygdén spelar ryska tonsättningar på accordeon. Pepe och Mari med grupp bjuder på latinamerikanska toner.

Recitationer, en utställning samt ett lotteri med fina priser ingår i programmet.
Vi bjuder på fika.
Allaktivitetshuset ligger på Sturegatan 10 i Sundbyberg.

[gview file=”http://stockholm.skp.se/wp-content/uploads/sites/3/2017/10/Oktoberrevolution-100-år.pdf”]

Stoppa krigsövningarna Aurora 17 med NATO !

En protestmanifestation med denna paroll samlade lördagen den 9 september omkring 400 personer på Sergels torg i Stockholm.

Aktionsgruppen Nej till NATO i Stockholm, en del av riksorganisationen med samma namn, som stod som arrangör lät fyra talare framföra de viktigaste argumenten som svenska folket har mot Sveriges eskalerande samarbete med krigsalliansen NATO.

Talarna var stockholmspolitikern Ann-Margarethe Livh, SEKO-tunnelbaneklubbens ordförande Jannis Konstantis, Gabriella Irsten från fredsorganisationen IKFF och Lars Drake, Nej till NATO Uppsala.

SKP Stockholm fanns i publiken och delade även ut ett flygblad mot imperialismens inneboende krigsrisk inför nästa protestmanifestation mot krigsövningarna, i Göteborg 16 september.

Musik, sång och allsång kryddade mötet.

 

Manifestation för solidaritet med sophämtarna i Stockholm

Manifestation för solidaritet med sophämtarna i Stockholm

Den 12 augusti på Medborgarplatsen

Jan Spanedal, före uppsägningen ordförande för Sophämtarnas miljösektion


Jannis Konstantis, SEKO Tunnelbana, med ett solidaritesuttalande

SKP:s stöduttalande för sophämtarna

Solidaritetsuttalande till sopgubbarna i Stockholm från Fackliga Världsfederationen (FVF)

Solidaritetsuttalande från FVF:s (WTFU) kontor i Sverige 

Här är sopåkarnas förklaring:

Varför drabbas stora delar av Stockholms Stad av dålig sophämtning?

Därför att de yrkeskunniga sopgubbarna har fått nog.

RenoNorden är ett konkurshotat riskkapitalbolag, som genom låga anbud har vunnit upphandlingen av sophämtning i stora delar av Stockholms Stad.

RenoNorden vill från 1 oktober sänka sopgubbarnas löner och höja deras arbetsbelastning i ett redan tungt jobb. På så vis ska de kunna göra vinst eller åtminstone slippa konkurs trots de låga anbuden.

Stockholms Stad har antagit RenoNordens anbud, trots att de vet att det går ut över sopgubbarna och trots att de borde veta att Renoorden redan har dålig ekonomi.

Vi Stockholms Sopgubbar har slutat jobba för RenoNorden. Vi kräver inget annat än att få behålla  vårt lönesystem och vår anställningstrygghet. Får  vi det kan vi börja jobba igen.

RenoNordens röda sopbilar kör idag följande områden i Stockholms Stad: Älvsjö, Enskede, Årsta, Farsta, Vantör, Bromma, Åkeshov, Råcksta, Hässelby, Tensta, Rinkeby, Kista, Spånga, Vällingby, Kungsholmen, Lilla Essingen, orrmalm, Vasastan, och halva Östermalm. Från 1 oktober kör de även Södermalm, Liljeholmen-Vårberg, hela Östermalm.

Vill du klaga på dålig sophämtning, lukt eller råttor, gör det till Stockholm Vatten o Avfall kund@svoa.se, gärna med kopia till kommunstyrelsen@stockholm.se

Stockholms Sopgubbar, 12 augusti 2017

Stöduttalande för 90 varslade pendeltågsstädare

Barbara Brädefors överlämnar SKP:s uttalande till SEKO Pendelklubbens ordförande Rainer Andersson.

Idag invigdes en ny pendeltågstunnel under Stockholms innerstad med de nya stationerna Stockholm Odenplan och Stockholm City. Att separera pendeltågen från SJ-spåren inom en del av Stockholm underlättar för kollektivtrafiken och SJ. Det är därför med all rätt som de arbetande som ett sådant stort projekt kräver får en värdig hyllning efter åtta års slit. Inte minns vi att någon av dem kom till tals från jättescenen på Odenplan, det var Stockholmspolitiker och statsministern som hördes.

Men parallellt försiggår ett brott mot en annan arbetsstyrka när 90 pendeltågs- och stationsstädare varslas med uppsägning av Hongkongföretaget MTR:s (som för SL driver pendeltågen och tunnelbanan) entreprenör Reneriet. Reneriet, del av ett finskt storföretag i städbranschen, har idag 195 städare men har ändå varit tvunget att anlita extrapersonal till och från. Nu ska 90 personal bort eftersom MTR uppenbarligen har vunnit upphandlingen hos Stockholms läns landsting med underbud. Städpersonalens vrede riktar sig mot MTR och trafiklandstingsrådet Tamsons städkaos. Städarnas plakat på Odenplan var en nödvändig upplysning till åskådarna och ett starkt krav till politikerna.

Här följer SKP Stockholms stöduttalande till städarna:

Till
SEKO pendelklubben

Sveriges Kommunistiska Parti i Stockholms län ger sitt solidariska stöd till de 90 av städbolaget Reneriet varslade städarna på pendeltågslinjerna. SKP litar på er arbetserfarenhet som säger att inte ens de hittills anställda 195 städarna är tillräckligt vilket styrks av att extrapersonal har anlitats under senaste halvår.

Städbolagets åtgärd är en konsekvens av det arbetarfientliga upphandlingssystemet, påtvingat av EU och genomfört av SL, där företag som MTR tillskansar sig verksamhet med underbud för att sedan lösa problem på de anställdas bekostnad.

SKP konstaterar att SEKO:s pendelklubb förstår orsak och verkan när man på sin hemsida skriver: ”På sikt är vårt krav en kollektivtrafik i offentlig regi utan vinstintresse och ett slut på upphandlingarna av våra arbetsplatser.”

Skarpnäck 9 juli 2017
SKP
stockholm@skp.se

SKP:S 37:E KONGRESS GENOMFÖRD

Den 26-28:e maj genomfördes partiets 37:e kongress. Hela kongressen präglades av livliga diskussioner och god kamratskap. Varje kongress utgör en milstolpe i partiets utveckling och den 37:e kongressen var inget undantag.

Under tre intensiva dagar samlades en blandad skara kommunister från Piteå i norr till Malmö i söder. Arbetare och arbetslösa, studenter och pensionärer tog sig an frågorna att fastslå partiets taktik och utvärdera den gångna verksamheten. Nya kamrater och kamrater med nästan 50 års medlemskap möttes för att under dagarna analysera läget i Sverige. Den ungdomliga entusiasmen präglade kongressen samtidigt som framtidsoptimismen var stark, från det yngsta ombudet på 21 år till det äldsta på 86 år. Under månader av förberedelser och diskussioner i partiets grundorganisationer har en mängd frågor behandlats inför kongressen och under den gångna helgen var det dags för frågorna att få sitt avgörande.

Inför denna kongress hade partiet av praktiska skäl beslutat att endast bjuda in broderpartier som redan fanns på plats i Sverige eller i dess omedelbara språkliga omnejd. Men, kongressens internationalistiska prägel gick inte att ta miste på. Ett 30-tal hälsningar inkom från kommunistiska partier från olika delar av världen, och på plats i Stockholm fanns motsvarande internationella sekreterare från Norge (NKP), Danmark (KPiD) och Grekland (KKE).

I sin inledning till partistyrelsens verksamhetsberättelse talade partiets avgående ordförande Victor Diaz De Filippi om partiets verksamhet under den gångna kongressperioden, och hans konstaterande att partiet växer och går framåt med nya unga krafter möttes av ovationer. Victor Diaz De Filippi fastslog också socialdemokratins skadliga inverkan på arbetarrörelsens och det opportunistiska vänsterpartiets avsaknad av klasspolitik. De steg framåt som partiet tagit under kongressperioden hyllades, till exempel den populära kommunistiska grundkurs som framtagits efter många års avsaknad och att partiet under kongressperioden varit med och startat upp det Europeiska Initiativet för Kommunist- och Arbetarpartier. Partiet har genom sitt arbete här fått förtroende att sitta med i dess sekretariat, vilket bedömdes som en framgång av kongressen. Även partiets brister kritiserades.  Talet avslutades med en hyllning till partiets historia:

Det kommunistiska partiet fyller i år hundra år i kampen för arbete, fred och socialism. Det är en historia som är fylld med legendariska namn och okända heroer. Vi står på giganters axlar men vi ska inte glömma att vi är en del av denna ärorika historia och en dag ska andra stå på våra. Vi kommer att uppfylla vår historiska mission och då kommer partiet tillsammans med svält, krig och klassförtryck vara en fotnot i historien, en kuriositet. Då har vi förtjänat vår vila. Men den dagen är inte här. Kampen fortsätter!

Sven Linderots gravsten.

Partiets historia hedrades också, både på jubileumsfesten och i samband med att en delegation från kongressen tillsammans med internationella gäster besökte graven för partiets legendariske partiordförande Sven Linderot, som ledde partiet från 1929 till 1951.  Gravstenen som helt bekostades av Sveriges Kommunistiska Parti (vilket också står på baksidan) innehåller en bild på röda fanor med ett porträtt av Linderot med undertexten ”Arbetarledare – Partibyggare”.

Partikongressen behandlade ett förslag till skolpolitiskt program. Programmet antogs med ett fåtal ändringar. Det betyder att partiet nu har ett omfattande program som berör skolans alla kategorier, elever och lärare, föräldrar och övrig skolpersonal. Programmet utarbetades i en högaktuell tid då undersökning på undersökning visade och fortfarande visar sjunkande resultat för skolan samtidigt som den är en av de mest privatiserade i världen. Programmet innehåller konkreta förslag på hur försämringarna inom skolan ska stoppas och förenar de dagsaktuella kraven på partiets målsättning om övergång till socialism. Planerna för en socialistisk skola skissas upp i programmet, vilket tyder på en stor mognad av partiet.

Förslaget till facklig-politiskt program antogs också med ett fåtal ändringar. Det är i den dagliga produktionen som motsättningarna mellan arbete och kapital är som starkast. Därför är det också inom arbetet som kampen för den revolutionära omvandlingen måste tydliggöras och förstärkas. Programmet fastslår att klassmedvetenheten måste öka och att det kommunistiska partiet är och måste vara organisatören för detta. Fackföreningsrörelsen har omvandlats från kamporganisationer till enorma byråkratiska kolosser, där verkligt demokratiskt inflytande ersatts med representation och byråkrati. För att fackföreningarna åter ska bli kamporganisationer kämpar kommunisterna och motståndet möter vi från de ledare som, i bästa fall, vid enstaka tillfälle kan göra något halvhjärtat radikalt uttalande, men för det mesta sluter upp i kapitalets lovsång om ”kapitalets konkurrenskraft och inflationsmål”, höjd pensionsålder, demontering av skyddsnätet med mera. Programmet stakar ut en tydlig väg för hur medlemsinflytandet kan stärkas, hur kommunisterna inom fackföreningarna ska agera. Vidare, liksom i det skolpolitiska programmet skissas för framtiden då planerna för fackföreningarnas roll under socialismen redogörs.

Partiprogrammet diskuterades också under kongressen och en rad ändringar fastslogs. Kongressen präglades av djupa ideologiska diskussioner. En del uppdateringar i siffror och statistik har gjorts, men programmet har också aktualiserats ideologiskt sett. Trots att programmet är relativt nytt, innehöll det rester av en politik som var aktuell under Kalla Kriget, då vi hade ett socialistiskt block som agerade motvikt till imperialismens härjningar. Så har till exempel synen på FN omvärderats av partiet. Eftersom det inom monopolkapitalet råder ett inbyggt behov av att växa kan inte FN eller för den delen reformer inom det kapitalistiska samhället på längre sikt garantera freden.  Det nya programmet fastslår att de imperialistiska motsättningar som råder i världen, som också kan resultera i nya världskrig, endast kan bekämpas genom att drivkraften för de imperialistiska krigen, profitjakten, och det system som förutsätter den avskaffas. Partiprogrammet fastslår klart och tydligt att det bara är socialismen som kan garantera en värld av fred och utveckling i folkflertalets intresse. Även den tidigare stegvisa vägen till socialism har diskuterats under kongressen. Produktivkrafterna i vår samtid har mognat och utvecklats i så stor utsträckning att den direkta övergången till socialismen objektivt är möjlig. Därför har programmet förtydligats i att det är av helt avgörande betydelse att arbetarrörelsen tar sig an frågan om socialism varje land.

Ändringarna i det aktualiserade partiprogrammet fastslår också att vårt nuvarande samhälle, det kapitalistiska, är en diktatur. Även om det till sin yta upprätthåller en ”demokratisk” fasad, är det kapitalet som, både utom och inom dess juridiska ramar, dikterar dess villkor. Kapitalet är med alla till buds stående medel berett att försvara sitt envälde. Arbetarklassen måste därför omkullkasta den statsapparat som upprätthåller kapitalets diktatur, och i dess ställe, i försvaret mot kontrarevolutionen, upprätta sin egen diktatur, proletariatets diktatur. Proletariatets diktatur är till sin form betydligt mer demokratisk än den nuvarande ”demokratin”.  Här ges folkflertalet ett avgörande inflytande och statsapparaten används till att skydda folkflertalet och dess intressen istället för den krympande borgarklassen. Exploateringen av andra människor omöjliggörs.

Det aktualiserade partiprogrammet tar också starkare ställning gentemot de krafter som påstår och försöker sprida illusioner om att en ”snäll” kapitalism, eller att en kapitalism med ”mänskligt ansikte” är möjlig. Övertagandet av produktionsmedel och naturresurser i Sverige måste utföras av arbetarklassen i Sverige. Kongressen fastslår att SKP:s uppgift är att leda denna kamp genom att organisera de mest medvetna och kampvilliga delarna av arbetarklassen.

Utöver det var partiets stadgar ett ämne som varit under diskussion på kongressen. Med tanke på att partiet under kongressperioden tagit fram en grundutbildning i vår ideologi var det därför naturligt att för medlemskap i partiet sätta som krav att a genomgått denna utbildning eller erhålla motsvarande kunskaper i marxismen-leninismen. Även en del andra skärpningar av medlemskraven beslutades.

En offensiv verksamhetsplan antogs som den nyvalda partistyrelsen nu ska konkretisera.  Fokus kommer under kongressperioden, bland annat, ligga på att stärka partiets organisation och stärka studiearbetet. Den kommunistiska tidningen kommer också att få sig ett lyft.

Kongressen behandlade också miljöfrågorna och enades om att de ska konkretiseras i ett program under den kommande kongressperioden. Programmet ska liksom de antagna programmen om skolpolitik och fackligpolitik ge klara uttryck för partiets visioner om det socialistiska samhället. Alla de människor, företrädesvis unga, som engagerar sig i miljöfrågor och oroas av jordens uppvärmning och vattenresurserna måste få veta hur Sveriges Kommunistiska Parti ställer sig till klimatförändringarna, växthuseffekten och miljöarbetet. En diskussion kommer därför initieras i partiet under kongressperioden.

Kvinnofrågan behandlades också. Kongressen fastslog liksom tidigare kongresser att kampen för kvinnans frigörelse är av stor vikt, men kommunisterna ser, till skillnad från feminister, andra orsakssammanhang för bristande jämställdhet mellan kvinnor och män. Den beror inte på en könsmaktsordning utan, i grunden, på den kapitalistiska samhällsordningen och kan bara övervinnas tillsammans med den. Feminismen är besläktad med identitetsteorin, en av alla teorier som hävdar individualism gentemot klasstillhörighet, och som ställer subjektiv upplevelse framför objektiv verklighet, som förordar idealism i motsats till materialism.

Kongressen beslutade bland annat att partiets ledande organ ges ett kollektivt ansvar för att jämställdhetsfrågor integreras i det politiska, ideologiska, organisatoriska och utåtriktade arbetet samt i partiets medier. Arbetet ska ständigt utsättas för strikt och kreativ kontroll.

Kongressen antog tre uttalanden, ett gällande flyktingpolitik, ett till stöd för sjukhusockupanterna i Sollefteå och ett i solidaritet med de kämpande hamnarbetarna.

I samband med kongressen genomfördes också en fest för att uppmärksamma partiets 100-års jubileum. Festen bjöd på ett mycket uppskattat musikaliskt program med talangfulla bidrag inom folkmusik, visor, jazz och hiphop. På festen fanns också en stor utställning som visade affischer från partiets historia, gamla partiböcker med mera.

Vid kongressen togs beslutet att utöka partistyrelsen från nio till tolv ledamöter. Tolv kamrater inom blandade yrken, blandande åldrar och med en bredd erfarenheter valdes enhälligt att utgöra den nya partistyrelsen. Vid styrelsens konstituerande möte valdes enhälligt Andreas Sörensen till ny partiordförande som i samband med kongressens avslutning höll ett starkt och laddat tal. I sin avslutning sa Andreas Sörensen:

Det är nu dags för oss att ge oss i kast med det arbete vi åtagit oss, och som vi kommer att fortsätta utföra tills dess att vi segrat. Även om socialismen kan tyckas vara långt borta, är den aldrig längre bort, än att vi kan nå den.

Därefter sjöngs unisont Internationalen. Kongresspresidiets ordförande, Lars Lundberg, veteran i partiet, uttryckte strax innan klubban slogs i bordet för kongressens avslutande att ”Det här var nog den bästa partikongress jag varit på, på mycket länge”.

Nu tar vi nya steg framåt när vi verkställer vad vi beslutat. Vi är ett i storlek inte särskilt stort parti, men starka är vi. Med det mäktiga analytiska verktyg marxism-leninismen utgör ser och förstår vi vad som sker, varför det sker, och vad som kommer att ske i samhället. Vi vet vad som behöver göras.

Nu uppmanar vi dig som står utanför partiet, och som vill delta i kampen för arbetarklassens befrielse – sök dig till det kommunistiska partiet – Sveriges Kommunistiska Parti!

Boulevarder av glas.

 

Den nyvalda partistyrelsen.