Segerdagen, 9 maj i Stockholm

Tisdagen den 9 maj uppmärksammade Sveriges Kommunistiska Parti Segerdagen över Hitlerfascismen och slutet av andra världskriget i Europa med ett möte vid Slussen i Stockholm.

För SKP talade Kjell Bygdén och som gäster talade Jannis Konstantis för Greklands kommunistiska parti, KKE, och Silas Barett Chotai för Revolutionär Kommunistisk ungdom, RKU. Talarna framhävde Sovjetunionens och dess Röda armés avgörande bidrag till att fascismen i Europa kunde krossas samt det folkliga motståndet och partisankampen i länder som Grekland och Jugoslavien. Det har gått 72 år sedan dess men en samhällsutveckling mot fascism är en tänkbar realitet även i nutid när kapitalismen mobiliserar de mörkaste krafterna mot en socialistisk samhällsförändring.

Kjell Bygdén, SKP

Jannis Konstantis, KKE

Tal från Kjell Bygdén, Sveriges Kommunistiska Parti

9 Maj Socialismens seger över fascismen

Nyligen publicerade arkiv från FN visar att både USA och Storbritannien hade ett statligt samarbete med den tyska fascismens Tredje Rike. US- amerikanska storkoncerner som Ford, GM, ITT och Chevron samarbetade och investerade i den tyska krigsindustrins företag som IG- Farben, Krupp-verken, Opel, Daimler m.fl. som använde koncentrationslägerfångar som arbetskraft.

Washingtons och Londons politiska ledning gjorde gemensam sak för att gå dessa intressen till mötes, bl.a. genom sin undlåtenhet att bomba nazisternas infrastruktur eller att öppna en andra krigsfront från väst. De båda borgerliga ”demokratierna” gjorde alltså gemensam sak med fascismen/nazismen. Precis vad vi kommunister alltid hävdat men nu finns det dessutom som bevis från en källa som ingen kan förneka- deras egen.

Vad talar då detta om för oss? Jo, bevis för att fascismen/nazismen föds ur kapitalismen som ett militant svar mot en socialistisk utveckling.

Arkiven påvisar också att Sveriges statliga institut “Sanning för levande historia” utövar en funktion av att dupera en hel befolkning, liksom kommande generationer i försöken att sätta likhetstecken mellan socialism/kommunism och fascism/nazism.

Men sanningen, även om den inte är levande p.g.a. att den statliga kapitalistiska propagandan utövar sin roll som historieförfalskare är att kapitalismen som samhällssystem ska kunna undgå en granskning och stå fri från sina brott mot folkrätten, sin arbetarfientlighet, exploatering och diktatur, m.m.

Lagom till den 9 Maj, och högtidlighållandet av Socialismens seger över Hitler fascismens arméer, har arkiv från FN:s kommission om krigsbrott under andra världskrigets era, som undersöker nazismens förintelse publicerats.

Arkivens källa är väst- ländernas regeringar, inklusive de som var i exil vid tiden för kriget, som den belgiska, polska och tjeckoslovakiska. Tiden för den period som arkiven behandlar är mellan 1943-1949. Washington och London har i decennier motsatt sig att FN skulle offentliggöra arkiven. Vi frågar oss varför?

Noteras bör att publiceringen av arkivet förra månaden gavs en minimal plats i den västerländska mediabevakningen.

Jo, arkiven avslöjar mer än att Väst- länderna hade kännedom om nazi-erans brott; de ger prov på ett förödande statssamarbete, något som står i skarp kontrast till den officiella västerländska historieskrivningen.

De västallierade var väl medvetna om nazisternas slutliga lösning, i vilken miljoner europeiska judar och slaver systematiskt tvingades att arbeta sig till döds eller förintas i gaskammare.

De publicerade arkiven talar om för oss varför USA och England inte gjorde mer för att med sitt formidabla flygbombardemang förstöra Nazitysklands infrastruktur. Eller varför de lät bli att öppna en andra krigsfront i väst som Sovjetunionen under hela krigstiden från juni 1941 till 1944 påkallade, för att bli avlastade från nazihorderna.

Men de väst- allierade nöjde sig med att se på när nazisternas krigsmaskin gjorde vad den från början var avsedd för, att förgöra och eliminera huvudfienden till kapitalet i väst: Sovjetunionen och varje genuin internationell socialistisk rörelse. Att bomba nazisternas infrastruktur skulle för väst ha varit likvärdigt med att utradera dessa utsikter och västs investeringar i det Tredje riket.

En rapport i tidskriften Deutsche Welle kommenterade att: «Dokumenten klargör att Västs allierade krafter visste mer före krigsslutet om nazisternas system av koncentrationsläger än vad som hittills varit den rådande uppfattningen».

Förklaringen till detta skulle kunna vara de västallierades känslokyla inför nazisternas offer. Etablissemangen i Washington och London anklagades ju för att hysa antisemitiska fördomar när dess båda regeringar skandalöst avvisade tusentals europeiska judar under andra världskriget, direkt i händerna på naziregimen och in i döden.

Men den största faktorn var att västs regeringar och inflytelserika sektorer var obenägna att hindra nazisternas ansträngningar mot Sovjetunionen, trots att Sovjetunionen var en symbolisk allierad. I förlängningen av detta medverkade naturligtvis amerikanska och brittiska makthavare överlagt till bålverket mot kommunismen i Europa och 26 miljoner döda sovjetmedborgare. (om det skulle hållas en tyst minut för varje Sovjetmedborgare som dog i 2a världskriget, skulle världen förbli tyst i 50 år)

Arkiven säger inte att alla politiska ledare i USA och Storbritannien delade eller ens var medvetna om denna outtalade strategiska vision. Ändå måste ledare som President Franklin Roosevelt eller Premiärminister Winston Churchill, utåt sett antifascister betraktas mot en bakgrund av det systematiska samarbetet mellan Wall Street’s storföretag och Nazitysklands storkoncerner.

Amerikanska industrijättar som Ford, GM, ITT och Du Pont investerade stort i den tyska industrins motpartners som IG Farben (Bosch, Agfa, Kasella, Bayer, Hoecht), Krupp- verken Opel, Siemens och Daimler, m.fl.

Bl.a. IG Farben och Krupp hade de privata koncentrationsläger för den maximala vinsten. Amerikanskt och brittiskt kapital var väl integrerat i den nazistiska krigsmaskinen som i sin tur var beroende den smutsiga hanteringen med slav-arbetskraft.

När sedan kriget gick mot sitt slut och Sovjetunionen syntes kapabel att besegra Tyska riket på egen hand var amerikanerna och britterna oförberedda i sin upptrappning från västra och södra Europa.

Målet ställdes då om till att rädda västs tillgångar i nazi-riket.

Allen Dulles, ledaren för det som snart skulle bli CIA, (American Central Intelligence Agency), hjälpte ledande nazister och deras guld, plundrat från Europa att komma undan på hemliga vägar kända genom “Operation Sunrise”. Brittiska military intelligence MI6 var också involverat i de underjordiska amerikanska ansträngningarna att rädda nazisternas tillgångar.

Socialismen och Sovjetunionen förklarade fortsättningsvis västs kyla i det “Kalla krig” som omedelbart följde på det andra världskriget.

Det kalla krig som USA och Storbritannien sjösatte efter år 1945 var endast fortsättningen på de fientliga handlingar gentemot Moskva som pågått lång tid före andra världskrigets utbrott 1939, bl.a. i formen av Nazitysklands uppbyggnad.

Likvideringen av den nazistiska krigsmaskinen tillsammans med Sovjetunionen låter sig lättast förklaras av att väst hade tillgångar i nazi-maskineriet som kunde återanvändas i det amerikanska och brittiska kalla kriget, mot Sovjetunionen.

Allt detta har förankring i nutid genom att Washington, Storbritannien och NATO allierade vänder sin fiendskap mot Moskva. Den obarmhärtiga uppbyggnaden av en NATO-offensiv med styrkor runt Rysslands gränser, den ändlösa russofobin i västerländsk propagandistisk media, den ekonomiska blockaden i form av sanktioner baserade på vaga påståenden. Allt är djupt rotat i historien.

Kalla kriget mot Moskva föregick det andra världskriget och fortsatte efter segern över nazismen och fortsätter intill denna dag, oavsett det faktum att Sovjetunionen inte längre existerar. Varför? Jo för att Ryssland uppfattas som en rival till den angloamerikanska kapitalistiska hegemonin precis som Kina eller någon annan uppkommande kapitalistisk makt som underminerar den önskvärda unipolära hegemonin.

Triaden USA, UK och Nazityskland är idag USA, EU och NATO som samarbetar med nazi-regimen i Ukraina och Jihadismens terrorgrupper som skickas iväg som legoknektar i krig mot ryska intressen i Syrien eller på andra ställen.

Spelarna kan bytas ut över tid men roten till sjukdomen kvarstår- imperialismen- att världens egendomar är intecknade av några mycket få personer, som för att äta sig ännu mättare måste erövra av varandra. Det sker genom erövringskrig med sina militärapparater och stater bakom sig.

Det ständiga kriget, kallt eller inte kommer endast att upphöra när världen ägs gemensamt, när kapitalismen slutligen besegrats och ersatts av ett genuint demokratiskt system. Socialism!

Internationella kvinnodagen firades av kommunisterna i Stockholm lördagen den 5 mars

Barbara Brädefors från Sveriges Kommunistiska Parti, SKP, förmedlade en framåtriktad analys för kvinnors och mäns jämställdhet från en internationell kommunistisk kvinnokonferens i Aten för några månader sedan.

Hjördis Fohrman från Kommunistiska Partiet i Göteborg talade om svenska arbetarkvinnors envisa kamp om mänskliga rättigheter i arbetslivet och på det sociala området.

Guiffrey Tejerina från Bolivias Kommunistiska Parti underhöll med sånger på spanska och svenska.

En appell för solidaritet med den i USA fängslade Ana Belen Montes framfördes.

Hjördis Fohrman

Guiffrey Tejerina

Anita Salvén

Barbara Brädefors

Wessen Welt ist die Welt? – Vem tillhör denna värld?

Programmet den 12 februari om Bertolt Brechts liv och verk, med musikaliska exempel på samarbetet med kända, likaledes epokgörande, tonsättare som Hanns Eisler och  Kurt Weill  blev mycket uppskattat.
 
Amatörer och professionella kulturarbetare tillsammans skapade ett viktigt kulturellt  bidrag till kampen för fred, sanning, bildning och en socialistisk värld.

Vems värld är världen? Om Bertolt Brecht (uppdaterad med programmet)

Med anledning av att Sveriges Kommunistiska parti fyller 100 år anordnas en föreställning om kommunisten, dramatikern och regissören, Bertolt Brecht.

ABF.huset, Sveavägen 41 i Stockholm, Z-salen

Söndagen den 12 februari 2017, Kl 13.00-15.30

Arrangör: Sveriges Kommunistiska Parti (SKP) Stockholmsdistriktet

 

Program

Solidaritetssången

Sjörövarjennys sång  ur Tolvskillingsoperan

Vad är “den episka teatern”?

Brechts lärostycke Åtgärden

Richard Turpin läser scenen Utplåningen

Ann-Katrin Hegvold, sång, och Kjell Bygdén, accordeon,

Dikter, tonsatta av Hanns Eisler och Kurt Weill

PAUS

Musik

Brechts lärostycke Heliga Johanna från slakthusen

Recitation Däruppe sitter ett fåtal, därnere många….

Richard Turpin Till kommande släkten

Sång till freden, efter Pablo Neruda

 

Utställningar:

Repetition med Bertolt Brecht

Brecht i DDR

Affischtävling på temat Brecht 1978

Download (PDF, 253KB)

Viva Fidel! Hasta la victoria siempre!

fidelfidel-castro

Fidel Castro, en av de absolut största kämparna genom tiderna mot kapitalismens diktatur, envälde och imperialism och för ett samhälle utan exploatering, med social och ekonomisk jämlikhet och rättvisa, har vid 90 års ålder gått ur tiden.
Den kubanske ledaren, kommunisten och marxist-leninisten utsattes för 600 mordförsök arrangerade av USA:s statsterrorism och den exil-kubanska maffian i Miami.
Är det någon vi hade önskat evigt liv för sin fasta och konsekventa hållning och som inspirationskälla, är det Fidel Castro.

Redan någon timme efter kamrat Castros död spekulerar statsmedians journalister och experter öppet över möjligheten till sociala och politiska förändringar på Kuba, d.v.s. möjligheten att med olika former av statskupper kunna återinföra det plundrande system där den enes “frihet” att berika sig på andra människors arbete, att lägga beslag på jordens naturrikedomar och föröda miljön blir lag, liksom friheten att hålla det arbetande folket kvar i träldom och svält. Det var dessa friheter som det kubanska folkets revolution under ledning av Fidel Castro och Che Guevara slängde tillbaka till USA, över Floridasundet.

Det var också på grund av det kubanska folkets revolution anförd av Fidel som USA införde en blockad som kostat Kubas folk svåra umbäranden och hundratals miljoner dollar i utebliven handel. Ändå har Kubas folk fortsatt på revolutionens och socialismens väg sedan 1959 med fri utbildning, sjukvård och omsorg för alla. Just rätten till fri sjukvård, utbildning och omsorg, det som ju i grunden utmärker ett mänskligt samhälle har också varit det sista som det socialistiska Kuba vägrat att skära ned kostnaderna på, trots att landet varit utsatt för ett ekonomiskt struptag av imperiet. Den kubanska staten har dessutom på ett utomordentligt sätt, trots svåra umbäranden av blockaden lyckats exportera denna medmänskliga hjälp till behövande länder. En praktisk solidaritet och något som är en bristvara i den civilicerade och demokratiska värld som anförs av USA:s och NATO:s krigsmaskiner.

191 länder i FN:s Generalförsamling röstade år 2015 för att USA skulle upphäva sin blockad. Endast två  länder gick emot denna majoritet: USA och USrael

Det är klart att det är genomförandet av revolutionen och avskaffandet av klassamhället som är och har varit en nagel ögat på monopolkapitalismen.
För den absoluta majoriteten av det kubanska folket och för oss socialister och kommunister kommer han att förbli en ledstjärna och det är Kamrat Fidel Castros livsgärning för ett sant demokratiskt samhälle som gör honom odödlig.

Leve Fidel Castro!
Leve den kubanska revolutionen!
Leve socialismen!

Sveriges Kommunistiska Parti, SKP
Stockholms län
Stockholm, den 26 november 2016

Oktoberrevolutionens 99-årsdag firades i Stockholm

oktoberrevolution-20161 oktoberrevolution-20162 oktoberrevolution-20163 oktoberrevolution-20164
Söndagen den 30 oktober samlades 60 personer i Bagarmossens Folkets hus för att fira Oktoberrevolutionens 99-årsdag.
 
Kommunister från flera länder berättade vad revolutionen betytt för sina partier och länder. Att Oktoberrevolutionen lever vidare var en stark övertygelse.
 
SKP och övriga arrangörer uppmärksammade även 75-årdagen av det fascistiska Tysklands överfall på Sovjetunionen i juni 1941.
Poemet “Babij Jar” av Jevgenij Jevtusjenko och sovjetiska barns berättelser hur de minns kriget, ur Svetlana Aleksjevitj bok “De sista vittnena” blev starka intryck från detta folkmord som – utan framgång – försökte att rasera Oktoberrevolutionens resultat, den första socialistiska staten i världen.
Musik och sång bidrog till en  värdig hyllning.