Wessen Welt ist die Welt? – Vem tillhör denna värld?

Programmet den 12 februari om Bertolt Brechts liv och verk, med musikaliska exempel på samarbetet med kända, likaledes epokgörande, tonsättare som Hanns Eisler och  Kurt Weill  blev mycket uppskattat.
 
Amatörer och professionella kulturarbetare tillsammans skapade ett viktigt kulturellt  bidrag till kampen för fred, sanning, bildning och en socialistisk värld.

Vems värld är världen? Om Bertolt Brecht (uppdaterad med programmet)

Med anledning av att Sveriges Kommunistiska parti fyller 100 år anordnas en föreställning om kommunisten, dramatikern och regissören, Bertolt Brecht.

ABF.huset, Sveavägen 41 i Stockholm, Z-salen

Söndagen den 12 februari 2017, Kl 13.00-15.30

Arrangör: Sveriges Kommunistiska Parti (SKP) Stockholmsdistriktet

 

Program

Solidaritetssången

Sjörövarjennys sång  ur Tolvskillingsoperan

Vad är “den episka teatern”?

Brechts lärostycke Åtgärden

Richard Turpin läser scenen Utplåningen

Ann-Katrin Hegvold, sång, och Kjell Bygdén, accordeon,

Dikter, tonsatta av Hanns Eisler och Kurt Weill

PAUS

Musik

Brechts lärostycke Heliga Johanna från slakthusen

Recitation Däruppe sitter ett fåtal, därnere många….

Richard Turpin Till kommande släkten

Sång till freden, efter Pablo Neruda

 

Utställningar:

Repetition med Bertolt Brecht

Brecht i DDR

Affischtävling på temat Brecht 1978

Download (PDF, 253KB)

Tankar för dagen

Den 27 januari var det Förintelsens minnesdag. I samband med den gav överintendenten Ingrid Lomfors på Forum för levande historia sina ord till ”Tankar för dagen” kl. 06:50, innan nyheterna i P1.

Sveriges Radio beskriver Ingrid som följer: ”som ung vuxen fick hon veta att hennes mamma överlevt Förintelsen. Då gav sig Ingrid iväg på en resa i tid och rum för att leta efter sin familjs historia. Att foga samman skärvorna av det som gått sönder, och samtidigt skapa nya sammanhang och mönster har blivit en livsuppgift”.

I radion i morse målade Ingrid kriget med mycket små penseldrag i personliga tillkortakommanden och betraktelser och började med att Inte berätta vem eller vad som befriade Auschwitz och hennes mor från bödlarna där. Inte ett ord om att det var den sovjetiska ”Röda Armén”. Hon fortfor sin historia med påståendet att andra världskriget var ett krig mellan Hitler och Stalin.

Det är otroligt hur naivt, förfalskat och borgerligt allt blir i händerna på den som inte tar med klasskampen i beräkning. Fasismen och dess tyska variant nazismen var kapitalismens svar för att med våld behålla sin makt mot socialismen och det klasslösa samhällets maktövertagande, både i de egna länder (Tyskland och Italien) men främst mot ”bolsjevismen och judendomen” i Sovjetunionen.


Sovjetunionen- socialismens bålverk mot fascismen och imperialismen. Som vi alla vet är kapitalism och socialism två diametralt olika samhällssystem, där det ena inte kan inrymma det andra. Det var där huvudkonflikten stod under det andra världskriget och där Sovjetunionen och socialismen slutligen stod som segrare.

På det mindre planet står kampen mellan kapitalister och arbetare, vars intressen aldrig kommer att kunna förenas.

Det är detta allt handlade om och fortfarande handlar om. Det är den grundläggande frågan för mänsklig samexistens: människans exploatering av människan, krig, kriser och miljöförstöring eller det demokratiska och klasslösa samhället?

I morse kunde vi bara konstatera att Ingrid Lomfors lyckats med att finna nya sammanhang och mönster av de skärvor hon återfunnit. Dessa återfinns bara i hennes vilda fantasi och det passar bra för en intendent i ”Forum för levande historia”. Det passar bra för borgerligheten och dess historieförfalskning. Det passar bra i den tid när lögner upprepas till dess de blir sanning.

Facket och borgerligheten

Foto: Kommunal

Till vad behöver kapitalet och dess klassystem borgerliga politiker när de s.k. arbetarpartiernas, fackförbundens och LO:s ledning företräder kapitalismen och den privata egendomsrätten allt vad de orkar, och det på ett bättre sätt än vad borgarna någonsin skulle klara. Men nämnda opportunister är inte arbetarklassens representanter bara för att de synbarligen befinner sig i det lägret.

I SKP har vi sedan länge uppfattat att det inte finns någon större ideologisk distans mellan borgerligheten och opportunismen inom S och flera av LO- förbunden. Samarbetet med kapitalet är alltför intimt att det inte är förvånande när ledarna i de reformistiska organisationerna helt öppet värnar om kapitalets vinster, konkurrenskraft och inflationsmål än att företräda och trygga arbetarklassens ekonomiska intressen.

Nu har ju även Kommunals ordförande Tobias Baudin tydligt visat sin hemvist när han gått ut och godkänt vinster i vården. För att göra detta må han ju ha någon bakom ryggen, måhända Svenskt Näringsliv, för inte är det Kommunals medlemmar.

För sitt argument anför han att sjukvården är så hårt reglerad att det inte föreligger någon fara för dess personal att förlora sina arbeten och att de följaktligen inte pressas lika hårt av privatiseringar som inom andra sektorer.

Men för det första: är det fackets roll att försvara stora enskilda vinster inom sjukvården? Borde det inte vara viktigare att pengarna går till högre löner för de arbetande och till själva verksamheten för att utveckla denna och åter få en vård med både kompetens, kvalitet och mänskliga värden, något som allteftersom har berövats till förmån skatteparadis och privata fickor.

För det andra: i den privatägda vård där ”vinsterna” ska uppstå måste verksamheten ”slimmas” och effektiviseras. Det är ett av kapitalets mest beprövade och arbetarfientliga verktyg, och har använts flitigt sedan 90-talet, också inom hela den samhällsfinansierade sektorn. Därvid minimeras arbetsstyrkan och arbetsmiljön försämras.

Vi frågar oss naturligtvis sedan när och var det blev fackföreningens uppgift att gå i bräschen för detta (läs kapitalet).

Baudin säger sig inte kunna förstå varför Kommunal för två år sedan köpte 42 000 Attendo-aktier, för att nu gå emot Kommunals och LO:s tidigare ställningstagande, för vinster i välfärden men vilja exkludera sjukvården?

Vi frågar oss vilka de var som 2015 godkände Kommunals aktieköp och bakband hela arbetarklassen och i synnerhet de inom den berörda sektorn? Jo, föregående korrupta ledning i intimt samarbete med herrarna i rovkapitalistbranschen.

Kommunals medlemmar är starkt upprörda och känner sig inte hemma genom det representantskap som alltmer vrider sig åt höger och som maskar i spiralform. Med sådana vänner behövs inga fiender.

För att råda bot måste medlemmarna omedelbart kunna befria sig från dylika personers missbruk av sina förtroendeposter och fackföreningsrörelsen måste utvecklas till en genomlyst organisation där besluten fattas underifrån och bli en kamporganisation i arbetarklassens tjänst, fri från borgare.

Vi upprepar SKP:s ståndpunkt från valet 2014: Privatisering är stöld!

Fackligt aktiva kommunister inom Kommunal
Stockholm den 16 januari 2017

Viva Fidel! Hasta la victoria siempre!

fidelfidel-castro

Fidel Castro, en av de absolut största kämparna genom tiderna mot kapitalismens diktatur, envälde och imperialism och för ett samhälle utan exploatering, med social och ekonomisk jämlikhet och rättvisa, har vid 90 års ålder gått ur tiden.
Den kubanske ledaren, kommunisten och marxist-leninisten utsattes för 600 mordförsök arrangerade av USA:s statsterrorism och den exil-kubanska maffian i Miami.
Är det någon vi hade önskat evigt liv för sin fasta och konsekventa hållning och som inspirationskälla, är det Fidel Castro.

Redan någon timme efter kamrat Castros död spekulerar statsmedians journalister och experter öppet över möjligheten till sociala och politiska förändringar på Kuba, d.v.s. möjligheten att med olika former av statskupper kunna återinföra det plundrande system där den enes “frihet” att berika sig på andra människors arbete, att lägga beslag på jordens naturrikedomar och föröda miljön blir lag, liksom friheten att hålla det arbetande folket kvar i träldom och svält. Det var dessa friheter som det kubanska folkets revolution under ledning av Fidel Castro och Che Guevara slängde tillbaka till USA, över Floridasundet.

Det var också på grund av det kubanska folkets revolution anförd av Fidel som USA införde en blockad som kostat Kubas folk svåra umbäranden och hundratals miljoner dollar i utebliven handel. Ändå har Kubas folk fortsatt på revolutionens och socialismens väg sedan 1959 med fri utbildning, sjukvård och omsorg för alla. Just rätten till fri sjukvård, utbildning och omsorg, det som ju i grunden utmärker ett mänskligt samhälle har också varit det sista som det socialistiska Kuba vägrat att skära ned kostnaderna på, trots att landet varit utsatt för ett ekonomiskt struptag av imperiet. Den kubanska staten har dessutom på ett utomordentligt sätt, trots svåra umbäranden av blockaden lyckats exportera denna medmänskliga hjälp till behövande länder. En praktisk solidaritet och något som är en bristvara i den civilicerade och demokratiska värld som anförs av USA:s och NATO:s krigsmaskiner.

191 länder i FN:s Generalförsamling röstade år 2015 för att USA skulle upphäva sin blockad. Endast två  länder gick emot denna majoritet: USA och USrael

Det är klart att det är genomförandet av revolutionen och avskaffandet av klassamhället som är och har varit en nagel ögat på monopolkapitalismen.
För den absoluta majoriteten av det kubanska folket och för oss socialister och kommunister kommer han att förbli en ledstjärna och det är Kamrat Fidel Castros livsgärning för ett sant demokratiskt samhälle som gör honom odödlig.

Leve Fidel Castro!
Leve den kubanska revolutionen!
Leve socialismen!

Sveriges Kommunistiska Parti, SKP
Stockholms län
Stockholm, den 26 november 2016

Protest mot fascismen i Stockholm

I går protesterade tusentals människor på Sergels torg i Stockholm mot fascisterna i Nordisk motståndsrörelse som demonstrerade i stan.
 nej-till-fascism
Protesterna organiserades av fackliga organisationer som Seko Stockholm, Kommunal Gullmarsplan, Unga Elektrikerna m.fl. Av ungdomsorganisationer syntes RKU, Ung Vänster och SSU. SKP var på plats.
 
Varför rapporterade Rapport och Eko inte från denna fredliga, starka och beslutsamma manifestation?

Kommunisterna krossade nazismen

För några år sedan valde EU att använda den 23 augusti som europeisk minnesdag mot nazism och kommunism. Detta är en kålsuparteori som passar kapitalet och dess politiska bundsförvanter alldeles utmärkt, vilket bland andra Litauens hälsominister kan intyga, som för två år sedan förespråkade aktiv dödshjälp åt fattiga, alldeles såsom nazisterna gjorde.
Varför EU valde denna dag? Jo, detta datum undertecknades den s.k. Molotov-Ribbentrop-pakten mellan Tyskland och Sovjetunionen. En pakt som syftade till att de båda länderna inte skulle angripa varandra militärt men som av EU används för att likställa nazismen och kommunismen. EU och kapitalet och de borgerliga ideologerna tolkar i sedvanlig stil historien till kapitalets fördel, för att kunna visa upp att det bakom de kommunistiska idéerna finns något kriminellt.

På detta sätt utgår den 23 augusti varje år en inbjudan till varje fascist och kryptofascist att tillsammans med alla ”demokrater”, vars politik föder fascismen, att attackera kommunismen.

För historiens skull är det bra att se vad som verkligen hände. Den 23 augusti 1939 undertecknades ett tyskt- sovjetiskt icke-angreppsavtal, den s.k. Molotov-Ribbentrop-pakten. Detta var ett initiativ från Sovjetunionen efter att Storbritannien och Frankrike hade vägrat att sluta en pakt med Sovjetunionen för att bemöta Nazityskland, men också för att Sovjetunionen skulle kunna försvara sig mot den japanska invasionen från öster som samtidigt pågick. Det gav dessutom Sovjetunionen tid att rekonstruera sina militära styrkor och ekonomi inför den sedan länge förutsedda militära attacken från nazismen/fascismen.

I motsats till detta banade Münchenavtalet, som undertecknades den 30 september 1938 mellan å ena sidan Nazityskland och det fascistiska Italien och å andra sidan Storbritannien och Frankrike vägen för den nazistiska invasionen av Europa. Efter detta ockuperades Tjeckoslovakien, utan någon reaktion. Märk väl att när Münchenavtalet skulle skrivas under fördömde Sovjetunionen detta och erbjöd militärhjälp, för att stå emot Nazityskland. Tjeckoslovakien vägrade att ta emot denna hjälp. Molotov-Ribbentrop-pakten var då det enda möjliga alternativ som Sovjetunionen hade. Det gav 21 månaders andrum för att möta den kommande nazistiska angreppet.

Vad de borgerliga och socialdemokratiska historieförfalskarna tiger om är att Molotov-Ribbentrop-pakten skrevs under enbart därför att Storbritannien och Frankrike vägrade att skriva under en pakt med Sovjetunionen istället för mot Nazityskland. Storbritannien och Frankrike vägrade detta för att de ville att Nazityskland skulle attackera Sovjetunionen, så att imperialismen kunde bli av med socialismen, det största hotet mot det ruttna kapitalistiska systemet.

Historien har visat att denna briljanta idé gav den tid som Sovjetunionen behövde för att krossa nazismen, den tyska fascismen.

En dag som skulle kunna vara en minnesdag för fördömandet av nazismen är den 30 september 1938, dagen då Münchenavtalet skrevs under. Men detta avtal nämns självklart ingenstans, för då skulle USA/EU/NATO- imperialismen tvingas medge brottet att de då gav sitt stöd till nazismen och fascismen. Detta visar sig än idag. Inte en enda gång har EU, inklusive Sverige, fördömt att Estland, Lettland, Litauen och andra länder hyllar nazisterna, bygger monument för nazister samtidigt som den kommunistiska ideologin bannlyses och kommunister och kommunistiska partiers verksamhet förbjuds.

De borgerliga och socialdemokratiska historierevisionisterna berättar inte heller att det var Sovjetunionen och många partisanrörelser, i de flesta fall med kommunister i främsta ledet, i Jugoslavien, Italien, Grekland m.fl. som i huvudsak bekämpade nazismen/fascismen under andra världskriget.
Medan många av dagens ideologiska förfäder som jämställer nazismen och kommunismen ”glömmer bort” samarbetet med nazismen. Inte minst i Sverige som ger sig ut för att vara demokratins förkämpe och samtidigt förträngt att den svenska staten fängslade kommunister i interneringsläger, för att senare kunna överlämna dem till nazisterna, samarbetade och tillät Nazityskland att förflytta trupper och krigsmaterial med tåg, kors och tvärs genom hela Sverige allt medan norska flyktingar och motståndsmän skickades tillbaka till Norge, direkt i händerna på nazisterna som ockuperade landet.

Den 23 augusti behöver firas men inte av den anledning som kapitalet, EU och alla regeringar inom EU vill att den ska firas. Den 23 augusti 1942 kom striden mot fascismen i en avgörande fas runt omkring Stalingrad. Den 23 augusti 1943 avslutades slaget vid Kursk med sovjetisk seger över Nazityskland. Efter denna dag var segern mot nazismen ett faktum!

Vi måste lära av historien. Dagens politik är framtidens historia och därför är vi ansvariga att lära oss den verkliga historien, för våra barns och vår egen skull.
Det arbetande folkets historia är inte densamma som kapitalismens och imperialismens och ska därför inte skrivas av detta klassamhälles historieförfalskare, politiker eller andra av dess bundsförvanter, exploatörer och medlöpare.

Sveriges Kommunistiska Parti

Säkerheten äventyras i Stockholms tunnelbana

SKP i Stockholm har tagit del av SEKO klubb 111:s uttalande mot förarlösa tunnelbanetåg på Röda linjen från 2025. Detta vill Trafiknämnden i Stockholm, alltså Landstinget, besluta om den 23 augusti. SKP ansluter sig till de fackliga synpunkterna och protesterna.

C30

Den 23 augusti 2016 kommer Trafiknämnden i Stockholm (Landstinget) att fatta ett inriktningsbeslut gällande införandet av helautomatisk drift på tunnelbanans röda linje från och med år 2025.

Tjänstemännens förslag baseras enligt oss, enbart på ekonomiska kalkyler. I huvudsak går förslaget i ut på att det inte kommer att finnas förare längre inom tunnelbanan och att plattformsbarriärer sätts upp på stationerna och annan fjärrövervakad teknisk lösning som hindrar spårbeträdande och andra störningar i trafiken. Utöver detta planeras det att sparas genom på att ha färre nya tåg, de s k C-30, ute i trafik. Detta anser dem är mer ekonomiskt gynnsamt än att personal utför och bistår i arbetet på plats. Vad som ej är medräknat är säkerhetsaspekten vid olyckor, stopp, driftstörningar och annat som dagligen sker i tunnelbanan samt den trygghet som närvarande personal kan förmedla till resenärerna under resan.

Vi som arbetar inom tunnelbanan, som transporterar alla människor säkert, ger service och tar hand om alla små och stora händelser, är mycket oroliga över utvecklingen. Om Trafiknämnden beslutar enligt förslaget, som sätter besparingar före säkerhet, så kommer saker som säkerhet och trygghet för trafikanterna att äventyras.

SEKO Tunnelbanan, Klubb 111, mer än femton år sedan, kämpar för bättre säkerhet och trygghet i tunnelbanan. Vi föreslog till dåvarande Connex (sedan Veolia) och SL att man måste investera i plattformsbarriärer för att undvika självmord, spårbeträdanden och andra liknade händelser i trafiken samt se över annan teknisk och logistisk lösning för att höja säkerheten i tunnelbanans miljö. Landstingens svar genom SL var att man inte kunde göra detta för att det var mycket komplicerat och det kostade mycket pengar. Vi ansåg då, och även nu att man inte kan värdera liv som räddas i termer av pengar och jämställa det med siffror i en budget.

Trafiknämnden nu gör precis samma sak. De skriver i deras förslag att ett liv beräknas kosta 31 miljoner kronor!!! De tänker finansiera den automatiserade lösningen av tunnelbanemiljön med att bli av med alla förare på Röda linje som kostar, enligt dem, 60-100 miljoner per år! De anser även att hela beställningen på 48 nya tåg med option på 4 tåg till inte ska fullföljas, utan att det räcker med grundbeställningen på 48 tåg.

Vi som arbetar inom tunnelbanan och inte gör skisser på olika scenarion från ett kontor om hur verkligheten inom tunnelbanan ser ut eller kommer att se ut, anser att de framlagda planerna är förfärliga!

  1. Tjänstemännen i Trafiknämnden anser att det inte behövs förare, därför att man ska bygga upp plattformsbarriärer. De har glömt att det finns en del icke trafikanter som brukar nödöppna dörrar och/eller hindra dörrstängningen. Det finns situationer då det uppstår en rökutveckling eller t o m brand i vagnen, det kan vara en allvarlig situation som uppstår och då kommer INGEN att finnas på tåget. Tjänstemännen hänvisar till trafikledningen som ska informeras (av vem?) om en allvarlig situation uppstår och då kommer hjälpen att skickas ut!!! Vi varnar för att det kommer bli allvarliga konsekvenser, som trafikanterna kommer att få betala genom att deras säkerhet och trygghet blir sämre.
  2. Det planeras att olika tågtyper ska trafikera Röda linjen när en eventuell helautomatisk drift införs. Vår erfarenhet säger att även nya tåg kan gå sönder. C-20 tågen har nu en del problem och vi har en del stop i trafiken på grund av detta. De problemen kommer inte att minska år 2025. Vem ska ta hand om trafikanterna om det behövs en evakuering? Ännu värre om det gäller en akut evakuering, liknade Rinkebybranden år 2005?
  3. Som vi nämnde förut, tjänstemännen föreslår att antalet nya tåg som man har tänkt trafikera Röda linjen med, minskas. De har även glömt att räkna med befolkningsökningen. Innevånarantalet beräknas ha ökat med 400 000 fram till år 2030. Det innebär att det antal tåg som planeras, inte räcker till!
  4. Även när det gäller ekonomin, anser vi, att tjänstemännens beräkning är en byråkratisk produkt, utan verklighetsförankring. Förslaget hänvisar t.ex. till att tiden som det tar att vända ett tåg vid en ändstation kan minska. I dag är vändtiderna på mellan 1-4 minuter. Det är sant att man kan minska detta ner till några sekunder! Hur blir det då med att det alltid finns trafikanter som försöker hinna med tåget i sista stund och som håller i dörrarna? Vad är då vinsten med en fiktiv bättre punktlighet?

SEKO Tunnelbanan, Klubb 111 som organiserar ca 1400 förare, stationsvärdar, kundservicevärdar, lokalvårdare, trafikledare och annat personal inom service och administration är mycket oroliga över utvecklingen!

  • Vi uppmanar politikerna inom Trafiknämnden att inte rösta för detta inriktningsbeslut och därigenom äventyra säkerheten och tryggheten för hundratusentals passagerare.
  • Vi uppmanar media att uppmärksamma vad som händer med detta projekt.
  • Vi uppmanar trafikanterna att protestera mot detta förslag.

Oavsett beslutet kommer SEKO Tunnelbanan, Klubb 111, att fortsätta kämpa för ökad säkerhet och trygghet för oss som arbetar inom tunnelbanan och alla tunnelbanans resenärer i Stockholm.

Styrelsen för SEKO Tunnelbanan, Klubb 111