Kampen mot överenskommelsen mellan den grekiska regeringen och EU intensifieras

Igår, den 23 juni deltog tusentals pensionärer och arbetare från den radikala fackföreningsfronten PAME i Aten i en mycket stor demonstration, mot den överenskommelse som den grekiska vänster- höger regeringen kommer att underteckna de närmaste dagarna, som kommer att privatisera stora delar av den statliga och offentliga verksamheten som hamnar, energi, flygplatser, samt ytterligare skära ned de redan låga pensionerna och lönerna.

Greklands Kommunistiska Parti- KKE:s organisation i Aten utlyste ytterligare en stor demonstration nu på fredag utanför parlamentet och uppmanade hela folket i alla städer att resa sig för att stoppa överenskommelsen.

Den kommunistiska fraktionen inom grekiska LO, som består av ca en tredjedel av ledamöterna i styrelsen, begärde under kvällen att en generalstrejk omgående skulle utlysas.

Redan har två fackförbund, i vilka kommunisterna har majoritet, handels- och sjömansförbundet utlyst strejk till den 30 juni.

pame-23juni

De närmaste dagarna kommer Grekland att skakas av stora demonstrationer, både mot SYRIZA:s regering, som kallar sig vänster men som kommunisterna hela tiden påpekat är en socialdemokratisk sådan som lyder kapitalet och de imperialistiska sammanslutningarna inom EU och NATO.

Det enda alternativet är enligt KKE att bryta med kapitalets politik, gå ur EU och NATO och med en stark folkrörelse nationalisera företagen med folkmakt.

Rapport från demonstration till stöd för folkets kamp mot Tia Maria- projektet i Peru

Resocal1
Sergels Torg den 5 juni 2015.
Tal av Fredy Ramos för RESOCAL

Kamrater:

RESOCAL (Nätverk för solidaritet med Latinamerika) är här för att på sex årsdagen av Bagua- massakern i Peru protestera mot att de peruanska myndigheterna som med stöd av Alan Garcia’s korrupta regering fördrev fler än 5000 Aguaruna infödingar och andra amazoniska minoriteter som levde runt El Raposo. Denna handling ledde till 33 döda, hundratals skadade och ett omfattande förtryck. Som så många gånger förut utfördes denna fördrivning för att gynna de stora transnationella gruvföretag och deras intressen att roffa åt sig djungelmark med målet att utvinna naturresurser därifrån.

 

Vi är också här för att fördöma USA:s och andra förrädiska regeringars så kallade “hjälp mot droghandel och terrorism” som endast är ett kamouflage för USA:s politiska expansion, syftande till att skydda dess geostrategiska intressen och återerövra det som förr var “USA:s backgård.’’

 

Genom interventioner i suveräna stater och genom Stilla havs-alliansen, försöker USA försvaga de lokala projekten i Latinamerika och hindra en integration och ett enande av Latinamerikas länder och folk samt att försvaga de lokala regeringar som har skapat MERCOSUR, UNASUR och ALBA. De organisationer som integrerar och kämpar för att ta bort de nordamerikanska militärbaserna från området.

 

Vidare fortsätter USA:s sydkommando, trots bakslaget efter nedmonteringen av Manta- basen i Ecuador, att förstärka sin närvaro genom de militärbaser som finns i de länder som är medlemmar i Stilla havs- alliansen, bl.a. genom att utöka dem. Allt detta sker med stöd av Ollanta Humalas regering, som med stöd av de mest konservativa sektorerna givit efter för Vita husets, och befälhavaren för USA:s sydkommandos krav.

 

Peru har därmed på grund av Ollanta Humalas beslut blivit det enda landet i Latinamerika som förutom nio militärbaser också har givit USA:s fjärde flotta tre marinbaser för sin återupprustning.

 

Som om detta inte vore nog, har hundrasextio (160) nordamerikanska soldater kommit till Peru under februari månad. Dessa kommer att ökas med fler än tretusensexhundra (3 600) soldater som anländer under september månad. Humalas regering har sagt att dessa styrkor ska vara där för att träna Perus militär i kampen mot droghandeln och terrorism, dock nämner inte Humala att när DEA (den nordamerikanska avdelningen för kampen mot droghandeln) gjorde samma sak så ledde det till ineffektiva resultat och att Peru blev världsledande i produktionen av PBC, som betecknas vara en kokain produkt.

 

Tvärtemot Humalas utsago, används repressiva metoder mot demonstranter och folklig mobilisering i den träning som USA:s militär ger de peruanska trupperna.

 

Detta kan ses oroväckande på grund av den senaste tidens demonstrationer och folklig kamp i Tambo-dalen, i opposition mot det hårdhänta förtryck som har utförts av regeringen och Tia Maria projektet genom Southern Copper Corporation.

 

När dessa protester började, blev regeringens svar brutal och mycket impopulär, i det den tog hjälp, inte enbart av polisstyrkor men också av armén i sina försök att kuva demonstrationerna. President Humalas personliga svar var att anklaga de fackliga ledarna, bönderna och bybefolkningen för att vara förbrytare, mördare och utpressare, med andra ord kriminalisera demonstrationerna, precis som Barack Obama försökte mot de antirasistiska demonstrationerna i Baltimore, Maryland.

 

Dessa exempel visar att de båda förtryckande regeringarna har ett gemensamt: När folket ska tystas så görs det med blod och eld.

 

Som vi har sagt tidigare så står vi sida vid sida med vårt folk. Vi solidariserar oss med dess kamp, vi fördömer orättvisorna som det utsätts för och vi håller President Ollanta Humalas regering ansvarig för Perus militarisering, morden som den har genomfört och förtrycket som regeringsstyrkorna har utsatt oskyldiga människor för. Människor vars enda brott var att uttrycka sin rätt att bli hörda och respekterade.

 

Samtidigt vill vi nämna framgången genom det stöd som regionen Islay fick av sju andra regioner i Peru samt deras krav på att gruvprojektet Tia Maria ska stoppas.

 

NEJ TILL MILITARISERINGEN AV PERU!

 

NEJ TILL TIA MARIA!

 

TAMBO-DALEN SKA INTE SÄLJAS, DEN SKA FÖRSVARAS!

 

LEVE DEN NATIONELLA STREJKEN DEN 9 JULI!

Resocal

Presskonferens med Fernando Gonzales, Kuba, – en av De Fem

På inbjudan av Svensk-kubanska föreningen besökte Fernando Gonzales Stockholm helgen 17-20 april. På en presskonferens på Solidaritetshuset måndag den 20 april svarade han på frågor om sitt och sina fyra kamraters öden som politiska fångar i USA och den beundransvärda internationella solidaritetsrörelsen för deras frigivning.

Fernado GFernado G 1

Riktpunkt:

– Med tanke på att många i väst har avfärdat dig och dina kamrater som kubanska spioner vill vi gärna från din egen mun höra vilka som var motiven för dig, dina kamrater och ditt land att fingera en flykt från hemlandet till södra Florida, USA, för att skaffa information om exilkubaners verksamhet mot Kuba. Ett underrättelsearbete som slutade med att ni tillfångatogs i september 1998.

Fernando G:

– I USA:s brottsbalk finns inte begreppet spion och vi åtalades inte heller för spioneri. Ordet användes av USA:s regering, media och enskilda på ett medvetet sätt för att från början skapa en negativ bild. Det finns politiska och moraliska motiv för vårt handlande. Vi samlade information, inte om USA, dess regering eller underordnade institutioner. Vi observerade grupper som var terrorister. Under 1990-talet miste 3000 kubaner livet och ytterligare 2000 fick fysiska men efter olika typer av attentat, planerade och genomförda av terrorister bland exilkubaner. Det började redan i och med revolutionens seger och dit räknas också 600 attentatsförsök mot Fidel Castro. USA har aldrig rört ett finger för att sätta stopp för detta. Så Kuba hade inget val, det gällde att rädda människoliv och inte bara kubanska sådana. Bombanslag mot turisthotell drabbade även icke-kubaner. Det är  förklaringen till vår mission. Vi var inga spioner.

På en fråga om hur 16 års fångenskap har kunnat uthärdas av en som var 35 år vid häktningen, svarade Fernando att man växer på flera plan, framför allt politiskt och som revolutionär, men även individuellt och psykiskt när man lär sig att hantera livet, kriser och lidande. Man får ökad livserfarenhet. Vetskapen om att män och kvinnor ute i världen kämpade för oss, offrade tid, resurser och energi stärkte oss. Vi såg CSN-nyheter och läste New York Times och förstod att det fanns kriser som människorna som hjälpte oss levde i. Arbetarrörelsen förkommer ju inte i officiell press men vi fick brev från vanliga människor och vi fick böcker. Så lärde jag mig också om USA. Jag har präglats av fängelsetiden men även av min tid i Angola där jag kämpade på befrielserörelsens sida.

Som svar på en annan fråga, om förhållandet mellan de fem kubanska fångarna (som satt isolerade från varandra i fem olika högriskfängelser) och medfångarna, beskrev Fernando märkliga förhållanden. Att cirka 98 procent av fångarna i USA aldrig har kommit till en rättssal där deras fall har kunnat prövas. De Fem däremot var dömda och betraktades med respekt av medfångarna som förstod efter ett tag att kubanerna var politiska fångar. Medfångarna kunde också fråga varför Fernando fick så många brev och böcker som han kunde lämna vidare.

– Vi var aldrig med i de inre konflikterna. Vi respekterade varandra och förhöll oss medmänskliga, sade Fernando.

Fernando talade också om Fidel Castro som år 2001 gjorde utfästelsen: ”De Fem ska återvända”.

– Han är alltid min commendante!

Fernando och René blev fria först, men den 17 december 2014 var alla fem fria och tillbaka på Kuba. Frigivna i utbyte mot Alan Gross, även om Obama säger något annat. Frigivningen blev en del av överenskommelsen mellan Kuba och USA som i sin tur är ett bevis på att USA:s kubapolitik har visat sig vara ohållbar. Fernando säger att Kuba välkomnar den inledda processen. 70 procent av kubanerna har vuxit upp under blockaden (som till största delen är kvar) och före Obama har hotet om militär aggression inte varit långt borta. Kuba har, så Fernando, inte övergett en enda av sina principer. Det finns inga förväntningar om att USA blir en vän, men motsättningarna som finns kvar och kan bli mera komplexa kan läggas upp på bordet på ett nytt sätt.

Uttalande från SKP – Solidaritet med kommunisterna i Ukraina

Sveriges Kommunistiska Parti fördömer starkt det monstruösa beslut som det ukrainska parlamentet har antagit, som likställer kommunismen och fascismen och förbjuder kommunisternas aktiviteter och spridning av de kommunistiska idéerna. Samtidigt erkänner de ukrainska fascisterna  den så kallade Ukrainska befrielsearmén.

Dagens parlament i Ukraina är känt för att ha tillkommit genom val som var präglat av våld, inbördeskrig och valfusk. Den situationen har uppstått genom USA:s och EU:s inblandning i Ukraina inom ramen för den motsättning som USA och EU har med Ryssland.

Ukraina-azov-brigaden-wolfsangel Ukrainas fascister

De politiska krafterna som kom till regeringsmakten och i dag har majoritet i Ukrainas parlament försöker att med detta beslut följa de baltiska länderna där det i över 20 år har funnits liknande lagar  som jagar kommunisterna men samtidigt hyllar  fascisterna som utmålas som patrioter och demokrater som tillsammans med nazisterna har kämpat mot den sovjetiska staten.

Att USA och EU ligger bakom det senaste beslut visar sig tydligt i liknade beslut vid olika uttalanden från Europaparlamentet och EU- kommissionen.

Detta beslut är inte ett misstag. Detta beslut kommer nu, när den ukrainska arbetarklassens situation försämras, när arbetarklassen attackeras av både regering och kapital och när de planer som finns för att fortsätta inbördeskriget i sydöstra Ukraina finns kvar. Ukrainas reaktionära regering försöker att skrämma alla till tystnad som motsätter sig denna politik.

Sveriges så kallade rödgröna regering ger den ukrainska regeringen sitt fulla stöd och stödjer också EU i dess planer för ökad inblandning som beslutades den 19 mars.

ukrainas kommunister

SKP uttrycker sin solidaritet med kommunisterna i Ukraina och är förvissat om att folkets kamp i Ukraina – 70 år efter folkets antifascistiska seger –  kommer att stoppa alla  antikommunistiska planer som samtidigt vänder sig mot hela det ukrainska folket.

Venezuela är inget hot utan ett hopp!

Det är rubriken för protester mot USA:s president Obamas surrealistiska förebråelse mot Venezuela. I ett dekret, en verkställighetsorder, betecknar Obama Venezuela som en  “extraordinary and unusual threat to the security of the Unites States” – ett utomordentligt och ovanligt hot mot Förenta Staternas säkerhet.

Man kan fråga sig hur ett land som ger ut mindre än 1% av sitt BNP för militärutgifter, har cirka 120 000 soldater och inga av de senaste vapen kan vara ett hot mot det mäktiga USA. Venezuela tar inte lätt på anklagelserna med tanke på vad för oljans skull har hänt i Irak, Libyen och Syrien. Venezuela ser en USA-intervention som realistisk möjlighet.

venezuela 1 Venezuela 2 Venezuela

Ambassadrådet på Venezuelas ambassad i Stockholm, Lisandro Lattuf, talade 30 mars, inbjuden av Victor Jara-föreningen och Resocal, Solidaritetsnätverk för Latinamerika.

138 länder står vid Venezuelas sida. 29 länder inom OAS, Organisationen av amerikanska stater, ställer upp för Venezuela, förutom USA, Canada och Panama.

Publiken skrev på protestlistan “Venezuela är inget hot utan ett hopp”. SKP var representerat.

VENEZUELA ANGÅR OSS ALLA!

Victor Jara Riksförbundet i Stockholm bjuder in till ett informationsmöte måndagen 30 mars med anledning av USA:s aggression mot den suveräna och demokratiska bolivarianska republiken Venezuela.

Venezuela demo

Föreläsningen kommer att omfatta deltagande av Lisandro Lattuf, ambassadråd och Moira Mendez, ministerns rådgivare vid ambassaden. Mötet hålls på Pontonjärgatan 36 B (T-bana Fridhemsplan) kl. 18:00.
Målet är att informera och stödja kampanjen under namnet “Obama upphävde dekretet” som också omfattar en namn-insamling till stöd och solidaritet för Venezuelas folk och dess suveränitet.
Om du vill logga in till stöd för Venezuela, gå till:
http://www.obamaderogaeldecretoya.org.ve/registroLey/

Strejkledaren för stålarbetarstrejken i Stockholm

Den 13 och 14 mars kommer till Stockholm, ledaren för stålarbetarstrejken i Aten, Georgios Sifonios.
Georgios Sifonios, var strejkledare för strejken i stålfabriken Hellenic Halyboyrgia, som pågick i 9 månader. Fabriksägaren ville sänka lönerna och avskeda en stor andel arbetare. Det mötte motstånd från nästan alla arbetare och väckte en stor solidaritetsvåg i Grekland och i många andra länder.
SEKO Tunnelbanan tillsammans med andra visade konkret solidaritet i denna kamp.
Georgios Sifonios
Grekiska föreningen i Stockholm och SEKO Tunnelbanan arrangerar tillsammans detta besök.
Fredagen den 13 mars, kl 14.00, vid Grekiska föreningens lokal, Idungatan 4, Odenplan, kommer att berätta om kampen, var det ledde och hur är situationen nu för dem samt för arbetarklassen i Grekland. Vi bjuder i detta möte, alla aktiva inom facken men också andra intresserade. Det kommer finnas översättning på svenska.
Lördagen den 14 mars på Grekiska Kulturhuset, 1 tr upp, Idungatan 4A, kommer att visas dokumentären om stålarbetarstrejken, Regissören kommer att närvara och Georgios Sifonios kommer att kommentera.
Dokumentären är textad på engelska också.
Ni är mycket välkomna!!!
Stålarbetarstrejk Stålarbetarstrejk1 Stålarbetarstrejk2 Stålarbetarstrejk3

De kubanska patrioterna är äntligen fria!

SKP välkomnar att de sista tre av de fem kubanska patrioterna nu äntligen frigetts från omänskliga förhållanden i USA- fängelser. De var dömda på grundlösa anklagelser. I SR:s Ekonyheter i morse sades att de hade fängslats p.g.a spioneri mot exilkubanska grupper. Så var fallet men med det viktiga tillägget att de fem hade gjort det för att motverka och förekomma de ständiga terrorist-dåden- organiserade av USA i samarbete med dessa exilgrupper-mot den Kubanska staten och folket.

5 kuban

Deras återkomst till Kuba förverkligar ett av kraven som den kommunistiska- och arbetarrörelsen i hela världen kämpat för sedan de fem fängslades i Miami 1998.

SKP som under denna tid verkat för de kubanska patrioternas frigivning, gläds med alla de tusentals kamrater som deltagit i de många olika aktioner för deras villkorslösa frigivning från omänskliga fängelse-förhållanden i USA och deras rätt att återvända hem och få återse sina familjer.

Embargo Kuba

Samtidigt har vi inga illusioner om att imperialismens ansikte helt plötsligt skulle ha blivit mänskligare. Imperialismen använder alla de verktyg som må stå till buds för att uppnå sitt mål. Dit räknas både piska och morot.

Därför fortsätter SKP sin kamp mot den blockad som Kuba utsätts för från USA och emot EU:s beslut.

Vi uttrycker vår solidaritet med det kubanska folket och Kubas Kommunistiska Parti som snart firar den kubanska revolutionens 56 års jubileum-i kamp mot de imperialistiska terror-attackerna. Attacker som ägt rum för att omintetgöra det socialistiska bygget men som inte lyckats p.g.a styrkan och viljan hos det kubanska folkets val att inrätta sitt samhälle efter ett socialistiskt mönster.

 

Demonstration till solidaritet för det kurdiska folket

En global demonstration MOT ISIS – FÖR KOBANE, FÖR MÄNSKLIGHETEN ägde rum idag den 1 november. I Stockholm gick tåget i envis novemberregn från Humlegården till Sergels torg där över tusen personer lyssnade till tal och musik och gav i talkörer uttryck för sin solidaritet med Kobanes kurdiska försvarare.
Till och med svensk TV visade inslag från Malmö, Göteborg och Stockholm. Tysk TV visade bilder från demonstrationer i Turkiet och flera tyska städer.
Kobane Stockholm4
Kobane Stockholm3 Kobane Stockholm2 Kobane Stockholm1 Kobane Stockholm
Kjell Bygdén från Sveriges Kommunistiska Parti framförde en hälsning från SKP som följer nedan.
Solidaritetsyttring för Kobane den 1 november 2014
SKP:s internationella sektion
Syrienpolitiken i de turkiska storkapitalisternas intresse har bäddat för Islamska Staten (IS) blodiga massaker i Kobane och IS offensiv i Syrien och Irak. Turkiets regering stöder alla krafter som bekämpar Bathregeringen i Syrien. Så gör också EU, Israel, Saudiarabien, Förenade Arabemiratens och Qatars regimer men ingen av dessa hade kunnat agera utan USA:s tillåtelse som ledande imperialistisk makt.
Tillsammans omfamnar de varandra när ingen ser på. Deras samlade, gemensamma militära-, ekonomiska- och propagandistiska stöd till IS liksom stödet till föregångarna i al Nusra, al Quaida och Fria syriska armén har endast tjänat den imperialistiska målsättningen: Att med legoknektar, i IS nu från ca 80 länder, i imperialismens tjänst kunna besegla Syriens öde.
USA och de borgerliga staterna i området intervenerar för kapitalets skull och de underblåser etniska och religiösa konflikter i Mellanöstern och försöker ge sken av att ge humanitär hjälp för att dölja den imperialistiska dagordningen; att få hela regionen att underordna sig dess intresse för olja, naturgas, uran och andra naturrikedomar.
Imperialismens “nya Mellanöstern” kan inte ta form med mindre än att Syrien blir nästa pusselbit i det projektet.
Uppenbart är att imperialismen i samarbete med lokala borgerligt reaktionära stater och islamister har som mål att tillintetgöra folkliga rättigheter och folkets kamp för befrielse och oberoende.
Här kommer Kobanes och Rojavas försvar av sitt demokratiska självstyre in, viljan till nationell befrielse, och framväxten av ett socialistiskt samhälle. Framtidsmål som står i bjärt kontrast till imperialismens.
Vi i SKP uttrycker vår solidaritet med  de syriska kurder, män och kvinnor som hjältemodigt slåss och försvarar Kobane och andra områden som är demokratiskt organiserade mot imperialismens interventioner och de understödda fascisterna i IS/ISIS.
 
Solidaritet med det kurdiska folkets försvarsenhet YPG och Kurdistans Arbetarparti PKK.
 
Solidaritet med PKK:s upprop att utvidga folkets kamp i Kobane till alla delar av Kurdistan.
 
Sveriges Kommunistiska Parti SKP
Stockholm, 1 november 2014

 

Global demonstration den 1 november: Stöd motståndet mot ISIS – för Kobanê -för mänskligheten

Lördagen den 1 november äger demonstrationer för staden Kobanês försvar mot ISIS rum på många platser i världen.  
Kobane
I Stockholm blir det samling i Humlegården kl. 13.00 och demonstrationståget går mot Sergels torg.
Delta under SKP:s fanor!