Angående våldet i förorten

ungdomar

Det som händer nu, har hänt förut och kommer att göra det fortsättningsvis, i det att klassklyftorna ökar, liksom massarbetslösheten och den sociala utslagningen. Allt i spåret av kapitalismens ständiga krav på allt större avkastning på de arbetandes bekostnad.

Det vi talar om är att det i monopolkapitalets EU har blivit alltmer vanligt att ungdomarna går ut och visar sitt missnöje på de sätt som skett i till exempel Husby med brinnande bilar och stenkastning mot blåljus-fordon och kravaller. Ett resultat av oorganiserat missnöje i de delar av samhället där spåren av den sociala nedrustningen är och har varit mest påtaglig.

Parallellt med detta förekommer riktade demonstrationer av klassmedvetenhet mot EU:s kapitalistiska envälde, vilket främst synliggörs av arbetarklassen i Grekland men även i Frankrike, Spanien, Portugal, med flera.

Med visshet om att klasskampen kommer att tillta och även nå Sverige när ju kapitalismen girighet saknar alla gränser, föreslår nu kapitalets springpojkar att öva motåtgärder med vattenkanoner, tårgas och gummikulor, mot ungdomarna och förortens ghetton.

Arin Karapet, Moderat Landstingspolitiker, en av klassamhällets budbärare vill införa utegångsförbud i 15 av de mest utsatta förorterna efter klockan 21 på kvällen. Efter den tiden ska ungdomar tvingas att legitimera sig. När de är yngre än 18 år ska föräldrarna kontaktas och efter klockan 22 ska de köras till häktet. Ett bud som Arin gav efter Alliansens partiledarbesök i Husby, i går den 26 juni.

Även Kristdemokraterna klädde av sig sin skenhelighet och förespråkade att polisen skulle ta i med hårdhandskar, elpistoler, gummikulor och vattenkanoner.

Högerdemagogerna förtydligar i detta avståndet mellan förortens ungdomar och kapitalet och dess ideologer i Danderyd, Djursholm, Täby och Östermalm, men förtiger varför bilarna brinner i förorten och varför folk kastar sten just där. De vägrar nämna arbetslösheten, utslagningen och den sociala misären som ett resultat av vad det kapitalistiska systemet skapat.

Och de har alltid kunnat använda statens våldsapparat mot arbetarklassen för att upprätthålla sina privilegier. Därför är deras lösning; våld, fler poliser, gummikulor och vattenkanoner att stänga in människor i en ghetto-liknande tillvaro. Och än mer kraftiga vapen om så skulle behövas.

Det är alltid arbetarklassen och folket som betalar medan kapitalet vill ha mer vinst. Kapitalet är rädd att ungdomar och arbetarklass även i Sverige ska bjuda på organiserat motstånd och att kommunisterna ska bli fler och starkare. Därför agerar de i förebyggande syfte. De tror att det så blir lättare att stoppa denna utveckling.

I detta avseende kommer också gummikulor och vattenkanoner till användning för att t.ex. undvika en gemensam vård, skola, omsorg och samhällstransporter i allas tjänst och fri från privata vinstintressen.

Sveriges Kommunistiska Parti (SKP)

A-kassan – Din garanti för att få behålla lönen.

Den svenska fackliga rörelsen kom redan i slutet av 1800- talet fram till att det bästa som kunde frambringas för att försvara lönerna var att inrätta en Arbetslöshetskassa. Redan 1885 inrättade därför Typografförbundet sin A-kassa. Att det var just typograferna som i många hänseenden var först i den fackliga kampen var ingen slump. De var de första arbetarna som kunde läsa, vilket var och är ett krav för att framställa en tidning.

sv typografförbundet

Bakgrunden var att de fackligt organiserade arbetarna diskuterade om hur de skulle kunna skydda sina löner mot lönedumpning. Man kom då fram till att det bästa sättet att motverka lönedumpning var att se till att de arbetskamrater som blivit arbetslösa skulle skyddas mot svält och armod genom att de arbetare som ännu hade jobb såg till att de kunde överleva trots ofrivillig arbetslöshet och därmed inte behöva ta ett jobb till lägre lön än den avtalade för att förhindra familjens svält. Från 1885 fram till dagens datum är A-kassans främsta uppgift att skydda kollektivavtalet mot lönedumpning. Av den anledningen är A-kassan en grundbult i en sund arbetsmarknad. Därför är också A-kassan borgarklassens hatobjekt nummer ett.

A-kassan har faktiskt ända in på 90- talet fungerat förhållandevis bra i sin uppgift att förvara kollektivavtalets löner och övriga villkor.

De första attackerna på A-kassan kom under den socialdemokratiska regeringen med Ingvar Carlsson som statsminister och Mona Sahlin som arbetsmarknadsminister 1993 – 1996. Innan EU- medlemskapet 1995 sänktes ersättningsnivåerna från 90% till 75%.

mona_sahlin

Därefter fortsatte den socialdemokratiska regeringen 1996 – 2006 under Göran Persson med ytterligare attacker på A-kassan. Det mest ödesdigra beslutet blev då man i riksdagen beslutade att göra A-kassan till en statlig myndighet. Det beslutet innebar i praktiken att man fråntog de fackliga organisationerna beslutanderätten över A-kassans ersättningsnivåer, villkor samt A-kassans personal. Det kan inte heller ses som en slump att den s.k. Lavaldomen kom 2004 då Byggnads och Elektrikerna av EU-domstolen blev bötfällda på miljonbelopp därför att de hävdat att svenska kollektivavtal ska gälla på svensk mark.

Därför kan man nu konstatera att den förödande slakt av A-kassan som den borgerliga Alliansen ständigt gör och som går under beteckningen ”arbetslinjen” är bara ett fullföljande av den politik som socialdemokraterna med vänsterpartiet och miljöpartiet som regeringsunderlag inledde redan 1993.

sänk inte a-kassan

Avsikten med den politiken har hela tiden varit och är att svälta ut de arbetslösa för att förmå dessa att sälja sin arbetskraft till ett lägre pris än vad avtalet föreskriver. Samt att det sätter en rejäl hämnsko på de fackliga företrädare som fått i uppgift att förhandla fram nya avtal.

För att försvara och återta makten över A-kassan och därmed förvaret av kollektivavtalet krävs det en facklig och politisk kamp, där den ena inte kan föras till seger utan den andra.

Därför gäller det nu för väljarna på söndag att noga väga de olika partierna synpunkter och då skall man finna att trots att det är åtskilliga partier av olika valörer som kandiderar i årets riksdagsval så finns det endast ett parti som märker ut sig genom att konsekvent hävda kollektivavtalet och A-kassan, det partiet är SKP.

I SKP Stockholmsdistrikts valprogram för landstinget kan vi läsa:

Stockholms kommun har beslutat att all verksamhet kan utsättas för konkurrens enlig EU- lagen om offentlig upphandling, med undantag för myndighetsutövning. Det betyder i klartext att allt kan privatiseras. Landstinget för samma politik. SKP kräver att EU- lagarna om upphandling (LOU) och valfrihet (LOV) rivs upp.

Kollektivavtal

Vidare kan i samma valprogram läsas:

Kräv alltid svenska kollektivavtal hos de olika entreprenörerna och att man inser vikten av att personalen är fackligt organiserad.

De väljare som på söndag insett vikten av en väl fungerande arbetsmarknad och som verkligen menar allvar med det har egentligen bara ett alternativ och det är SKP.

Nu skall ingen förledas att tro att vi genom att använda en viss valsedel på söndag kommer att uppnå det kapitalistiska lyckoriket. Det kommer vi inte att göra av den enkla anledningen att det riket inte finns eftersom kapitalismen bygger på den ena människans parasitära tillvaro på den andres bekostnad. Dock skall inte den signal och kampenergi som meddelas genom att rösta på SKP undervärderas.