KKE stödjer inte SYRIZA:s regering i Grekland

Valet i Grekland som ägde rum den 25 januari, är klart. Syriza har bildat regering tillsammans med ”Oberoende greker”, ett högerparti med nationalistiska drag.
– KKE bedömer att det är ett positivt resultat för partiet men det behövs mer arbete. KKE bedömer också att valresultatet visade missnöje mot den föregående regeringen, säger Jannis Konstantis, KKE.

KKE ökade med en procentenhet från 4,5 procent till 5,47 procent. KKE har ökat sina röster med cirka 61 000 från 277 227 till 338 138 och antalet parlamentsledamöter med tre från 12 till 15.

Det blev inte någon riktig politisk förändring till gagn för det grekiska folket. Valresultatet uttrycker folkets falska förhoppning att den nya regeringen ska föra en annan politik, en politik mot kapitalet, anser Jannis Konstantis.

jannis3

Jannis Konstantis från Greklands Kommunistiska Parti (KKE).

– KKE anser att den nya regeringen i princip kommer att följa samma linje som den föregående regeringen, inbegripet att acceptera EU:s och NATO:s ramar. Det är oroande att Gyllene Gryning, nazisterna, trots ett minskat röstantal fortfarande är så starka. KKE ska arbeta politiskt på arbetsplatser, skolor och bostadsområden för att detta kriminella parti inte ska få plats att verka.

En del undrar varför KKE inte stödjer SYRIZA, varför KKE inte samarbetade med SYRIZA och bildade en så kallad vänsterregering i Grekland. KKE skulle vara mycket glad om sådana förutsättningar fanns eftersom det skulle underlätta klasskampen i Grekland.

– Från början måste vi anmärka att regeringsmakten inte är samma sak som statsmakten. Enligt KKE förändras inte mycket enbart genom ett byte av regeringsmakten om inte den ekonomiska basen, det vill säga produktionsmedlen, erövras. Utan detta kan kapitalet fortsätta att styra och bestämma och staten förblir i borgerlig ägo.

KKE deklarerade även i valet i maj 2012 när partiet förlorade en stor del av sina sympatisörer, att partiet inte kommer att stödja någon regering som administrerar det kapitalistiska systemet. Många anklagade då partiet för att inte ta sitt ansvar.

– Den nya regeringen med SYRIZA tar nu vid för att tjäna det kapitalistiska systemet som accepterar EU och dess diktat, som accepterar NATO och imperialismen, som accepterar att kapitalismen ska finnas i all evighet och minimerar hela detta problem till en lögn om att de onda kapitalisterna i Grekland ska ersättas av goda sådana, säger Jannis Konstantis.

Dylika påståenden vilseför klassomedvetna arbetare, tillägger han och säger:

– I konkreta frågorna gäller samma sak. I svensk massmedia har många lögner om SYRIZA:s politik florerat. Även ”vänster”-media skönmålar SYRIZA:s politik som en vänsterkraft för att skapa alibi för dess politiska linje som endast gynnar opportunism och resignation i klasskampen. Och på andra sidan försöker borgerlig media att skrämma folket för att det genom SYRIZA snart kommer att bli en socialistisk revolution i Europa eller andra “hemska” saker. Allt detta är lögner.

SYRIZA vill inte, trots vad som påstås i svenska media, avskriva skulden som det grekiska folket betalar och som har skapats av den borgerliga staten och kapitalet. SYRIZA vill inte lämna EU och EMU och vill inte lämna NATO.

– SYRIZA har deklarerat att man inte bara ska följa sina åtaganden gentemot EU, EMU och NATO utan att Grekland mer aktivt ska fullfölja dem. Militärutgifterna ska enligt SYRIZA inte skäras ner och polisen ska få ny utrustning och medel. SYRIZA har öppet deklarerat detta i media de senaste månaderna.

Det enda som SYRIZA vill, enligt Thessaloniki-programmet som står som grund för den nya regeringen, är att lindra lite för de som står inför svältgränsen.

– Samtidigt vill SYRIZA marginellt höja de lägsta lönerna men utan att garantera kollektivavtal, sålunda kan allas löner sänkas till en mycket låg nivå. Samma sak gäller pensionerna. Utöver detta ska statsbudgeten vara i balans som det heter, något som EU kräver så att kostnaderna för hälsa, utbildning och sociala insatser ska förbli låga.

– SYRIZA har också utlovat aktivt stöd för kapitalets investeringar, speciellt nu när lönerna är superlåga och med statliga bidrag, som självklart ska betalas av statsbudgeten, det vill säga med skatter som nästan bara arbetarklassen i Grekland betalar.

SYRIZA som före 2012 var ett opportunistiskt vänsterparti har sedan dess blivit ett socialdemokratiskt parti och bildar tillsammans med Nea Dimokratia (konservativa) två poler med vissa skillnader men med en gemensam nämnare, uppger Jannis Konstantis.

– Båda stödjer det ruttna kapitalistiska systemet, de har bara olika sätt att administrera det. SYRIZA har tagit över PASOK:s (socialdemokraternas) roll med nästan hela dess korrupta kader, dock med mindre radikala paroller jämfört med PASOK som kom till regeringsmakten 1981. PASOK ville då att Grekland skulle lämna EU och NATO och stänga USA:s och NATO:s militära baser i landet. PASOK ville då socialisera många stora företag. Nu nämner SYRIZA inte ens det – de säger motsatsen. De lovordar det privata kapitalets inblandning i hälso- och utbildningssystemet.

Greklands Kommunistiska Parti, KKE, dess kader, medlemmar och sympatisörer kan inte stödja en sådan politik, även om SYRIZA själv kallar sig ”vänster”, påtalar Jannis Konstantis.

– Enligt KKE är detta en borgerlig politik och partiet kommer inte att medverka till att arbetarrörelsen ska sänka kraven för ett bättre liv, utan förtryck och utan kapitalet.

– KKE kämpar för socialismen, att folket och arbetarklassen ska bli medvetna om sin roll, att arbetarklassen skapar alla rikedomar och att kapitalismen är parasitär. Folket ska inte nöja sig med smulorna. Den historiska erfarenheten stödjer också KKE:s tes; överallt där kommunisterna allierade sig med opportunister och socialdemokrater för att förbättra, administrera systemet istället för att kullkasta det, antingen försvann det kommunistiska partiet eller förvandlades till en opportunistisk gruppering. Så skedde i Frankrike, Italien, Spanien och många andra länder.

– KKE vill inte vara glädjedödare men sanningen måste sägas. Om KKE skulle stödja SYRIZA, skulle en sådan regering endast bli ett alibi för en borgerlig politik. Vi ska inte bidra till att folket luras. KKE ska däremot verka för att klasskampen intensifieras och att allt fler deltar i kampen. KKE kommer att stödja lagförslag som är positiva för arbetarklassen om sådana läggs fram. Vårt mål är att göra arbetarklassen medveten om sin roll, att arbetarklassen inte behöver någon Messias, den kan själv ta över och bygga upp socialism, i Grekland, Europa och i hela världen.

KKE kommer aldrig att bli en arbetarklassen förrädare, betonar Jannis Konstantis.

– KKE vill kunna se sina medlemmar och sympatisörer i ögonen utan att senare behöva skämmas. KKE ska arbeta för att skulden avskrivs helt, att Grekland lämnar EU, EMU och NATO och att arbetarklassen och folket tar över makten. För en folkmakt som tagit över produktionsmedlen och har bra relationer med alla folk och länder i världen.

Kampen fortsätter för socialism.

Budgeten och den politiska krisen

Valet i september gav ett resultat i form av två ganska jämstora block i riksdagen, skillnaden var 16 mandat mellan det man i media kallar det röd/gröna blocket och Alliansen. Det röd/gröna blockets framgångar begränsades till några tiondels procent i förhållande till valet 2010 och den så kallade Alliansen tappade nästan tio procent av sina väljare. Det tredje blocket bestående av nyfascisterna i Sverigedemokraterna fördubblade sitt valresultat och fick därmed 49 mandat i riksdagen och en vågmästarställning.

stefan-l

Vågmästarställningen tilldelades dem av de båda andra blocken. Två block som i den avgörande frågan är överrens, att bevara det kapitalistiska systemet. Nyfascisterna har heller ingen avvikande mening om detta mål. Tvärtom har deras ihärdiga kamp mot arbetarklassens organisationer tydligt bevisat att de är en produkt av kapitalet och dess strävan efter total hegenomi. Deras senaste försök bestod i att försöka värva medlemmar till en fackförening och A-kassa som är öppen för alla med svenska rötter oavsett yrke. En gul fackförening enligt mönster av general Franco, Mussolini och Hitler.

Regeringsbildandet gick enligt svenskt mönster utan problem eftersom där ligger en överenskommelse i den styrande eliten att det största blocket skall vara regeringsbildare, en överenskommelse som båda blocken bejakade i valrörelsen, samtidigt som de lovade att hålla nyfascisterna utanför inflytande.

Prövostenen i samarbetsandan blev istället den nytillträdda regeringens budget. Samtliga tre block lämnade sina förslag till budget. Mellan den röd/gröna budgeten, med stöd av VP som lämnats utanför regeringsbildandet, och Alliansens budget var skillnaderna minimala. Men dock betydelsefulla för arbetslösa, pensionärer och delar av socialförsäkringssystemet.

Budgeten föll och regeringskrisen var ett faktum. Socialdemokraterna och Miljöpartiet valde taktiken att utlösa ett extra val i stället för att rösta taktiskt i riksdagen. Genom att rösta på fascisternas budget i första omgången hade det varit deras budget som ställts mot regeringens och alliansen hade tvingats välja mellan en fascistisk budget eller en röd/grön.

Om där nu finns någon tanke bakom det valda ställningstagandet, så kan det enbart vara att man efter nyvalet skall kunna bilda allians med Alliansen eller någon av dess delar.

Vi kommunister vet på grund av alla historiska erfarenheter att det är fel väg, alla eftergifter åt kapitalet och dess apologeter kommer att utnyttjas för att försämra arbetarklassens och andra arbetande skikts förhållanden. Det är inte mer klassamarbete vi behöver, vi behöver mer klasskamp.

Klasskampen avgörs inte i parlamentet, därför måste kommunisternas huvuduppgift nu vara att mobilisera till kamp mot nyfascism och en politik som stärker kapitalet, monopolen och storfinansen.

Vår antimonopolistiska strategi förpliktar oss att dra in arbetarklassen, andra arbetande skikt och småföretagare i kampen för ett nytt samhälle, ett socialistiskt, där vi gemensamt utformar vår framtid.

Låt dig inte vilseledas av fascism, kapitalismens apologeter eller av klassamarbetets filosofer, organisera dig i Sveriges Kommunistiska Parti.

Framåt, inte bakåt!

Budgetbehandlingen bevisade återigen att den borgerliga klassen inte längre behärskar samhället och systemet som den hittills har gjort. Många vänsterpolitiker och deras sympatisörer lever i en fantasivärld och talar fortfarande om reformer och att läget var bättre på 1970-talet. Även politiska grenar som anses vara kommunister, som Kommunistiska partiet (KP) är fortfarande fästa vid denna utopiska idé. Detta KP:s uppslutning bakom småborgarnas politik försvårar ytterligare för kommunister och ger mer ideologiskt stöd till borgarnas fördel och förstärker opportunismens front mot klassmedvetna politiker.

Klassamarbete

Budgetförhandlingarna avslöjade systemets ohållbarhet; monopolisternas fördjupade inflytande på samhället ända in på individens privatliv påverkade till slut även kontrollen av systemet. Krisen fördjupas, sociala rättigheter skärs ner, folket blir fattigare och radikala högerfascister utnyttjar läget och spelar ut det arbetande folket mot varandra. Delar av folket som saknar insikt stödjer fascismen för att hämnas på andra grupper som de tror är orsak till problemen.

Å andra sidan krymper kapitalismens mellanskikt, företagare, på grund av rädsla för konkurs eller ekonomiska misslyckanden. Därför suger de ut arbetarklassen ytterligare. Detta påverkar i sin tur både individers och familjers liv; arbetslösheten breder ut sig, framtidstron minimeras. Detta används av högern för att underblåsa främlingsfientligheten.

Storkapitalisterna, monopolen, har som enda syfte att mer och mer etablera sig i hela samhället för att utnyttja alla lämpliga förhållanden. I dag finns det ingenting i samhället som inte negativt påverkas av kapitalismens globala agerande. Genom EU minimerades fördelningen av BNP till det arbetande folket och de nationella rättigheter som arbetarklassen tillkämpat sig under de gångna århundradena har till största delen försvunnit.

Pyramid_of_Capitalist_System

Medan kapitalisternas tillgångar ökar utnyttjar de regimen och skaffar sig rikedomar samtidigt som arbetarklassens inflytande minskar. Arbetande människor blir fattigare dag för dag. Sverige är inte detsamma som på 1970-talet! Människor har tappat tilltro till en bättre framtid i detta kapitalistiska system; pensionärerna har tappat hoppet om att få behålla värdet som medborgare, gamla missköts eller förnekas vård och uppehälle på grund av det som kallas sparkrav. Unga har inte längre något framtidshopp.

Å andra sidan etablerade kapitalisterna sina rikedomar över hela världen för snabba vinster och för att stärka sitt imperium. Monopolen som breder ut sig över alla kontinenter och suger ut mänskligheten på alla tänkbara sätt drunknar i rikedom. Statsapparaten skär ner ytterligare på sociala rättigheter för arbetarklassen, för barnfamiljer, gamla och unga, på bekostnad av det arbetande folkets inflytande över denna statsapparat.

De senaste budgetförhandlingarna visade att inte ens med denna segregationspolitik kan makthavarna behålla kontrollen. Folk förvirras av både vänster- och högerpolitisk borgerlighet. Opportunistisk vänster och radikal höger går hand i hand och leker med folkets framtidshopp. Den parlamentariska arenan är som en lekstuga; ju fler svårigheter det blir med att styra systemet desto fler konflikter trappas upp mellan de borgerliga politikerna. Detta kunde man förvänta sig men arbetarklassen förmår inte se det.

Kommunisternas roll är här viktigare än någonsin, och Sveriges kommunistiska parti (SKP) är den enda kraft som kan upplysa om detta eftersom det inte är beroende av några borgerliga förbindelser.

Framöver bör fackföreningsfolk, äkta demokrater och socialister tänka igenom saken ordentligt för att dra lärdomar av just denna situation. Denna vacklande vänsterns politik är inte långsiktig, är ingen lösning för arbetarklassens framtid. Med kompromisser, med denna hänsyn till opportunismen kan man inte leda arbetarmassorna och kan inte vara deras röst!

Kommunister bör påverka och snabbare och effektivare avslöja systemets svagheter och aktörernas samspel mot arbetarklassen. Kommunister bör dra slutsatser, använda dem och argumentera på arbetsplatser och överallt där folkmassorna finns.

Kommunister måste avslöja fascismen, fascismen finns alltid i kapitalismens bakficka.

9 maj 1945

När kapitalismen inte längre kan styra, inte kan behärska den sociala och ekonomiska situationen och krisen fördjupar sig då slåss den radikala högern öppet, spelar ut massorna mot varandra, gör kupper när tillfället ges och går över till öppen fascistisk diktatur.

I dagsläget ser det inte ut som om Sverige var nära en fascistisk diktatur. Men erfarenheter har många gånger bevisat motsatsen, fascism kan visa sig under olika kamouflage.

Det finns öppen militariserad diktatur och det finns civilkamoflerad diktatur. Sverige är redan långt inne i den andra.

Vi kommunister bör samlas, förbereda arbetarmassorna för aktion, fackföreningar bör påverkas, kommunister bör bygga goda relationer med företrädare för arbetarklassen. Ungdomar bör upplysas, klasspolitikens tempo för demokrati och socialism måste höjas.

Ali Kinali, SKP

Socialism är vår framtid!

Många var de som tyckte att det var viktigast att rösta bort Moderat-alliansen och att gå emot Sverigedemokraterna: Utan att föra en politik som i något väsentligt skiljer sig från dennes. I detta tänkande befann sig ledarskapet för oppositionens partier. För att bli ett framgångsrikt recept, hade det varit nödvändigt att låta det avlöpa med en tydlig arbetarpolitik, med solidaritet och klasstänkande för att slå hål på de borgerliga förklaringsmodellerna.

Nu är ju inte de parlamentariska partier som säger sig vara arbetarklassens företrädare några fenor på nämnda områden, inte ens i valtider för att fiska röster.
Det behöver de inte vara när de nästan uteslutande kör enligt de borgerliga koncept som tryggar att kapitalisternas makt ligger ovanför alla demokratiska spelregler. När klassamhället, arbetets exploatering och numera också imperialismens krigföring mot folk i andra länder blivit en naturlig mellanmänsklig  relation.

Klassamarbete

Detta ställningstagande visar dock hur lite de parlamentariska partierna har att erbjuda de arbetande människorna, vilket är kritiskt när de utger sig för att vara arbetarpartier. Hur lika partierna är och hur låg det svenska folkets kännedom blivit om det klassamhälle som tillämpas och deras egen plats i det. Hur låg solidariteten blivit.

Att det huvudsakligen är de moderata väljarna som flyttar över till SD är endast ett mått på deras verkliga politiska och antisocialistiska hemvist, något som gynnats av att SD blivit/gjorts mer legitima och rumsrena.
Bevisligen finns också en och annan arbetare kvar i M, i tron att det är “Det nya arbetarpartiet.” Annars hade det inte nått 23%. Den politik de fört borde inte appellera till fler än några procent av befolkningen, osv, osv.
Alla de arbetande som sökt sig till M, SD gjorde det i avsaknad av klassperspektiv och för att en politik som borde representerat dem inte syntes. Såtillvida är arbetarklassen inte behjälpt av något av de partier som i parlamentet kämpar för borgerligheten och klassamhället med lite olika förbehåll.

stoppa antikommunism
Lösningen för arbetarklassens problem kommer inte att kunna läsas i någon av alla de borgerliga tidningarna. Därför fortgår också antikommunismen och fördumningskampanjen i de sistnämnda och i all media.
Ledargarnityret i de s k arbetarpartierna deltar i densamma. De ser mestadels till kapitalets väl, som vore det grundbulten för allt mellanmänskligt liv. De blundar för det klassamhälle de själva anammat, varit med om att forma och garanterar existensen för – I dag en abnormitet med massarbetslöshet, social och ekonomisk otrygghet, försämrad arbetsrätt, där de rika blir allt rikare på de fattigas bekostnad och de allra rikaste ekonomiskt kan leva sina liv några hundra gånger om medan de allra fattigaste har stora svårigheter att överleva dagen.

Detta är ingenting som kommer att förändras efter valet trots begränsade utsagor från “oppositionen” vad gäller t.ex. vinster i “välfärden”, begränsade vinstuttag och annat.
Så länge de privata vinstintressena (läs kapitalismen) finns kvar, kommer också vinsterna (läs stölden) från det gemensamt finansierade att fortgå.

Det enda parti som är pålitligt i detta avseende och som står för ett verkligt demokratiskt, (folkdemokrati) samhälle är SKP.

marx-lenin-engels

Att stjälpa det kapitalistiska systemet över ända är inte gjort i en handvändning. Men vår klasskamp  fortsätter för att det arbetande folket ska bli ägare av de produkter de självt skapar. För att folket ska bli ägare och förvaltare av produktionsmedel som industrier och råvarutillgångar samt ägare av banker och annat.
Människorna ska inte beskattas i allt de företar sig, däremot produktionen, där vinsterna uppstår. Vinsterna från denna ska bl.a. och oförbehållslöst betala och utveckla en vård, skola, omsorg och offentliga kommunikationer där människan står i fokus, i stället för att bli vinster åt privatkapitalet som situationen är i dag. Kort sagt komma ut i respektive verksamhet och vara människorna till gagn och i trygga arbetsmiljöer.

Den rådande parasiteringen som är lagstadgad och kallas demokratisk måste få ett slut.
Kom därför med i denna kamp och organisera dig i SKP- Sveriges Kommunistiska Parti!

Kjell Bygén
Sveriges Kommunistiska Parti (SKP)

Statsminister Fredrik Reinfeldt och hela borgarklassen – Vilka humanister!

Moderaterna har genom statsminister Fredrik Reinfeldt uttalat sig i flyktingfrågan. Han sa i lördags den 16 augusti att vi måste öppna våra hjärtan och välkomna de människor som kommer från närområden som flyktingar och söker skydd, bl a i Sverige.

Vi ropar samfällt: En sådan barmhärtig människa han är, herr statsministern och hela den borgerliga regeringen!

Fredrik ReinfeldtLibyen

Han kunde ha fortsatt enligt följande:
Efter att vi, den borgerliga staten har hjälpt till att bomba sönder Libyen och Afghanistan samt hjälpt EU och USA att stödja jihadisterna i Irak och Syrien genom att beväpna dem. Efter att vi har hjälpt till att göra statskupp i Ukraina och understött den fascistiska och reaktionära regeringen där att kriga mot sin egen befolkning eller efter våra militära insatser i Afrika; då anser vi den borgerliga staten att vi måste visa att vi inte är omänskliga.

Svensk soldatSyriaUkraina fascister

Därför ropar vi i den borgerliga staten ut att vi vill underlätta för kapitalet att utnyttja råvaror såsom olja, gas varhelst de står att finna och säkra transportvägarna för dessa. Att några tiotusentals människor faller offer för detta helgade ändamål måste accepteras. Vi räddar ju några stycken i efterhand och de måste ju vara tacksamma över att få komma till kapitalismens paradis.

Genom denna räddningsinsats kan vi moderater och Alliansregeringen skära ner olika insatser som behövs i skolan, vården, omsorgen osv och skylla detta på de flyktingar som kommer hit eller har kommit hit.

På detta sätt slår vi två flugor i en smäll.

Sådan är kapitalismen.

Men: för socialismen gäller att de arbetande människorna som inte vill ha det så här måste agera nu. Kämpa varje dag mot detta ruttna system: Därför, organisera er i Sveriges Kommunistiska Parti- SKP.

Sist men inte minst, rösta på SKP i valet i september Rösta SKP

Jannis Konstantis
Tunneltågförare och ordförande för SEKO Tunnelbanan
Samarbetar och kandiderar till riksdagen och Stockholms läns landsting för Sveriges Kommunistiska Parti SKP

 

Ungdomsarbetslösheten är svår för borgarna att slingra sig ur.

 

lars_lundberg

Varje gång någon politiker som representerar alliansregeringen får tillfälle att i TV eller annan media diskutera arbetslösheten slår denne sig för bröstet och skryter om hur lyckosam regeringens jobbpolitik är. De prisar sin egen förträfflighet i att skapa nya jobb i stället för att satsa på den förhatliga bidragspolitiken som de menar att alla som inte är medlemmar i alliansens fanclub ägnar sig åt.
De låtsas som att RUT, lägre krogmoms osv är något annat än en ny variant av bidrag till Mc Donalds och Operakällaren.

Det är endast vid ett tillfälle de får uppenbara problem med argumentationen. Det är när ungdomsarbetslösheten som för närvarande är 24% kommer på tal. Än mer besvärad blir de om någon påtalar att det nu är 25.000 ungdomar under 25 år som formellt är arbetslösa, inte studerar och inte går på socialbidrag. Samhället har ingen aning om vad de sysslar med, egentligen vet man bara att de lever.

Ung arbetslösa

Det enda receptet de lyckas krama fram är att det måste satsas på lärlingsutbildningar med låga ingångslöner. Detta och många andra förslag visar att våra politiker i regering och opposition inte har sin verklighet i Sverige.

Inom byggbranschen har vi haft och har ett lärlingssystem sedan ca 100 år tillbaka och våra lärlingar har också mycket låga ingångslöner. Lönen kan som lägst vara 64,14 kr/tim eller 10.811 kr/mån. Lärlingarna står heller aldrig på någon turordningslista och kan alltså inte ”knuffas” ut genom LAS, vilket borgarna och Miljöpartiet tror och som är deras argument för att ytterligare slå sönder arbetsmarknaden.

Enligt regeringens och oppositionens fantasivärld borde vi inom byggbranschen vara helt förskonade från ungdomsarbetslösheten. Så är inte verkligheten. Våra ungdomar har lika svårt som andra ungdomar att få jobb. Uppenbarligen är det inte lärlingssystem och LAS som är den stora boven. Problemet är i själva verket att det byggs alldeles för litet och arbetslöshetsproblemet kan inte lösas genom en ny regering, det kan bara lösas genom en ny politik.

val2014-banner

Sveriges Kommunistiska Parti anger i sitt valprogram:
1.En statlig bostadsbank med låg och fast ränta inrättas. En bank som står under riksdagens kontroll.
2.Bryt bygg- och byggämnesindustrimonopol
3.Ett omfattande ROT-program för miljonprogrammets slitna lägenheter.
4.Alla lediga lägenheter, kommunala liksom privata, skall förmedlas via en obligatorisk och kommunal bostadsförmedling.
5.Riksdagen måste inrätta ett bostadsdepartement med en ansvarig minister.

Lars Lundberg
Ombudsman i Svenska Byggnadsarbetareförbundet och riksdagskandidat för Sveriges Kommunistiska Parti

En kommentar på Kjell Albin Abrahamssons debattinlägg i Expressen den 11 augusti 2014.

SVT korrespondenten Kjell Albin Abrahamsson är ju som han själv skriver ingen kommunist. Jag har tidigare t o m betraktat honom som en antikommunist. Dock visar han sig vara en borgerligt hederlig demokrat som vill verka enligt och inom de spelregler som finns för den borgerliga demokratin. Sådana finns det inte många av i tider efter Sveriges inträde i EU 1995.

Kjell Albin försvarar demokratin och dess nationella principer, att den ska gälla även för ett kommunistiskt parti och ondgör sig över att Ukrainas KP har bannlysts av borgerligheten, medan alla ‘demokrater’ gömmer huvudet i sanden och fått tunghäfta.


Det är hedersamt av honom även om han inte beskriver hur den kapitalistiska staten så snabbt kan övergå från ett ‘demokratiskt’ skede till ett militant/fascistiskt och i fallet Ukraina med hjälp av molotov-cocktails till ballistiska robotar riktade mot sitt eget folk i den östra delen av landet.
Kjell Albin beskriver inte heller att det var USA/EU som var förutsättningen för statskuppen som resulterade i den monster-demokrati som nu uppstått i Ukraina. Inte heller att de dagligt påstått största ‘demokratierna’ i världen- USA/EU genomför statskupper i andra länder och befrämjar fascism.

ukrainas KP

Många är även de ‘demokratiska’ krafter som vill förbjuda Sveriges Kommunistiska Parti, även om vi inte har det stora 13 % stöd av befolkningen som Ukrainas.
Men sprunget ur historien som en reaktion mot kapitalismens rovdrift av både människor och natur- ett fenomen som definitivt inte har avstannat- tvärt om- har vi i dag, i stora stycken ett hårdare klassamhälle än någonsin. Därför anser SKP att människorna har rätt att ändra detta missförhållande och fortsätter sitt revolutionära arbete och går i täten för genomförande av en verklig demokrati.

‘All makt utgår från folket’ heter det ju i Svea Rikes grundlag. Så har aldrig varit fallet i Sverige eftersom kapitalism förutsätter klassamhällets bevarande. SKP håller dock med om devisen i grundlagen, med ändringen- ‘ska utgå från folket’ och arbetar vidare med sikt på det klasslösa samhället, något som inte låter sig göras utan folkets förståelse, deltagande och kamp härför, så att kapitalismen och alla dess sammanslutningar förpassas till historiens skräphög, där de hör hemma.

Bevisligen är de parlamentariska valen inte tillräckliga för att komma tillrätta med detta problem. Kapitalismen ‘platsar inte’ i en demokrati, till dess förblir demokratin bara ett ord på ett papper. Till dess förblir kapitalismen den demokratiska missbildning som har alla medel att behålla sin makt.

Med EU-inträdet har vi också begåvats med det Lissabonfördrag som gäller framför Svea Rikes Lag. Monopolkapitalets sammanslutning i EU respekterar inte längre, inte ens öppet, de demokratiska spelreglerna, precis vad Kjell Albin lagt märke till.

Pyramid_of_Capitalist_System

Storkapitalisterna har vuxit över de tidigare nationella planen och kräver större ytor och färre lagar för sin exploatering. Då hjälps de av EU-lagar och regler för att maximera sin exploatering.
Storkapitalet låter sig inte hindras av något så länge inte folkmajoriteten och alla de arbetande människorna inte sätter stopp för detta.

Lösningen på problemet är att folket ska omkullkasta kapitalismen. För detta behövs ett starkt SKP. De parlamentariska valen SKP deltar i är först och främst för att informera folket, arbetarklassen om sin politik och avslöja borgarklassens planer. Den utomparlamentariska kampen på arbetsplatser, skolor och där arbetarklassen bor fortsätter att vara den viktigaste.

Kjell Bygdén
Sveriges Kommunistiska Parti

Därför upprepas historien

På 80-talet gjorde det internationella borgerskapet gemensam sak med låtsasvänstern när man på alla sätt understödde Talibanernas kamp i Afghanistan mot landets regering. USA och Pakistan beväpnade Talibanerna med världens mest moderna och avancerade vapen. Här hemma gjorde cafévänstern gemensam sak med de borgerliga partierna och socialdemokraterna när man hetsade mot Sovjetunionen och oss svenska kommunister. Låtsasvänstern myntade sin slogan om kamp mot socialimperialismen. När Talibanerna vände vapnen mot sina forna uppdragsgivare måste USA och Nato i demokratins namn avväpna Talibanerna. Ett krig som Sverige deltar i med det förbehållet att Sverige inte krigar utan ”bygger flickskolor”.

irak_till_afghanistan

Därefter skulle Irak befrias och demokrati införas. USA förklarade Irak krig med en krigsförklaring som helt byggde på lögner om kemiska vapen och hjälp till Al-Qaida. Befrielsen av Irak slutade i folkmord och terror.

 

När så den s.k. arabiska våren 2011 innebar folkliga resningar mot koruppta och vidskepliga regeringar och diktatorer kunde de imperialistiska krafterna med USA och EU i spetsen konstatera att mycket av den s.k. arabiska vårens revoltörer saknade en långsiktig och ideologisk kunskap om ett framtida samhälle och hur det skulle formas. Därför utvecklade USA, EU och Mellanösterns mest reaktionära länder som Saudiarabien och Qatar en strategi i hur det folkliga upproret skulle organiseras så att det inte på sikt innebar ett hot mot USA:s och EU:s intressen i området. I Egypten organiserades en militärkupp, i Libyen lyckades islamisterna med stor hjälp av USA, EU och Nato att avsätta och avrätta Muammar Khadaffi. En insats där även Sveriges krigsmakt deltog med Jas-plan för spaning åt Natos krigsledning. Hela insatsen som av väst var en insats för fred och demokrati banade väg för rebellgrupper som Al-Qaida anknutna Libyan Islamic Fighting Group LIFG med bas i Cyrenaica, Libyens östra provins. Någon befrielse var det dock inte frågan om, eftersom det till övervägande del var Al-Qaida krigare och andra extremister som kom till makten. Efter Khadaffis avrättning har Libyen inte helt oväntat fallit ner i anarki och våld. De vapenlager som fanns i Libyen hamnade i jihadisternas händer och används nu för att stödja inte bara Al-Qaida i Libyen utan även terrorgrupper i alla väderstreck. Som islamistrebellerna AQIM i Mali, Boko Haram i Nigeria, al-Shabaab i Kenya och Al-Qaida i Afghanistan och Pakistan. Den ojämförligt största mottagaren av vapen och stridstränade jihadister från Libyen är dock Islamiska staten i Syrien och Levanten (ISIL), idag känt som enbart IS (Islamistiska Staten)

ISIS

Att nu dessa terrorister håller på att ta makten i Irak är inget som borde förvåna någon. USA och EU har med hjälp av bl. a. Sverige och Saudiarabien själva grundat för extremisternas framfart genom att bomba bort de regimer som tidigare bekämpat den religiösa terrorismen.

Genom en massiv svensk borgerlig och socialdemokratisk propaganda som drivits i stort sett i alla svenska medier har man lyckats med att organisera den svenska fördumningsfabriken och därigenom framställt imperialisternas politik i mellanöstern och Nordafrika som en kamp mot förtryckare och avskydda diktatorer. Därigenom har man lyckats med att neutralisera och ta bort det folkliga motståndet mot imperialisternas interventioner. Nu gråter svenska medier tillsammans med president Obama när det gäller de kristna och andra religiösa minoriteter som utsätts för massmord och fördrivning av religiösa extremister när det i själva verket är USA, EU och övriga imperialistiska stater som beväpnat dem och därmed är ansvarig för vad som sker.

USA

Det som händer bevisar än en gång hur rutten och farlig den imperialistiska politiken är. Den använder allt och alla för att uppnå sitt syfte för att ta kontroll över naturrikedomar och geopolitiska områden. Vad som än händer måste de internationella bankerna och företagen garanteras sina profiter och kontrollera produktionen. För att detta skall lyckas måste imperialisterna ha en fördumningsfabrik där TV, Radio och tidningar med journalister som utan eftertanke delger husbondens röst. Arbetarklassen måste splittras, allt motstånd måste bort, även regimer som står i vägen måste bort, inklusive nationella stater.

EU USA Ukraina Friends_of_Syria_Turkey_2012

Mot denna livsföraktande och farliga politik måste de progressiva krafterna ta sig samman och enas. Arbetarklassen måste på det internationella planet förenas i kampen mot den gemensamma fienden, kapitalet och de stater och överstatliga organ som förslavar oss alla.

SKP med demon

Vill man delta i denna kamp och har en önskan om en annan och bättre värld finns det inga genvägar att gå. Utan ett starkt och slagkraftigt kommunistiskt parti går det inte. Därför måste Sveriges Kommunistiska Parti stärkas. Partiet är i egenskap av ett kommunistiskt parti oersättligt för den som vill ha ett rättvist och tryggt land att leva i.

 

Sveriges Kommunistiska Parti