Det opportunistiska Vänsterpartiet

Vänsterpartiet upprepar ett historiskt misstag: För att kunna få uppskattning för sin reformistiska politik går V allt längre högerut.
Denna strategi som Lars Werner och Gudrun Schyman utvecklade förändrades inte under Lars Ohlys ledning och har även fortsatt under Jonas Sjöstedts högervänliga engagemang.
Opportunism
Idag har V:s väljare återigen denna verklighet framför sina ögon; makthavarna (Svensk näringsliv) hade inte bara makten över Reinfeldt men också över Löfvéns politik.

De (kapitalisterna) vill ha lugn och ro för att driva Sveriges politik för sitt eget globala intresse och därför i en ännu mer arbetarfientlig riktning. Detta är anledningen till att monopolkapitalet i Sverige inte ens kan tänka sig att ge utrymme för en vacklande vänsterpolitik som V har för avsikt att driva.

Socialdemokraterna med Löfvén och Jämtin i spetsen är mycket lyhörda inför monopolkapitalisternas intresse.

Ali Kinali
Vice Ordförande
Sveriges Kommunistiska Parti

Uttalande från Initiativet om Europeiska Vänsterpartiets farliga roll

Den ekonomiska krisen har slagit hårt mot kapitalismen och dess institutioner. Det i en tid då folken i Europa tydligt kan se hur EU, den Europeiska Unionen medför elände och lidande, arbetslöshet, nedmonteringen av samhällsservice och förtryck.
De kommunistiska- och arbetarpartierna måste avancera för att kunna stå upp mot och förkasta denna mellanimperialistiska allians med alla sina organisationer som som försvarar och befrämjar den, för att stärka den ideologiska kampen mot opportunismen på vilket Europeiska Vänsterpartiet (ELP) är det framträdande exemplet i Europa.

ELP grundades 2004 och höll sin första kongress i Aten år 2005. Från dess start deltog krafter i ELP som  öppet intog en pro-imperialistisk hållning. Genom deras plattformar och erfarenheter har ELP:s ledande krafter visat att de vare sig kan eller vill bryta med EU. I stället kräver de att EU ska få spela en större roll på den globala marknadsarenan framöver.

ELP saluför det förvirrade påståendet om att EU kan utvecklas till ett progressivt politiskt område. Det talar vagt om “behovet att transformera de nuvarande verktygen till verktyg för samarbete i folkets tjänst” och för en “transformering av euro-zonen genom en radikal arkitektonisk förändring av euron och det Europeiska samarbetet. Nyligen strök “Die Linke” en passage från sitt manifest som i sitt original beskrev EU som en “neoliberal, militaristisk och stor odemokratisk makt”. Konsekvensenligt framställer ELP:s ledande krafter EU som en potentiell “kraft för fred och stabilitet i stället för den mellanstatliga kapitalistiska union den i verkligheten är.

ELP har antagit EU:s institutionella ramverk och försvarar det meningslösa kravet om “Rättigheter i Europa”. ELP har trätt in på en väg av kompromisser som starkt avslår behovet av en brytning med kapitalets EU. De har misslyckats med att förnimma den rad av höga och komplexa institutionella arrangemang som tjänar EU- monopolets intressen och är omöjliga att reformera. ELP har även nominerat en kandidat som ordförande för kommissionen, en i grunden antifolklig apparat. ELP döljer denna realitet och försöker förhindra en nödvändig analys om EU:s karaktär.

ELP har också underlättat och sysselsatt sig med att förvränga historiebeskrivningen av den kommunistiska rörelsen och de socialistiska länderna. De positioner som adopterats av det Europeiska Vänsterpartiet, ELP presenterar för arbetarna att det finns en medelväg mellan kapitalism och socialism. ELP förvränger kapitalismens sanna natur och den kapitalistiska krisen.

EU tjänar monopolens intressen; förstärker bankirernas och andra kapitalistiska sektioners makt över arbetarna. Det samarbetar med USA och NATO mot folken genom interventioner och krig i jakten efter monopolens intressen.
Partier som ELP är integrerade i denna strategi och när illusioner om systemets skötsel. Social-demokratin och opportunismen motarbetar klasskampen och den socialistiska revolutionen.

Kärnan av ELP:s partier stöder de s.k. “vänster-regeringar” som administrerar det kapitalistiska systemet, kapitalets intressen och förhindrar en radikalisering av arbetarklassen.

Under dessa förhållanden måste de kommunistiska partier förstärkas som beslutsamt kämpar mot den imperialistiska unionen, för socialism och avskaffandet av exploatering.

Uttalandet på engelska finns här.