Viva Fidel! Hasta la victoria siempre!

fidelfidel-castro

Fidel Castro, en av de absolut största kämparna genom tiderna mot kapitalismens diktatur, envälde och imperialism och för ett samhälle utan exploatering, med social och ekonomisk jämlikhet och rättvisa, har vid 90 års ålder gått ur tiden.
Den kubanske ledaren, kommunisten och marxist-leninisten utsattes för 600 mordförsök arrangerade av USA:s statsterrorism och den exil-kubanska maffian i Miami.
Är det någon vi hade önskat evigt liv för sin fasta och konsekventa hållning och som inspirationskälla, är det Fidel Castro.

Redan någon timme efter kamrat Castros död spekulerar statsmedians journalister och experter öppet över möjligheten till sociala och politiska förändringar på Kuba, d.v.s. möjligheten att med olika former av statskupper kunna återinföra det plundrande system där den enes “frihet” att berika sig på andra människors arbete, att lägga beslag på jordens naturrikedomar och föröda miljön blir lag, liksom friheten att hålla det arbetande folket kvar i träldom och svält. Det var dessa friheter som det kubanska folkets revolution under ledning av Fidel Castro och Che Guevara slängde tillbaka till USA, över Floridasundet.

Det var också på grund av det kubanska folkets revolution anförd av Fidel som USA införde en blockad som kostat Kubas folk svåra umbäranden och hundratals miljoner dollar i utebliven handel. Ändå har Kubas folk fortsatt på revolutionens och socialismens väg sedan 1959 med fri utbildning, sjukvård och omsorg för alla. Just rätten till fri sjukvård, utbildning och omsorg, det som ju i grunden utmärker ett mänskligt samhälle har också varit det sista som det socialistiska Kuba vägrat att skära ned kostnaderna på, trots att landet varit utsatt för ett ekonomiskt struptag av imperiet. Den kubanska staten har dessutom på ett utomordentligt sätt, trots svåra umbäranden av blockaden lyckats exportera denna medmänskliga hjälp till behövande länder. En praktisk solidaritet och något som är en bristvara i den civilicerade och demokratiska värld som anförs av USA:s och NATO:s krigsmaskiner.

191 länder i FN:s Generalförsamling röstade år 2015 för att USA skulle upphäva sin blockad. Endast två  länder gick emot denna majoritet: USA och USrael

Det är klart att det är genomförandet av revolutionen och avskaffandet av klassamhället som är och har varit en nagel ögat på monopolkapitalismen.
För den absoluta majoriteten av det kubanska folket och för oss socialister och kommunister kommer han att förbli en ledstjärna och det är Kamrat Fidel Castros livsgärning för ett sant demokratiskt samhälle som gör honom odödlig.

Leve Fidel Castro!
Leve den kubanska revolutionen!
Leve socialismen!

Sveriges Kommunistiska Parti, SKP
Stockholms län
Stockholm, den 26 november 2016

Presskonferens med Fernando Gonzales, Kuba, – en av De Fem

På inbjudan av Svensk-kubanska föreningen besökte Fernando Gonzales Stockholm helgen 17-20 april. På en presskonferens på Solidaritetshuset måndag den 20 april svarade han på frågor om sitt och sina fyra kamraters öden som politiska fångar i USA och den beundransvärda internationella solidaritetsrörelsen för deras frigivning.

Fernado GFernado G 1

Riktpunkt:

– Med tanke på att många i väst har avfärdat dig och dina kamrater som kubanska spioner vill vi gärna från din egen mun höra vilka som var motiven för dig, dina kamrater och ditt land att fingera en flykt från hemlandet till södra Florida, USA, för att skaffa information om exilkubaners verksamhet mot Kuba. Ett underrättelsearbete som slutade med att ni tillfångatogs i september 1998.

Fernando G:

– I USA:s brottsbalk finns inte begreppet spion och vi åtalades inte heller för spioneri. Ordet användes av USA:s regering, media och enskilda på ett medvetet sätt för att från början skapa en negativ bild. Det finns politiska och moraliska motiv för vårt handlande. Vi samlade information, inte om USA, dess regering eller underordnade institutioner. Vi observerade grupper som var terrorister. Under 1990-talet miste 3000 kubaner livet och ytterligare 2000 fick fysiska men efter olika typer av attentat, planerade och genomförda av terrorister bland exilkubaner. Det började redan i och med revolutionens seger och dit räknas också 600 attentatsförsök mot Fidel Castro. USA har aldrig rört ett finger för att sätta stopp för detta. Så Kuba hade inget val, det gällde att rädda människoliv och inte bara kubanska sådana. Bombanslag mot turisthotell drabbade även icke-kubaner. Det är  förklaringen till vår mission. Vi var inga spioner.

På en fråga om hur 16 års fångenskap har kunnat uthärdas av en som var 35 år vid häktningen, svarade Fernando att man växer på flera plan, framför allt politiskt och som revolutionär, men även individuellt och psykiskt när man lär sig att hantera livet, kriser och lidande. Man får ökad livserfarenhet. Vetskapen om att män och kvinnor ute i världen kämpade för oss, offrade tid, resurser och energi stärkte oss. Vi såg CSN-nyheter och läste New York Times och förstod att det fanns kriser som människorna som hjälpte oss levde i. Arbetarrörelsen förkommer ju inte i officiell press men vi fick brev från vanliga människor och vi fick böcker. Så lärde jag mig också om USA. Jag har präglats av fängelsetiden men även av min tid i Angola där jag kämpade på befrielserörelsens sida.

Som svar på en annan fråga, om förhållandet mellan de fem kubanska fångarna (som satt isolerade från varandra i fem olika högriskfängelser) och medfångarna, beskrev Fernando märkliga förhållanden. Att cirka 98 procent av fångarna i USA aldrig har kommit till en rättssal där deras fall har kunnat prövas. De Fem däremot var dömda och betraktades med respekt av medfångarna som förstod efter ett tag att kubanerna var politiska fångar. Medfångarna kunde också fråga varför Fernando fick så många brev och böcker som han kunde lämna vidare.

– Vi var aldrig med i de inre konflikterna. Vi respekterade varandra och förhöll oss medmänskliga, sade Fernando.

Fernando talade också om Fidel Castro som år 2001 gjorde utfästelsen: ”De Fem ska återvända”.

– Han är alltid min commendante!

Fernando och René blev fria först, men den 17 december 2014 var alla fem fria och tillbaka på Kuba. Frigivna i utbyte mot Alan Gross, även om Obama säger något annat. Frigivningen blev en del av överenskommelsen mellan Kuba och USA som i sin tur är ett bevis på att USA:s kubapolitik har visat sig vara ohållbar. Fernando säger att Kuba välkomnar den inledda processen. 70 procent av kubanerna har vuxit upp under blockaden (som till största delen är kvar) och före Obama har hotet om militär aggression inte varit långt borta. Kuba har, så Fernando, inte övergett en enda av sina principer. Det finns inga förväntningar om att USA blir en vän, men motsättningarna som finns kvar och kan bli mera komplexa kan läggas upp på bordet på ett nytt sätt.

De kubanska patrioterna är äntligen fria!

SKP välkomnar att de sista tre av de fem kubanska patrioterna nu äntligen frigetts från omänskliga förhållanden i USA- fängelser. De var dömda på grundlösa anklagelser. I SR:s Ekonyheter i morse sades att de hade fängslats p.g.a spioneri mot exilkubanska grupper. Så var fallet men med det viktiga tillägget att de fem hade gjort det för att motverka och förekomma de ständiga terrorist-dåden- organiserade av USA i samarbete med dessa exilgrupper-mot den Kubanska staten och folket.

5 kuban

Deras återkomst till Kuba förverkligar ett av kraven som den kommunistiska- och arbetarrörelsen i hela världen kämpat för sedan de fem fängslades i Miami 1998.

SKP som under denna tid verkat för de kubanska patrioternas frigivning, gläds med alla de tusentals kamrater som deltagit i de många olika aktioner för deras villkorslösa frigivning från omänskliga fängelse-förhållanden i USA och deras rätt att återvända hem och få återse sina familjer.

Embargo Kuba

Samtidigt har vi inga illusioner om att imperialismens ansikte helt plötsligt skulle ha blivit mänskligare. Imperialismen använder alla de verktyg som må stå till buds för att uppnå sitt mål. Dit räknas både piska och morot.

Därför fortsätter SKP sin kamp mot den blockad som Kuba utsätts för från USA och emot EU:s beslut.

Vi uttrycker vår solidaritet med det kubanska folket och Kubas Kommunistiska Parti som snart firar den kubanska revolutionens 56 års jubileum-i kamp mot de imperialistiska terror-attackerna. Attacker som ägt rum för att omintetgöra det socialistiska bygget men som inte lyckats p.g.a styrkan och viljan hos det kubanska folkets val att inrätta sitt samhälle efter ett socialistiskt mönster.

 

Kubansk film på Zita Folkets Bio

Kubansk film

Välkommen till tredje året med kubansk film på Zita Folkets Bio. Hösten bjuder på tre nya filmer och två av dem tar nya riktningar, bort från den kristidsfilm som präglade 00-talet. Säsongen uppmärksammar även en 50-årsjubilleet för Kubanska Filminstitutet, ICAIC, som grundandes 1964.

PROGRAM

ONSDAG 15 OKTOBER KL 18.30

ANAS FILM (LA PELICULA DE ANA)
av Daniel Díaz Torres


Onsdag 22 oktober kl 18.30
ESTHER, NÅGONSTANS (ESTHER EN ALGUNA PARTE)
av Gerardo Chijona


Onsdag 29 oktober kl 18.30
LISANKA
av Daniel Díaz Torres

BILJETTER & BOKNING

Filmbiljett 80 kr

Köp din biljett via vår internetbokning.
Boka biljetter på 08-23 20 20 eller internetbokningen.
OBS! Bokade biljetter ska hämtas ut senast dagen innan föreställningen. På visningsdagen släpps ej uthämtade biljetter åter till försäljning.
Kubansk Cine Club arrangeras av Svensk-Kubanska Föreningen