OM SITUATIONEN I GREKLAND OCH SYRIZA:s FOLKFIENTLIGA ROLL

Artikeln publicerat på Riktpunkt.nu

PAME-ocupation-finansminsteriet

 

 

Artikel av Giorgos Marinos

Ledamot av KKE:s centralkommittés politbyrå

 

Introduktion

Måndagen den 13:e  juli kom Syriza/ANEL-regeringen i Grekland, med stöd av alla de borgerliga partierna, överens om ett mycket hårt åtstramningspaket, lanserat vid toppmötet i euroområdet. Ett paket med folkfientliga åtgärder, det så kallade tredje memorandumet (olika åtstramningspaket), som kommer att krossa de kvarstående rättigheter som arbetarklassen har.

 

Onsdagen den 15:e  juli godkände ”vänsterregeringen” den första rad av åtgärder som skall vidtas för det så kallade tredje memorandumet, med stöd från de borgerliga partierna ND/PASOK/Potami, inklusive nya hårda skatteåtgärder och avskaffade pensionsrättigheter. KKE röstade emot och efterlyste en omröstning med namnupprop, under vilken 32 riksdagsledamöter från Syriza röstade nej och en lade ned sin röst. Dessa medlemmar av Syriza sade att “vi röstar mot det nya memorandumet, men … vi stödjer helhjärtat regeringen som lägger fram det.”

Erfarenheterna av de fem månaderna med Syriza vid regeringsmakten visar att de inte ville förbereda människor för en konfrontation och motstånd mot åtstramningspaket och attackerna från kapitalet, både det grekiska och europeiska, just därför att partiet inte hade någon agenda för motstånd och kamp. Tvärtom lurade Syriza folket att man skulle kunna bana väg för folkvänliga förändringar inom EU:s rovgiriga allians.

Utvecklingen är ett mycket tydligt uttryck för den misslyckade så kallade “förnyade” eller “statliga vänstern”, som innehåller teorin om att EU skulle kunna ändra sin monopolistiska och folkfientliga karaktär.

Linjen för KKE var kamp och dess robusta och konsekventa hållning som förkastar deltagande i sådana “vänsterregeringar”, som i verkligheten är regeringar av borgerlig karaktär, har bekräftats.

 På grundval av dessa specifika erfarenheter och för att övervinna den borgerliga massmedians offensiv måste arbetarna i Europa och i hela världen försöka hitta sanningen och använda utvecklingen i Grekland, för att dra användbara slutsatser. De bör undersöka och studera KKE:s linje av kamp och ​​genomtränga den vägg av desinformation av de borgerliga och opportunistiska krafter som vill förvalta det kapitalistiska barbariet och som arbetar systematiskt för att manipulera arbetarklassen.

KKE Aten 26 juni 2015

Vilken är den verkliga situationen i Grekland? Vilken är den verkliga ROLL som Syriza har? Vilket ansvar har deras bundsförvanter?

För det första, under den kapitalistiska krisen och de smärtsamma konsekvenser som den folkfientliga politiska linjen av liberala ND och socialdemokratiska PASOK hade för arbetarklassen och folket i allmänhet, började en växande reformering av det borgerliga politiska systemet.

De traditionella borgerliga partierna försvagades och Syriza och den kriminella nazistiska organisationen “Gyllene Gryning” stärktes.

Syriza, som var ett litet opportunistiskt parti, ökade snabbt sina röster i valet i juni 2012 och vann valet i januari 2015 samt bildade regering med det högernationalistiska partiet ANEL.

Under hela denna period fångade detta parti arbetarna i den falska agendan “memorandum-antimemorandum”, som dolde det faktum att dessa memorandum är en del av den mer allmänna strategin för kapitalet. Syriza utnyttjade de ökade problem som folket har och kom med falska löften om att de skulle lindra och uppfylla kraven från arbetarklassen.

I detta sammanhang lovade Syriza att de omedelbart skulle öka minimilönen, återställa kollektivavtal, avskaffa fastighetsskatten, öka den skattefria tröskeln, sätta stopp för privatiseringar etc.

Trots de slagord de använde bildade Syriza en i praktiken socialdemokratisk strategi och gjorde det klart från början att de skulle administrera kapitalismen och tjäna den konkurrenskraft och lönsamhet som olika monopolföretag önskar, samt genomföra EU:s strategi, som kallas “vårt gemensamma europeiska hem “.

För det andra, efter valet 2015 fortsatte Syriza/ANEL-regeringen den folkfientliga politiken från de föregående regeringarna. Den 20:e  februari undertecknade Syriza/ANEL ett avtal med EU/ECB/IMF (trojkan) och åtog sig allt när det gäller erkännande och återbetalning av skulden som inte har skapats av folket men av kapitalet, “undvikande av ensidiga åtgärder”, att inte implementera sina vallöften och att främja “kapitalistiska omstruktureringar”.

Syriza/ANEL-regeringen har under de förhandlingar som följde i Bryssel lagt fram en rad förslag med hårda folkfientliga åtgärder, bland annat:

Upprätthållandet av de memorandum och alla lagar som ND och PASOK röstade fram tidigare, införandet av ytterligare beskattning, borttagande av pensionsrättigheter, privatiseringar och andra åtgärder, värda 8 miljarder euro som folket skulle betala. Detta förslag liknade trojkans förslag som innehöll folkfientliga åtgärder värda 8,5 miljarder euro.

Motsättningarna i förhandlingarna och tillbakadragandet av Syriza/ANEL-regeringen under en period har inget att göra med motstånd för att försvara folkets intressen, som vissa grupper utomlands ofta påstår. Det var på grundval av de intressen som monopolkapitalet hade vid förhandlingsbordet som de mer generella motsättningarna uttrycktes, vilka är relaterade till formeln för förvaltningen av kapitalismen, utvecklingen i euroområdet och Greklands ställning i det (inklusive möjligheten av en Grexit), motsättningarna om hegemoni i Europa mellan Tyskland och Frankrike, mellan USA och euroområdet och i synnerhet Tyskland.

För det tredje, under dessa förhållanden tog regeringen lördagen den 27:e  juni upp ett förslag till folkomröstning i parlamentet som försöker lura folket med ett ja eller nej till trojkans rad av folkfientliga åtgärder samtidigt som den vägrar att lägga fram sina egna folkfientliga förslag till folkets avgörande.

KKE i riksdagen krävde följande alternativ till frågorna för folkomröstningen:

  1. A) Trojkans förslag B) Regeringens förslag C) KKE:s förslag för “Utträde ur EU, avskaffande av memorandum OCH AV ALLA folkfientliga tillämpningar av lagar.”

 

Regeringen vägrade godtyckligt att låta KKE:s förslag gå till omröstning. Dess mål var att utöva utpressning mot folket och utnyttja folkets röst som godkännande för sitt eget förslag som utgjorde ett nytt memorandum. KKE motsatte sig detta, fördömde utpressningen och upprättade sin egen valsedel för avgörandet av folket:

“NEJ TILL FÖRSLAG från EU, ECB och IMF.

NEJ TILL FÖRSLAGET från regeringen.

Ut ur EU med folket vid makten. ”

Denna valsedel spriddes på arbetsplatserna, i alla stadsdelar, utanför vallokaler på dagen för folkomröstningen, medan KKE samtidigt uppmanade folket att göra motstånd på alla sätt och uttrycka sitt motstånd mot det nya memorandumet.

Angående falska dilemman och utpressning förklarade KKE för folket att både JA och NEJ skulle användas för att införa nya folkfientliga åtgärder. Detta beslut var en nödvändighet för vårt folk så att det kan fortsätta sin kamp på grundval av sina egna intressen.

En betydande del av vårt folk gjorde motstånd. De valde KKE:s valsedel, de valde den blanka eller ogiltiga valsedeln, över 350 000 röster (sex procent) och en del valde också att avstå från att rösta.

KKE satte inte upp ett numeriskt mål för denna folkomröstning, partiets ståndpunkt var en principiell politisk, den skickade ett politiskt budskap till folket att inte underkasta sig utpressning, oavsett om den kommer från trojkan eller från regeringen och de övriga borgerliga partierna.

För det fjärde, en dag efter folkomröstningen, den 6:e  juli, bekräftades utvecklingen som KKE beskrivit tidigare, på det mest karakteristiska sätt och avslöjade de partier och grupper utomlands som firade tillsammans med Syriza eller skickade stöduttalanden till den grekiska premiärministern.

Dagen efter folkomröstningen ägde på initiativ av premiärminister Tsipras ett möte rum med de politiska partiernas ledare, med deltagande av Greklands president. Detta möte gjorde situationen ännu tydligare.

 

Syriza, ANEL, ND, PASOK, Potami, det vill säga alla de borgerliga partierna, undertecknade ett gemensamt uttalande där det nämns bland annat:” Det senaste resultatet i folkomröstningen av det grekiska folket innefattar inte ett mandat för att stoppa utan ett mandat för att fortsätta och stärka insatser för att uppnå en socialt rättvis och ekonomiskt hållbar överenskommelse..”. Detta bekräftar att de borgerliga partierna i sin helhet var redo att underteckna ett avtal/ett nytt memorandum med trojkan mot folket.

 

Generalsekreteraren i KKE:s centralkommitté, kamrat Dimitris Koutsoumpas, var av en annan uppfattning, uttryckte klart sin avvikande hållning och uppgav efter mötet med de politiska ledarnas möte bland annat: “Vi uttryckte från vår sida, än en gång, klart de synpunkter från KKE angående bedömningen av folkomröstningen och främst när det gäller de enorma problem som upplevs av det grekiska folket inne i den barbariska alliansen EU, som har en politisk linje som ständigt förvärrar situationen för folket och landet. Det har visats ännu en gång att det inte kan finnas några folkvänliga eller arbetarvänliga förhandlingar innanför EU:s murar, inom den kapitalistiska utvecklingsvägen … Ingen har godkänt någon att gå och teckna nya memorandum, nya smärtsamma åtgärder för vårt folk. ”

För det femte, efter folkomröstningen skickade Syriza/ANEL-regeringen in en ansökan till den europeiska stabilitetsmekanismen (ESM) för ett treårigt låneprogram, värt omkring 50 miljarder euro, med ett nytt låneavtal och ett nytt memorandum.

Fredagen, den 10:e  juli föreslog regeringen trojkan (EU, ECB, IMF) en rad provokativa, hårda folkfientliga åtgärder, ett tredje memorandum, värt 12 miljarder euro!! Det vill säga 4-5 miljarder euro mer än det förslag som diskuterades före folkomröstningen.

Samma dag i parlamentet bad regeringen och fick stöd och godkännande av de borgerliga partierna, ND-PASOK-Potami, för att underteckna det folkfientliga avtalet.

Detta hände medan premiärminister Tsipras i gryningen måndagen den 13:e  juli vid toppmötet i euroområdet kom överens om ett nytt lån, värt 85 miljarder euro, och ett mycket farligt folkfientligt memorandum, som verkligen kommer att krossa alla rättigheter som arbetarklassen och folket har kvar.

 

Här är några typiska exempel:

ENFIA kvarstår, skatten på egendom och andra hårda skatteåtgärder från ND och PASOK som har drivit miljontals familjer till desperation och en ytterligare ökning av momssatser, överföring av förpackade livsmedel och andra områden såsom biljetter inom kollektivtrafik osv till den högsta andelen 23%, avskaffande av skattebefrielse för jordbrukare, en betydande ökning av moms för öar etc.

Regeringens propaganda att detta ökar skatterna för de stora företagen och fartygsägare är ogrundad. Det är en droppe i havet. Skattebefrielser för fartygsägarna och storkapitalet som helhet hålls på plats.

Regeringen behåller de nedskärningar inom socialförsäkringssystemet i sin helhet som minskar pensionerna, höjer pensionsåldern, undantar arbetsgivare från sociala avgifter och inför också nya åtgärder som avskaffar de återstående tidiga pensionsavgångar och upprättar ett enda höjd pensionsålder vid 67 år, avskaffar de bidrag för pensionärer med mycket låg pension, ökar de sociala avgifter som folket står för, slår samman de sociala trygghetssystem med en kapplöpning mot botten när det gäller rättigheter. Den planerar också ytterligare tuffa åtgärder för att ha, som de påstår, ”ett hållbart socialt trygghetssystem”.

Regeringen behåller de “medeltida” anställningsförhållanden som är vanliga på arbetsplatserna, förbud att förbättra kollektivavtalen, upprätthållandet av sänkta löner och ytterligare nya arbetarfientliga åtgärder i namn av anpassning till EU:s direktiv för anpassning av enskilda avtal mellan arbetstagare och arbetsgivare, en förstärkning av deltidsarbete och tillfälligt arbete, flexibla arbetsmarknadsrelationer.

Genomförandet av olika förslag från den imperialistiska organisationen OECD (som regeringen anser vara en strategisk partner) som innehåller bestämmelser om liberalisering av yrken, avskaffandet av söndagsledighet etc.

Regeringen behåller de privatiseringar som har ägt rum och främjar nya, i hamnarna, av 14 regionala flygplatser, järnvägar, det bolag som förvaltar naturgas etc.

Skapandet av en mekanism för att registrera och sälja offentlig egendom för minst 50 miljarder euro för att återbetala lån mm.

Skapandet av primära överskott på 1% för 2015, 2% för 2016, 3% för 2017, 3,5% för 2018 och införande av en mekanism för att automatiskt skära ner löner, pensioner, sociala utgifterna om det finns avvikelser från de finanspolitiska målen.

Syriza/ANEL-regeringen använde samma utpressningsmetod och dilemmat som ND och PASOK hade använt för att övertyga folket att acceptera nedskärningar tidigare: ett nytt hårdare memorandum eller statsbankrutt via en Grexit.

De upprepade samma dilemma som ställdes för memorandum nr 1 (2010) och memorandum nr 2 (2012) och varje gång en delbetalning skulle utbetalas. Varje gång folket måste välja ett “mindre” ont, vilket i slutändan leder till större ont.

Även nu när den folkfientliga politiska linje som Syriza har är känd, försöker premiärminister Tsipras främja falska förväntningar genom att påstå att avtalet innehåller en justering av skulden (som har ökat till följd av det nya lånet) genom att kallas “utvecklingspaket”. Trots det faktum att det är väl känt att människor i alla fall kommer att betala för skulden och att paketen återigen kommer att riktas till det stora monopolkapitalets olika grupper som kommer att skörda många fördelar.

KKE war

För det sjätte, den folkfientliga politiska linje som Syriza har begränsas inte bara till dessa frågor utan rör även utrikespolitiken.

Den grekiska regeringen har på fem månader gett betydande stöd till Nato, USA och den euroatlantiska axeln. Den inte bara administrerar utan har också åtagit sig att stärka USA-NATO baserna på Souda (Kreta), kommandocentralen för imperialistiska interventioner och krig i Aktion (Radarbasen) och NATO:s huvudkontor i Thessaloniki, samt Larissa med flera. Regeringen meddelade också att den i samråd med USA kommer att installera en ny Nato- militärbas på ön Karpathos i Egeiska havet.

Regeringen gjorde ett officiellt åtagande angående sina väpnade styrkor och militärbaser som finns redo för nya imperialistiska krig i regionen, nämligen att hantera jihadister och “skydda de kristna befolkningsgrupper”.

Regeringen godkände deltagandet i militärövningar tillsammans med USA och Israel och förbättrar de militära, politiska och ekonomiska förbindelserna med den israeliska staten som fortsätter ockupationen och plågar det palestinska folket.

Den så kallade “flerdimensionella politik” med Ryssland och Kina, med BRICS, genomförs med tanke på att främja intressen inom monopolkapitalets grupper som vill stärka sina position inom energiområdet, inom ramen för den allmänna imperialistiska konkurrensen, och som genom denna politik utsätter det grekiska folket för nya faror.

 

VISSA SLUTSATSER

Arbetarna i Europa och över hela världen kan dra viktiga slutsatser ur detta förlopp av utvecklingen i Grekland för att fördöma de politiska krafter som försvarar den kapitalistiska utvecklingsväg och Europeiska Unionen, den mellanstatliga imperialistiska unionen.

Kommunisterna och arbetarna måste studera denna utveckling med hjälp av de fakta som finns.

De bör uppskatta den inställning som dussintals kommunistiska partier har, som försökte analysera utvecklingen i Grekland på grundval av klasskampens kriterier och håller fast vid principen om den proletära internationalismen, som bidragit till att stödja KKE:s kamp med publikationer i sina informationsblad med tillhörande intervjuer, skrev sina egna artiklar och kämpade mot förvirringen som spridits av Syriza och Europeiska Vänsterpartiet (EVP).

KKE tackar de dussintals kommunistiska partier och kommunistiska ungdomsorganisationer över hela världen som uttryckte sin solidaritet på många olika sätt och ställde sig vid KKE:s sida i kampen för vårt parti och KNE.

Vi tackar de arbetande män och kvinnor, fackföreningar och andra organisationer i folkrörelsen från utlandet som stöder kampen för den klassorienterade rörelsen i Grekland.

Vårt parti kommer att fortsätta att föra tuffa strider och att hedra deras förtroende för oss.

Under de givna förhållanden av starka påtryckningar från den borgerliga ideologiska apparaten och ingripande av de opportunistiska krafterna, är det massuttryck för den internationell solidariteten en mycket viktig faktor. Den bidrar till vår gemensamma kamp. Den är en värdefull erfarenhet som kommer att bära frukt under den kommande perioden.

Samtidigt måste kommunisterna och arbetstagare noggrant granska och kritisera de opportunistiska och andra krafter som under hela denna period dolde KKE:s ståndpunkter och i linje med Syriza skönmålade den folk- och klassfientliga grundval som Syrizas politiska linje har, dess socialdemokratiska karaktär.

 

Europeiska Vänsterpartiet (EVP) spelar en särskilt farlig roll i att manipulera arbetarklassen. Europeiska Vänsterpartiet erkände sin egen muterade strategi och sina positioner för en anpassning till EU även genom att stödja Syrizas socialdemokratiska politik. Det var väntat.

Det allvarliga problem som finns är att vissa partier återger Syriza:s ståndpunkter och Syriza:s politik presenteras som en motståndskraft mot EU; de döljer det faktum att detta parti är en försvarare av EU och Nato, en representant för det barbariska kapitalistiska systemet.

Dessa krafter hälsade det “NEJ” i folkomröstningen men dolde det faktum att bakom detta fanns Syriza:s ”JA” till ett nytt memorandum, nya nedskärningar, som kommer att fortsätta att förtrycka det grekiska folket.

De gav fel och falsk information – medvetet eller omedvetet – till arbetarna i sina länder. De pratade om den grekiska regeringens hållning till försvaret av “populär suveränitet”, men verkligheten visar att folket inte kan vara suveränt när det utsätts för utpressning av kapitalet och är ett hungrigt, arbetslöst offer för kapitalismen. Det kan inte vara fritt och suveränt när kapitalisterna innehar makten, äger produktionsmedlen och stjäl den rikedom som produceras av arbetarna.

Objektivt sett bedriver dessa parter en kamp mot KKE och kommunisterna i Grekland på bekostnad av arbetarklassens och folkets intressen i varje land, eftersom att stödja den nya socialdemokratin innebär att stärka motståndare till arbetarna, främja illusioner och förvirring.

Det finns ingen ursäkt. De bär ett stort ansvar. De partier som dolde KKE:s ståndpunkter, organiserade manifestationer för att stödja Syriza och gratulerade socialdemokratin har blivit avslöjade.

Demonstrationerna i Paris, Rom, Bryssel, Nicosia, Lissabon och andra städer, oavsett vem som organiserade dem och vilka slagord som användes, utnyttjades i själva verket av Syriza som ”vänsteralibi” för att stärka sin position och för att presentera sig som “frälsare” och införa nya hårda folkfientliga åtgärder mot de grekiska arbetarna.

Detta är inte första gången vi har pratat om dessa frågor. Konsekvenserna av det opportunistiska inflytandet inom den kommunistiska rörelsen och konsekvenserna av kontrarevolutionen fortsätter att vara stora.

 

Det är väl känt att vårt parti under många år konsekvent har uttryckt sin internationella solidaritet även med kommunistiska partier som idag anpassar sig till sina politiska motståndare. KKE följer en principiell ståndpunkt och vi kommer att fortsätta att göra det. Dock måste en diskussion föras i den europeiska och internationella kommunistiska rörelsen om de kommunistiska partiernas val att ta parti för socialdemokratin, och viktiga slutsatser måste dras av detta.

De partier som förlorar sin klassorientering och sin revolutionära kompass, kommer att ledas in i att administrera det kapitalistiska systemet, även om det kommunistiska namnet i titeln bibehålls, även om det finns formella hänvisningar till socialismen.

Den historiska erfarenheten visar detta, och det är problematiskt för vissa partier som använder förtalet om “sekterism” för att anklaga den revolutionära kampen för att dölja sin egen reträtt från marxismen-leninismen och sitt val att hantera det borgerliga systemet.

Den senaste utvecklingen har fört upp stora allvarliga frågor till ytan som måste diskuteras ytterligare.

De socialdemokratiska partierna Syriza och Podemos har manipulerat arbetarklassen med vänsterretorik för att skydda den kapitalistiska förvaltningen.

I praktiken visade fallet med Syriza ännu en gång att de så kallade vänster- regeringarna är en form av förvaltning och reproduktion av kapitalistisk exploatering, att de odlar illusioner och avväpnar de folkliga krafternas. Det leder till förstärkning av de konservativa krafterna, till högerorienterade regeringar. Exemplen på “vänster”-regeringar i Frankrike, Italien, Cypern, Danmark och i de latinamerikanska länderna bekräftar denna ståndpunkt.

Påståendet som presenterar en ersättning av euron genom en nationell valuta, till exempel drakman i Grekland, som en utveckling till förmån för folket är en ståndpunkt som stöds av olika ultravänstergrupper och grupper inom Syriza som röstade mot det tredje memorandumet i parlamentet och gömmer den verkliga situationen för arbetarklassen. Valutan kan inte på egen hand på ett fördelaktigt sätt lösa något av folkets problem. Kapitalistisk utsugning kommer att fortsätta, liksom den faktor som avgör utvägen för utvecklingen, det vill säga vilken samhällsklass som har makten och produktionsmedlen i sina händer.

Försöket att påstå att Grekland är en “koloni” har inte någon objektiv grund; det utelämnar borgarklassens mål och intressen, tar inte upp den ojämna kapitalistiska utvecklingen och tar inte hänsyn till de ojämlika relationerna mellan kapitalistiska stater.

Greklands fortsatta deltagande i Nato och EU är den position som är dominerande i den borgerliga klassen och pratet om de suveräna rättigheterna är ett medvetet val som syftar till att stötta kapitalismen och tjäna de intressen som monopolkapitalet har inom de imperialistiska allianserna.

Fokusering av all uppmärksamhet på Tyskland är ett försök att tolka utvecklingen med en så kallad “Schäuble-kupp” och döljer kärnan i konkurrensen mellan de imperialistiska länderna, av de intressen som är i konflikt.

Syriza/ANEL-regeringens val av allierade, t.ex. USA och Frankrike, har ingenting att göra med folkets intressen, men med de intressen som monopolkapitalet har trasslar den folket längre in i den imperialistiska konkurrensen.

Den senaste tidens uttalanden av en kader inom Syriza och vice ordförande i regeringen, Giannis Dragasakis, är avslöjande. Han gjorde följande referens: “Jag måste offentligt tacka den amerikanska regeringen och Mr Obama för utan deras hjälp och uthållighet att överenskommelsen måste inkludera skuldfrågan och utvecklingsplanerna, hade vi kanske inte lyckats.”

 

kke-acropolis-february-2012

KKE:s kamp

KKE har gått framåt, har berikat sin strategi på grundval av de samtida kraven inom klasskampen, att övervinna teorin om “mellansteg” i administreringen av det exploaterande systemet och de olika formerna för upprätthållandet av den borgerliga demokratin, försvarar lagarna för den socialistiska revolutionen och socialismens uppbyggande som nämns i vår teori.

Vårt parti använde den antikapitalistiska-antimonopolistiska linjen i kampen, ​​linjen som koncentrerar och förbereder arbetarklassen och folket för kampen att störta kapitalismen, för arbetarnas och folkets makt, socialism, avvisade samarbete med det socialdemokratiska partiet Syriza och allt deltagande i regeringar av en form av borgerlig administration.

KKE gav ett avgörande svar i valet 2012 och fortsätter under svåra förhållanden sin självständiga politiska och ideologiska masskamp utifrån kriteriet av behoven som finns hos arbetarklassen och folket.

Vid striden vid valet år 2015, ökade sina styrkor och utnyttjar sin 15-medlem parlamentsgrupp för att belysa folkets problem, lämna in viktiga lagförslag, som lagförslaget för avskaffandet av memorandum och tillämpning av de lagarna som regeringen har vägrat att diskutera i parlamentet i fem månader.

Under valkampen 2015 ökade KKE sina styrkor och utnyttjade sin 15 medlemmar starka parlamentsgrupp för att belysa folkets problem, lämna in viktiga lagförslag som förslaget om avskaffandet av memorandum och om lagar som regeringen har vägrat att diskutera under fem månader.

KKE utnyttjar sin parlamentsgrupp inom EU till stöd för arbetarna och för att uppnå en ny nivå i sin betydelsefulla politiska närvaro efter att man har lämnat gruppen GUE/NGL som har förvandlats till ett bihang till EVP.

Den stolta hållning som KKE hade i den senaste folkomröstningen är en fortsättning på denna politiska kamp. Genom att lägga fram ett eget förslag för folket avslöjade partiet den folkfientliga politiska linje som Syriza/ANEL-regeringen, trojkan och de borgerliga partierna hade som stöder parollen “EU till varje pris”.

Vårt parti agerar beslutsamt i den politiska utvecklingen, den kämpar mot svårigheter och brister och arbetar outtröttligt på arbetsplatserna, inom arbetar- och folkrörelsen, spelar den ledande rollen i kampen för arbetarklassen, bönderna, småföretagare och ungdomen. Partiet fortsätter sin internationella aktivitet, stärker sina förbindelser med många partier över hela världen och försöker diskutera sina erfarenheter med kommunisterna och ledande arbetarstyrkor utomlands.

Detta är mycket stora och allvarliga uppgifter. KKE fokuserar på att organisera arbetarnas motstånd mot den folkfientliga överenskommelsen från Syriza/ANEL-regeringen så att nivån på folkets krav höjs och en radikal rörelse kommer att utvecklas som kräver en masskamp för att vinna tillbaka förlusterna och tillfredsställer dagens behov.

 

Den klassorienterade fackföreningsrörelsen PAME och andra radikala demonstrationer eskalerar massmobiliseringar, gör ansträngningar för att organisera en solidaritetsrörelse för att stödja de som lider av arbetslöshet och fattigdom, pensionärer, arbetare som står i köerna på bankerna för att ta ut en liten del av sin pension eller lön på grund av restriktionerna för banktransaktioner. Genom kampkommittéer på arbetsplatserna, fabriker, sjukhus, stormarknader, genom mobilisering av folkkommittéer i bostadsområden.

Detta är värdefulla verktyg för att stärka folkets kamp.

Vi kommer att fortsätta på den inslagna vägen och vi uppmanar arbetarklassen och folkrörelsen att på ett massivt sätt ställa sig bakom KKE:s politiska förslag för den bästa möjliga organiseringen av arbetarna, en reorganisering av arbetarrörelsen för att stärka arbetarklassens folkallians tillsammans med bönderna och andra grupper i samhället, för att intensifiera kampen för djupa radikala förändringar. För socialiseringen av monopolkapitalet, med central vetenskaplig planering av ekonomin, ut ur EU och NATO, för en utveckling av ömsesidigt fördelaktiga förbindelser med andra stater och folk, den ensidiga annulleringen av statsskulden- med arbetarklassen och folkmakt.

KKE stödjer inte SYRIZA:s regering i Grekland

Valet i Grekland som ägde rum den 25 januari, är klart. Syriza har bildat regering tillsammans med ”Oberoende greker”, ett högerparti med nationalistiska drag.
– KKE bedömer att det är ett positivt resultat för partiet men det behövs mer arbete. KKE bedömer också att valresultatet visade missnöje mot den föregående regeringen, säger Jannis Konstantis, KKE.

KKE ökade med en procentenhet från 4,5 procent till 5,47 procent. KKE har ökat sina röster med cirka 61 000 från 277 227 till 338 138 och antalet parlamentsledamöter med tre från 12 till 15.

Det blev inte någon riktig politisk förändring till gagn för det grekiska folket. Valresultatet uttrycker folkets falska förhoppning att den nya regeringen ska föra en annan politik, en politik mot kapitalet, anser Jannis Konstantis.

jannis3

Jannis Konstantis från Greklands Kommunistiska Parti (KKE).

– KKE anser att den nya regeringen i princip kommer att följa samma linje som den föregående regeringen, inbegripet att acceptera EU:s och NATO:s ramar. Det är oroande att Gyllene Gryning, nazisterna, trots ett minskat röstantal fortfarande är så starka. KKE ska arbeta politiskt på arbetsplatser, skolor och bostadsområden för att detta kriminella parti inte ska få plats att verka.

En del undrar varför KKE inte stödjer SYRIZA, varför KKE inte samarbetade med SYRIZA och bildade en så kallad vänsterregering i Grekland. KKE skulle vara mycket glad om sådana förutsättningar fanns eftersom det skulle underlätta klasskampen i Grekland.

– Från början måste vi anmärka att regeringsmakten inte är samma sak som statsmakten. Enligt KKE förändras inte mycket enbart genom ett byte av regeringsmakten om inte den ekonomiska basen, det vill säga produktionsmedlen, erövras. Utan detta kan kapitalet fortsätta att styra och bestämma och staten förblir i borgerlig ägo.

KKE deklarerade även i valet i maj 2012 när partiet förlorade en stor del av sina sympatisörer, att partiet inte kommer att stödja någon regering som administrerar det kapitalistiska systemet. Många anklagade då partiet för att inte ta sitt ansvar.

– Den nya regeringen med SYRIZA tar nu vid för att tjäna det kapitalistiska systemet som accepterar EU och dess diktat, som accepterar NATO och imperialismen, som accepterar att kapitalismen ska finnas i all evighet och minimerar hela detta problem till en lögn om att de onda kapitalisterna i Grekland ska ersättas av goda sådana, säger Jannis Konstantis.

Dylika påståenden vilseför klassomedvetna arbetare, tillägger han och säger:

– I konkreta frågorna gäller samma sak. I svensk massmedia har många lögner om SYRIZA:s politik florerat. Även ”vänster”-media skönmålar SYRIZA:s politik som en vänsterkraft för att skapa alibi för dess politiska linje som endast gynnar opportunism och resignation i klasskampen. Och på andra sidan försöker borgerlig media att skrämma folket för att det genom SYRIZA snart kommer att bli en socialistisk revolution i Europa eller andra “hemska” saker. Allt detta är lögner.

SYRIZA vill inte, trots vad som påstås i svenska media, avskriva skulden som det grekiska folket betalar och som har skapats av den borgerliga staten och kapitalet. SYRIZA vill inte lämna EU och EMU och vill inte lämna NATO.

– SYRIZA har deklarerat att man inte bara ska följa sina åtaganden gentemot EU, EMU och NATO utan att Grekland mer aktivt ska fullfölja dem. Militärutgifterna ska enligt SYRIZA inte skäras ner och polisen ska få ny utrustning och medel. SYRIZA har öppet deklarerat detta i media de senaste månaderna.

Det enda som SYRIZA vill, enligt Thessaloniki-programmet som står som grund för den nya regeringen, är att lindra lite för de som står inför svältgränsen.

– Samtidigt vill SYRIZA marginellt höja de lägsta lönerna men utan att garantera kollektivavtal, sålunda kan allas löner sänkas till en mycket låg nivå. Samma sak gäller pensionerna. Utöver detta ska statsbudgeten vara i balans som det heter, något som EU kräver så att kostnaderna för hälsa, utbildning och sociala insatser ska förbli låga.

– SYRIZA har också utlovat aktivt stöd för kapitalets investeringar, speciellt nu när lönerna är superlåga och med statliga bidrag, som självklart ska betalas av statsbudgeten, det vill säga med skatter som nästan bara arbetarklassen i Grekland betalar.

SYRIZA som före 2012 var ett opportunistiskt vänsterparti har sedan dess blivit ett socialdemokratiskt parti och bildar tillsammans med Nea Dimokratia (konservativa) två poler med vissa skillnader men med en gemensam nämnare, uppger Jannis Konstantis.

– Båda stödjer det ruttna kapitalistiska systemet, de har bara olika sätt att administrera det. SYRIZA har tagit över PASOK:s (socialdemokraternas) roll med nästan hela dess korrupta kader, dock med mindre radikala paroller jämfört med PASOK som kom till regeringsmakten 1981. PASOK ville då att Grekland skulle lämna EU och NATO och stänga USA:s och NATO:s militära baser i landet. PASOK ville då socialisera många stora företag. Nu nämner SYRIZA inte ens det – de säger motsatsen. De lovordar det privata kapitalets inblandning i hälso- och utbildningssystemet.

Greklands Kommunistiska Parti, KKE, dess kader, medlemmar och sympatisörer kan inte stödja en sådan politik, även om SYRIZA själv kallar sig ”vänster”, påtalar Jannis Konstantis.

– Enligt KKE är detta en borgerlig politik och partiet kommer inte att medverka till att arbetarrörelsen ska sänka kraven för ett bättre liv, utan förtryck och utan kapitalet.

– KKE kämpar för socialismen, att folket och arbetarklassen ska bli medvetna om sin roll, att arbetarklassen skapar alla rikedomar och att kapitalismen är parasitär. Folket ska inte nöja sig med smulorna. Den historiska erfarenheten stödjer också KKE:s tes; överallt där kommunisterna allierade sig med opportunister och socialdemokrater för att förbättra, administrera systemet istället för att kullkasta det, antingen försvann det kommunistiska partiet eller förvandlades till en opportunistisk gruppering. Så skedde i Frankrike, Italien, Spanien och många andra länder.

– KKE vill inte vara glädjedödare men sanningen måste sägas. Om KKE skulle stödja SYRIZA, skulle en sådan regering endast bli ett alibi för en borgerlig politik. Vi ska inte bidra till att folket luras. KKE ska däremot verka för att klasskampen intensifieras och att allt fler deltar i kampen. KKE kommer att stödja lagförslag som är positiva för arbetarklassen om sådana läggs fram. Vårt mål är att göra arbetarklassen medveten om sin roll, att arbetarklassen inte behöver någon Messias, den kan själv ta över och bygga upp socialism, i Grekland, Europa och i hela världen.

KKE kommer aldrig att bli en arbetarklassen förrädare, betonar Jannis Konstantis.

– KKE vill kunna se sina medlemmar och sympatisörer i ögonen utan att senare behöva skämmas. KKE ska arbeta för att skulden avskrivs helt, att Grekland lämnar EU, EMU och NATO och att arbetarklassen och folket tar över makten. För en folkmakt som tagit över produktionsmedlen och har bra relationer med alla folk och länder i världen.

Kampen fortsätter för socialism.

Grekland: Valresultat – SKP gratulerar KKE

Resultat från 99,98% av rösterna (tre vallokaler återstår).
I parentes resultat från 2012 samt platser i parlamentet som består av 300 st ledamöter. Det största partiet får 50 platser i parlamentet som bonus.

Nea Dimokratia (Konservativa): 27,81% (29,6%) 76 platser (129)
SYRIZA: 36,36% (26,89%), 149 platser (71)
Gyllene Gryning (nazister): 6,29% (6,9%), 17 platser (18)
Floden (centervänster): 6,05 % och 17 platser (ställer upp första gången)
Greklands Kommunistiska Parti, KKE: 5,49% (4,5%), 15 platser (12). KKE hade i juni 2012, 277.227 röster och fick 2015 338.131 röster
PASOK: 4,66% (12,28%), 13 platser (33)
Oberoende Greker – ANEL: 4,73% (7,5%), 13 platser (20)
Demokratiska socialister (centervänster): 2,45%, 0 platser (ställer upp första gången)
ANTARSYA: 0,64% (0,33%), 0 platser (0)
Demokratisk Vänster: 0,49% (6,25%), 0 platser (17)

syntagma-sygkentrosi

SKP gratulerar idag vårt grekiska broderparti, KKE, för framgångarna i gårdagens parlamentsval. KKE ökade från 4,5 procent till 5,5 procent av rösterna, vilket motsvarar en ökning med cirka 60 000 röster.

Läs KKE:s uttalande om valet här (engelska): The strengthening of the KKE marks a tendency for forces to rally around it again

Ett kraftfullt KKE är folkets stödpelare 

Den 11:e  januari hölls ett stort politiskt-kulturellt evenemang av Attikas (Stor-Atens) partiorganisation i KKE, med ca 15.000 deltagare, i Pireus “inomhus-stadion för att hedra KKE:s 96-årsdag. KKE:s Generalsekreterare, Dimitris Koutsoumpas talade vid evenemanget.

Koutsoympas

Arenan var fylld av tusentals människor i alla åldrar, arbetare, arbetslösa, unga män och unga kvinnor, vilket skickade ett meddelande om att vi måste ha en starkt KKE, ett starkt folk i opposition dagen efter valet.

Närvarande vid evenemanget var fackligt aktiva från den fackliga världsfederationen, World Federation of Trade Unions, den kubanske ambassadören, Osvaldo Cobacho Martinez, Venezuelas ambassadör i Aten, Farid Fernandez , Palestinas, Marwan Toubasi , samt representanter för ambassaderna i Vietnam och Kina. Alejandro Castro Espin, son till den kubanska presidenten, Raul Castro, borgmästarna i Petroupoli, Haidari, och Kaisariani samt olika författare och konstnärer var också närvarande.

Kamrat, Dimitris Koutsoumpas talade inför ett mångfacetterat program, som innehöll en musikal-scenisk produktion med 200 konstnärer och tekniker, och han betonade bland annat: “96 år! Vi lär av vår heroiska historia att stå orubbligt fasta vid vårt mål- att avskaffa exploateringen av människan. Vi använder kreativt de slutsatser vi har dragit av vårt folks titaniska kamper, med KKE i frontlinjen!”

OAKA 3

Med hänvisning till den politiska utvecklingen, konstaterade han: “Dagen efter valet, kommer en ny regering vara baserad på antingen Ny Demokrati eller Syriza som då tar över stafettpinnen från den tidigare regeringen. Även om den nya regeringen kommer att följa en något annorlunda väg, kan ni vara säkra på att den har samma utgångspunkt och mål, d v s helt i linje med EU:s strategi som försäkrar monopolkapitalets lönsamhet enligt den kapitalistiska utvecklingsvägen.

Av denna anledning kommer den nya  regeringen oundvikligen att vara en anti-folklig regering, eftersom den kommer att genomföra EU:s åtaganden. Det kommer att bli en regering som förhandlar om skulden, eftersom den accepterar att det är folket som skapade den. Det kommer att bli en regering som försvarar storkapitalets intressen.

Vi är inte de enda som säger detta. De erkänner det själva. Som exempel, säger Ny Demokrati att “Vi måste genomföra reformerna själva utan att uppmanas att göra det och vi kommer att gå bortom våra åtaganden” … Medan Syriza säger att “Vi kommer att förhandla inom ramen för den Europeiska Unionen och EU-institutionerna.”

Kamrat Koutsoumpas gav en detaljerad bild av karaktären på Ny Demokrati’s och SYRIZA:s gemensamma anti-folkliga strategi, trots deras skillnader och tillade: “Ny Demokrati med sin tidigare erfarenhet i regering och Syriza med sin tidigare erfarenhet av att underminera arbetarrörelsen kämpar båda för att genomföra den roll som valts av EU och monopolkapitalet. Han gjorde en särskild hänvisning till SYRIZA:s ordförande A. Tsipras löfte från ett uttalande i en brittisk TV-kanal, att Syriza kommer att göra vad som är nödvändigt “för att bevara vårt gemensamma hem, EU”. Dimitris Koutsoumpas noterade att detta är anledningen till varför SYRIZA bara lovar smulor.

OAKA

KKE:s Generalsekreterare Dimitris Koutsoumpas noterade följande i förhållande till partiets vägran att delta i eller stödja en “vänster”-regering:

“Alla borde tänka på följande: partier och koalitionsregeringar kom och gick under tidigare år och utpressade folkets röster, ibland genom att skrämmas för “det värsta” eller genom att ge illusioner om det “mindre” onda.

De berättar samma saga nu. Den om att vi kan komma överens om 2-3 frågor och därför bör ge SYRIZA vårt stöd. Men saker och ting är inte så enkla, eftersom dessa 2-3 småfrågor bestäms av de stora, strategiska frågorna.

I huvudsak ber de KKE att stödja en sådan regering i dess helhet.

Eftersom en regering i verkligheten och som helhet har att hantera alla frågor. Utvecklingen begränsar dem inte till 2-3 frågor.

Den kommer att ta itu med alla problem i ekonomi, hälsa, utbildning, invandring, statligt förtryck, rättvisa, utrikespolitik, m.m.

Det finns de som säger att om Syriza kan lösa ett problem, är det bra. Men en regering kan inte bara ta itu med en eller två frågor. Den har att handskas med ett stort utbud av frågor relaterade till EU, NATO, de grekisk-turkiska relationerna, frågor som rör Egeiska havet, Cypern-frågan, de militära interventionerna och konflikterna i regionen och utanför, dvs allt. I verkligheten, har någon regering någonsin bedömts bara utifrån en eller två frågor?

Vad vi alla måste ha klart för oss är att så länge en regering hanterar folkets och landets öden, fångade i EU:s bojor och den kapitalistiska utvecklingsvägen som är föråldrad och ruttnande, kommer fällan från “det mindre onda” kontinuerligt att leda till nya anti-folkliga regeringar.

Folket måste befrias från alla anti-folkliga regeringar samt deras politiska linjer och själva ta makten. Situationen idag, både i Grekland och internationellt tillåter inte att någon tid kastas bort.”

Med hänvisning till värdet av valet för KKE, underströk D. Koutsoumpas: “KKE är en garant för att folket inte kommer att luras igen. Vi får inte ge efter för utpressningar och illusioner.

OAKA 1 OAKA 2

Vi måste ha ett starkt KKE, eftersom det är den enda verkliga motståndaren till monopolkapitalet och deras makt, EU:s permanenta promemorior och anti-folkliga regeringar. Det kommer att finnas en regering efter valet. I varje fall finns det flera partier och formationer som är villiga att ta vid, att bidra till bildandet av en regering. Vad som är viktigt för folket är att det finns ett starkt KKE så att människorna och arbetarrörelsen själva kan vara starka.

Ni vet att KKE är en konsekvent, orubblig kraft mot varje arbetarfientlig- och anti-folklig offensiv. Ni vet vad KKE har gjort, att det varit en stabil kraft för arbetarnas- och folkets motstånd, i och utanför parlamentet under de senaste tre åren sedan valet 2012.

Vart ni än vänder blicken ser ni effekten och resultaten av kommunisternas kamp. Att KKE minskade i valet 2012 hade en negativ inverkan på dynamiken och masskaraktären i arbetarrörelsen.

Ni vet att trots allt detta, gav KKE inte upp. Partiet stödde arbetarna, lantbrukarna, egenföretagarna, pensionärerna, studenterna, skoleleverna för rätten till hälsa, social trygghet, pensioner, utbildning, inkomstskydd, och skydd mot ocker-lån och outhärdliga skatter.

KKE berättade aldrig lögner för folket. Vi vänder oss framför allt till er som med rätta anser att situationen inte kan fortsätta så här, att “den regeringen måste gå”. Vi måste förkasta dagens regering genom att avvisa EU:s och kapitalets strategi och inte genom att välja en annan regering som genomför densamma strategin som med någon marginell skillnad ändå inte påverkar människorna på ett positivt sätt.

Idag kan man tydligare se att ledningen för SYRIZA skär av alla band till arbetarrörelsen i vad de lovar kapitalet och de imperialistiska organisationerna. Det ger möjlighet för de mest reaktionära krafterna att förtala vårt folks militanta traditioner. Väldigt snabbt tar socialdemokratin plats och en ännu värre version än tidigare på grund av att kapitalismens situation är sämre, liksom att situationen för arbetarrörelsen också är sämre.

KKE är folkets konsekventa stöd. Allt har vunnits av folket genom kamp, ​​med KKE i frontlinjen. När rörelsen och KKE försvagades, blev folket förlorare. Tänk vilken kraft KKE kommer att vara i morgon, bredvid folket i frontlinjen, i kampen för deras rättigheter, arbeten och högre löner.

KKE uppmanar alla, ungdomar, arbetare, pensionär och alla som inte har kompromissat med elände och defaitism att gå samman med partiet. Det uppmanar dem att rösta för KKE och stärka det överallt. Så att människorna själva blir starkare och så att folkets motstånd och kamp förstärks. Så att Folkets allians mot monopolen och kapitalismen stärks, så att vi kan bana väg för utsikterna till arbetarnas och folkets makt.

En kort klipp från manifestationen

Här nedan följer på videon hela kulturarrangemangen

 

Låt oss inte luras av tomma ord.

De senaste dagarna cirkulerar ett uttalande genom internet, mailinglistor osv under rubriken “Förändra Grekland – Förändra Europa- Förändring för alla” och att vi måste stödja det grekiska folket.

Detta uttalande handlar egentligen bara om att visa stöd för det opportunistiska partiet SYRIZA i Grekland, som förmodligen kommer att få majoritet efter nyvalet den 25 januari.

Vi skriver detta när vi ser att det finns en del personer som är motståndare till EU, aktiva i fredsrörelsen i Sverige osv.

SYRIZA:s ordförande, Alexis Tsipras och andra framstående företrädare för partiet har offentligt, gång efter annan gjort klart att SYRIZA inte kommer att agera för att Grekland ska lämna EU, EMU eller NATO. SYRIZA har också uttalat att det inte tänker kräva att den statsskuld som folket i Grekland betalar idag, med svält, arbetslöshet och andra umbäranden ska avskrivas. SYRIZA pratar om att försöka omförhandla detta (tanken på att kapitalet skulle vara intresserat av att förlora pengar, måste stå för SYRIZA självt).

Tsipras

Enligt egen utsago kommer inte SYRIZA att gå emot EU och dess politik, som gör det grekiska och de europeiska folken allt fattigare men det grekiska och europeiska kapitalet rikare! Att SYRIZA:s mål är att få en s.k. New Deal – överenskommelse, vittnar om detta.

Alexis-Tsipras

Det går inte att komma överens med kapitalet. Det måste bekämpas, för kapitalismen är orsaken till vad som händer i Grekland och i hela EU. Kapitalets intressen har aldrig gått parallelt och hand i hand med de arbetande.

Vi uppmanar alla att på ett ärligt sätt stödja det grekiska folket som kämpar för att Grekland ska lämna EU, EMU och NATO. Att folket helt ska befrias från den statsskuld som uppkommit av kapitalets kris. Att folket ska ta över produktionsmedlen från kapitalet. Att folken ska kräva detsamma i varje land och göra gemensam sak med det grekiska folket.

Allt annat är borgerligt och ett sätt för kapitalet och deras politiska representanter att vinna tid, att slå tillbaka arbetarrörelsen i kampen för en socialistisk Grekland, Europa, världen.

Källor: Tidningen to Vima, Capital.gr, Left.gr (grekiska), 902.gr (grekiska)

Grekland inför nyval den 25 januari

Den 17, 22 och 29 december i år, i tre omgångar, försökte Greklands parlament att rösta fram en ny president. Det behövdes 200 ledamöter i de två första omgångarna och 180 ledamöter i den tredje omgången.

Det konservativa partiet, Ny demokrati och det socialdemokratiska partiet, PASOK som regerar tillsammans lyckades inte få ihop till det antal ledamöter som behövdes, därför går Grekland till nyval söndagen den 25 januari 2015.

Fattig

Ungefär fyra år innan den uppkomna situationen har den grekiska arbetarklassens och den absoluta folkmajoritetens sociala situation blivit mycket svår. Sedan dess är ca 1,5 miljoner arbetslösa (utan något ekonomiskt stöd), ungdoms-arbetslösheten ligger på 49% och runt 56% unga kvinnor är utan arbete!

Utöver detta, jobbar ca 1,5 miljoner arbetare för mindre än 5.000 kronor brutto per månad, med osäkra anställningar, samtidigt som priset för varor och tjänster ligger på ungefär samma nivå som i Sverige.

Samma situation gäller för pensionärerna där den genomsnittliga ålderspensionen är ca 700 euro brutto.

Utöver detta har skatterna (både de direkta och indirekta) skjutit i höjden, för att leverera ännu mer kapital till kapitalisterna med den grekiska staten som mellanhand. Att t.ex. rederierna inte betalar någon skatt över huvud taget och att de t o m får bidrag för att bygga fartyg utomlands medan de sänker sjömännens lön är inte en enskild händelse. Samma sak gäller för andra kapitalister som av den grekiska staten och EU fått omfattande ekonomiskt stöd för att flytta verksamheten till låglöneländer före krisen- för att öka sina vinster.

fattiga

Inför den uppkomna situation av nyval i Grekland kommer PASOK och Ny Demokrati, att försvara den politik som de har varit garanter för under den gångna perioden, en politik som gör de rika rikare på de fattigas bekostnad som blir än mer fattiga. De kommer att försöka lura folket genom att åberopa att Grekland, dvs folket måste fortsätta göra uppoffringar för att få en stabil social situation, respektera lagar osv. Självklart menar de att folket ska fortsätta att betala priset, att folket inte enbart ska acceptera detta men t o m stödja en sådan politik.

SYRIZA, ett parti, som presenterar sig som vänsterradikalt och som påstås vill förändra situationen för det vanliga folket, är nästa regeringskandidat.

SYRIZA är inget vänsterparti, trots att det presenteras så, båda inrikes och utrikes.

Alexis-Tsipras

SYRIZA accepterar EU och NATO, ifrågasätter inte kapitalet och dess makt. SYRIZA pratar om att de vill ha bra kapitalister, inte de dåliga, korrupta sådana. När kapitalismen nu är rutten i sig själv och SYRIZA försöker ge alibi till systemet med att försöka skilja mellan goda och onda kapitalister, att systemet kan förändras inifrån/förbättras, liksom att socialism går att bygga inifrån eller inom det rådande systemet. SYRIZA saluför att kapitalismen låter sig talas tillrätta, som om konkurrensen, ökade vinster och strävan efter monopol låter sig tämjas, när dessa drivkrafter är avarten och själva grundvalen för det kapitalistiska produktionssättet!

SYRIZA som för bara ett år sedan pratade om att riva upp de föregående regeringsbesluten och att avskriva skulden, ändrade detta till att man skulle förhandla med trojkan (EU, IMF, ECB) om att avskriva stora delar av den överenskommelsen. Sedan presenterades nästa ändring: Den om att det inte gick att riva upp regeringsbesluten men i stället förbättra dessa lite för de sämst ställda. Nu har kraven återigen sänkts till en vilja att förhandla om en liten del av skulden och ifall “ekonomin tillåter” ge några små smulor (1 euro per dag) till de mycket fattiga.

Allt detta under EU:s diktat och inom EMU som SYRIZA inte ifrågasätter.

SYRIZA har under så kort tid som två år gått från att vara ett reformistiskt opportunistiskt parti till bli ett rent socialdemokratiskt parti som ser till att lura arbetarklassen och folket in i en politik som går emot folkets intressen, uppklädd med fina, tomma ord om en bättre framtid. SYRIZA:s politik är inget annat än en borgerlig politik som binder upp folket till den kapitalistiska staten och förlänger kapitalismens överordnade ställning på hela arbetarklassens bekostnad.

Oavsett vilken regering som bildas efter den 25 januari av alla de partier som accepterar EU, kommer den att fortsätta i samma spår- med en politik som går emot arbetarklassens och folkets intressen och stödja kapitalets intressen. I detta kommer alla lagar som röstas fram de närmaste åren att tala om att det är folket som ska betala skulden till EU, IMF och ECB, en skuld som skapades av den grekiska borgerliga staten och kapitalet- inte av folket.

Oavsett vad SYRIZA säger i sin propaganda, kommer kapitalet att styra, eftersom den verkliga makten, såsom i alla borgerliga parlamentariska stater inte ligger hos parlamentet men hos de som äger produktionsmedlen.

Så, SYRIZA ifrågasätter inte kapitalets makt. Den makt som kapitalet kommer att behålla med usla löner, krossade anställningsvillkor och hög arbetslöshet. Ett minimalt socialförsäkringssystem där bl a pensionärer inte har råd att leva och fackföreningsrörelsen förföljs.

Bland de andra partierna, ‘De demokratiska vänsterstyrkorna’ som förra året deltog i regeringen samt ‘Oberoende greker’ verkar ha problem att komma in i parlamentet. Utöver dem har ett nytt parti bildats, ”Floden” som är också ett parti som med mediala grepp försöker framstå som nytt, medan det har samma politik som de andra.

De senaste opinionssiffrorna visar att SYRIZA får mellan 25-30%, Ny demokrati ca 20-25%. Gyllene Gryning verkar minska till 5-7%, PASOK har delats i två grupperingar och frågan är om något av dem kommer in i parlamentet. Samma sak gäller för de Demokratiska vänstra styrkorna som ligger under 2% och Oberoende greker ligger vid 3%-spärren. ”Floden” landar runt 6%. Greklands Kommunistiska Parti beräknas få mellan 5,5-6,5%.

Det enda alternativ som arbetarklassen har är att resa sig upp genom att organisera sig i Greklands Kommunistiska Parti och genom att stärka den militanta fackföreningsrörelsen, att stärka klasskampen överallt ute på gator och torg. Detta för att bana väg för att det arbetande grekiska folkets skuld ska avskrivas och återbördas till dem som skapat krisen- kapitalistklassen. Självklart ingår ett utträde ur EU och NATO, liksom en socialisering av produktionsmedel. För socialismen.

kke  ‘ ‘¡—“‘

Greklands Kommunistiska Partis tusentals kader och medlemmar, samt de hundratusentals sympatisörerna kommer att se till att Greklands KP går stärkta ur denna kamp.

Den 26 januari, dagen efter valet kommer Greklands Kommunistiska Parti fortsättningsvis att stå på barrikaderna på arbetsplatserna, i bostadsområden och i skolor, i kampen för ett socialistiskt Grekland, en socialistisk värld utan kapitalism, oavsett de uppoffringar som behöver göras.

 

Bakgrund:

Resultat från riksdagsvalet i Grekland juni 2012

Ny demokrati fick 29,66% av rösterna och 129 platser i Greklands 300 platsers-parlament inklusive 50 platser som enligt lag det vinnande partiet får i “pris”.

SYRIZA fick 26,89% av rösterna och 71 platser.

Det socialdemokratiska partiet PASOK fick 12,28% av rösterna och 33 platser.

Det högra partiet Oberoende greker fick 7,51% av rösterna och 20 platser

Det nazistiska Gyllene gryning fick 6,92% och 18 platser.

Demokratiska vänstra styrkorna fick 6,26% och 17 platser

Greklands kommunistiska parti fick 4,5% och 12 platser.

 

Budgeten och den politiska krisen

Valet i september gav ett resultat i form av två ganska jämstora block i riksdagen, skillnaden var 16 mandat mellan det man i media kallar det röd/gröna blocket och Alliansen. Det röd/gröna blockets framgångar begränsades till några tiondels procent i förhållande till valet 2010 och den så kallade Alliansen tappade nästan tio procent av sina väljare. Det tredje blocket bestående av nyfascisterna i Sverigedemokraterna fördubblade sitt valresultat och fick därmed 49 mandat i riksdagen och en vågmästarställning.

stefan-l

Vågmästarställningen tilldelades dem av de båda andra blocken. Två block som i den avgörande frågan är överrens, att bevara det kapitalistiska systemet. Nyfascisterna har heller ingen avvikande mening om detta mål. Tvärtom har deras ihärdiga kamp mot arbetarklassens organisationer tydligt bevisat att de är en produkt av kapitalet och dess strävan efter total hegenomi. Deras senaste försök bestod i att försöka värva medlemmar till en fackförening och A-kassa som är öppen för alla med svenska rötter oavsett yrke. En gul fackförening enligt mönster av general Franco, Mussolini och Hitler.

Regeringsbildandet gick enligt svenskt mönster utan problem eftersom där ligger en överenskommelse i den styrande eliten att det största blocket skall vara regeringsbildare, en överenskommelse som båda blocken bejakade i valrörelsen, samtidigt som de lovade att hålla nyfascisterna utanför inflytande.

Prövostenen i samarbetsandan blev istället den nytillträdda regeringens budget. Samtliga tre block lämnade sina förslag till budget. Mellan den röd/gröna budgeten, med stöd av VP som lämnats utanför regeringsbildandet, och Alliansens budget var skillnaderna minimala. Men dock betydelsefulla för arbetslösa, pensionärer och delar av socialförsäkringssystemet.

Budgeten föll och regeringskrisen var ett faktum. Socialdemokraterna och Miljöpartiet valde taktiken att utlösa ett extra val i stället för att rösta taktiskt i riksdagen. Genom att rösta på fascisternas budget i första omgången hade det varit deras budget som ställts mot regeringens och alliansen hade tvingats välja mellan en fascistisk budget eller en röd/grön.

Om där nu finns någon tanke bakom det valda ställningstagandet, så kan det enbart vara att man efter nyvalet skall kunna bilda allians med Alliansen eller någon av dess delar.

Vi kommunister vet på grund av alla historiska erfarenheter att det är fel väg, alla eftergifter åt kapitalet och dess apologeter kommer att utnyttjas för att försämra arbetarklassens och andra arbetande skikts förhållanden. Det är inte mer klassamarbete vi behöver, vi behöver mer klasskamp.

Klasskampen avgörs inte i parlamentet, därför måste kommunisternas huvuduppgift nu vara att mobilisera till kamp mot nyfascism och en politik som stärker kapitalet, monopolen och storfinansen.

Vår antimonopolistiska strategi förpliktar oss att dra in arbetarklassen, andra arbetande skikt och småföretagare i kampen för ett nytt samhälle, ett socialistiskt, där vi gemensamt utformar vår framtid.

Låt dig inte vilseledas av fascism, kapitalismens apologeter eller av klassamarbetets filosofer, organisera dig i Sveriges Kommunistiska Parti.

Alla röster är nu räknade.

När nu alla röster är räknade kan vi konstatera att samtliga partier i den borgerliga alliansen förlorade röster. Största valtappet råkade moderaterna utför som tappade hela 6,7% vilket medförde att Fredrik Reinfeldt meddelade sin avgång som statsminister men även partiledare. Centerpartiet minskade med 0,4%, Folkpartiet med 1,7% och KD med 1%. Ser vi till resultatet hos den sk rödgröna alliansen så finner vi att valresultatet i jämförelse med 2010 i stort sett är detsamma. Av riksdagspartierna är Sverigedemokraterna den stora vinnaren som fördubblade sitt röstetal och hamnar nu på 13% vilket gör dem till riksdagens största parti efter M och S.

Sverigedemokraternas valframgång förklaras med att de brandskattat moderaterna på röster.

Stefan Löfven har nu utropat sig som nästa statsminister vilket han också med största sannolikhet kommer att bli men helt säkert är det inte. Hans önskan är att bilda en regeringsmajoritet genom att få till en regeringsbildning med Miljöpartiet, Centerpartiet och Folkpartiet, något som i dagsläget med en krackelerad borgerlig allians inte alls är osannolikt. Vänsterledaren Jonas Sjöstedt gav också indirekt vänsterpartiets passiva stöd för en sådan regering redan på valnatten när resultatet presenterades. Ett mantra vi kommer att få höra mycket av den kommande tiden är ”Vi tar ansvar för landet” Det skall känna som en garanti att nuvarande politik fortsätter med en ny regering som inte är beroende av SD.

Ser vi till den fackliga rörelsen är den tillsammans med Moderaterna de verkligt stora förlorarna. LO har tillsammans med de olika LO förbunden satsat enorma resurser på att få till en ny regering och motverka Sverigedemokraterna. LO:s och de övriga LO förbundens valbudget kommer vi aldrig att få reda på men siffran 100 miljoner är inte alls osannolik.

LO och de olika LO förbunden har haft beroende på de ideologiska styrkeförhållandena inom respektive förbund lite olika utgångspunkter i valrörelsen. LO har t ex öppet sagt att man arbetar för en socialdemokratisk valseger samtidigt som andra tonat ner sitt stöd till SAP och i stället betonat vikten av en ny regering.

Man har varit mycket tydlig med att Sverigedemokraterna har varit valets huvudmotståndare för den fackliga rörelsen och i kampen mot SD har man mobiliserat tankesmedjor och flygblad i oändlig mängd. Där har man gjort sitt största och mest ödesdigra misstag. Man har mobiliserat mot SD genom en omfattande sifferexercis. SD röstar med Alliansen 8 ggr av 10 har varit ett argument. SD vill höja A-kassan i 3 månader för att sedan helt ta bort den har varit ett annat argument. Man har från den fackliga rörelsen inte förstått att dylika argument är ingenting som SD:s kärnväljare bryr sig om. Kärnväljarna består av unga frustrerade arbetslösa män som är LO medlemmar och känner sig svikna av allt och alla. Man har från den fackliga sidan inte haft kunskap om eller vilja att rent ideologiskt bekämpa SD, vilket i sin tur beror på den skriande brist på ideologisk kunskap som finns bland den fackliga rörelsens ledande skikt.

LO:s ordförande Torwald Pettersson vet naturligtvis att Karl Marx har funnits. Han var en farbror som levde på 1800-talet och hade stort skägg. Dessutom skrev han tjocka böcker. Ungefär där stannar LO ledningens marxistiska kunskaper. Saknar man ideologisk kunskap förmår man inte heller att beskriva SD:s politiska roll som en av borgarklassens yttersta skyddsvall. Arbetet med att bekämpa SD och samtidigt öka de ideologiska kunskaperna inom arbetarrörelsen om klasser och deras oförsonliga kamp mot varandra måste därför bli en huvuduppgift för SKP.

Ett arbete som ständigt pågår men ännu bevisligen inte räckt till. Utan ett starkt ideologiskt och organisatoriskt SKP kommer det inte att fungera.

Valresultatet har även på kommunal nivå gett en del intressanta resultat. Vi tänker på Fagersta där Vänsterpartiet i valet 2010 fick inte mindre 55,9% av rösterna vilket i sig måste innebära ett rekord för vänsterpartiet som man aldrig vågat drömma om. Resultatet 2014 visar att V i Fagersta tappade 26,2% och stannar nu på 29,7%. Ett annat intressant resultat finner vi i Gällivare. SKP:s valresultat i Gällivare kommunalval var 2010 5% vilket gav 2 mandat i fullmäktige. Inför kommunalvalet 2014 försökte SKP lokalt bredda väljarstödet genom att bilda en valallians under beteckningen Malmfältens väl. Valresultatet visar att det inte var något som de kommunistiska väljarna i Gällivare blev speciellt imponerade av. SKP behåller sina 2 kommunala mandat men antalet röster minskade med 71 st.

När det gäller SKP:s röster i riksdagsvalet så är det så att valmyndigheten lägger dem i samlingshögen ”Övriga” där hamnar SKP tillsammans med Kalle Anka partiet och Dårfinkarnas parti. Så snart SKP:s siffror redovisas separat återkommer vi med dessa.

Lars Lundberg

Sålunda svarar f.d. KPML(r) nuvarande KP inför valet

Vad rekommenderar Kommunistiska Partiet att jag ska rösta på i riksdagsvalet?
“Vår uppmaning är att rösta bort högerregeringen, i övrigt tycker vi att du ska rösta efter egen övertygelse. Det viktigaste är att du väljer Kommunistiska Partiet i de val du kan.”
Betyder detta att KP uppmanar arbetarklassen att rösta på sossarna, V, Mp eller t o m SD?

Var finns i så fall KP:s klassperspektiv och vilken klass representerar KP i klassamhället? Det skulle vara lättare att förstå om KP:s rekommendation var att inte rösta på ett annat parti än KP men det sätt på vilket KP agerar är opportunism av värsta sort och har ingenting med kommunism att göra.

KP säger att partiet inte är en samhällsomstörtande gruppering på vänsterkanten. Menar de att de inte vill störta kapitalismen?
Därpå förespråkar KP demokrati. Är det den borgerliga demokratin som åsyftas och i så fall, demokrati för vem?

Vidare har ju KP adopterat feminismen in i sitt partiprogram med formuleringen:
“Krav på jämställdhet utgör en nödvändig del av arbetarklassens organisering, att socialismen inte kan segra om halva arbetarklassen ställs åt sidan och underordnas. Kampen mot patriarkatet, för en verklig frigörelse för alla kvinnor, måste utgå från både klass och kön. Det är en feminism för oss.” Så
enligt KP.

I dessa rader förloras eller skyms kampen för kvinnans verkliga möjlighet till frigörelse, nämligen i den mot kapitalets exploatering- i klasskampen. Utan kvinnans lika deltagande är arbetarklassen halverad. Då finns heller ingen klasskamp.

Kvinnans frigörelse är inte heller möjlig utan socialism. Allt tal om feminism samt feminism men inte socialism är endast borgerliga floskler för att splittra arbetarklassen och skymma för den nödvändiga klasskampen.

Till sist, i stället för att kräva att KP och RKU ska få komma in i skolor, använder de argumentet att alla, även SD ska ha rätt att komma in i skolor.

Angående högerextrema och nazister som vill komma in i skolor, måste ett kommunistiskt parti mobilisera elever, föräldrar och lärare så att de inte kommer in i någon skola, och att det blir massornas sak att bemöta fascismen/nazismen och rasismen.

Det är inte kommunisternas sak att försvara eller föra SD:s eller det nazistiska Svenskarnas Partis talan så att de ska få komma in i skolor och sprida sina människofientliga budskap. Inte under några som helst omständigheter.

Likaledes är det inte kommunisternas sak att göda den borgerliga historieförfalskningen att fascism och kommunism är samma sak. Detta sker indirekt när KP talar i deras ställe för att motivera sitt eget intåg i skolorna. Här går KP borgerlighetens historieförfalskning och hyckleri till mötes- att likställa kommunism med fascism.

En uppenbar motsägelse som kommit till för att frikänna det kapitalistiska systemet från sitt fascistiska stadium och dess illgärningar/utrotning av kommunister/socialister, av världens folk via imperialismens och av etniska grupper. Allt i kapitalets heliga exploatering, krig och råvaruskövling.

Detta fritar de tyska monopolkapitalisterna under fascismen, krigsförödelsen och däribland 26 miljoner döda Sovjetmedborgare under andra världskriget. Detta fritar alla de borgerliga, s k demokratiska partier som ingick koalition med Hitler och röstade ja till “Das Ermächtigungsgesetz” (fullmaktslagen) som gav Hitlerfascismen både den styrande och lagstiftande makten, den diktatur som behövdes för att med militära medel binda upp de arbetande människorna till den  kapitalistiska staten och senare för vidare framfart österut- mot bolsjevismen och judarna och naturligtvis för att inta Sovjetunionens enorma råvarukällor.

Något som hägrar än i dag men nu mot Ryssland.

Kjell Bygdén