Segerdagen, 9 maj i Stockholm

Tisdagen den 9 maj uppmärksammade Sveriges Kommunistiska Parti Segerdagen över Hitlerfascismen och slutet av andra världskriget i Europa med ett möte vid Slussen i Stockholm.

För SKP talade Kjell Bygdén och som gäster talade Jannis Konstantis för Greklands kommunistiska parti, KKE, och Silas Barett Chotai för Revolutionär Kommunistisk ungdom, RKU. Talarna framhävde Sovjetunionens och dess Röda armés avgörande bidrag till att fascismen i Europa kunde krossas samt det folkliga motståndet och partisankampen i länder som Grekland och Jugoslavien. Det har gått 72 år sedan dess men en samhällsutveckling mot fascism är en tänkbar realitet även i nutid när kapitalismen mobiliserar de mörkaste krafterna mot en socialistisk samhällsförändring.

Kjell Bygdén, SKP

Jannis Konstantis, KKE

Tal från Kjell Bygdén, Sveriges Kommunistiska Parti

9 Maj Socialismens seger över fascismen

Nyligen publicerade arkiv från FN visar att både USA och Storbritannien hade ett statligt samarbete med den tyska fascismens Tredje Rike. US- amerikanska storkoncerner som Ford, GM, ITT och Chevron samarbetade och investerade i den tyska krigsindustrins företag som IG- Farben, Krupp-verken, Opel, Daimler m.fl. som använde koncentrationslägerfångar som arbetskraft.

Washingtons och Londons politiska ledning gjorde gemensam sak för att gå dessa intressen till mötes, bl.a. genom sin undlåtenhet att bomba nazisternas infrastruktur eller att öppna en andra krigsfront från väst. De båda borgerliga ”demokratierna” gjorde alltså gemensam sak med fascismen/nazismen. Precis vad vi kommunister alltid hävdat men nu finns det dessutom som bevis från en källa som ingen kan förneka- deras egen.

Vad talar då detta om för oss? Jo, bevis för att fascismen/nazismen föds ur kapitalismen som ett militant svar mot en socialistisk utveckling.

Arkiven påvisar också att Sveriges statliga institut “Sanning för levande historia” utövar en funktion av att dupera en hel befolkning, liksom kommande generationer i försöken att sätta likhetstecken mellan socialism/kommunism och fascism/nazism.

Men sanningen, även om den inte är levande p.g.a. att den statliga kapitalistiska propagandan utövar sin roll som historieförfalskare är att kapitalismen som samhällssystem ska kunna undgå en granskning och stå fri från sina brott mot folkrätten, sin arbetarfientlighet, exploatering och diktatur, m.m.

Lagom till den 9 Maj, och högtidlighållandet av Socialismens seger över Hitler fascismens arméer, har arkiv från FN:s kommission om krigsbrott under andra världskrigets era, som undersöker nazismens förintelse publicerats.

Arkivens källa är väst- ländernas regeringar, inklusive de som var i exil vid tiden för kriget, som den belgiska, polska och tjeckoslovakiska. Tiden för den period som arkiven behandlar är mellan 1943-1949. Washington och London har i decennier motsatt sig att FN skulle offentliggöra arkiven. Vi frågar oss varför?

Noteras bör att publiceringen av arkivet förra månaden gavs en minimal plats i den västerländska mediabevakningen.

Jo, arkiven avslöjar mer än att Väst- länderna hade kännedom om nazi-erans brott; de ger prov på ett förödande statssamarbete, något som står i skarp kontrast till den officiella västerländska historieskrivningen.

De västallierade var väl medvetna om nazisternas slutliga lösning, i vilken miljoner europeiska judar och slaver systematiskt tvingades att arbeta sig till döds eller förintas i gaskammare.

De publicerade arkiven talar om för oss varför USA och England inte gjorde mer för att med sitt formidabla flygbombardemang förstöra Nazitysklands infrastruktur. Eller varför de lät bli att öppna en andra krigsfront i väst som Sovjetunionen under hela krigstiden från juni 1941 till 1944 påkallade, för att bli avlastade från nazihorderna.

Men de väst- allierade nöjde sig med att se på när nazisternas krigsmaskin gjorde vad den från början var avsedd för, att förgöra och eliminera huvudfienden till kapitalet i väst: Sovjetunionen och varje genuin internationell socialistisk rörelse. Att bomba nazisternas infrastruktur skulle för väst ha varit likvärdigt med att utradera dessa utsikter och västs investeringar i det Tredje riket.

En rapport i tidskriften Deutsche Welle kommenterade att: «Dokumenten klargör att Västs allierade krafter visste mer före krigsslutet om nazisternas system av koncentrationsläger än vad som hittills varit den rådande uppfattningen».

Förklaringen till detta skulle kunna vara de västallierades känslokyla inför nazisternas offer. Etablissemangen i Washington och London anklagades ju för att hysa antisemitiska fördomar när dess båda regeringar skandalöst avvisade tusentals europeiska judar under andra världskriget, direkt i händerna på naziregimen och in i döden.

Men den största faktorn var att västs regeringar och inflytelserika sektorer var obenägna att hindra nazisternas ansträngningar mot Sovjetunionen, trots att Sovjetunionen var en symbolisk allierad. I förlängningen av detta medverkade naturligtvis amerikanska och brittiska makthavare överlagt till bålverket mot kommunismen i Europa och 26 miljoner döda sovjetmedborgare. (om det skulle hållas en tyst minut för varje Sovjetmedborgare som dog i 2a världskriget, skulle världen förbli tyst i 50 år)

Arkiven säger inte att alla politiska ledare i USA och Storbritannien delade eller ens var medvetna om denna outtalade strategiska vision. Ändå måste ledare som President Franklin Roosevelt eller Premiärminister Winston Churchill, utåt sett antifascister betraktas mot en bakgrund av det systematiska samarbetet mellan Wall Street’s storföretag och Nazitysklands storkoncerner.

Amerikanska industrijättar som Ford, GM, ITT och Du Pont investerade stort i den tyska industrins motpartners som IG Farben (Bosch, Agfa, Kasella, Bayer, Hoecht), Krupp- verken Opel, Siemens och Daimler, m.fl.

Bl.a. IG Farben och Krupp hade de privata koncentrationsläger för den maximala vinsten. Amerikanskt och brittiskt kapital var väl integrerat i den nazistiska krigsmaskinen som i sin tur var beroende den smutsiga hanteringen med slav-arbetskraft.

När sedan kriget gick mot sitt slut och Sovjetunionen syntes kapabel att besegra Tyska riket på egen hand var amerikanerna och britterna oförberedda i sin upptrappning från västra och södra Europa.

Målet ställdes då om till att rädda västs tillgångar i nazi-riket.

Allen Dulles, ledaren för det som snart skulle bli CIA, (American Central Intelligence Agency), hjälpte ledande nazister och deras guld, plundrat från Europa att komma undan på hemliga vägar kända genom “Operation Sunrise”. Brittiska military intelligence MI6 var också involverat i de underjordiska amerikanska ansträngningarna att rädda nazisternas tillgångar.

Socialismen och Sovjetunionen förklarade fortsättningsvis västs kyla i det “Kalla krig” som omedelbart följde på det andra världskriget.

Det kalla krig som USA och Storbritannien sjösatte efter år 1945 var endast fortsättningen på de fientliga handlingar gentemot Moskva som pågått lång tid före andra världskrigets utbrott 1939, bl.a. i formen av Nazitysklands uppbyggnad.

Likvideringen av den nazistiska krigsmaskinen tillsammans med Sovjetunionen låter sig lättast förklaras av att väst hade tillgångar i nazi-maskineriet som kunde återanvändas i det amerikanska och brittiska kalla kriget, mot Sovjetunionen.

Allt detta har förankring i nutid genom att Washington, Storbritannien och NATO allierade vänder sin fiendskap mot Moskva. Den obarmhärtiga uppbyggnaden av en NATO-offensiv med styrkor runt Rysslands gränser, den ändlösa russofobin i västerländsk propagandistisk media, den ekonomiska blockaden i form av sanktioner baserade på vaga påståenden. Allt är djupt rotat i historien.

Kalla kriget mot Moskva föregick det andra världskriget och fortsatte efter segern över nazismen och fortsätter intill denna dag, oavsett det faktum att Sovjetunionen inte längre existerar. Varför? Jo för att Ryssland uppfattas som en rival till den angloamerikanska kapitalistiska hegemonin precis som Kina eller någon annan uppkommande kapitalistisk makt som underminerar den önskvärda unipolära hegemonin.

Triaden USA, UK och Nazityskland är idag USA, EU och NATO som samarbetar med nazi-regimen i Ukraina och Jihadismens terrorgrupper som skickas iväg som legoknektar i krig mot ryska intressen i Syrien eller på andra ställen.

Spelarna kan bytas ut över tid men roten till sjukdomen kvarstår- imperialismen- att världens egendomar är intecknade av några mycket få personer, som för att äta sig ännu mättare måste erövra av varandra. Det sker genom erövringskrig med sina militärapparater och stater bakom sig.

Det ständiga kriget, kallt eller inte kommer endast att upphöra när världen ägs gemensamt, när kapitalismen slutligen besegrats och ersatts av ett genuint demokratiskt system. Socialism!

Kommunisternas 1 Maj 2017 i Stockholm

Många fler demonstrerade i Stockholm på 1 Maj tillsammans med Sveriges Kommunistiska Parti

(SKP), Kommunistiska Partiet och Revolutionär Kommunistisk Ungdom, jämfört med 2016.

Efter samlingen på Mynttorget gick demonstrationståget under parollen Första Maj med

Kommunisterna, ett hav av fanor och blåsorkesterns medryckande toner genom centrala Stockholm

till Sergels torg som var upp till räcket smyckat med vimplar, fanor och plakat med politiska budskap.

Där fanns även ett tält för varje parti med tidningar, böcker, märken och annat informationsmaterial.

Innan de tre arrangörernas representanter talade gavs plats åt aktionsgruppen Nej till NATO,

organisationen Nej till EU och en representant för SEKO-tunnelbana att framföra ett 1 maj-budskap.

Nya paroller för i år var bland annat Stoppa krigsövningen AURORA i Sverige i september, Satsa på

förorten, fritid, jobb och utbildning, Bygg billiga hyresrätter och Ingen Värnplikt under NATO-befäl.

Dagen avslutades med fest på Solidaritetshuset.

Tal av SKP Stockholm, 1 Maj 2017

Kamrater!
Idag, den 1 Maj 2017, håller SKP, KP och RKU, en enad demonstration av klassmedvetenhet på arbetarklassens internationella högtidsdag.

Historiskt är fackföreningsrörelsen den centrala organisatören den 1 Maj.
Men det räcker inte att den mobiliserar med de krav som idag rör arbetarnas dagsaktuella intressen, när problemet är det exploaterande systemet och tillhörande klassamhälle som medför korruption, spekulation, ett otryggt arbetsliv, bostadsmisär, brister inom skola, vård och omsorg, privatiseringar och nedskärningar på sociala- och arbetsrättsliga områden, arbetslöshet och hemlöshet m.m.
Klassklyftorna ökar ständigt medan knappheten på pengar blir alltmer påtaglig i arbetarförorterna. Magra löneuppgörelser är inget som ändrar på detta.
Klassamhället är kvar, i det fallet har inget förändrats, därför är vi här i dag och har varit sedan 1917 då SKP bildades.

Kamrater!
Lite grundläggande klassmedvetenhet är t.ex. att arbetarnas och kapitalisternas intressen är oförenliga. Att arbetaren exploateras i varje arbetsmoment inom produktionen, liksom i reproduktionen (skolan, vården och omsorgen) av kapitalets stat och underlydande landsting och kommuner. Exploateringsgraden idag är 1:16. Det betyder att de arbetande under en 8 timmars arbetsdag endast får betalt för en halvtimme, resten går till arbetsköparna.

Deras vinst som Marx kallade mervärde har naturligtvis ökat sedan hans dagar. Produktionsprocessen har effektiviserats bl.a. genom teknologiska framsteg men också på de arbetandes bekostnad med underbemanning, stress, sämre arbetsmiljö och utbrändhet som följd. Besparingarna på de arbetandes bekostnad har gått så långt att sjuksköterskor, barnmorskor och läkare p.g.a. stress och överbelastning blivit alltmer sjukskrivna och många väljer att lämna sina arbeten.
Men den ökade reaktionen gör också fackföreningarna mer progressiva, som Hamn 4:ans strejk i Göteborg i deras kamp mot avskedade arbetskamrater och för självklara krav att få fackliga fri-och rättigheter, hälso- och säkerhetsåtgärder på arbetsplatsen, rätt till arbetstillstånd och semester. Vi gläds över hamnarbetarnas solidaritetsstrejker för sina arbetskamrater i andra länders hamnar och som senast tvingade arbetsköparna att efter en konflikt återanställa 47 hamnarbetare i Lissabon. Detta är ett fantastiskt bevis på internationell solidaritet och att strejkvapnet är myckrt effektivt.
Vi stöder SEKO, service och kommunikationsfacket som organiserar 9 olika branscher bl.a. trafik, tele, väg & ban och sjöfolk och inte minst tunnelbaneförarna. De progressiva krafterna som fick gehör på den nyligen avslutade SEKO -kongressen, mot förbundsledningen och kunde anta krav på 30-timmars arbetsvecka, förbud mot bemanningsföretag, outsourcing och otrygga anställningsformer.
6 timmars arbetsdag med bibehållen lön  är ett mycket rimligt krav för alla arbetande!

Kamrater!
Grundläggande klasskännedom är att det finns en exploatör och en som är exploaterad. Alltså finns ingen medelklass eller möjligheter att göra “klassresan”. Denna borgerliga saga avsedd att splittra arbetarnas enighet och solidaritet har emellertid skapat arbetare som tror sig ha gjort klassresan, mot bakgrund av att som tjänstemän nästan fördubblat sina lönepåslag, från 6500 kronor till 12 000 kronor under 15 års tid.
Det är sannerligen ett magert resultat av 15 års lönekamp inom LO-förbunden men poängteras bör att tjänstemän och andra i den förmenta medelklassen fortfarande tar emot sin lön ur samma hand som traditionella knegare- ur kapitalistens.
Denna splittring av arbetarklassen har säkrat kapitalisternas tillvaro. De som är en klass för sig, för att de uteslutande lever av andra människors olika arbeten.
I dag äger 15 familjer 70 % av  den svenska börsen, ensam äger Wallenberg 43 % av den.
De är där uppe för att vi hålls här nere!

Kamrater!
I världen som helhet ägde 2014 åttiofem personer lika mycket som hälften av världens fattigaste befolkning. Denna skara har i dag reducerats till åtta.
Det är en enorm kapitalkoncentration som underlättats av olika internationella instrument som IMF, ECB och EU men också genom imperialistismens krig och statskupper i andra länder för att stjäla deras råvaror, främst energiresurser men också att använda som nya avsättnings-och arbetsmarknader. Därför plågas folken i Mellanöstern av brutala krig, därför görs färgade revolutioner, som den fascistiska statskuppen i Ukraina, finansierad av USA/EU, därför utnämns folkligt valda ledare till diktatorer som i Jugoslavien, Irak, Libyen, Syrien, Kuba, Venezuela, DFR Korea, Ryssland eller Kina.
De som hotar världen och de ansvariga för krigsförbrytelser finns att söka i USA, NATO och EU.

När nu vår jord delats upp mellan några monopolkapitalister och någon av dem måste äta ännu mer mätt, återstår en omfördelning – omfördelningen sker genom krig.
Här kommer imperialismens självpåtagna frihet in att göra andra länder ofria. Beröva dem vad de har. Då går det stora och frihetstörstande landet USA med sin styrka i täten för den samlade imperialismen och dess omåttligt rika individerna följer upp med sina respektive stater och militärapparater bakom sig, som betalats av oss arbetande. På bekostnad av våra liv och vår välfärd bombas andra länder till grus och aska och skapar flyktingströmmar.

Kamrater!
Sveriges styre har länge äventyrat den neutralitet och alliansfrihet som fortfarande är den svenska folkmajoritetens vilja. Mot denna löper den statliga median amok och fungerar megafon åt imperialismen under USA:s och NATO:s ledning. Därför skriker den ut sin russofobi medan krigstrummorna dånar. Trumpeternas anfallstapton ljuder gällt mot suveräna länder som Syrien,  Venezuela och DFR Korea.
Imperialismen demoniserar för att legitimera krig, blockader och sanktioner mot suveräna länder.
USA/EU och dess plundrande allians NATO har inte något att göra med vem som ska vara president i Syrien eller någon annanstans. Det är upp till varje folk att välja sina politiska ledare och vilket statsskick som passar bäst.

Nej till svenskt medlemskap i NATO!

Kamrater!
Opportunismen i ledningen för Socialdemokratin, Vänsterpartiet och LO i samarbete med kapitalet förråder och passiviserar arbetarklassen. Opportunismen hindrar en livaktig fredsrörelse att växa fram. Folken har ingen nytta av krig, har inget otalt med varandra.
Det är de som kan dra ekonomisk fördel av plundringstågen och deras generaler som vill ha krig.
Opportunismen hindrar kunskapen och förståelsen för hur det utpräglade klassamhälle vi lever i förminskar folkets liv.

Kamrater!
Vi revolutionärer vet att kapitalismen inte låter sig förbättras. Det är med dessa insikter som vi är revolutionärer och förstår nödvändigheten av klasskamp. Att företräda arbetarklassen och dess krav fram till socialism och det klasslösa samhället för att folket självt ska bli ägare till de rikedomar de skapar. Vinsterna kan då tas direkt från produktionen för att finansiera en fungerande välfärd och samhällsservice. Och glöm ej att det finns en stor rikedom i mänskliga värden.

Och det finns ett annat ideal än det som av minoriteten påförs majoriteten. Vi firar i år också 100 år av den Stora Oktoberrevolutionen 1917, som gav folket på dess djupaste skikt ett maximum av demokrati, genom proletariatets diktatur eller proletariatets demokrati. Borgarna må spy ut sin galla över den och allt som luktar socialism. Det har de alltid gjort.     Socialismen 1917 innebar frigörelsen från kapitalets ok, från imperialismens krig.
Många folkliga och arbetsrättsliga reformer från den hjälpte arbetarklassen att ställa krav också i väst men till skillnad från vårt samhälle gav Oktoberrevolutionen de arbetande makt i politiken, samhälleligt ägande av produktionsmedlen i ekonomin, kollektivism och kamratanda i mänskliga relationer. Ingen utsugning, ingen arbetslöshet, ingen nationalism, inget nationellt förtryck, ingen fattigdom. Oktoberrevolutionen förde Sovjetfolken från analfabetism till en mycket hög bildningsnivå för alla, en avgiftsfri utbildning, hälso- och sjukvård, arbetsrättsliga förmåner och lagar som 8 timmars arbetsdag och 40 timmars arbetsvecka, betald semester, sjukersättning osv. och m.m. på vilket folken i Sverige och Västeuropa ännu profiterar.

Socialismen är framtiden!

Nej till svenskt medlemskap i NATO!
Sverige ut ur EU!
Leve de kommunistiska partierna!
Leve 1 Maj!
Leve den internationella solidariteten

Internationella kvinnodagen firades av kommunisterna i Stockholm lördagen den 5 mars

Barbara Brädefors från Sveriges Kommunistiska Parti, SKP, förmedlade en framåtriktad analys för kvinnors och mäns jämställdhet från en internationell kommunistisk kvinnokonferens i Aten för några månader sedan.

Hjördis Fohrman från Kommunistiska Partiet i Göteborg talade om svenska arbetarkvinnors envisa kamp om mänskliga rättigheter i arbetslivet och på det sociala området.

Guiffrey Tejerina från Bolivias Kommunistiska Parti underhöll med sånger på spanska och svenska.

En appell för solidaritet med den i USA fängslade Ana Belen Montes framfördes.

Hjördis Fohrman

Guiffrey Tejerina

Anita Salvén

Barbara Brädefors

Wessen Welt ist die Welt? – Vem tillhör denna värld?

Programmet den 12 februari om Bertolt Brechts liv och verk, med musikaliska exempel på samarbetet med kända, likaledes epokgörande, tonsättare som Hanns Eisler och  Kurt Weill  blev mycket uppskattat.
 
Amatörer och professionella kulturarbetare tillsammans skapade ett viktigt kulturellt  bidrag till kampen för fred, sanning, bildning och en socialistisk värld.

Oktoberrevolutionens 99-årsdag firades i Stockholm

oktoberrevolution-20161 oktoberrevolution-20162 oktoberrevolution-20163 oktoberrevolution-20164
Söndagen den 30 oktober samlades 60 personer i Bagarmossens Folkets hus för att fira Oktoberrevolutionens 99-årsdag.
 
Kommunister från flera länder berättade vad revolutionen betytt för sina partier och länder. Att Oktoberrevolutionen lever vidare var en stark övertygelse.
 
SKP och övriga arrangörer uppmärksammade även 75-årdagen av det fascistiska Tysklands överfall på Sovjetunionen i juni 1941.
Poemet “Babij Jar” av Jevgenij Jevtusjenko och sovjetiska barns berättelser hur de minns kriget, ur Svetlana Aleksjevitj bok “De sista vittnena” blev starka intryck från detta folkmord som – utan framgång – försökte att rasera Oktoberrevolutionens resultat, den första socialistiska staten i världen.
Musik och sång bidrog till en  värdig hyllning.

Säkerheten äventyras i Stockholms tunnelbana

SKP i Stockholm har tagit del av SEKO klubb 111:s uttalande mot förarlösa tunnelbanetåg på Röda linjen från 2025. Detta vill Trafiknämnden i Stockholm, alltså Landstinget, besluta om den 23 augusti. SKP ansluter sig till de fackliga synpunkterna och protesterna.

C30

Den 23 augusti 2016 kommer Trafiknämnden i Stockholm (Landstinget) att fatta ett inriktningsbeslut gällande införandet av helautomatisk drift på tunnelbanans röda linje från och med år 2025.

Tjänstemännens förslag baseras enligt oss, enbart på ekonomiska kalkyler. I huvudsak går förslaget i ut på att det inte kommer att finnas förare längre inom tunnelbanan och att plattformsbarriärer sätts upp på stationerna och annan fjärrövervakad teknisk lösning som hindrar spårbeträdande och andra störningar i trafiken. Utöver detta planeras det att sparas genom på att ha färre nya tåg, de s k C-30, ute i trafik. Detta anser dem är mer ekonomiskt gynnsamt än att personal utför och bistår i arbetet på plats. Vad som ej är medräknat är säkerhetsaspekten vid olyckor, stopp, driftstörningar och annat som dagligen sker i tunnelbanan samt den trygghet som närvarande personal kan förmedla till resenärerna under resan.

Vi som arbetar inom tunnelbanan, som transporterar alla människor säkert, ger service och tar hand om alla små och stora händelser, är mycket oroliga över utvecklingen. Om Trafiknämnden beslutar enligt förslaget, som sätter besparingar före säkerhet, så kommer saker som säkerhet och trygghet för trafikanterna att äventyras.

SEKO Tunnelbanan, Klubb 111, mer än femton år sedan, kämpar för bättre säkerhet och trygghet i tunnelbanan. Vi föreslog till dåvarande Connex (sedan Veolia) och SL att man måste investera i plattformsbarriärer för att undvika självmord, spårbeträdanden och andra liknade händelser i trafiken samt se över annan teknisk och logistisk lösning för att höja säkerheten i tunnelbanans miljö. Landstingens svar genom SL var att man inte kunde göra detta för att det var mycket komplicerat och det kostade mycket pengar. Vi ansåg då, och även nu att man inte kan värdera liv som räddas i termer av pengar och jämställa det med siffror i en budget.

Trafiknämnden nu gör precis samma sak. De skriver i deras förslag att ett liv beräknas kosta 31 miljoner kronor!!! De tänker finansiera den automatiserade lösningen av tunnelbanemiljön med att bli av med alla förare på Röda linje som kostar, enligt dem, 60-100 miljoner per år! De anser även att hela beställningen på 48 nya tåg med option på 4 tåg till inte ska fullföljas, utan att det räcker med grundbeställningen på 48 tåg.

Vi som arbetar inom tunnelbanan och inte gör skisser på olika scenarion från ett kontor om hur verkligheten inom tunnelbanan ser ut eller kommer att se ut, anser att de framlagda planerna är förfärliga!

  1. Tjänstemännen i Trafiknämnden anser att det inte behövs förare, därför att man ska bygga upp plattformsbarriärer. De har glömt att det finns en del icke trafikanter som brukar nödöppna dörrar och/eller hindra dörrstängningen. Det finns situationer då det uppstår en rökutveckling eller t o m brand i vagnen, det kan vara en allvarlig situation som uppstår och då kommer INGEN att finnas på tåget. Tjänstemännen hänvisar till trafikledningen som ska informeras (av vem?) om en allvarlig situation uppstår och då kommer hjälpen att skickas ut!!! Vi varnar för att det kommer bli allvarliga konsekvenser, som trafikanterna kommer att få betala genom att deras säkerhet och trygghet blir sämre.
  2. Det planeras att olika tågtyper ska trafikera Röda linjen när en eventuell helautomatisk drift införs. Vår erfarenhet säger att även nya tåg kan gå sönder. C-20 tågen har nu en del problem och vi har en del stop i trafiken på grund av detta. De problemen kommer inte att minska år 2025. Vem ska ta hand om trafikanterna om det behövs en evakuering? Ännu värre om det gäller en akut evakuering, liknade Rinkebybranden år 2005?
  3. Som vi nämnde förut, tjänstemännen föreslår att antalet nya tåg som man har tänkt trafikera Röda linjen med, minskas. De har även glömt att räkna med befolkningsökningen. Innevånarantalet beräknas ha ökat med 400 000 fram till år 2030. Det innebär att det antal tåg som planeras, inte räcker till!
  4. Även när det gäller ekonomin, anser vi, att tjänstemännens beräkning är en byråkratisk produkt, utan verklighetsförankring. Förslaget hänvisar t.ex. till att tiden som det tar att vända ett tåg vid en ändstation kan minska. I dag är vändtiderna på mellan 1-4 minuter. Det är sant att man kan minska detta ner till några sekunder! Hur blir det då med att det alltid finns trafikanter som försöker hinna med tåget i sista stund och som håller i dörrarna? Vad är då vinsten med en fiktiv bättre punktlighet?

SEKO Tunnelbanan, Klubb 111 som organiserar ca 1400 förare, stationsvärdar, kundservicevärdar, lokalvårdare, trafikledare och annat personal inom service och administration är mycket oroliga över utvecklingen!

  • Vi uppmanar politikerna inom Trafiknämnden att inte rösta för detta inriktningsbeslut och därigenom äventyra säkerheten och tryggheten för hundratusentals passagerare.
  • Vi uppmanar media att uppmärksamma vad som händer med detta projekt.
  • Vi uppmanar trafikanterna att protestera mot detta förslag.

Oavsett beslutet kommer SEKO Tunnelbanan, Klubb 111, att fortsätta kämpa för ökad säkerhet och trygghet för oss som arbetar inom tunnelbanan och alla tunnelbanans resenärer i Stockholm.

Styrelsen för SEKO Tunnelbanan, Klubb 111