“Fackföreningen måste bli en kamporganisation”

Fackförbundet Kommunal har granskats av tidningarna Aftonbladet och Kommunalarbetaren. S-politiker såsom utrikesministern Margot Wallström har tilldelats bostad av Kommunal och en utlandsresa för förbundsstyrelseledamöter har ägt rum vilket gick på 100 000-tals kronor.
– Grundorsaken är korruptionen och den fackliga ledningens inkorporering i det kapitalistiska systemet, säger Kjell Bygdén, förtroendevald i Kommunal och kommunist.

kjell-kommunal

Skandalerna som avslöjats de senaste dagarna är många. Kjell Bygdén, en av flera fackligt förtroendevalda kommunister inom Kommunal, säger till Riktpunkt att det nog inte finns en enda medlem som har förtroende för Kommunals ledning i dag och därför bör den avgå. Han uppger även att ledningens fjärmat sig från såväl rörelse som medlemmar och i förlängningen avståndstagandet från kampen mot arbetsköperiet.

– Därför måste vi ha en stark fackförening som tar tillvara arbetarnas intressen, oberoende om dessa arbetar inom produktion eller reproduktion. Fackföreningen måste bli en kamporganisation.

– Det kvarstår ändå respektlösheten gentemot medlemmarna som betalat ledningens krognotor och annat. Konferenslokal och restaurang som drivits marknadsmässigt och hyrts ut till externa kunder som arrangerat “verksamheter” och som inte borde ha kommit i närheten av Kommunal.

Vad får skandalerna för konsekvenser för medlemmarna i fackförbundet?
– Medlemmarnas förtroende för ledningen liksom för förbundet har förstörs. Medlemmar lämnar förbundet och rörelsen blir svagare. Konsekvensen är att de enda som vinner på detta är arbetsköperiet och kapitalismen, det vill säga fackets motpart. Såtillvida har ledningen också lyckats osynliggöra alla fackliga ombuds, funktionärers och övriga företrädares dagliga arbete att företräda sina arbetskamrater.

– Å andra sidan är detta avslöjande bra, just därför att det visar att det existerar. Att den höga korruptionen som är en självklar del av det rådande exploaterande systemet för att säkra och utöka kapitalisternas välmående och rikedomar också finns inom arbetarrörelsen: Genom opportunismens täta samarbete med kapitalet och därigenom oviljan att använda andra metoder än de som systemet påbjuder.

Påverkas den svenska fackföreningsrörelsen?
– Ja självklart, och till en början mycket negativt men förhoppningsvis måste förståelsen för att de täta banden till kapitalet måste brytas, liksom fackets samarbete med dem.

– Arbetarrörelsen och fackföreningen kan inte ha som mål att värna om kapitalets konkurrenskraft och ökade vinster på arbetarklassens bekostnad. Detta har redan lett till att vi har 156 miljardärer som äger nästan hela landet.

Kjell Bygdén påtalar att kapitalet inte redovisar sina vinster men talar alltid om dåliga konkurrenskraft och annat i avtalstider.

– Arbetarklassen måste ha företrädare som företräder arbetarklassen, inte kapitalisterna. I det ingår att kräva kraftigt ökade löner, ökad personal inom och ökade resurser till vård, skola och omsorg, bara som en början, för skapandet av ett mer socialt rättvist samhälle.

Det är arbetarklassen inom produktionsindustrin som skapar vinsterna och arbetarna inom reproduktionen, den offentliga sektorn som tryggar produktionen liksom samhällets fortlevnad och värdighet, fastslår Kjell Bygdén.

– Därför ska inte vinsterna få stanna kvar i privata fickor eller skatteparadis. I dessa kommer de inte människorna och samhället tillgodo.

Fortsätter de ”rödgröna” sitt militära samarbete med Saudiarabien?

År 2005 när Sverige förra gången styrdes av en s k ”rödgrön” regering tecknade regeringen genom sin försvarsminister Leni Björklund 2005 ett 10-årigt militärt samarbetsavtal med Saudiarabien. Ett avtal som går ut den 15 maj 2015. Efter den 15 maj skall avtalet antingen sägas upp, förlängas eller nya avtalspunkter införas i samarbetsavtalet.

I avtalstexten står att Sverige och Saudiarabien skall samarbeta om elektronisk krigföring och signalspaning. Vidare skall en vapenfabrik för tillverkning av missiler byggas med svensk teknologi. Den svenska teknologin som avtalet handlar om skall tillhandahållas av familjen Wallenbergs två familjeföretag, Ericsson och SAAB, genom leverans av radarsystemet ”ERIEYE”.

Detta hade kunnat vara en affär bland andra affärer som de rödgröna partierna så gärna hjälper familjen Wallenberg att föra in i sina orderböcker då dylika affärer alltid är bra för ”landet” och sålunda en viktig del i att ta ansvar för Sverige. Problemet är att dagens s k rödgröna regering i regeringsförklaringen skriver att” vapenexportkontrollen gentemot icke demokratier skall skärpas”. Det som skall skärpas är nuvarande lagstiftning på vapenexportområdet som förbjuder vapenexport till krigförande länder.

Exakt på vilket sätt det saudiarabiska samhället skall beskrivas finns det säkert många åsikter och uppgifter om, däremot så bör alla vara ense om att Saudiarabien är ett samhälle som styrs helt enligt medeltidens normer och begrepp. Inte minst landets kvinnliga befolkning behandlas enligt gällande lagstiftning sämre än boskap.

Nu, i avtalets slutskede februari 2015, styrs vårt land återigen av en s k rödgrön regering som dessutom stolt proklamerat att landets utrikesminister Margot Wallström numera för en feministisk utrikespolitik, exakt vad det betyder har man inte förklarat. Världens kvinnor och män kan i alla fall hoppas att det betyder att man inte längre tänker beväpna de blodtörstiga och medeltida prinsarna i Saudiarabien.

Lars Lundberg

Förhandlingar i fiendes område.

En verklig, hård förhandling. Detta kommer vara de närmaste månadernas huvudargument från den grekiska regeringen som består av SYRIZA och ANEL. Den grekiska regeringen och de flesta borgerliga medier i Grekland skriver om mötet mellan den grekiske finansministern och Eurogruppens  ordförande Jeroen Dijsselbloem som befinner sig i början av en rad maratonförhandlingar som ska förbättra situationen i Grekland och i hela EU.

Det finns i dag i Grekland, tyvärr, en situation som har lett till att arbetarklassen och hela folket har sänkta krav angående sina egna liv. Denna situation utnyttjas av kapitalet och regeringen för att förstärka bilden att en bra förhandling kan leda till en politik som kan gynna folket. Kapitalet och regeringen försöker också permanenta en bild att vad folket har förlorat de senaste åren är borta för alltid och man kan inte kräva tillbaka vad arbetarrörelsen har vunnit genom tiderna. Att den enda lösningen för folket är att Grekland ska ha en bra kapitalistisk utveckling och att vinsterna för företagen måste öka.

För att slå hål på myten om den hårda förhandlingen som ska leda till att Grekland ska bli ”bättre och utvecklas för alla”, att både kapitalet och arbetarna ska vara vinnare, måste vi undersöka dess innehåll.

tsipras-ntimpeit

Vilka förhandlar?

I verkligheten handlar en del av den stora förhandlingen om att hantera den stora statskuld som Grekland har mellan de olika borgarklasserna i EU samt hur de ska hantera de skuldsatta länderna i EU och eurozonens framtid.

Borgarklassen i Italien, Frankrike och andra skuldsatta länder vill att ännu mer resurser ska tas loss från staten till stöd och stärkt ställning för sina inhemska monopolföretag. De vill begränsa storleken av den statliga finansiering som ges till att minska statsskulden och lätta upp de strikta krav som finns från EU för att årsbudgeten ska vara balanserad och närma sig noll.

Med stöd av USA, den italienska och franska regeringen pressas den tyska regeringen för att ta större ansvar och acceptera en gemensam administration för en del av statsskulden som de olika länderna inom eurozonen har. De försöker minska glappet som hela tiden ökar till Tysklands fördel i den internationella konkurrensen.

Samtidigt sätter de press på för att Tyskland ska höja sin andel för att EU ska stärka den kapitalistiska och ekonomiska utvecklingen som en längre tid har balanserat mellan lågkonjunktur och låg utveckling.

USA:s påtryckningar handlar om kampen om vilket imperialistiskt centrum som ska leda i Europa den närmaste perioden. Det handlar också om kampen mellan dollar och euro som är internationella reservvalutor.

Innan denna kamp startade fanns redan en kompromiss med ECB:s ordförande Mario Draghi att ”lätta statskulden” för de olika EU-länderna med upp till 1,1 miljard euro som betyder att ECB och EMU-ländernas centralbanker varje månad ska köpa upp till 60 miljarder euro i statsobligationer och trycka ”nya färska” sedlar. Saken är att 80 procent av köpet äger rum från EMU-ländernas centralbanker som minskar andelen av statsobligationer i varje enskilt land men samtidigt ökar risken för konkurs i varje enskilt land. För Greklands del betyder detta att ECB köper statsobligationer för cirka 22 miljarder euro med krav på att kunna övervaka den grekiska ekonomin.

I samma anda planerar EU att aktivera sin Europeiska Investeringsplan för att EU-kommissionen märker med oro att investeringarna i EU har minskat och ligger nu på 2007 års nivå.

Den grekiska borgarklassen följer samma linje och väljer att också pressa den tyska regeringen.

De första förslagen från Greklands finansminister Varoufakis för att hantera den grekiska statsskulden är i samma riktning och anda. Det handlar om ett åtgärdspaket som innebär att Greklands lånebehov ska frysas i fem år, räntorna ska sänkas, budgetöverskottets mål ska minskas så att man får extra resurser från staten för att stödja en kapitalistisk utveckling. Ett steg i ledet att finansiera kapitalet samt en förpliktelse att fortsätta med reformerna (i samma riktning som hittills) och att göra ekonomin konkurrenskraftig, det vill säga ett nytt paket som förut men med ett annat namn.

Krisi

En annan väg för ett spartanskt liv

Oavsett vilket resultat förhandlingarna ger, kommer inte situationen att förbättras för arbetarklassen och majoriteten av folket i Grekland. Man har skurit ned statsskulden, den så kallade PSI, sedan 2011 med mer än 50 procent, men det ledde inte alls till att folket fick det bättre. Istället blev det början på en ny attack från kapitalet mot arbetarklassen och folket. Detta skriver vi för att man bättre ska förstå att en förändring i statsskuldens hantering är nödvändig, men att olika sätt att skära ner skulden inte per automatik betyder att socialpolitiken och levnadsstandarden för folket blir bättre.

Fortfarande står målet kvar att monopolkapitalet ska ha sina vinster. Under tiden kommer folket att förlora och att offra sina rättigheter, sina krav och berättigade behov. Man kan inte kombinera att kapitalet ska stärkas och att folket ska få tillbaka sina landvinningar. Den kapitalistiska utvecklingen är emot en utveckling för folket, oavsett hur man hanterar statsskulden.

Oavsett vilka av de olika exemplen vi undersöker, den expansionistiska eller avspänningspräglade finanspolitiken, konstaterar vi att arbetarklassens ställning inte blir bättre. I USA har inte den reella veckolönen höjts sedan år 2000 och 46,5 miljoner människor lever med matkuponger. I Japan minskar den reella månadslönen hela tiden i värde jämfört med år 2013 och den japanska ekonomin är i depression.

Kapitalistisk utveckling utan att öka exploateringsgraden för arbetarklassen med billig arbetskraft och nya vinstnivåer finns inte.

Därför förs en liknande politik som stärker konkurrenskraften för kapitalet och attackerar arbetsvillkoren och lönerna i alla EU-länder, oavsett om de är skuldsatta eller ej. De förpliktelser krävs också av det grekiska folket som framförs av EU-tjänstemän såsom Juncker, Katainen, Dijsselbloem såväl som Merkel, Hollande, Renzi med flera. Deras linje är inte en dogmatisk inställning som den tyska regeringen har, utan istället en strategisk EU-linje.

I den kritiska situation som det grekiska folket befinner sig har SYRIZA:s regering bugat och förpliktigat sig att fortsätta med samma politik. Direkt efter regeringsbildningen betonade vice premiärminister Dragasakis behovet av att locka utländska investerare till Grekland och finansminister Varoufakis förklarade att den nya regeringen inte ska stoppa privatiseringen av statlig egendom. Det är ingen slump att när Varoufakis tog över sades inget om de viktiga områden som handlar om naturresursernas framtid (olja, energikällor), om att Deutsche Telecom kontrollerar telemarknaden eller om hur man tänker göra med de 49 procent av aktierna som privata företag äger inom elmarknaden. Han sa istället att Cosco, ett kinesiskt monopol, ska fortsätta att äga Pireus hamn (den största i Medelhavet och en av de största i Europa).

Man pratar istället om olika metoder, att sälja ut statlig egendom direkt, överlåta den eller stycka och sälja delar av den.

Samma sak gäller de så kallade balanserade statsbudgetarna och att ha en annan skattepolitik. Givetvis ska samma politik följas som gynnar kapitalet och då kommer skatterna belasta arbetarklassen och småföretagare som ligger över existensminimum. Olika verktyg till denna politik ska vara en lag som förbereds och som handlar om förmögenhet och nya definitioner om vad som är en stor fastighetsegendom. Regeringen kan också jaga några få skattesmitare för att bana väg för olika lösningar och få en förevändning för att öka skatterna för folket men inte för de rika.

Samma inställning finns angående den höjda pensionsåldern och pensionerna som har slaktats de senaste åren. Regeringen säger inget om detta. Samma sak om att kapitalet har kommit in i områden där det inte har funnits förut, såsom hälsa och utbildning för att öka sina vinster och göra allt till handelsvaror. Regeringen nämner inget om detta.

Varoufakis förklarar istället att ”grekerna var kreativa när de levde spartanskt, när de spenderade mindre än sina inkomster, när de använde sitt sparande för att utbilda sina barn”.

Till vilka greker vände sig finansministern?  Säkert inte till de 559 stora aktieägare i Grekland vars förmögenhet överstiger 550 miljarder kronor och som har investerat mer än 140 miljarder euro i utlandet. Han menar majoriteten av folket, arbetarklassen som har över 800 euro i månadslön och rekommenderar dem ett spartanskt liv om de vill att deras barn ska studera!

Till sist, alla förhandlingsscenarion har en gemensam utgångspunkt. Folket ska betala. Folket ska betala skulden eller en stor del av den trots att det inte har skapat den. Kapitalet och folket har inte spenderat pengarna tillsammans, varken när det gäller militära utgifter som NATO:s militärutgifter eller med de Olympiska spelen 2004 eller när kapitalet, speciellt de stora monopolföretagen, fick skattelättnader och andra förmåner från den borgerliga staten.

Kapitalism

Organisering av folkligt motstånd

I denna kritiska situation är det mycket viktigt att arbetarklassen och folket inte ställer sig bakom borgerlighetens flaggor i de förhandlingar som har som mål större ekonomiskt statligt stöd till inhemska monopolföretag. Att inte acceptera det nationella målet att kapitalet ska stärkas. Att förstå att tillbakagången till en situation där kapitalets utveckling prioriteras går emot folkets intressen.

Utan förseningar, med tålamod måste vi stärka vår dagliga kamp på varje arbetsplats, för att höja kamplusten. För att inte acceptera eventuella smulor utan att kräva att vi vill ha tillbaka våra landvinningar utifrån arbetarklassens och folkets behov.

Att nu ha radikala förslag med en kampinriktning, som till exempel arbete åt alla, inga osäkra anställningar, gratis och statlig utbildning och hälsa, reella löne- och pensionsökningar kan bidra till att folket radikaliseras. Detta i samband med initiativ som direkt kan hjälpa dem som har behov, såsom mat att klara dagen, hjälp att förhindra att elen stängs av eller att den grekiska kronofogden konfiskerar folkets bostäder.

I dag finns det förutsättningar och erfarenhet så att folket inte ska luras i kampen mellan de olika imperialistiska centra och i motsättningarna mellan olika delar av monopolkapitalet. För att inte behöva välja mellan de som förhandlar om de olika förutsättningarna för att bli slaktad. Folket måste förkasta dem och överallt ge styrka åt Greklands Kommunistiska Parti, KKE.

För att organisera sitt motstånd, för socialisering av produktionsmedlen, med folkmakt ut ur EU och NATO.

 

Makis Papadopoulos

Medlem av KKE:s centralkommitté och ansvarig för Centralkommitténs kommitté för ideologi och ekonomi

Översättning: Jannis Konstantis

kkecropped-skp.jpg

KKE stödjer inte SYRIZA:s regering i Grekland

Valet i Grekland som ägde rum den 25 januari, är klart. Syriza har bildat regering tillsammans med ”Oberoende greker”, ett högerparti med nationalistiska drag.
– KKE bedömer att det är ett positivt resultat för partiet men det behövs mer arbete. KKE bedömer också att valresultatet visade missnöje mot den föregående regeringen, säger Jannis Konstantis, KKE.

KKE ökade med en procentenhet från 4,5 procent till 5,47 procent. KKE har ökat sina röster med cirka 61 000 från 277 227 till 338 138 och antalet parlamentsledamöter med tre från 12 till 15.

Det blev inte någon riktig politisk förändring till gagn för det grekiska folket. Valresultatet uttrycker folkets falska förhoppning att den nya regeringen ska föra en annan politik, en politik mot kapitalet, anser Jannis Konstantis.

jannis3

Jannis Konstantis från Greklands Kommunistiska Parti (KKE).

– KKE anser att den nya regeringen i princip kommer att följa samma linje som den föregående regeringen, inbegripet att acceptera EU:s och NATO:s ramar. Det är oroande att Gyllene Gryning, nazisterna, trots ett minskat röstantal fortfarande är så starka. KKE ska arbeta politiskt på arbetsplatser, skolor och bostadsområden för att detta kriminella parti inte ska få plats att verka.

En del undrar varför KKE inte stödjer SYRIZA, varför KKE inte samarbetade med SYRIZA och bildade en så kallad vänsterregering i Grekland. KKE skulle vara mycket glad om sådana förutsättningar fanns eftersom det skulle underlätta klasskampen i Grekland.

– Från början måste vi anmärka att regeringsmakten inte är samma sak som statsmakten. Enligt KKE förändras inte mycket enbart genom ett byte av regeringsmakten om inte den ekonomiska basen, det vill säga produktionsmedlen, erövras. Utan detta kan kapitalet fortsätta att styra och bestämma och staten förblir i borgerlig ägo.

KKE deklarerade även i valet i maj 2012 när partiet förlorade en stor del av sina sympatisörer, att partiet inte kommer att stödja någon regering som administrerar det kapitalistiska systemet. Många anklagade då partiet för att inte ta sitt ansvar.

– Den nya regeringen med SYRIZA tar nu vid för att tjäna det kapitalistiska systemet som accepterar EU och dess diktat, som accepterar NATO och imperialismen, som accepterar att kapitalismen ska finnas i all evighet och minimerar hela detta problem till en lögn om att de onda kapitalisterna i Grekland ska ersättas av goda sådana, säger Jannis Konstantis.

Dylika påståenden vilseför klassomedvetna arbetare, tillägger han och säger:

– I konkreta frågorna gäller samma sak. I svensk massmedia har många lögner om SYRIZA:s politik florerat. Även ”vänster”-media skönmålar SYRIZA:s politik som en vänsterkraft för att skapa alibi för dess politiska linje som endast gynnar opportunism och resignation i klasskampen. Och på andra sidan försöker borgerlig media att skrämma folket för att det genom SYRIZA snart kommer att bli en socialistisk revolution i Europa eller andra “hemska” saker. Allt detta är lögner.

SYRIZA vill inte, trots vad som påstås i svenska media, avskriva skulden som det grekiska folket betalar och som har skapats av den borgerliga staten och kapitalet. SYRIZA vill inte lämna EU och EMU och vill inte lämna NATO.

– SYRIZA har deklarerat att man inte bara ska följa sina åtaganden gentemot EU, EMU och NATO utan att Grekland mer aktivt ska fullfölja dem. Militärutgifterna ska enligt SYRIZA inte skäras ner och polisen ska få ny utrustning och medel. SYRIZA har öppet deklarerat detta i media de senaste månaderna.

Det enda som SYRIZA vill, enligt Thessaloniki-programmet som står som grund för den nya regeringen, är att lindra lite för de som står inför svältgränsen.

– Samtidigt vill SYRIZA marginellt höja de lägsta lönerna men utan att garantera kollektivavtal, sålunda kan allas löner sänkas till en mycket låg nivå. Samma sak gäller pensionerna. Utöver detta ska statsbudgeten vara i balans som det heter, något som EU kräver så att kostnaderna för hälsa, utbildning och sociala insatser ska förbli låga.

– SYRIZA har också utlovat aktivt stöd för kapitalets investeringar, speciellt nu när lönerna är superlåga och med statliga bidrag, som självklart ska betalas av statsbudgeten, det vill säga med skatter som nästan bara arbetarklassen i Grekland betalar.

SYRIZA som före 2012 var ett opportunistiskt vänsterparti har sedan dess blivit ett socialdemokratiskt parti och bildar tillsammans med Nea Dimokratia (konservativa) två poler med vissa skillnader men med en gemensam nämnare, uppger Jannis Konstantis.

– Båda stödjer det ruttna kapitalistiska systemet, de har bara olika sätt att administrera det. SYRIZA har tagit över PASOK:s (socialdemokraternas) roll med nästan hela dess korrupta kader, dock med mindre radikala paroller jämfört med PASOK som kom till regeringsmakten 1981. PASOK ville då att Grekland skulle lämna EU och NATO och stänga USA:s och NATO:s militära baser i landet. PASOK ville då socialisera många stora företag. Nu nämner SYRIZA inte ens det – de säger motsatsen. De lovordar det privata kapitalets inblandning i hälso- och utbildningssystemet.

Greklands Kommunistiska Parti, KKE, dess kader, medlemmar och sympatisörer kan inte stödja en sådan politik, även om SYRIZA själv kallar sig ”vänster”, påtalar Jannis Konstantis.

– Enligt KKE är detta en borgerlig politik och partiet kommer inte att medverka till att arbetarrörelsen ska sänka kraven för ett bättre liv, utan förtryck och utan kapitalet.

– KKE kämpar för socialismen, att folket och arbetarklassen ska bli medvetna om sin roll, att arbetarklassen skapar alla rikedomar och att kapitalismen är parasitär. Folket ska inte nöja sig med smulorna. Den historiska erfarenheten stödjer också KKE:s tes; överallt där kommunisterna allierade sig med opportunister och socialdemokrater för att förbättra, administrera systemet istället för att kullkasta det, antingen försvann det kommunistiska partiet eller förvandlades till en opportunistisk gruppering. Så skedde i Frankrike, Italien, Spanien och många andra länder.

– KKE vill inte vara glädjedödare men sanningen måste sägas. Om KKE skulle stödja SYRIZA, skulle en sådan regering endast bli ett alibi för en borgerlig politik. Vi ska inte bidra till att folket luras. KKE ska däremot verka för att klasskampen intensifieras och att allt fler deltar i kampen. KKE kommer att stödja lagförslag som är positiva för arbetarklassen om sådana läggs fram. Vårt mål är att göra arbetarklassen medveten om sin roll, att arbetarklassen inte behöver någon Messias, den kan själv ta över och bygga upp socialism, i Grekland, Europa och i hela världen.

KKE kommer aldrig att bli en arbetarklassen förrädare, betonar Jannis Konstantis.

– KKE vill kunna se sina medlemmar och sympatisörer i ögonen utan att senare behöva skämmas. KKE ska arbeta för att skulden avskrivs helt, att Grekland lämnar EU, EMU och NATO och att arbetarklassen och folket tar över makten. För en folkmakt som tagit över produktionsmedlen och har bra relationer med alla folk och länder i världen.

Kampen fortsätter för socialism.

Grekland: Valresultat – SKP gratulerar KKE

Resultat från 99,98% av rösterna (tre vallokaler återstår).
I parentes resultat från 2012 samt platser i parlamentet som består av 300 st ledamöter. Det största partiet får 50 platser i parlamentet som bonus.

Nea Dimokratia (Konservativa): 27,81% (29,6%) 76 platser (129)
SYRIZA: 36,36% (26,89%), 149 platser (71)
Gyllene Gryning (nazister): 6,29% (6,9%), 17 platser (18)
Floden (centervänster): 6,05 % och 17 platser (ställer upp första gången)
Greklands Kommunistiska Parti, KKE: 5,49% (4,5%), 15 platser (12). KKE hade i juni 2012, 277.227 röster och fick 2015 338.131 röster
PASOK: 4,66% (12,28%), 13 platser (33)
Oberoende Greker – ANEL: 4,73% (7,5%), 13 platser (20)
Demokratiska socialister (centervänster): 2,45%, 0 platser (ställer upp första gången)
ANTARSYA: 0,64% (0,33%), 0 platser (0)
Demokratisk Vänster: 0,49% (6,25%), 0 platser (17)

syntagma-sygkentrosi

SKP gratulerar idag vårt grekiska broderparti, KKE, för framgångarna i gårdagens parlamentsval. KKE ökade från 4,5 procent till 5,5 procent av rösterna, vilket motsvarar en ökning med cirka 60 000 röster.

Läs KKE:s uttalande om valet här (engelska): The strengthening of the KKE marks a tendency for forces to rally around it again

Ett kraftfullt KKE är folkets stödpelare 

Den 11:e  januari hölls ett stort politiskt-kulturellt evenemang av Attikas (Stor-Atens) partiorganisation i KKE, med ca 15.000 deltagare, i Pireus “inomhus-stadion för att hedra KKE:s 96-årsdag. KKE:s Generalsekreterare, Dimitris Koutsoumpas talade vid evenemanget.

Koutsoympas

Arenan var fylld av tusentals människor i alla åldrar, arbetare, arbetslösa, unga män och unga kvinnor, vilket skickade ett meddelande om att vi måste ha en starkt KKE, ett starkt folk i opposition dagen efter valet.

Närvarande vid evenemanget var fackligt aktiva från den fackliga världsfederationen, World Federation of Trade Unions, den kubanske ambassadören, Osvaldo Cobacho Martinez, Venezuelas ambassadör i Aten, Farid Fernandez , Palestinas, Marwan Toubasi , samt representanter för ambassaderna i Vietnam och Kina. Alejandro Castro Espin, son till den kubanska presidenten, Raul Castro, borgmästarna i Petroupoli, Haidari, och Kaisariani samt olika författare och konstnärer var också närvarande.

Kamrat, Dimitris Koutsoumpas talade inför ett mångfacetterat program, som innehöll en musikal-scenisk produktion med 200 konstnärer och tekniker, och han betonade bland annat: “96 år! Vi lär av vår heroiska historia att stå orubbligt fasta vid vårt mål- att avskaffa exploateringen av människan. Vi använder kreativt de slutsatser vi har dragit av vårt folks titaniska kamper, med KKE i frontlinjen!”

OAKA 3

Med hänvisning till den politiska utvecklingen, konstaterade han: “Dagen efter valet, kommer en ny regering vara baserad på antingen Ny Demokrati eller Syriza som då tar över stafettpinnen från den tidigare regeringen. Även om den nya regeringen kommer att följa en något annorlunda väg, kan ni vara säkra på att den har samma utgångspunkt och mål, d v s helt i linje med EU:s strategi som försäkrar monopolkapitalets lönsamhet enligt den kapitalistiska utvecklingsvägen.

Av denna anledning kommer den nya  regeringen oundvikligen att vara en anti-folklig regering, eftersom den kommer att genomföra EU:s åtaganden. Det kommer att bli en regering som förhandlar om skulden, eftersom den accepterar att det är folket som skapade den. Det kommer att bli en regering som försvarar storkapitalets intressen.

Vi är inte de enda som säger detta. De erkänner det själva. Som exempel, säger Ny Demokrati att “Vi måste genomföra reformerna själva utan att uppmanas att göra det och vi kommer att gå bortom våra åtaganden” … Medan Syriza säger att “Vi kommer att förhandla inom ramen för den Europeiska Unionen och EU-institutionerna.”

Kamrat Koutsoumpas gav en detaljerad bild av karaktären på Ny Demokrati’s och SYRIZA:s gemensamma anti-folkliga strategi, trots deras skillnader och tillade: “Ny Demokrati med sin tidigare erfarenhet i regering och Syriza med sin tidigare erfarenhet av att underminera arbetarrörelsen kämpar båda för att genomföra den roll som valts av EU och monopolkapitalet. Han gjorde en särskild hänvisning till SYRIZA:s ordförande A. Tsipras löfte från ett uttalande i en brittisk TV-kanal, att Syriza kommer att göra vad som är nödvändigt “för att bevara vårt gemensamma hem, EU”. Dimitris Koutsoumpas noterade att detta är anledningen till varför SYRIZA bara lovar smulor.

OAKA

KKE:s Generalsekreterare Dimitris Koutsoumpas noterade följande i förhållande till partiets vägran att delta i eller stödja en “vänster”-regering:

“Alla borde tänka på följande: partier och koalitionsregeringar kom och gick under tidigare år och utpressade folkets röster, ibland genom att skrämmas för “det värsta” eller genom att ge illusioner om det “mindre” onda.

De berättar samma saga nu. Den om att vi kan komma överens om 2-3 frågor och därför bör ge SYRIZA vårt stöd. Men saker och ting är inte så enkla, eftersom dessa 2-3 småfrågor bestäms av de stora, strategiska frågorna.

I huvudsak ber de KKE att stödja en sådan regering i dess helhet.

Eftersom en regering i verkligheten och som helhet har att hantera alla frågor. Utvecklingen begränsar dem inte till 2-3 frågor.

Den kommer att ta itu med alla problem i ekonomi, hälsa, utbildning, invandring, statligt förtryck, rättvisa, utrikespolitik, m.m.

Det finns de som säger att om Syriza kan lösa ett problem, är det bra. Men en regering kan inte bara ta itu med en eller två frågor. Den har att handskas med ett stort utbud av frågor relaterade till EU, NATO, de grekisk-turkiska relationerna, frågor som rör Egeiska havet, Cypern-frågan, de militära interventionerna och konflikterna i regionen och utanför, dvs allt. I verkligheten, har någon regering någonsin bedömts bara utifrån en eller två frågor?

Vad vi alla måste ha klart för oss är att så länge en regering hanterar folkets och landets öden, fångade i EU:s bojor och den kapitalistiska utvecklingsvägen som är föråldrad och ruttnande, kommer fällan från “det mindre onda” kontinuerligt att leda till nya anti-folkliga regeringar.

Folket måste befrias från alla anti-folkliga regeringar samt deras politiska linjer och själva ta makten. Situationen idag, både i Grekland och internationellt tillåter inte att någon tid kastas bort.”

Med hänvisning till värdet av valet för KKE, underströk D. Koutsoumpas: “KKE är en garant för att folket inte kommer att luras igen. Vi får inte ge efter för utpressningar och illusioner.

OAKA 1 OAKA 2

Vi måste ha ett starkt KKE, eftersom det är den enda verkliga motståndaren till monopolkapitalet och deras makt, EU:s permanenta promemorior och anti-folkliga regeringar. Det kommer att finnas en regering efter valet. I varje fall finns det flera partier och formationer som är villiga att ta vid, att bidra till bildandet av en regering. Vad som är viktigt för folket är att det finns ett starkt KKE så att människorna och arbetarrörelsen själva kan vara starka.

Ni vet att KKE är en konsekvent, orubblig kraft mot varje arbetarfientlig- och anti-folklig offensiv. Ni vet vad KKE har gjort, att det varit en stabil kraft för arbetarnas- och folkets motstånd, i och utanför parlamentet under de senaste tre åren sedan valet 2012.

Vart ni än vänder blicken ser ni effekten och resultaten av kommunisternas kamp. Att KKE minskade i valet 2012 hade en negativ inverkan på dynamiken och masskaraktären i arbetarrörelsen.

Ni vet att trots allt detta, gav KKE inte upp. Partiet stödde arbetarna, lantbrukarna, egenföretagarna, pensionärerna, studenterna, skoleleverna för rätten till hälsa, social trygghet, pensioner, utbildning, inkomstskydd, och skydd mot ocker-lån och outhärdliga skatter.

KKE berättade aldrig lögner för folket. Vi vänder oss framför allt till er som med rätta anser att situationen inte kan fortsätta så här, att “den regeringen måste gå”. Vi måste förkasta dagens regering genom att avvisa EU:s och kapitalets strategi och inte genom att välja en annan regering som genomför densamma strategin som med någon marginell skillnad ändå inte påverkar människorna på ett positivt sätt.

Idag kan man tydligare se att ledningen för SYRIZA skär av alla band till arbetarrörelsen i vad de lovar kapitalet och de imperialistiska organisationerna. Det ger möjlighet för de mest reaktionära krafterna att förtala vårt folks militanta traditioner. Väldigt snabbt tar socialdemokratin plats och en ännu värre version än tidigare på grund av att kapitalismens situation är sämre, liksom att situationen för arbetarrörelsen också är sämre.

KKE är folkets konsekventa stöd. Allt har vunnits av folket genom kamp, ​​med KKE i frontlinjen. När rörelsen och KKE försvagades, blev folket förlorare. Tänk vilken kraft KKE kommer att vara i morgon, bredvid folket i frontlinjen, i kampen för deras rättigheter, arbeten och högre löner.

KKE uppmanar alla, ungdomar, arbetare, pensionär och alla som inte har kompromissat med elände och defaitism att gå samman med partiet. Det uppmanar dem att rösta för KKE och stärka det överallt. Så att människorna själva blir starkare och så att folkets motstånd och kamp förstärks. Så att Folkets allians mot monopolen och kapitalismen stärks, så att vi kan bana väg för utsikterna till arbetarnas och folkets makt.

En kort klipp från manifestationen

Här nedan följer på videon hela kulturarrangemangen

 

Att göra drängtjänster åt borgarklassen i valrörelsen 2014

Daniel Suhonen är sedan 2013 chef för tankesmedjan Katalys. Tankesmedjan startades efter ett beslut av 6 F som är ett fackligt och politiskt samarbetsorgan mellan Byggnads, Målarna, Elektrikerna, Fastighets och SEKO.

Före det har Daniel Suhonen ett mångårigt förflutet inom SAP:s och ABF:s olika tidskrifter. Daniel Suhonen har gjort sig känd som en knivskarp kritiker av regeringen Reinfeldt något han redan 2010 visade i boken Bokslut Reinfeldt som utgavs av Ordfront. Han har dessutom hela tiden varit mycket kritisk till vad han kallar högervridningen av SAP.

Klassamarbete

Inför valet 2014 reser han nu runt i landet på uppdrag av 6F för att i första hand träffa LO medlemmar och övertyga dem till att ytterligare öka sina ansträngningar för att få en ny regering ledd av Stefan Löfven. Man kan fråga sig varför LO:s ledning tillsammans med SAP:s ledning kommit fram till det kloka med att skicka runt Daniel Suhonen på valturné bland fackföreningsfolket då Suhonen är mycket kritisk till vad han kallar högervridningen av SAP. Svaret är naturligtvis att SAP och LO gemensamt kommit fram till det omöjliga i att skicka runt Magdalena Andersson till LO folket, då den politiska framtoningen hos henne endast skiljer sig från Anders Borg rent marginellt. Det går inte att träffa LO medlemmar och försvara varför det är vettigt att man kan hyra hem en bartender för att blanda fredagsgroggen och få bidrag av staten för detta samtidigt som LO:s medlemmar som är ofrivilligt arbetslösa tvingas leva på max 9.700 kr/mån. Detta är innebörden av att SAP förklarat att RUT och jobbskatteavdragen skall bestå vid ett eventuellt regeringsskifte.

6F Daniel-Suhonen

Här kommer Daniel Suhonens uppgift in i bilden, han reser runt och håller bländande tal till fackföreningsfolket om den vansinniga politik som alliansregeringen fört de senaste 8 åren. När någon lyssnare påtalar att SAP i många och avgörande stycken förordar samma politik som alliansregeringen blir Suhonen inte svaret skyldig. Med emfas förklarar han då att SAP blivit kidnappat av akademiker som inte förstår arbetarklassens problem och hans uppmaning blir därför att alla LO medlemmar måste organisera sig i SAP för att vrida politiken åt vänster.

Helt plötsligt har han glömt bort att SAP leds av en före detta ordförande i IF – Metall. Ett fack som under Löfvens ledning utvecklade sig så att skillnaden mellan IF-Metall och dess motpart Teknikföretagen är mycket svår att upptäcka.

Den här taktiken att som Suhonen låtsas som att ett partis ideologiska grund saknar betydelse har visat sig vara framgångsrik och gjort att många radikala arbetare inte förstår att SAP i grund o botten är ett borgerligt parti, utan i stället hoppas att någon gång i framtiden skall partiet bestå av så många LO medlemmar att politiken ändras. Genom detta har Suhonen lyckats i sitt uppdrag att desorientera radikala LO medlemmar och samtidigt banat väg för Stefan Löfven som ny statsminister med fortsatt borgerlig politik, kanske tillsammans med Folkpartiet och Centerpartiet.

Nu är Daniel Suhonen inte ensam om att desorientera radikala arbetare. Vi har ett politiskt parti som kallar sig Kommunistiska Partiet och som utger sig för att vara det enda kommunistiska partiet i Sverige och bärare av den kommunistiska idé traditionerna i Sverige. När Kp vid något tillfälle tvingas att nämna SKP vid namn gör man det i förklenande ordalag och förklarar att SKP:s medlemmar är nostalgiker som drömmer om en tid som varit och inte kommer igen. Se Kp:s senaste kongressdokument. I sin strävan att framställa sig som landets enda kommunistiska parti har man även övertagit den politiska namnförkortning SKP använde under sin tid i riksdagen nämligen (K). Förutom detta är Kp mycket aktiva i sin strävan att beröva SKP sin givna plats i den kommunistiska världsrörelsen.

Likt Suhonen är Kp mycket kritisk till regeringen Reinfeldt och har i många stycken presenterat en kritik som kan framstå som klassmässigt korrekt. Dock kommer Kp likt Suhonen fram till i sin analys att radikala arbetare bör rösta på den sk rödgröna alliansen. Som de skriver själva “Vår uppmaning är att rösta bort högerregeringen, i övrigt tycker vi att du ska rösta efter egen övertygelse. Det viktigaste är att du väljer Kommunistiska Partiet i de val du kan.”

På detta sätt är Suhonen helt förenad med Kp i arbetet med att bortse från den ideologi som styr olika partier och värdera den ideologin i ett klassmässigt perspektiv. Hade Suhonen och Kp ägnat sig åt en ideologisk kritik av den rödgröna alliansen hade man insett att det inte är frågan om vem som blir regeringsbildare utan det handlar om som Lenin uttryckte saken ”Sätt politiken främst”

Suhonen och Kp arbetar därför nu, med helt olika skäl och bakgrund för att Sveriges arbetare skall rösta på den rödgröna oppositionen och helt bortse från att det i valet 2014 finns ett klart och mycket tydligt alternativ för de väljare om inte nöjer sig med en ny regering, för de väljare som vill ha en ny politik, en socialistisk politik vars syfte är att en gång för alla göra slut på fåtalsstyret och införa verklig demokrati. Det alternativet finns och heter SKP oavsett vad Daniel Suhonen och Kp låtsas.

Lars Lundberg

Riksdagskandidat för SKP

Ombudsman i Byggnads.