Viva Fidel! Hasta la victoria siempre!

fidelfidel-castro

Fidel Castro, en av de absolut största kämparna genom tiderna mot kapitalismens diktatur, envälde och imperialism och för ett samhälle utan exploatering, med social och ekonomisk jämlikhet och rättvisa, har vid 90 års ålder gått ur tiden.
Den kubanske ledaren, kommunisten och marxist-leninisten utsattes för 600 mordförsök arrangerade av USA:s statsterrorism och den exil-kubanska maffian i Miami.
Är det någon vi hade önskat evigt liv för sin fasta och konsekventa hållning och som inspirationskälla, är det Fidel Castro.

Redan någon timme efter kamrat Castros död spekulerar statsmedians journalister och experter öppet över möjligheten till sociala och politiska förändringar på Kuba, d.v.s. möjligheten att med olika former av statskupper kunna återinföra det plundrande system där den enes “frihet” att berika sig på andra människors arbete, att lägga beslag på jordens naturrikedomar och föröda miljön blir lag, liksom friheten att hålla det arbetande folket kvar i träldom och svält. Det var dessa friheter som det kubanska folkets revolution under ledning av Fidel Castro och Che Guevara slängde tillbaka till USA, över Floridasundet.

Det var också på grund av det kubanska folkets revolution anförd av Fidel som USA införde en blockad som kostat Kubas folk svåra umbäranden och hundratals miljoner dollar i utebliven handel. Ändå har Kubas folk fortsatt på revolutionens och socialismens väg sedan 1959 med fri utbildning, sjukvård och omsorg för alla. Just rätten till fri sjukvård, utbildning och omsorg, det som ju i grunden utmärker ett mänskligt samhälle har också varit det sista som det socialistiska Kuba vägrat att skära ned kostnaderna på, trots att landet varit utsatt för ett ekonomiskt struptag av imperiet. Den kubanska staten har dessutom på ett utomordentligt sätt, trots svåra umbäranden av blockaden lyckats exportera denna medmänskliga hjälp till behövande länder. En praktisk solidaritet och något som är en bristvara i den civilicerade och demokratiska värld som anförs av USA:s och NATO:s krigsmaskiner.

191 länder i FN:s Generalförsamling röstade år 2015 för att USA skulle upphäva sin blockad. Endast två  länder gick emot denna majoritet: USA och USrael

Det är klart att det är genomförandet av revolutionen och avskaffandet av klassamhället som är och har varit en nagel ögat på monopolkapitalismen.
För den absoluta majoriteten av det kubanska folket och för oss socialister och kommunister kommer han att förbli en ledstjärna och det är Kamrat Fidel Castros livsgärning för ett sant demokratiskt samhälle som gör honom odödlig.

Leve Fidel Castro!
Leve den kubanska revolutionen!
Leve socialismen!

Sveriges Kommunistiska Parti, SKP
Stockholms län
Stockholm, den 26 november 2016

Kommunisterna krossade nazismen

För några år sedan valde EU att använda den 23 augusti som europeisk minnesdag mot nazism och kommunism. Detta är en kålsuparteori som passar kapitalet och dess politiska bundsförvanter alldeles utmärkt, vilket bland andra Litauens hälsominister kan intyga, som för två år sedan förespråkade aktiv dödshjälp åt fattiga, alldeles såsom nazisterna gjorde.
Varför EU valde denna dag? Jo, detta datum undertecknades den s.k. Molotov-Ribbentrop-pakten mellan Tyskland och Sovjetunionen. En pakt som syftade till att de båda länderna inte skulle angripa varandra militärt men som av EU används för att likställa nazismen och kommunismen. EU och kapitalet och de borgerliga ideologerna tolkar i sedvanlig stil historien till kapitalets fördel, för att kunna visa upp att det bakom de kommunistiska idéerna finns något kriminellt.

På detta sätt utgår den 23 augusti varje år en inbjudan till varje fascist och kryptofascist att tillsammans med alla ”demokrater”, vars politik föder fascismen, att attackera kommunismen.

För historiens skull är det bra att se vad som verkligen hände. Den 23 augusti 1939 undertecknades ett tyskt- sovjetiskt icke-angreppsavtal, den s.k. Molotov-Ribbentrop-pakten. Detta var ett initiativ från Sovjetunionen efter att Storbritannien och Frankrike hade vägrat att sluta en pakt med Sovjetunionen för att bemöta Nazityskland, men också för att Sovjetunionen skulle kunna försvara sig mot den japanska invasionen från öster som samtidigt pågick. Det gav dessutom Sovjetunionen tid att rekonstruera sina militära styrkor och ekonomi inför den sedan länge förutsedda militära attacken från nazismen/fascismen.

I motsats till detta banade Münchenavtalet, som undertecknades den 30 september 1938 mellan å ena sidan Nazityskland och det fascistiska Italien och å andra sidan Storbritannien och Frankrike vägen för den nazistiska invasionen av Europa. Efter detta ockuperades Tjeckoslovakien, utan någon reaktion. Märk väl att när Münchenavtalet skulle skrivas under fördömde Sovjetunionen detta och erbjöd militärhjälp, för att stå emot Nazityskland. Tjeckoslovakien vägrade att ta emot denna hjälp. Molotov-Ribbentrop-pakten var då det enda möjliga alternativ som Sovjetunionen hade. Det gav 21 månaders andrum för att möta den kommande nazistiska angreppet.

Vad de borgerliga och socialdemokratiska historieförfalskarna tiger om är att Molotov-Ribbentrop-pakten skrevs under enbart därför att Storbritannien och Frankrike vägrade att skriva under en pakt med Sovjetunionen istället för mot Nazityskland. Storbritannien och Frankrike vägrade detta för att de ville att Nazityskland skulle attackera Sovjetunionen, så att imperialismen kunde bli av med socialismen, det största hotet mot det ruttna kapitalistiska systemet.

Historien har visat att denna briljanta idé gav den tid som Sovjetunionen behövde för att krossa nazismen, den tyska fascismen.

En dag som skulle kunna vara en minnesdag för fördömandet av nazismen är den 30 september 1938, dagen då Münchenavtalet skrevs under. Men detta avtal nämns självklart ingenstans, för då skulle USA/EU/NATO- imperialismen tvingas medge brottet att de då gav sitt stöd till nazismen och fascismen. Detta visar sig än idag. Inte en enda gång har EU, inklusive Sverige, fördömt att Estland, Lettland, Litauen och andra länder hyllar nazisterna, bygger monument för nazister samtidigt som den kommunistiska ideologin bannlyses och kommunister och kommunistiska partiers verksamhet förbjuds.

De borgerliga och socialdemokratiska historierevisionisterna berättar inte heller att det var Sovjetunionen och många partisanrörelser, i de flesta fall med kommunister i främsta ledet, i Jugoslavien, Italien, Grekland m.fl. som i huvudsak bekämpade nazismen/fascismen under andra världskriget.
Medan många av dagens ideologiska förfäder som jämställer nazismen och kommunismen ”glömmer bort” samarbetet med nazismen. Inte minst i Sverige som ger sig ut för att vara demokratins förkämpe och samtidigt förträngt att den svenska staten fängslade kommunister i interneringsläger, för att senare kunna överlämna dem till nazisterna, samarbetade och tillät Nazityskland att förflytta trupper och krigsmaterial med tåg, kors och tvärs genom hela Sverige allt medan norska flyktingar och motståndsmän skickades tillbaka till Norge, direkt i händerna på nazisterna som ockuperade landet.

Den 23 augusti behöver firas men inte av den anledning som kapitalet, EU och alla regeringar inom EU vill att den ska firas. Den 23 augusti 1942 kom striden mot fascismen i en avgörande fas runt omkring Stalingrad. Den 23 augusti 1943 avslutades slaget vid Kursk med sovjetisk seger över Nazityskland. Efter denna dag var segern mot nazismen ett faktum!

Vi måste lära av historien. Dagens politik är framtidens historia och därför är vi ansvariga att lära oss den verkliga historien, för våra barns och vår egen skull.
Det arbetande folkets historia är inte densamma som kapitalismens och imperialismens och ska därför inte skrivas av detta klassamhälles historieförfalskare, politiker eller andra av dess bundsförvanter, exploatörer och medlöpare.

Sveriges Kommunistiska Parti

Nyfiken på kommunismen?

En mycket intressant studiecirkel startar på hösten för unga och andra om grundläggande frågor i kommunismens ideologi marxism-leninismen, den politiska ekonomin och socialismens historia.

Anmäl dig snarast, senast 29 augusti till stockholm@skp.se eller ring 08-735 86 40

Nyfiken på kommunismen jpg

Download (PDF, 1.6MB)

 

 

 

Sovjetunionen som besegrade det fascistiska Tyskland

Det är ett odiskuterbart faktum att det var Sovjetunionen som besegrade det fascistiska Hitler- Tyskland för snart 70 år sedan, den 8 Maj 1945.

Segerdagen

Download (PDF, 745KB)

Sedan 50-talet med det ‘kalla kriget’ och McCarthyismen har den borgerliga lögnkampanjen gjort gällande att det var USA:s och inte socialismens och Sovjetunionens förtjänst att fascismen besegrades i Europa. Men det var huvufsakligen Sovjetunionens flrtjänst, vare sig de fascister och profascister som sedan dess arbetat för att ändra detta historiska fakta och som nu fullföljer bedrägeriet gillar det eller inte. Det var Sovjetfolkets förtjänst hur stor genomslagskraft lögnen än fått genom den massiva borgerliga massmedian.

Att historia är politik blir uppenbart liksom att historien kan förfalskas för ett politiskt syfte. Detta för att i dag mer legitimt kunna fullfölja imperialismen och dess planer främst anförd från USA.

“Den styrande klassen för det imperialistiska Väst kommer aldrig att glömma att Sovjetunionen stod i vägen för deras världsdominans. Sovjetunionens socialistiska förflutna kommer aldrig att förlåtas. De kommer att söka hämnd för Sovjetunionens industrialisering som skapade en stormakt. För segern i maj 1945 och Jurij Gagarins historiska rymdfärd. För att ha uppnått nukleär likhet och assisterat folken i Asien, Afrika och Latinamerika som slängde av sig sitt koloniala ok”. Gennadij Zjuganov, generalsekreterare för Ryska Federationens Kommunistiska Parti.

Hitler-Tyskland hade hela tiden fr.o.m “Operation Barbarossa” 85% av sina arméer på Sovjetiskt territorium. De sovjetiska militära förlusterna var tio gånger högre än de övriga allierades tillsammans. 80% av sina förluster led tyskarna i striderna mot Sovjetunionen som också förstörde och erövrade 75% av de tyska fascisternas vapen och krigsutrustning.

Från 190 till 270 tyska eller tyskallierade divisioner befann sig vid olika tidpunkter samtidigt på östfronten, medan 9 till 20 divisioner stred mot de brittiska och amerikanska styrkorna i Afrika 1941- 43, från 7- 26 divisioner i Italien 1943- 45 och från 56- 75 divisioner i Västeuropa sedan den andra fronten hade öppnats. Det går att fortsätta med att rada upp statistik, också över den enorma materiella förstörelse som Sovjetfolket drabbades av men det får räcka här.

Röda armén intog Berlin i maj 1945 (se gärna på kartor från Sovjet-eran att Berlin låg på Östtysklands sida).

Innan det hade den tyska krigslyckan vänt i Stalingrad och den sovjetiska röda armén fördrev tyskarna på reträtt. Först då sattes en andra front in från de övriga allierade (USA och Storbrittanien) liksom landstigningen i Normandie, men då var ju Hitlers arméer i praktiken redan besegrade.

Efter krigsslutet uttalade sig den amerikanske generalstabschefen George Marshall: “Det sovjetiska folkets….heroiska motstånd har befriat USA från krig på dess eget territorium”.

Den italienske regeringschefen Bonomi sade i ett budskap till regeringen 16 maj 1945: “Jag tror att varje europé inser att Sovjetunionen gjort en enorm insats i kampen mot nazismen och att denna insats var den avgörande för kriget”.
General Charles de Gaulle sade i ett samtal med Stalin 2 december 1945: “Fransmännen vet… att det var just Sovjetunionen som spelade huvudrollen i deras befrielse.”.

Detta var innan den stora historiska lögnkampanjen hade satts in.

I dag sponsrar USA, EU- och NATO-länderna fascisterna i Ukraina att göra statskupp. De understöds också i de baltiska länderna. Därför marscherar de åter- ättlingarna till de fascister som gjorde gemensam sak med tyska SS, i full uniform.

Ovanpå segerdagen över fascismen, som proklamerades den 9 maj 1945 av Sovjetunionens Högsta Råds Presidium, har “Europadagen” lagts- ytterligare en pusselbit till den fulländade historieförfalskningen.

Kjell Bygdén

Förhandlingar i fiendes område.

En verklig, hård förhandling. Detta kommer vara de närmaste månadernas huvudargument från den grekiska regeringen som består av SYRIZA och ANEL. Den grekiska regeringen och de flesta borgerliga medier i Grekland skriver om mötet mellan den grekiske finansministern och Eurogruppens  ordförande Jeroen Dijsselbloem som befinner sig i början av en rad maratonförhandlingar som ska förbättra situationen i Grekland och i hela EU.

Det finns i dag i Grekland, tyvärr, en situation som har lett till att arbetarklassen och hela folket har sänkta krav angående sina egna liv. Denna situation utnyttjas av kapitalet och regeringen för att förstärka bilden att en bra förhandling kan leda till en politik som kan gynna folket. Kapitalet och regeringen försöker också permanenta en bild att vad folket har förlorat de senaste åren är borta för alltid och man kan inte kräva tillbaka vad arbetarrörelsen har vunnit genom tiderna. Att den enda lösningen för folket är att Grekland ska ha en bra kapitalistisk utveckling och att vinsterna för företagen måste öka.

För att slå hål på myten om den hårda förhandlingen som ska leda till att Grekland ska bli ”bättre och utvecklas för alla”, att både kapitalet och arbetarna ska vara vinnare, måste vi undersöka dess innehåll.

tsipras-ntimpeit

Vilka förhandlar?

I verkligheten handlar en del av den stora förhandlingen om att hantera den stora statskuld som Grekland har mellan de olika borgarklasserna i EU samt hur de ska hantera de skuldsatta länderna i EU och eurozonens framtid.

Borgarklassen i Italien, Frankrike och andra skuldsatta länder vill att ännu mer resurser ska tas loss från staten till stöd och stärkt ställning för sina inhemska monopolföretag. De vill begränsa storleken av den statliga finansiering som ges till att minska statsskulden och lätta upp de strikta krav som finns från EU för att årsbudgeten ska vara balanserad och närma sig noll.

Med stöd av USA, den italienska och franska regeringen pressas den tyska regeringen för att ta större ansvar och acceptera en gemensam administration för en del av statsskulden som de olika länderna inom eurozonen har. De försöker minska glappet som hela tiden ökar till Tysklands fördel i den internationella konkurrensen.

Samtidigt sätter de press på för att Tyskland ska höja sin andel för att EU ska stärka den kapitalistiska och ekonomiska utvecklingen som en längre tid har balanserat mellan lågkonjunktur och låg utveckling.

USA:s påtryckningar handlar om kampen om vilket imperialistiskt centrum som ska leda i Europa den närmaste perioden. Det handlar också om kampen mellan dollar och euro som är internationella reservvalutor.

Innan denna kamp startade fanns redan en kompromiss med ECB:s ordförande Mario Draghi att ”lätta statskulden” för de olika EU-länderna med upp till 1,1 miljard euro som betyder att ECB och EMU-ländernas centralbanker varje månad ska köpa upp till 60 miljarder euro i statsobligationer och trycka ”nya färska” sedlar. Saken är att 80 procent av köpet äger rum från EMU-ländernas centralbanker som minskar andelen av statsobligationer i varje enskilt land men samtidigt ökar risken för konkurs i varje enskilt land. För Greklands del betyder detta att ECB köper statsobligationer för cirka 22 miljarder euro med krav på att kunna övervaka den grekiska ekonomin.

I samma anda planerar EU att aktivera sin Europeiska Investeringsplan för att EU-kommissionen märker med oro att investeringarna i EU har minskat och ligger nu på 2007 års nivå.

Den grekiska borgarklassen följer samma linje och väljer att också pressa den tyska regeringen.

De första förslagen från Greklands finansminister Varoufakis för att hantera den grekiska statsskulden är i samma riktning och anda. Det handlar om ett åtgärdspaket som innebär att Greklands lånebehov ska frysas i fem år, räntorna ska sänkas, budgetöverskottets mål ska minskas så att man får extra resurser från staten för att stödja en kapitalistisk utveckling. Ett steg i ledet att finansiera kapitalet samt en förpliktelse att fortsätta med reformerna (i samma riktning som hittills) och att göra ekonomin konkurrenskraftig, det vill säga ett nytt paket som förut men med ett annat namn.

Krisi

En annan väg för ett spartanskt liv

Oavsett vilket resultat förhandlingarna ger, kommer inte situationen att förbättras för arbetarklassen och majoriteten av folket i Grekland. Man har skurit ned statsskulden, den så kallade PSI, sedan 2011 med mer än 50 procent, men det ledde inte alls till att folket fick det bättre. Istället blev det början på en ny attack från kapitalet mot arbetarklassen och folket. Detta skriver vi för att man bättre ska förstå att en förändring i statsskuldens hantering är nödvändig, men att olika sätt att skära ner skulden inte per automatik betyder att socialpolitiken och levnadsstandarden för folket blir bättre.

Fortfarande står målet kvar att monopolkapitalet ska ha sina vinster. Under tiden kommer folket att förlora och att offra sina rättigheter, sina krav och berättigade behov. Man kan inte kombinera att kapitalet ska stärkas och att folket ska få tillbaka sina landvinningar. Den kapitalistiska utvecklingen är emot en utveckling för folket, oavsett hur man hanterar statsskulden.

Oavsett vilka av de olika exemplen vi undersöker, den expansionistiska eller avspänningspräglade finanspolitiken, konstaterar vi att arbetarklassens ställning inte blir bättre. I USA har inte den reella veckolönen höjts sedan år 2000 och 46,5 miljoner människor lever med matkuponger. I Japan minskar den reella månadslönen hela tiden i värde jämfört med år 2013 och den japanska ekonomin är i depression.

Kapitalistisk utveckling utan att öka exploateringsgraden för arbetarklassen med billig arbetskraft och nya vinstnivåer finns inte.

Därför förs en liknande politik som stärker konkurrenskraften för kapitalet och attackerar arbetsvillkoren och lönerna i alla EU-länder, oavsett om de är skuldsatta eller ej. De förpliktelser krävs också av det grekiska folket som framförs av EU-tjänstemän såsom Juncker, Katainen, Dijsselbloem såväl som Merkel, Hollande, Renzi med flera. Deras linje är inte en dogmatisk inställning som den tyska regeringen har, utan istället en strategisk EU-linje.

I den kritiska situation som det grekiska folket befinner sig har SYRIZA:s regering bugat och förpliktigat sig att fortsätta med samma politik. Direkt efter regeringsbildningen betonade vice premiärminister Dragasakis behovet av att locka utländska investerare till Grekland och finansminister Varoufakis förklarade att den nya regeringen inte ska stoppa privatiseringen av statlig egendom. Det är ingen slump att när Varoufakis tog över sades inget om de viktiga områden som handlar om naturresursernas framtid (olja, energikällor), om att Deutsche Telecom kontrollerar telemarknaden eller om hur man tänker göra med de 49 procent av aktierna som privata företag äger inom elmarknaden. Han sa istället att Cosco, ett kinesiskt monopol, ska fortsätta att äga Pireus hamn (den största i Medelhavet och en av de största i Europa).

Man pratar istället om olika metoder, att sälja ut statlig egendom direkt, överlåta den eller stycka och sälja delar av den.

Samma sak gäller de så kallade balanserade statsbudgetarna och att ha en annan skattepolitik. Givetvis ska samma politik följas som gynnar kapitalet och då kommer skatterna belasta arbetarklassen och småföretagare som ligger över existensminimum. Olika verktyg till denna politik ska vara en lag som förbereds och som handlar om förmögenhet och nya definitioner om vad som är en stor fastighetsegendom. Regeringen kan också jaga några få skattesmitare för att bana väg för olika lösningar och få en förevändning för att öka skatterna för folket men inte för de rika.

Samma inställning finns angående den höjda pensionsåldern och pensionerna som har slaktats de senaste åren. Regeringen säger inget om detta. Samma sak om att kapitalet har kommit in i områden där det inte har funnits förut, såsom hälsa och utbildning för att öka sina vinster och göra allt till handelsvaror. Regeringen nämner inget om detta.

Varoufakis förklarar istället att ”grekerna var kreativa när de levde spartanskt, när de spenderade mindre än sina inkomster, när de använde sitt sparande för att utbilda sina barn”.

Till vilka greker vände sig finansministern?  Säkert inte till de 559 stora aktieägare i Grekland vars förmögenhet överstiger 550 miljarder kronor och som har investerat mer än 140 miljarder euro i utlandet. Han menar majoriteten av folket, arbetarklassen som har över 800 euro i månadslön och rekommenderar dem ett spartanskt liv om de vill att deras barn ska studera!

Till sist, alla förhandlingsscenarion har en gemensam utgångspunkt. Folket ska betala. Folket ska betala skulden eller en stor del av den trots att det inte har skapat den. Kapitalet och folket har inte spenderat pengarna tillsammans, varken när det gäller militära utgifter som NATO:s militärutgifter eller med de Olympiska spelen 2004 eller när kapitalet, speciellt de stora monopolföretagen, fick skattelättnader och andra förmåner från den borgerliga staten.

Kapitalism

Organisering av folkligt motstånd

I denna kritiska situation är det mycket viktigt att arbetarklassen och folket inte ställer sig bakom borgerlighetens flaggor i de förhandlingar som har som mål större ekonomiskt statligt stöd till inhemska monopolföretag. Att inte acceptera det nationella målet att kapitalet ska stärkas. Att förstå att tillbakagången till en situation där kapitalets utveckling prioriteras går emot folkets intressen.

Utan förseningar, med tålamod måste vi stärka vår dagliga kamp på varje arbetsplats, för att höja kamplusten. För att inte acceptera eventuella smulor utan att kräva att vi vill ha tillbaka våra landvinningar utifrån arbetarklassens och folkets behov.

Att nu ha radikala förslag med en kampinriktning, som till exempel arbete åt alla, inga osäkra anställningar, gratis och statlig utbildning och hälsa, reella löne- och pensionsökningar kan bidra till att folket radikaliseras. Detta i samband med initiativ som direkt kan hjälpa dem som har behov, såsom mat att klara dagen, hjälp att förhindra att elen stängs av eller att den grekiska kronofogden konfiskerar folkets bostäder.

I dag finns det förutsättningar och erfarenhet så att folket inte ska luras i kampen mellan de olika imperialistiska centra och i motsättningarna mellan olika delar av monopolkapitalet. För att inte behöva välja mellan de som förhandlar om de olika förutsättningarna för att bli slaktad. Folket måste förkasta dem och överallt ge styrka åt Greklands Kommunistiska Parti, KKE.

För att organisera sitt motstånd, för socialisering av produktionsmedlen, med folkmakt ut ur EU och NATO.

 

Makis Papadopoulos

Medlem av KKE:s centralkommitté och ansvarig för Centralkommitténs kommitté för ideologi och ekonomi

Översättning: Jannis Konstantis

kkecropped-skp.jpg

KKE stödjer inte SYRIZA:s regering i Grekland

Valet i Grekland som ägde rum den 25 januari, är klart. Syriza har bildat regering tillsammans med ”Oberoende greker”, ett högerparti med nationalistiska drag.
– KKE bedömer att det är ett positivt resultat för partiet men det behövs mer arbete. KKE bedömer också att valresultatet visade missnöje mot den föregående regeringen, säger Jannis Konstantis, KKE.

KKE ökade med en procentenhet från 4,5 procent till 5,47 procent. KKE har ökat sina röster med cirka 61 000 från 277 227 till 338 138 och antalet parlamentsledamöter med tre från 12 till 15.

Det blev inte någon riktig politisk förändring till gagn för det grekiska folket. Valresultatet uttrycker folkets falska förhoppning att den nya regeringen ska föra en annan politik, en politik mot kapitalet, anser Jannis Konstantis.

jannis3

Jannis Konstantis från Greklands Kommunistiska Parti (KKE).

– KKE anser att den nya regeringen i princip kommer att följa samma linje som den föregående regeringen, inbegripet att acceptera EU:s och NATO:s ramar. Det är oroande att Gyllene Gryning, nazisterna, trots ett minskat röstantal fortfarande är så starka. KKE ska arbeta politiskt på arbetsplatser, skolor och bostadsområden för att detta kriminella parti inte ska få plats att verka.

En del undrar varför KKE inte stödjer SYRIZA, varför KKE inte samarbetade med SYRIZA och bildade en så kallad vänsterregering i Grekland. KKE skulle vara mycket glad om sådana förutsättningar fanns eftersom det skulle underlätta klasskampen i Grekland.

– Från början måste vi anmärka att regeringsmakten inte är samma sak som statsmakten. Enligt KKE förändras inte mycket enbart genom ett byte av regeringsmakten om inte den ekonomiska basen, det vill säga produktionsmedlen, erövras. Utan detta kan kapitalet fortsätta att styra och bestämma och staten förblir i borgerlig ägo.

KKE deklarerade även i valet i maj 2012 när partiet förlorade en stor del av sina sympatisörer, att partiet inte kommer att stödja någon regering som administrerar det kapitalistiska systemet. Många anklagade då partiet för att inte ta sitt ansvar.

– Den nya regeringen med SYRIZA tar nu vid för att tjäna det kapitalistiska systemet som accepterar EU och dess diktat, som accepterar NATO och imperialismen, som accepterar att kapitalismen ska finnas i all evighet och minimerar hela detta problem till en lögn om att de onda kapitalisterna i Grekland ska ersättas av goda sådana, säger Jannis Konstantis.

Dylika påståenden vilseför klassomedvetna arbetare, tillägger han och säger:

– I konkreta frågorna gäller samma sak. I svensk massmedia har många lögner om SYRIZA:s politik florerat. Även ”vänster”-media skönmålar SYRIZA:s politik som en vänsterkraft för att skapa alibi för dess politiska linje som endast gynnar opportunism och resignation i klasskampen. Och på andra sidan försöker borgerlig media att skrämma folket för att det genom SYRIZA snart kommer att bli en socialistisk revolution i Europa eller andra “hemska” saker. Allt detta är lögner.

SYRIZA vill inte, trots vad som påstås i svenska media, avskriva skulden som det grekiska folket betalar och som har skapats av den borgerliga staten och kapitalet. SYRIZA vill inte lämna EU och EMU och vill inte lämna NATO.

– SYRIZA har deklarerat att man inte bara ska följa sina åtaganden gentemot EU, EMU och NATO utan att Grekland mer aktivt ska fullfölja dem. Militärutgifterna ska enligt SYRIZA inte skäras ner och polisen ska få ny utrustning och medel. SYRIZA har öppet deklarerat detta i media de senaste månaderna.

Det enda som SYRIZA vill, enligt Thessaloniki-programmet som står som grund för den nya regeringen, är att lindra lite för de som står inför svältgränsen.

– Samtidigt vill SYRIZA marginellt höja de lägsta lönerna men utan att garantera kollektivavtal, sålunda kan allas löner sänkas till en mycket låg nivå. Samma sak gäller pensionerna. Utöver detta ska statsbudgeten vara i balans som det heter, något som EU kräver så att kostnaderna för hälsa, utbildning och sociala insatser ska förbli låga.

– SYRIZA har också utlovat aktivt stöd för kapitalets investeringar, speciellt nu när lönerna är superlåga och med statliga bidrag, som självklart ska betalas av statsbudgeten, det vill säga med skatter som nästan bara arbetarklassen i Grekland betalar.

SYRIZA som före 2012 var ett opportunistiskt vänsterparti har sedan dess blivit ett socialdemokratiskt parti och bildar tillsammans med Nea Dimokratia (konservativa) två poler med vissa skillnader men med en gemensam nämnare, uppger Jannis Konstantis.

– Båda stödjer det ruttna kapitalistiska systemet, de har bara olika sätt att administrera det. SYRIZA har tagit över PASOK:s (socialdemokraternas) roll med nästan hela dess korrupta kader, dock med mindre radikala paroller jämfört med PASOK som kom till regeringsmakten 1981. PASOK ville då att Grekland skulle lämna EU och NATO och stänga USA:s och NATO:s militära baser i landet. PASOK ville då socialisera många stora företag. Nu nämner SYRIZA inte ens det – de säger motsatsen. De lovordar det privata kapitalets inblandning i hälso- och utbildningssystemet.

Greklands Kommunistiska Parti, KKE, dess kader, medlemmar och sympatisörer kan inte stödja en sådan politik, även om SYRIZA själv kallar sig ”vänster”, påtalar Jannis Konstantis.

– Enligt KKE är detta en borgerlig politik och partiet kommer inte att medverka till att arbetarrörelsen ska sänka kraven för ett bättre liv, utan förtryck och utan kapitalet.

– KKE kämpar för socialismen, att folket och arbetarklassen ska bli medvetna om sin roll, att arbetarklassen skapar alla rikedomar och att kapitalismen är parasitär. Folket ska inte nöja sig med smulorna. Den historiska erfarenheten stödjer också KKE:s tes; överallt där kommunisterna allierade sig med opportunister och socialdemokrater för att förbättra, administrera systemet istället för att kullkasta det, antingen försvann det kommunistiska partiet eller förvandlades till en opportunistisk gruppering. Så skedde i Frankrike, Italien, Spanien och många andra länder.

– KKE vill inte vara glädjedödare men sanningen måste sägas. Om KKE skulle stödja SYRIZA, skulle en sådan regering endast bli ett alibi för en borgerlig politik. Vi ska inte bidra till att folket luras. KKE ska däremot verka för att klasskampen intensifieras och att allt fler deltar i kampen. KKE kommer att stödja lagförslag som är positiva för arbetarklassen om sådana läggs fram. Vårt mål är att göra arbetarklassen medveten om sin roll, att arbetarklassen inte behöver någon Messias, den kan själv ta över och bygga upp socialism, i Grekland, Europa och i hela världen.

KKE kommer aldrig att bli en arbetarklassen förrädare, betonar Jannis Konstantis.

– KKE vill kunna se sina medlemmar och sympatisörer i ögonen utan att senare behöva skämmas. KKE ska arbeta för att skulden avskrivs helt, att Grekland lämnar EU, EMU och NATO och att arbetarklassen och folket tar över makten. För en folkmakt som tagit över produktionsmedlen och har bra relationer med alla folk och länder i världen.

Kampen fortsätter för socialism.

Det heter kapitalism!

1% av jordens befolkning (de allra rikaste), kommer nästa år att äga mer än vad resterande 99% äger tillsammans, (allt enligt hjälporganisationen Oxfam)

Detta måste vara mycket muntra nyheter för kapitalismen som visar att systemet fungerar “utmärkt” och precis så som det är tänkt att göra.

Kapitalism

I början av kapitalismens tillkomst utplånade systemet miljoner människor och gjorde dem till kapitalets slavar för att öka sin vinst.  Varje kris har stärkt och förbättrat systemet medan den borgerliga median hela tiden påstått att ”alla betalar i krisen”.

Ja, kanske har de rätt, om vi betänker att en del betalar med svält, arbetslöshet, försämrat socialt skyddsnät, en nedskuren offentlig sektor m.m. medan andra har som problem att föra in sina pengar i bankvalven, till skatteparadisen eller genom att på andra sätt och för egen del undandra vinsterna från samhället och människorna i det.

fattigdom imperialism

Nästan 10% av jordens befolkning har inte ens pengar till mat för dagen och sålunda svälter. En miljard människor tjänar mindre än 10 kronor om dagen. Tre fjärdedelar av jordens befolkning kan inte tillgodose till sig själva med vad de skulle behöva utifrån de behov som varje människa har.

Allt detta är kapitalism och denna kan inte bli förbättras. Den går inte att reformera. Den går inte att demokratisera.

En förändring kan endast åstadkommas genom klasskamp för att omkullkasta hela det ruttna system som vilar på att en människa exploaterar en annan människa.

Lösningen är socialismen, där produktionsmedlen ägs gemensamt av arbetarklassen och samhället, inte av det absoluta fåtalet människor.

skp-dem

Ett kraftfullt KKE är folkets stödpelare 

Den 11:e  januari hölls ett stort politiskt-kulturellt evenemang av Attikas (Stor-Atens) partiorganisation i KKE, med ca 15.000 deltagare, i Pireus “inomhus-stadion för att hedra KKE:s 96-årsdag. KKE:s Generalsekreterare, Dimitris Koutsoumpas talade vid evenemanget.

Koutsoympas

Arenan var fylld av tusentals människor i alla åldrar, arbetare, arbetslösa, unga män och unga kvinnor, vilket skickade ett meddelande om att vi måste ha en starkt KKE, ett starkt folk i opposition dagen efter valet.

Närvarande vid evenemanget var fackligt aktiva från den fackliga världsfederationen, World Federation of Trade Unions, den kubanske ambassadören, Osvaldo Cobacho Martinez, Venezuelas ambassadör i Aten, Farid Fernandez , Palestinas, Marwan Toubasi , samt representanter för ambassaderna i Vietnam och Kina. Alejandro Castro Espin, son till den kubanska presidenten, Raul Castro, borgmästarna i Petroupoli, Haidari, och Kaisariani samt olika författare och konstnärer var också närvarande.

Kamrat, Dimitris Koutsoumpas talade inför ett mångfacetterat program, som innehöll en musikal-scenisk produktion med 200 konstnärer och tekniker, och han betonade bland annat: “96 år! Vi lär av vår heroiska historia att stå orubbligt fasta vid vårt mål- att avskaffa exploateringen av människan. Vi använder kreativt de slutsatser vi har dragit av vårt folks titaniska kamper, med KKE i frontlinjen!”

OAKA 3

Med hänvisning till den politiska utvecklingen, konstaterade han: “Dagen efter valet, kommer en ny regering vara baserad på antingen Ny Demokrati eller Syriza som då tar över stafettpinnen från den tidigare regeringen. Även om den nya regeringen kommer att följa en något annorlunda väg, kan ni vara säkra på att den har samma utgångspunkt och mål, d v s helt i linje med EU:s strategi som försäkrar monopolkapitalets lönsamhet enligt den kapitalistiska utvecklingsvägen.

Av denna anledning kommer den nya  regeringen oundvikligen att vara en anti-folklig regering, eftersom den kommer att genomföra EU:s åtaganden. Det kommer att bli en regering som förhandlar om skulden, eftersom den accepterar att det är folket som skapade den. Det kommer att bli en regering som försvarar storkapitalets intressen.

Vi är inte de enda som säger detta. De erkänner det själva. Som exempel, säger Ny Demokrati att “Vi måste genomföra reformerna själva utan att uppmanas att göra det och vi kommer att gå bortom våra åtaganden” … Medan Syriza säger att “Vi kommer att förhandla inom ramen för den Europeiska Unionen och EU-institutionerna.”

Kamrat Koutsoumpas gav en detaljerad bild av karaktären på Ny Demokrati’s och SYRIZA:s gemensamma anti-folkliga strategi, trots deras skillnader och tillade: “Ny Demokrati med sin tidigare erfarenhet i regering och Syriza med sin tidigare erfarenhet av att underminera arbetarrörelsen kämpar båda för att genomföra den roll som valts av EU och monopolkapitalet. Han gjorde en särskild hänvisning till SYRIZA:s ordförande A. Tsipras löfte från ett uttalande i en brittisk TV-kanal, att Syriza kommer att göra vad som är nödvändigt “för att bevara vårt gemensamma hem, EU”. Dimitris Koutsoumpas noterade att detta är anledningen till varför SYRIZA bara lovar smulor.

OAKA

KKE:s Generalsekreterare Dimitris Koutsoumpas noterade följande i förhållande till partiets vägran att delta i eller stödja en “vänster”-regering:

“Alla borde tänka på följande: partier och koalitionsregeringar kom och gick under tidigare år och utpressade folkets röster, ibland genom att skrämmas för “det värsta” eller genom att ge illusioner om det “mindre” onda.

De berättar samma saga nu. Den om att vi kan komma överens om 2-3 frågor och därför bör ge SYRIZA vårt stöd. Men saker och ting är inte så enkla, eftersom dessa 2-3 småfrågor bestäms av de stora, strategiska frågorna.

I huvudsak ber de KKE att stödja en sådan regering i dess helhet.

Eftersom en regering i verkligheten och som helhet har att hantera alla frågor. Utvecklingen begränsar dem inte till 2-3 frågor.

Den kommer att ta itu med alla problem i ekonomi, hälsa, utbildning, invandring, statligt förtryck, rättvisa, utrikespolitik, m.m.

Det finns de som säger att om Syriza kan lösa ett problem, är det bra. Men en regering kan inte bara ta itu med en eller två frågor. Den har att handskas med ett stort utbud av frågor relaterade till EU, NATO, de grekisk-turkiska relationerna, frågor som rör Egeiska havet, Cypern-frågan, de militära interventionerna och konflikterna i regionen och utanför, dvs allt. I verkligheten, har någon regering någonsin bedömts bara utifrån en eller två frågor?

Vad vi alla måste ha klart för oss är att så länge en regering hanterar folkets och landets öden, fångade i EU:s bojor och den kapitalistiska utvecklingsvägen som är föråldrad och ruttnande, kommer fällan från “det mindre onda” kontinuerligt att leda till nya anti-folkliga regeringar.

Folket måste befrias från alla anti-folkliga regeringar samt deras politiska linjer och själva ta makten. Situationen idag, både i Grekland och internationellt tillåter inte att någon tid kastas bort.”

Med hänvisning till värdet av valet för KKE, underströk D. Koutsoumpas: “KKE är en garant för att folket inte kommer att luras igen. Vi får inte ge efter för utpressningar och illusioner.

OAKA 1 OAKA 2

Vi måste ha ett starkt KKE, eftersom det är den enda verkliga motståndaren till monopolkapitalet och deras makt, EU:s permanenta promemorior och anti-folkliga regeringar. Det kommer att finnas en regering efter valet. I varje fall finns det flera partier och formationer som är villiga att ta vid, att bidra till bildandet av en regering. Vad som är viktigt för folket är att det finns ett starkt KKE så att människorna och arbetarrörelsen själva kan vara starka.

Ni vet att KKE är en konsekvent, orubblig kraft mot varje arbetarfientlig- och anti-folklig offensiv. Ni vet vad KKE har gjort, att det varit en stabil kraft för arbetarnas- och folkets motstånd, i och utanför parlamentet under de senaste tre åren sedan valet 2012.

Vart ni än vänder blicken ser ni effekten och resultaten av kommunisternas kamp. Att KKE minskade i valet 2012 hade en negativ inverkan på dynamiken och masskaraktären i arbetarrörelsen.

Ni vet att trots allt detta, gav KKE inte upp. Partiet stödde arbetarna, lantbrukarna, egenföretagarna, pensionärerna, studenterna, skoleleverna för rätten till hälsa, social trygghet, pensioner, utbildning, inkomstskydd, och skydd mot ocker-lån och outhärdliga skatter.

KKE berättade aldrig lögner för folket. Vi vänder oss framför allt till er som med rätta anser att situationen inte kan fortsätta så här, att “den regeringen måste gå”. Vi måste förkasta dagens regering genom att avvisa EU:s och kapitalets strategi och inte genom att välja en annan regering som genomför densamma strategin som med någon marginell skillnad ändå inte påverkar människorna på ett positivt sätt.

Idag kan man tydligare se att ledningen för SYRIZA skär av alla band till arbetarrörelsen i vad de lovar kapitalet och de imperialistiska organisationerna. Det ger möjlighet för de mest reaktionära krafterna att förtala vårt folks militanta traditioner. Väldigt snabbt tar socialdemokratin plats och en ännu värre version än tidigare på grund av att kapitalismens situation är sämre, liksom att situationen för arbetarrörelsen också är sämre.

KKE är folkets konsekventa stöd. Allt har vunnits av folket genom kamp, ​​med KKE i frontlinjen. När rörelsen och KKE försvagades, blev folket förlorare. Tänk vilken kraft KKE kommer att vara i morgon, bredvid folket i frontlinjen, i kampen för deras rättigheter, arbeten och högre löner.

KKE uppmanar alla, ungdomar, arbetare, pensionär och alla som inte har kompromissat med elände och defaitism att gå samman med partiet. Det uppmanar dem att rösta för KKE och stärka det överallt. Så att människorna själva blir starkare och så att folkets motstånd och kamp förstärks. Så att Folkets allians mot monopolen och kapitalismen stärks, så att vi kan bana väg för utsikterna till arbetarnas och folkets makt.

En kort klipp från manifestationen

Här nedan följer på videon hela kulturarrangemangen

 

Låt oss inte luras av tomma ord.

De senaste dagarna cirkulerar ett uttalande genom internet, mailinglistor osv under rubriken “Förändra Grekland – Förändra Europa- Förändring för alla” och att vi måste stödja det grekiska folket.

Detta uttalande handlar egentligen bara om att visa stöd för det opportunistiska partiet SYRIZA i Grekland, som förmodligen kommer att få majoritet efter nyvalet den 25 januari.

Vi skriver detta när vi ser att det finns en del personer som är motståndare till EU, aktiva i fredsrörelsen i Sverige osv.

SYRIZA:s ordförande, Alexis Tsipras och andra framstående företrädare för partiet har offentligt, gång efter annan gjort klart att SYRIZA inte kommer att agera för att Grekland ska lämna EU, EMU eller NATO. SYRIZA har också uttalat att det inte tänker kräva att den statsskuld som folket i Grekland betalar idag, med svält, arbetslöshet och andra umbäranden ska avskrivas. SYRIZA pratar om att försöka omförhandla detta (tanken på att kapitalet skulle vara intresserat av att förlora pengar, måste stå för SYRIZA självt).

Tsipras

Enligt egen utsago kommer inte SYRIZA att gå emot EU och dess politik, som gör det grekiska och de europeiska folken allt fattigare men det grekiska och europeiska kapitalet rikare! Att SYRIZA:s mål är att få en s.k. New Deal – överenskommelse, vittnar om detta.

Alexis-Tsipras

Det går inte att komma överens med kapitalet. Det måste bekämpas, för kapitalismen är orsaken till vad som händer i Grekland och i hela EU. Kapitalets intressen har aldrig gått parallelt och hand i hand med de arbetande.

Vi uppmanar alla att på ett ärligt sätt stödja det grekiska folket som kämpar för att Grekland ska lämna EU, EMU och NATO. Att folket helt ska befrias från den statsskuld som uppkommit av kapitalets kris. Att folket ska ta över produktionsmedlen från kapitalet. Att folken ska kräva detsamma i varje land och göra gemensam sak med det grekiska folket.

Allt annat är borgerligt och ett sätt för kapitalet och deras politiska representanter att vinna tid, att slå tillbaka arbetarrörelsen i kampen för en socialistisk Grekland, Europa, världen.

Källor: Tidningen to Vima, Capital.gr, Left.gr (grekiska), 902.gr (grekiska)