98 år sedan Oktoberrevolutionen! Kom till Bagarmossens Folkets Hus

Oktoberrevolution 2015

SOCIALISMEN ÄR FRAMTIDEN!

FIRA MED OSS OKTOBERREVOLUTIONENS 98-ÅRSDAG
Tal, latinamerikansk och rysk musik

HYLLA MED oss JOE HILL (Joel Hägglund)
Svensk emigrant i USA, arbetar- och protestsångare, fackföreningsaktivist (IWW), diktare

Avrättad 19 november 1915
Presentation, trubadur Pierre Ström sjunger Joe Hills sånger

Stockholm
Bagarmossens Folkets Hus

Söndag 8 november 2015, kl 15-18
Inträde 30 kr

Arrangörer:
Sveriges Kommunistiska Parti (SKP)
Chiles, Bolivias, Ecuadors, peruanska och Iraks kommunistiska parti, Irans Tudehparti, FMLN och Resocal.

Affisch JH

Rapport från demonstration till stöd för folkets kamp mot Tia Maria- projektet i Peru

Resocal1
Sergels Torg den 5 juni 2015.
Tal av Fredy Ramos för RESOCAL

Kamrater:

RESOCAL (Nätverk för solidaritet med Latinamerika) är här för att på sex årsdagen av Bagua- massakern i Peru protestera mot att de peruanska myndigheterna som med stöd av Alan Garcia’s korrupta regering fördrev fler än 5000 Aguaruna infödingar och andra amazoniska minoriteter som levde runt El Raposo. Denna handling ledde till 33 döda, hundratals skadade och ett omfattande förtryck. Som så många gånger förut utfördes denna fördrivning för att gynna de stora transnationella gruvföretag och deras intressen att roffa åt sig djungelmark med målet att utvinna naturresurser därifrån.

 

Vi är också här för att fördöma USA:s och andra förrädiska regeringars så kallade “hjälp mot droghandel och terrorism” som endast är ett kamouflage för USA:s politiska expansion, syftande till att skydda dess geostrategiska intressen och återerövra det som förr var “USA:s backgård.’’

 

Genom interventioner i suveräna stater och genom Stilla havs-alliansen, försöker USA försvaga de lokala projekten i Latinamerika och hindra en integration och ett enande av Latinamerikas länder och folk samt att försvaga de lokala regeringar som har skapat MERCOSUR, UNASUR och ALBA. De organisationer som integrerar och kämpar för att ta bort de nordamerikanska militärbaserna från området.

 

Vidare fortsätter USA:s sydkommando, trots bakslaget efter nedmonteringen av Manta- basen i Ecuador, att förstärka sin närvaro genom de militärbaser som finns i de länder som är medlemmar i Stilla havs- alliansen, bl.a. genom att utöka dem. Allt detta sker med stöd av Ollanta Humalas regering, som med stöd av de mest konservativa sektorerna givit efter för Vita husets, och befälhavaren för USA:s sydkommandos krav.

 

Peru har därmed på grund av Ollanta Humalas beslut blivit det enda landet i Latinamerika som förutom nio militärbaser också har givit USA:s fjärde flotta tre marinbaser för sin återupprustning.

 

Som om detta inte vore nog, har hundrasextio (160) nordamerikanska soldater kommit till Peru under februari månad. Dessa kommer att ökas med fler än tretusensexhundra (3 600) soldater som anländer under september månad. Humalas regering har sagt att dessa styrkor ska vara där för att träna Perus militär i kampen mot droghandeln och terrorism, dock nämner inte Humala att när DEA (den nordamerikanska avdelningen för kampen mot droghandeln) gjorde samma sak så ledde det till ineffektiva resultat och att Peru blev världsledande i produktionen av PBC, som betecknas vara en kokain produkt.

 

Tvärtemot Humalas utsago, används repressiva metoder mot demonstranter och folklig mobilisering i den träning som USA:s militär ger de peruanska trupperna.

 

Detta kan ses oroväckande på grund av den senaste tidens demonstrationer och folklig kamp i Tambo-dalen, i opposition mot det hårdhänta förtryck som har utförts av regeringen och Tia Maria projektet genom Southern Copper Corporation.

 

När dessa protester började, blev regeringens svar brutal och mycket impopulär, i det den tog hjälp, inte enbart av polisstyrkor men också av armén i sina försök att kuva demonstrationerna. President Humalas personliga svar var att anklaga de fackliga ledarna, bönderna och bybefolkningen för att vara förbrytare, mördare och utpressare, med andra ord kriminalisera demonstrationerna, precis som Barack Obama försökte mot de antirasistiska demonstrationerna i Baltimore, Maryland.

 

Dessa exempel visar att de båda förtryckande regeringarna har ett gemensamt: När folket ska tystas så görs det med blod och eld.

 

Som vi har sagt tidigare så står vi sida vid sida med vårt folk. Vi solidariserar oss med dess kamp, vi fördömer orättvisorna som det utsätts för och vi håller President Ollanta Humalas regering ansvarig för Perus militarisering, morden som den har genomfört och förtrycket som regeringsstyrkorna har utsatt oskyldiga människor för. Människor vars enda brott var att uttrycka sin rätt att bli hörda och respekterade.

 

Samtidigt vill vi nämna framgången genom det stöd som regionen Islay fick av sju andra regioner i Peru samt deras krav på att gruvprojektet Tia Maria ska stoppas.

 

NEJ TILL MILITARISERINGEN AV PERU!

 

NEJ TILL TIA MARIA!

 

TAMBO-DALEN SKA INTE SÄLJAS, DEN SKA FÖRSVARAS!

 

LEVE DEN NATIONELLA STREJKEN DEN 9 JULI!

Resocal

Firandet av Segerdagen. 9 maj i Stockholm

Mycket folk samlades i dag vid Slussen för att fira Segerdagen, dagen då fascismen och nazismen krossades av folken och Sovjetunionen för 70 år sedan, 1945.

Tal framfördes av Barbara Brädeförs, Sveriges kommunistiska parti, Jannis Konstantis, Greklands kommunistiska parti, Göran Wahlén, Kommunistiska parti samt Eduardo Vilches, Chiles kommunistiska parti. Ca 100 deltagare marscherade sedan till La Mano, det antifascistiska monument för antifascisterna som kämpade i Spanien, 1936-39. Mötet avslutades med att deltagarna sjöng tillsammans Internationalen.

9 maj 1 9 maj 2 9 maj 3 9 maj 4 9 maj 5 9 maj 69 maj

Inlägg från Kjell Bygdén

Kamrater, i dag den 9 Maj firar vi 70 års-minnet av Sovjetunionens och socialismens seger över fascismen här på Södrrmalmstorg, vid Slussen som Sveriges Kommunustiska Parti arrangerar. Vi ska få höra tal av både SKP, Greklands KP:s sektion i Sverige och Kommunistiska Partiet.

De tyska fascisterna räknade med en snabb seger när de angrep Sovjetunionen den 22 juni 1945 för att kunna lägga beslag på dess materiella resurser, likvidera det socialistiska systemet och förslava miljoner Sovjetmedborgare.

Historiskt blev det Sovjetunionen som spärrade nazisternas väg till världsherravälde och som därför fick bära huvudbördan, inte minst med över 26 miljoner döda:
Av 8.5 miljoner tyska soldater befann sig ca 5.5 miljoner på den sovjetisk-tyska östfronten. Av 783 tyska divisioner krossades 607 på östfronten. Tysklands förluster i kriget uppgick till 13.6 miljoner, av dessa stupade 10 miljoner på den sovjetisk-tyska fronten.  75% av tyskarnas vapen och krigsutrustning tillintetgjordes på östfronten, m.m.
Vidare ägde de stora sammandrabbningarna vid Leningrad, Moskva,  Stalingrad, Kursk, Dnepr i Vitryssland, Ukraina, Baltikum, vid Wisla- Polen, Oder i Tyskland och slutligen Berlin. Bara i Berlin krossade Röda armén 70 infanteridivisioner och 23 pansar- och mekaniserade divisioner. Då var Tyskland slutligen också besegrat.

Ingen kan bestrida Sovjetunionens avgörande insats i segern över nazismen.  Som bl.a. Winston Churchill sa, “det var den ryska armén som krossade det tyska krigsmaskineriet.”

I går morse däremot, den 8 maj fortsatte historieförfalskningen i Sveriges Radio, P1. Enligt SR slutade 2:a världskriget 7 maj i Reims i Frankrike med att general Jodl kapitulerade för Eisenhower. Men Stalin krånglade. Han tyckte att kapitulationen skulle offentliggöras i i Tysklands huvudstad med en större och mer värdig ceremoni. Att ryssarna ska krångla!!
Men hur det nu än blev, bestämde ryssarna fredsvillkoren, det var ju de som hade gjort den avgörande insatsen för segern över fascismen. Så kom fascist- Tysklands officiella kapitulation att undertecknas av general Keitel i Berlin sent på kvällen den 8 maj. På grund av tidsskillnaden blev det den 9 Maj för Sovjetunionens och Moskvas del.

Hur stor genomslagskraft den borgerliga propagandan, tillrättalagda skolböcker i historia och det faktum att kapitalets EU försöker dölja Segerdagen den 9 Maj- denna för hela mänskligheten så viktiga dag med den s.k. “Europadagen” visar bara att historia är politik och att historia kan förfalskas för ett politiskt syfte. Att stå som segrare över fascismen är naturligtvis tänkt att rättfärdiga imperialismens fortsatta illdåd,  främst från USA för att legitimera dess vidare krigshandlingar inför folket och då lättare kunna kalla dem humanitära. Resultaten av detta har vi sett i Jugoslavien, Afghanistan, Irak, Libyen och nu i Syrien och stödet till fascismen i både Baltikum och Ukraina och genom en USA/EU sponsrad statskupp där.
Imperialismen mål är naturligtvis också få bort Sovjetunionens, socialismens och kommunismens bedrifter och likställa kommunismen med fascismen för att avlägsna det verkliga motståndet till kapitalismens envälde.
Fascismen föds ur kapitalismen. Det är också därför Kamrater och mötesdeltagare som vi firar 70 år av segern över fascismen i andra världskriget här i dag den 9 Maj 2015.

Kjell Bygdén

 

Appendix till Segerdagen den 9 Maj

Kapitalismen föder fascismen.  Därför fortsätter historieförfalskningen i den borgerliga median.

Sovjet-folken segrade i en mycket svår kamp, på liv och död. Trots att Hitler-fascismens arméer hade en kolossal styrka som stöddes och byggdes upp av Tysklands stor-industri (Krupp, Bosch, Agfa, Bayer, Hoecht, Siemens, m.fl) försåg 6 500 också företag från 11 ockuperade länder den tyska armén med utrustning och vapen. I kriget mot socialismen och Sovjet-folken stred också miljoner soldater från de tyska satellitländerna.

Hur kunde då Sovjet-folken försvara sitt land och varför segrade de? Jo, de försvarade sitt socialistiska fosterland, därav kom de tyska fascisternas angrepp mot Sovjetunionen i folkmun att kallas det “Stora fosterländska kriget”

Rent konkret försvarade Sovjet-folken:
1. Att arbetslösheten hade avskaffats, med en grundlagsenlig rätt till arbete och utbildning som hade förverkligats för varje medborgare.
2. Det sjukförsäkringssystem och ålderspension som befriade människor från fruktan och nöd.
3. Sitt välutbyggda system av skolor, högskolor och fackskolor. 50 miljoner människor hade befriats från analfabetism.
4. Att kvinnan hade fått samma rätt som mannen att studera, inneha tjänster och utöva alla yrken. Dessutom fanns ett landsomfattande nät av daghem.
5. Att kriser och depressioner hade utrotats genom att förhållandet mellan produktion och konsumtion reglerades, genom s.k. folkhushållning. Vinsterna gick till de arbetande som kunde köpa det de själva skapat, vilket stimulerade en mer intensiv produktion. Ett socialistiskt näringsliv (utan kapitalismens ständiga kriser) var i ständig utveckling som således ständigt behövde ett större antal tekniker, arbetsledare, tekniker, ingenjörer, kemister, arkitekter, lärare,  läkare, journalister m.fl.
6. Att den rasmässiga och nationella antagonismen mellan ryssar, judar, tatarer, armenier och alla övriga nationaliteter hade avskaffades. Alla hade lika rättigheter och möjligheter.

Kort och gott, det sovjetiska folket försvarade sin socialism och sitt klasslösa samhälle, fritt från fattigdom och okunnighet.
Därav dess moral, därav dess seger.

Demonstration 9 maj i Stockholm, 70 år sedan den antifascistiska segern

9 maj – 70 år sedan segern, Kapitalismen föder fascismen, Aldrig mer fascism.

Stockholm
Samling Slussen, 12.00 avmarsch mot La Mano 12.30

Malmö
Gustav Adolfs torg 14.00

Uddevalla
Kungstorget 11.00-12.00

Övrigt
Övriga organisationer delar ut flygblad.

Download (PDF, 743KB)

Download (PDF, 745KB)

1:a Maj manifestation i Stockholm

1 Maj Stockholm 2015 4 1 Maj Stockholm 2015 7 1 Maj Stockholm 20151 Maj Hötorget

Här nedan kan du läsa talet från Kjell Bygdén, Sveriges kommunistiska parti, på Hötorget.

Download (PDF, 118KB)

 

—————————————————————————————————————————-

Sveriges Kommunistiska parti närvarade också på manifestation vid La Mano, för att hedra de frivilliga som stred mot fascismen på 30-talet mot Franco i Spanien.

Här är Barbara Brädefors appell till mötet.

Tal vid La Mano 1 maj 2015

Hej!

Vi står här igen en 1 maj för vi har ett uppdrag. Uppdraget är inte att hålla en ceremoni. Uppdraget är att förvalta testamentet av de svenska spanienfrivilliga i de Internationella brigaderna under Spanska inbördeskriget. Testamentet är: Kamp mot fascism och krig.

Det är viktigt att människor i olika åldrar medverkar här vid La Mano för det stärker kontinuiteten från 1930-talet fram till vår tid. Den historiska sanningen får inte gå förlorad.

Fascismen lever för kapitalismen föder den om och om igen. Den finns ibland dold, ibland öppet.

I Sverige turnerar för närvarande en fotoutställning från Global Rights for Peacefull People, en organisation med medlemmar i flera länder.. Utställningen har visats  i Helsingborg, Malmö, Göteborg och Uppsala och kommer att visas i Stockholm på Sergels torg i morgon eftermiddag den 2 maj. Bilderna dokumenterar en massaker som ägde rum i den ukrainska staden Odessa 2 maj i fjol. Fotografen är byggnadsingenjör från denna stad och heter Sergej Markhel och har doktorsgrad. Jag har sett dokumenten och hört honom berätta. Det är något fasansfullt! Markhel har 700 bilder som dokumenterar den av ukrainska fascistiska grupper anlagda branden i Fackföreningarnas hus i Odessa. Fascisterna hade tagit sig till husets översta våning, en fascistisk mobb fanns ute på gatan. Demonstranter som hade nekats att demonstrera 1 maj gjorde det dagen därpå. De  blev attackerade och sökte tillflykt i det hus som de betraktade som sitt. Där dödades en del med vapen och andra i den  brand som anlades . 2 maj 2014 i Odessa dog 38 människor inne i Fackföreningarnas hus och 10 utanför. 250 arresterades. Sergej Markhel fotograferade ute på gatan, han fick även bilder av vänner  inne i huset och några bilder är från nätet. 700 dokument sammanlagt.

Offren var Peacefull People, demonstranter, till en början en liten grupp i april 2014, en grupp som växte och växte och protesterade mot fascistiska gruppers inflytande på händelserna och politiken i Kiew.

Men tillbaka till Sverige. I Helsingborg skulle fotoutställningen visas i en kommunal lokal men kommunen backade. Utställningen flyttade till en restaurang. I Malmö backade ABF. I Göteborg var vi några som rullade med våra resväskor från ett årsmöte till ABF vid Järntorget. Där skulle utställningen  visas, i samarbete med ABF. Nehej.  utställningen var flyttad till huset med bohandeln Röda stjärnan.

Var kan då skälet finnas för dessa fega återtåg? Kan det vara hot mot arrangörerna från våra egna fascister som misstänker ryska terrorister vid Västkusten? Eller så passar fotodokumenten inte in i den offentliga svenska Ukrainabilden.

Se utställningen i morgon den 2 maj mellan klockan 14 och 17 på Sergels torg, se den som en solidaritetshandling.

Tack för mig.

Presskonferens med Fernando Gonzales, Kuba, – en av De Fem

På inbjudan av Svensk-kubanska föreningen besökte Fernando Gonzales Stockholm helgen 17-20 april. På en presskonferens på Solidaritetshuset måndag den 20 april svarade han på frågor om sitt och sina fyra kamraters öden som politiska fångar i USA och den beundransvärda internationella solidaritetsrörelsen för deras frigivning.

Fernado GFernado G 1

Riktpunkt:

– Med tanke på att många i väst har avfärdat dig och dina kamrater som kubanska spioner vill vi gärna från din egen mun höra vilka som var motiven för dig, dina kamrater och ditt land att fingera en flykt från hemlandet till södra Florida, USA, för att skaffa information om exilkubaners verksamhet mot Kuba. Ett underrättelsearbete som slutade med att ni tillfångatogs i september 1998.

Fernando G:

– I USA:s brottsbalk finns inte begreppet spion och vi åtalades inte heller för spioneri. Ordet användes av USA:s regering, media och enskilda på ett medvetet sätt för att från början skapa en negativ bild. Det finns politiska och moraliska motiv för vårt handlande. Vi samlade information, inte om USA, dess regering eller underordnade institutioner. Vi observerade grupper som var terrorister. Under 1990-talet miste 3000 kubaner livet och ytterligare 2000 fick fysiska men efter olika typer av attentat, planerade och genomförda av terrorister bland exilkubaner. Det började redan i och med revolutionens seger och dit räknas också 600 attentatsförsök mot Fidel Castro. USA har aldrig rört ett finger för att sätta stopp för detta. Så Kuba hade inget val, det gällde att rädda människoliv och inte bara kubanska sådana. Bombanslag mot turisthotell drabbade även icke-kubaner. Det är  förklaringen till vår mission. Vi var inga spioner.

På en fråga om hur 16 års fångenskap har kunnat uthärdas av en som var 35 år vid häktningen, svarade Fernando att man växer på flera plan, framför allt politiskt och som revolutionär, men även individuellt och psykiskt när man lär sig att hantera livet, kriser och lidande. Man får ökad livserfarenhet. Vetskapen om att män och kvinnor ute i världen kämpade för oss, offrade tid, resurser och energi stärkte oss. Vi såg CSN-nyheter och läste New York Times och förstod att det fanns kriser som människorna som hjälpte oss levde i. Arbetarrörelsen förkommer ju inte i officiell press men vi fick brev från vanliga människor och vi fick böcker. Så lärde jag mig också om USA. Jag har präglats av fängelsetiden men även av min tid i Angola där jag kämpade på befrielserörelsens sida.

Som svar på en annan fråga, om förhållandet mellan de fem kubanska fångarna (som satt isolerade från varandra i fem olika högriskfängelser) och medfångarna, beskrev Fernando märkliga förhållanden. Att cirka 98 procent av fångarna i USA aldrig har kommit till en rättssal där deras fall har kunnat prövas. De Fem däremot var dömda och betraktades med respekt av medfångarna som förstod efter ett tag att kubanerna var politiska fångar. Medfångarna kunde också fråga varför Fernando fick så många brev och böcker som han kunde lämna vidare.

– Vi var aldrig med i de inre konflikterna. Vi respekterade varandra och förhöll oss medmänskliga, sade Fernando.

Fernando talade också om Fidel Castro som år 2001 gjorde utfästelsen: ”De Fem ska återvända”.

– Han är alltid min commendante!

Fernando och René blev fria först, men den 17 december 2014 var alla fem fria och tillbaka på Kuba. Frigivna i utbyte mot Alan Gross, även om Obama säger något annat. Frigivningen blev en del av överenskommelsen mellan Kuba och USA som i sin tur är ett bevis på att USA:s kubapolitik har visat sig vara ohållbar. Fernando säger att Kuba välkomnar den inledda processen. 70 procent av kubanerna har vuxit upp under blockaden (som till största delen är kvar) och före Obama har hotet om militär aggression inte varit långt borta. Kuba har, så Fernando, inte övergett en enda av sina principer. Det finns inga förväntningar om att USA blir en vän, men motsättningarna som finns kvar och kan bli mera komplexa kan läggas upp på bordet på ett nytt sätt.