Presskonferens med Fernando Gonzales, Kuba, – en av De Fem

På inbjudan av Svensk-kubanska föreningen besökte Fernando Gonzales Stockholm helgen 17-20 april. På en presskonferens på Solidaritetshuset måndag den 20 april svarade han på frågor om sitt och sina fyra kamraters öden som politiska fångar i USA och den beundransvärda internationella solidaritetsrörelsen för deras frigivning.

Fernado GFernado G 1

Riktpunkt:

– Med tanke på att många i väst har avfärdat dig och dina kamrater som kubanska spioner vill vi gärna från din egen mun höra vilka som var motiven för dig, dina kamrater och ditt land att fingera en flykt från hemlandet till södra Florida, USA, för att skaffa information om exilkubaners verksamhet mot Kuba. Ett underrättelsearbete som slutade med att ni tillfångatogs i september 1998.

Fernando G:

– I USA:s brottsbalk finns inte begreppet spion och vi åtalades inte heller för spioneri. Ordet användes av USA:s regering, media och enskilda på ett medvetet sätt för att från början skapa en negativ bild. Det finns politiska och moraliska motiv för vårt handlande. Vi samlade information, inte om USA, dess regering eller underordnade institutioner. Vi observerade grupper som var terrorister. Under 1990-talet miste 3000 kubaner livet och ytterligare 2000 fick fysiska men efter olika typer av attentat, planerade och genomförda av terrorister bland exilkubaner. Det började redan i och med revolutionens seger och dit räknas också 600 attentatsförsök mot Fidel Castro. USA har aldrig rört ett finger för att sätta stopp för detta. Så Kuba hade inget val, det gällde att rädda människoliv och inte bara kubanska sådana. Bombanslag mot turisthotell drabbade även icke-kubaner. Det är  förklaringen till vår mission. Vi var inga spioner.

På en fråga om hur 16 års fångenskap har kunnat uthärdas av en som var 35 år vid häktningen, svarade Fernando att man växer på flera plan, framför allt politiskt och som revolutionär, men även individuellt och psykiskt när man lär sig att hantera livet, kriser och lidande. Man får ökad livserfarenhet. Vetskapen om att män och kvinnor ute i världen kämpade för oss, offrade tid, resurser och energi stärkte oss. Vi såg CSN-nyheter och läste New York Times och förstod att det fanns kriser som människorna som hjälpte oss levde i. Arbetarrörelsen förkommer ju inte i officiell press men vi fick brev från vanliga människor och vi fick böcker. Så lärde jag mig också om USA. Jag har präglats av fängelsetiden men även av min tid i Angola där jag kämpade på befrielserörelsens sida.

Som svar på en annan fråga, om förhållandet mellan de fem kubanska fångarna (som satt isolerade från varandra i fem olika högriskfängelser) och medfångarna, beskrev Fernando märkliga förhållanden. Att cirka 98 procent av fångarna i USA aldrig har kommit till en rättssal där deras fall har kunnat prövas. De Fem däremot var dömda och betraktades med respekt av medfångarna som förstod efter ett tag att kubanerna var politiska fångar. Medfångarna kunde också fråga varför Fernando fick så många brev och böcker som han kunde lämna vidare.

– Vi var aldrig med i de inre konflikterna. Vi respekterade varandra och förhöll oss medmänskliga, sade Fernando.

Fernando talade också om Fidel Castro som år 2001 gjorde utfästelsen: ”De Fem ska återvända”.

– Han är alltid min commendante!

Fernando och René blev fria först, men den 17 december 2014 var alla fem fria och tillbaka på Kuba. Frigivna i utbyte mot Alan Gross, även om Obama säger något annat. Frigivningen blev en del av överenskommelsen mellan Kuba och USA som i sin tur är ett bevis på att USA:s kubapolitik har visat sig vara ohållbar. Fernando säger att Kuba välkomnar den inledda processen. 70 procent av kubanerna har vuxit upp under blockaden (som till största delen är kvar) och före Obama har hotet om militär aggression inte varit långt borta. Kuba har, så Fernando, inte övergett en enda av sina principer. Det finns inga förväntningar om att USA blir en vän, men motsättningarna som finns kvar och kan bli mera komplexa kan läggas upp på bordet på ett nytt sätt.

Kommunisterna firade den Internationella Kvinnodagen i Stockholm

Internationella Kvinnodagen firades den 8 mars med god stämning och förnämligt program i Victor Jara-föreningens lokal i Stockholm. Firandet ordnades av SKP i samarbete med kommunister från Latinamerika och Mellanöstern (se även tidigare affisch och program).

Kvinnodagen 1

Vad kvinnorna i Sverige och Chile har uppnått och vad de fortsättningsvis vill kämpa för kom på tal. Fem samiska kvinnor läste poesi av kvinnliga samiska författare men berättade också om förtrycket i det förflutna genom Rasbiologiska institutet i Uppsala och om att Sverige idag inte är berett att ratificera FN:s deklaration om ursprungsfolkens rättigheter, något som Norge har gjort och Finland är på väg att göra. Cariola Rosendotter Eriksson jojkade och sjöng en gripande samisk sång.

För ett medryckande musikprogram svarade den chilenska gruppen Taller Quimantù med Marta, Alex Choque, Bolivia, Olga Ivanovas, Evgenia Panchenkos med Rada och Valerijs grupp med visor om rysk vardag, fest och kärlek.

Här nedan ser du en del bilder från arrangemanget.

Kvinnodagen 2Kvinnodagen CPKvinnodagen dragspelKvinnodagen Körkvinnodagen LAKvinnodagen musikKvinnodagen pensionärKvinnodagen SameKvinnodagen Same1Kvnnodagen pannflöjt

De europeiska kommunistiska partiernas ”INITIATIV”, uttalande om den Internationella Kvinnodagen (på engelska)

Här nedan kan du läsa talet som lästes upp på mötet 

Download (PDF, 125KB)

 

Aktionsgruppen NEJ TILL NATO bildad i Stockholm

Den 13 november bildades aktionsgruppen på Solidaritetshuset på Södermalm och bjuder nu in alla fredsvänner / NATO-motståndare till nästa möte på samma plats måndagen den 1 december, kl. 18.00. Adress Tegelviksgatan 40 (ändhållplats för busslinje 2, 55 och 66)

Mot NATO

Hur skall vi vidmakthålla och stärka den NATO-kritiska opinionen i Sverige?

I gruppens första flygblad heter det:

Vi anser att Sverige inte borde bli medlem av NATO. Alliansfriheten har tjänat vårt land väl i tvåhundra år, genom flera kritiska perioder. Och trots bedyranden om motsatsen finns i nuläget inget överväldigande säkerhetspolitiskt hot mot vårt land som ändrar på den saken.

Inget bra skäl att bli medlem.

Trots det ingår regeringar och myndigheter den ena överenskommelsen efter den andra med alliansen som för oss närmare och närmare ett medlemskap.

Det finns ingen naturlag i det. Inget är förutbestämd eller oundvikligt.

Sverige ska varken ta ett stort kliv genom försvarsalliansens huvudentré eller en mängd tassande småsteg närmare och närmare dess köksingång.

De som tänker göra det är som minimum skyldiga allmänheten hederliga förklaringar för varje steg de tar.

Därför bildar vi nu Aktionsgruppen Nej till NATO.

Vår aktionsgrupp kommer att granska, varna, slå larm, och protestera med demokratiska medel till dess som de som strävar efter NATO-medlemskap inser att de inte ostörda kan köra över allmänna opinionen i den här frågan, vare sig öppet eller i smyg.

 

Kontakt: Facebooksida: Aktionsgruppen Nej till NATO

Klas Sandberg nejtillnato@gmail.com

Bevara alliansfriheten. Nej till NATO-medlemskap

13 november presenterades boken Bevara alliansfriheten. Nej till NATO-medlemskap (Celanders förlag) på en presskonferens i Riksdagshuset där MP hade ordnat lokal.

Bok

Redaktörer för denna antologi med fristående kapitel av 16 olika författare är Anders Björnsson och Sven Hirdman. Bland kapitelförfattarna finns kända namn som Hans Blix, Sven Hirdman, Katrine Marçal (Kelos), Leif Pagrotsky, Pierre Schori, Anders Ferm, Maj Britt Theorin med flera. Boken kommer till bokhandeln kommande vecka.

Thage G Pettersson inledde med att betona att här delger de främsta och mest kunniga svenska experter sin syn på Sveriges säkerhetspolitik och varför Sveriges alliansfrihet ska bevaras och landet inte söka medlemskap i NATO. Antologin har även ett finskt bidrag, skrivet av Finlands utrikesminister Erkki Tuomioja. Det betonades att boken inte är någon partipolitisk eller ideologisk stridsskrift mot NATO i den meningen att den inte behandlar NATO-politik eller Washingtons politik som sådan.

Bok1

Författarna som inte har någon absolut samsyn på alla problem utgår ändå ifrån att Sverige med sin tilltro till alliansfriheten inte har varit i krig på 200 år (Afghanistan nämndes), att Sverige har ett ansvar för Östersjöområdet, så att detta från att ha varit ett lågspänningsområde inte ska bli ett högspänningsområde och att Rysslands politik mot NATO är förståelig med tanke på att militäralliansen på 1990-talet lovade att inte utvidgas österut.

Under den nästan två timmar långa presentationen som hade karaktären av ett seminarium tog Maj Britt Theorin upp risken med att Sverige som NATO-land skulle bli ett kärnvapenland och även frågan om ett alternativt försvar för Sverige kom på tal. Av tre pensionerade höga militärer pläderade två för ett folk- och territorialförsvar på värnpliktsbasis men utan återgång till det gamla systemets stormaktsförsvar. Det avråddes från demonstrationer av typ u-båtsjakt.

Mot NATO

Fredsaktivister före presskonferensen. Foto: Riktpunkt

Boken innehåller också några viktiga dokument som NATO-fördraget från 1949 (engelska), NATO-strategikoncept från 1999 och 2010 (engelska), ur Försvarsberedningens betänkande 2014, viktiga delar ur Avtal om värdlandsstöd och andra dokument.

Bokens tillskyndare kommer att besöka flera platser i Sverige. Den 9 december äger ett seminarium om boken rum på ABF-huset i Stockholm.

SKP Stockholm firande av Oktoberrevolutionen

Oktober 20146

SKP och kommunisterna i Stockholm högtidlighåller den Stora Oktoberrevolutionens 97-årsminne i Folkets Hus i Bagarmossen.

Ett hundratal människor slöt upp i firandet, där det även bjöds på kulturella inslag samt många andra tal.

Den Ryska Socialistiska Oktoberrevolutionens årsdag är en faststående bemärkelsedag i den kommunistiska världsrörelsens kalender. I exillandet Sverige blir det en självklarhet att kommunister från olika länder gestaltar denna årsdag tillsammans. Oktoberrevolutionens seger och den socialistiska samhällsutvecklingen i arbetarnas och böndernas stat Sovjetunionen har påverkat många händelseförlopp i världen. I Sverige har den påskyndat rösträttsreformen och kvinnornas rösträtt samt semestertidens längd och välfärdspolitiken för att nämna några konkreta reformer. Samtidigt förstärktes arbetarrörelsens delning i en revolutionär och en reformistisk gren.

I Stockholmsförorten Bagarmossen som har kvar sitt Folkets Hus som samlingslokal njöt publiken av ett fylligt program med tal, sång och musik, diktläsning, kortfilm, kollektiv frågesport och goda smårätter. Stefan Lindgren, utgivare av nättidningen Ryska Posten, talade om Oktoberrevolutionens orsaker, förlopp och konsekvenser. Roberto Muños, tidigare chilensk student i Ukrainas näststörsta stad Charkov, berättade om den utbildning många unga människor från utvecklingsländer har fått  på Lumumba-Universitetet i Moskva.

Musikalisk höjdpunkt blev ryska visor och operaarior som framfördes av Irina Shevchenko Sjökvist och den grupp sångerskor som hon har samlat omkring sig i Sveriges huvudstad. ”Vi har mailat Ryska Federationens och Ukrainas kommunistiska partier att vi i dag firar Oktoberrevolutionen i Stockholm”, talade en förnöjd Irina om.

Festmötet nåddes under kvällen av ett meddelande att generalsekreteraren i Chiles Kommunistiska Parti, Juan Andrés Lagos, attackerats i hemlandet vilket fick mötet att författa ett protestuttalande.

På mötet fanns även Initiativet av europeiska kommunist- och arbetarpartiers uttalande om Ryska Socialistiska Oktoberrevolutionen tillgängligt som inleds med Lenins ord om revolutionen: ”Det viktiga är att isen är bruten; vägen är öppen och tillvägagångssättet står klart.”

Oktober 2014 Oktober 20141 Oktober 20142 Oktober 20143 Oktober 20144 Oktober 20145

SKP deltog i demonstrationer till stöd för kurderna i Kobane och det bolivianska folket

Lördagseftermiddag den 18 oktober samlades flera tusen demonstranter under ett hav av kurdiska flaggor och några flaggor och banderoller från sympatiserande svenska och latinamerikanska organisationer för att ge uttryck för sitt solidariska stöd till motståndet mot ISIS i den kurdiska staden Kobane nära den turkiska gränsen.. SKP deltog med sin partifana.
Kobane
Det långa, skanderande tåget valde en lång väg från Norrmalmstorg via Sergels torg och Kungsgatan till Humlegården. Även Turkiets politik med stängd gräns mot Kobane och attacker mot och mord av kurder i östra delen av landet  fördömdes i vredesmod.
Bolivia
Fredagseftermiddag gick ett mindre tåg av segerfirande bolivianer från Sergels torg till Kungsträdgården. President Evo Morales omval för andra gången och en tredje valperiod meddelades stockholmarna av glädjestrålande och optimistiska landsmän. Även SKP deltog med sin fana.
Flera bilder kommer snart.