Rapport från demonstration till stöd för folkets kamp mot Tia Maria- projektet i Peru

Resocal1
Sergels Torg den 5 juni 2015.
Tal av Fredy Ramos för RESOCAL

Kamrater:

RESOCAL (Nätverk för solidaritet med Latinamerika) är här för att på sex årsdagen av Bagua- massakern i Peru protestera mot att de peruanska myndigheterna som med stöd av Alan Garcia’s korrupta regering fördrev fler än 5000 Aguaruna infödingar och andra amazoniska minoriteter som levde runt El Raposo. Denna handling ledde till 33 döda, hundratals skadade och ett omfattande förtryck. Som så många gånger förut utfördes denna fördrivning för att gynna de stora transnationella gruvföretag och deras intressen att roffa åt sig djungelmark med målet att utvinna naturresurser därifrån.

 

Vi är också här för att fördöma USA:s och andra förrädiska regeringars så kallade “hjälp mot droghandel och terrorism” som endast är ett kamouflage för USA:s politiska expansion, syftande till att skydda dess geostrategiska intressen och återerövra det som förr var “USA:s backgård.’’

 

Genom interventioner i suveräna stater och genom Stilla havs-alliansen, försöker USA försvaga de lokala projekten i Latinamerika och hindra en integration och ett enande av Latinamerikas länder och folk samt att försvaga de lokala regeringar som har skapat MERCOSUR, UNASUR och ALBA. De organisationer som integrerar och kämpar för att ta bort de nordamerikanska militärbaserna från området.

 

Vidare fortsätter USA:s sydkommando, trots bakslaget efter nedmonteringen av Manta- basen i Ecuador, att förstärka sin närvaro genom de militärbaser som finns i de länder som är medlemmar i Stilla havs- alliansen, bl.a. genom att utöka dem. Allt detta sker med stöd av Ollanta Humalas regering, som med stöd av de mest konservativa sektorerna givit efter för Vita husets, och befälhavaren för USA:s sydkommandos krav.

 

Peru har därmed på grund av Ollanta Humalas beslut blivit det enda landet i Latinamerika som förutom nio militärbaser också har givit USA:s fjärde flotta tre marinbaser för sin återupprustning.

 

Som om detta inte vore nog, har hundrasextio (160) nordamerikanska soldater kommit till Peru under februari månad. Dessa kommer att ökas med fler än tretusensexhundra (3 600) soldater som anländer under september månad. Humalas regering har sagt att dessa styrkor ska vara där för att träna Perus militär i kampen mot droghandeln och terrorism, dock nämner inte Humala att när DEA (den nordamerikanska avdelningen för kampen mot droghandeln) gjorde samma sak så ledde det till ineffektiva resultat och att Peru blev världsledande i produktionen av PBC, som betecknas vara en kokain produkt.

 

Tvärtemot Humalas utsago, används repressiva metoder mot demonstranter och folklig mobilisering i den träning som USA:s militär ger de peruanska trupperna.

 

Detta kan ses oroväckande på grund av den senaste tidens demonstrationer och folklig kamp i Tambo-dalen, i opposition mot det hårdhänta förtryck som har utförts av regeringen och Tia Maria projektet genom Southern Copper Corporation.

 

När dessa protester började, blev regeringens svar brutal och mycket impopulär, i det den tog hjälp, inte enbart av polisstyrkor men också av armén i sina försök att kuva demonstrationerna. President Humalas personliga svar var att anklaga de fackliga ledarna, bönderna och bybefolkningen för att vara förbrytare, mördare och utpressare, med andra ord kriminalisera demonstrationerna, precis som Barack Obama försökte mot de antirasistiska demonstrationerna i Baltimore, Maryland.

 

Dessa exempel visar att de båda förtryckande regeringarna har ett gemensamt: När folket ska tystas så görs det med blod och eld.

 

Som vi har sagt tidigare så står vi sida vid sida med vårt folk. Vi solidariserar oss med dess kamp, vi fördömer orättvisorna som det utsätts för och vi håller President Ollanta Humalas regering ansvarig för Perus militarisering, morden som den har genomfört och förtrycket som regeringsstyrkorna har utsatt oskyldiga människor för. Människor vars enda brott var att uttrycka sin rätt att bli hörda och respekterade.

 

Samtidigt vill vi nämna framgången genom det stöd som regionen Islay fick av sju andra regioner i Peru samt deras krav på att gruvprojektet Tia Maria ska stoppas.

 

NEJ TILL MILITARISERINGEN AV PERU!

 

NEJ TILL TIA MARIA!

 

TAMBO-DALEN SKA INTE SÄLJAS, DEN SKA FÖRSVARAS!

 

LEVE DEN NATIONELLA STREJKEN DEN 9 JULI!

Resocal

Strejkledaren för stålarbetarstrejken i Stockholm

Med ett stort deltagande ägde i lördags, den 14 mars, ett möte rum med Georgios Sifonios, strejkledaren för den heroiska stålarbetarstrejken i Aten, Grekland, som pågick i 9 månader. Under mötet visades dokumentärfilmen, ‘Non Omnis Moriar’ som handlar om arbetarnas medvetna kamp under stålarbetarstrejken, å ena sidan för sina rättigheter och för sin klass och å andra sidan gentemot kapitalet och den borgerliga staten.

Kanakaris Theodosia SifoniosSifonios Stockholm 1 Sifonios Stockholm 2 Sifonios Stockholm

Dokumentären väckte starka känslor och efteråt blev det en intressant diskussion, med den unga kvinnliga regissören, Theodosia Grammatikou och strejkledaren Georgios Sifonios om det viktigt i att förstå att kapitalet med alla medel försöker att knäcka arbetarklassen, inte bara i Grekland men i alla länder, också i Sverige. Det handlar sist och slutligen om att klass står emot klass och kampen för arbetarklassens maktövertagande.

Sifonios antifasistiko mnimeio

Georgios Sifonios besökte också La Mano, de Spanien-frivilligas monument, för att hedra de kommunister som kämpade mot fascismen i Spanien mellan 1936- 39. SKP Stockholm deltog i mötet med en delegation. Mötet arrangerades av Grekiska Föreningen i Stockholm och SEKO, Klubb 111.

Strejkledaren för stålarbetarstrejken i Stockholm

Den 13 och 14 mars kommer till Stockholm, ledaren för stålarbetarstrejken i Aten, Georgios Sifonios.
Georgios Sifonios, var strejkledare för strejken i stålfabriken Hellenic Halyboyrgia, som pågick i 9 månader. Fabriksägaren ville sänka lönerna och avskeda en stor andel arbetare. Det mötte motstånd från nästan alla arbetare och väckte en stor solidaritetsvåg i Grekland och i många andra länder.
SEKO Tunnelbanan tillsammans med andra visade konkret solidaritet i denna kamp.
Georgios Sifonios
Grekiska föreningen i Stockholm och SEKO Tunnelbanan arrangerar tillsammans detta besök.
Fredagen den 13 mars, kl 14.00, vid Grekiska föreningens lokal, Idungatan 4, Odenplan, kommer att berätta om kampen, var det ledde och hur är situationen nu för dem samt för arbetarklassen i Grekland. Vi bjuder i detta möte, alla aktiva inom facken men också andra intresserade. Det kommer finnas översättning på svenska.
Lördagen den 14 mars på Grekiska Kulturhuset, 1 tr upp, Idungatan 4A, kommer att visas dokumentären om stålarbetarstrejken, Regissören kommer att närvara och Georgios Sifonios kommer att kommentera.
Dokumentären är textad på engelska också.
Ni är mycket välkomna!!!
Stålarbetarstrejk Stålarbetarstrejk1 Stålarbetarstrejk2 Stålarbetarstrejk3

Finlands byggnadsarbetare går ut i landsomfattande strejk

På fredag den 29 augusti lägger Finlands byggnadsarbetare ner arbetet i en strejkaktion som riktar sig mot Finlands motsvarighets till Svenskt Näringsliv, EK:s planer på att höja pensionsåldern. Enligt finska Byggnads är det nu endast 20 procent av de finländska byggnadsarbetarna som uppnår nuvarande pensionsålder och därför finner man förslaget om att höja pensionsåldern som oacceptabelt.

Samma problem där som här. I Sverige är alla partier oavsett vilket block de tillhör överens om att även den svenska pensionsåldern skall höjas. De mest fanatiska krafterna pratar om en svensk pensionsålder på 75 år.

Vi vill i detta sammanhang påminna om att Sveriges Kommunistiska Parti vägrar att delta i en diskussion om höjd pensionsålder och kommunisterna ställer därför kravet att pensionsåldern skall sänkas till 60 år och kostnaderna för detta skall betalas genom uttag direkt från produktionen.