Presskonferens med Fernando Gonzales, Kuba, – en av De Fem

På inbjudan av Svensk-kubanska föreningen besökte Fernando Gonzales Stockholm helgen 17-20 april. På en presskonferens på Solidaritetshuset måndag den 20 april svarade han på frågor om sitt och sina fyra kamraters öden som politiska fångar i USA och den beundransvärda internationella solidaritetsrörelsen för deras frigivning.

Fernado GFernado G 1

Riktpunkt:

– Med tanke på att många i väst har avfärdat dig och dina kamrater som kubanska spioner vill vi gärna från din egen mun höra vilka som var motiven för dig, dina kamrater och ditt land att fingera en flykt från hemlandet till södra Florida, USA, för att skaffa information om exilkubaners verksamhet mot Kuba. Ett underrättelsearbete som slutade med att ni tillfångatogs i september 1998.

Fernando G:

– I USA:s brottsbalk finns inte begreppet spion och vi åtalades inte heller för spioneri. Ordet användes av USA:s regering, media och enskilda på ett medvetet sätt för att från början skapa en negativ bild. Det finns politiska och moraliska motiv för vårt handlande. Vi samlade information, inte om USA, dess regering eller underordnade institutioner. Vi observerade grupper som var terrorister. Under 1990-talet miste 3000 kubaner livet och ytterligare 2000 fick fysiska men efter olika typer av attentat, planerade och genomförda av terrorister bland exilkubaner. Det började redan i och med revolutionens seger och dit räknas också 600 attentatsförsök mot Fidel Castro. USA har aldrig rört ett finger för att sätta stopp för detta. Så Kuba hade inget val, det gällde att rädda människoliv och inte bara kubanska sådana. Bombanslag mot turisthotell drabbade även icke-kubaner. Det är  förklaringen till vår mission. Vi var inga spioner.

På en fråga om hur 16 års fångenskap har kunnat uthärdas av en som var 35 år vid häktningen, svarade Fernando att man växer på flera plan, framför allt politiskt och som revolutionär, men även individuellt och psykiskt när man lär sig att hantera livet, kriser och lidande. Man får ökad livserfarenhet. Vetskapen om att män och kvinnor ute i världen kämpade för oss, offrade tid, resurser och energi stärkte oss. Vi såg CSN-nyheter och läste New York Times och förstod att det fanns kriser som människorna som hjälpte oss levde i. Arbetarrörelsen förkommer ju inte i officiell press men vi fick brev från vanliga människor och vi fick böcker. Så lärde jag mig också om USA. Jag har präglats av fängelsetiden men även av min tid i Angola där jag kämpade på befrielserörelsens sida.

Som svar på en annan fråga, om förhållandet mellan de fem kubanska fångarna (som satt isolerade från varandra i fem olika högriskfängelser) och medfångarna, beskrev Fernando märkliga förhållanden. Att cirka 98 procent av fångarna i USA aldrig har kommit till en rättssal där deras fall har kunnat prövas. De Fem däremot var dömda och betraktades med respekt av medfångarna som förstod efter ett tag att kubanerna var politiska fångar. Medfångarna kunde också fråga varför Fernando fick så många brev och böcker som han kunde lämna vidare.

– Vi var aldrig med i de inre konflikterna. Vi respekterade varandra och förhöll oss medmänskliga, sade Fernando.

Fernando talade också om Fidel Castro som år 2001 gjorde utfästelsen: ”De Fem ska återvända”.

– Han är alltid min commendante!

Fernando och René blev fria först, men den 17 december 2014 var alla fem fria och tillbaka på Kuba. Frigivna i utbyte mot Alan Gross, även om Obama säger något annat. Frigivningen blev en del av överenskommelsen mellan Kuba och USA som i sin tur är ett bevis på att USA:s kubapolitik har visat sig vara ohållbar. Fernando säger att Kuba välkomnar den inledda processen. 70 procent av kubanerna har vuxit upp under blockaden (som till största delen är kvar) och före Obama har hotet om militär aggression inte varit långt borta. Kuba har, så Fernando, inte övergett en enda av sina principer. Det finns inga förväntningar om att USA blir en vän, men motsättningarna som finns kvar och kan bli mera komplexa kan läggas upp på bordet på ett nytt sätt.

Uttalande från Svenska Fredskommitténs årsmöte 2015

svenska-fredskommitten

Krig och krigshandlingar pågår i Ukraina och Mellanöstern. Vi kan stå på gränsen till ett nytt storkrig.

Mitt i allt detta genomförs den största militära flygövningen i världen, ACE, i norra Sverige den 25 maj till den 4 juni. Över 100 flygplan varav många från NATO-länder kommer att öva i ett område som sträcker sig över en tredjedel av Sveriges territorium.

Vad sänder detta för signaler? Hur ska omvärlden kunna tro på Sveriges alliansfrihet? Sverige har under en lång tid varit en röst för fred och avspänning i världen. Nu riskerar vi att bli en röst för krig och militär upprustning.

2014 har den dåvarande regeringen i Sverige undertecknat det så kallade Värdlandsavtalet med NATO, vilket tillåter permanent utländsk militär närvaro i vårt land.

Svenska Fredskommittén kräver:

– Svenskt territorium ska inte vara platsen för spänningsskapande militärövningar tillsammans med NATO-länder.

– Sverige ska istället vara en verklig röst för freden. Vi behöver samarbete istället för konfrontation. Det är dags för en ny avspänningspolitik.

– Det så kallade Värdlandsavtalet måste rivas upp.

Svenska Fredskommitténs årsmöte
Göteborg 18-19 april 2015

Fortsätter de ”rödgröna” sitt militära samarbete med Saudiarabien?

År 2005 när Sverige förra gången styrdes av en s k ”rödgrön” regering tecknade regeringen genom sin försvarsminister Leni Björklund 2005 ett 10-årigt militärt samarbetsavtal med Saudiarabien. Ett avtal som går ut den 15 maj 2015. Efter den 15 maj skall avtalet antingen sägas upp, förlängas eller nya avtalspunkter införas i samarbetsavtalet.

I avtalstexten står att Sverige och Saudiarabien skall samarbeta om elektronisk krigföring och signalspaning. Vidare skall en vapenfabrik för tillverkning av missiler byggas med svensk teknologi. Den svenska teknologin som avtalet handlar om skall tillhandahållas av familjen Wallenbergs två familjeföretag, Ericsson och SAAB, genom leverans av radarsystemet ”ERIEYE”.

Detta hade kunnat vara en affär bland andra affärer som de rödgröna partierna så gärna hjälper familjen Wallenberg att föra in i sina orderböcker då dylika affärer alltid är bra för ”landet” och sålunda en viktig del i att ta ansvar för Sverige. Problemet är att dagens s k rödgröna regering i regeringsförklaringen skriver att” vapenexportkontrollen gentemot icke demokratier skall skärpas”. Det som skall skärpas är nuvarande lagstiftning på vapenexportområdet som förbjuder vapenexport till krigförande länder.

Exakt på vilket sätt det saudiarabiska samhället skall beskrivas finns det säkert många åsikter och uppgifter om, däremot så bör alla vara ense om att Saudiarabien är ett samhälle som styrs helt enligt medeltidens normer och begrepp. Inte minst landets kvinnliga befolkning behandlas enligt gällande lagstiftning sämre än boskap.

Nu, i avtalets slutskede februari 2015, styrs vårt land återigen av en s k rödgrön regering som dessutom stolt proklamerat att landets utrikesminister Margot Wallström numera för en feministisk utrikespolitik, exakt vad det betyder har man inte förklarat. Världens kvinnor och män kan i alla fall hoppas att det betyder att man inte längre tänker beväpna de blodtörstiga och medeltida prinsarna i Saudiarabien.

Lars Lundberg

Terrorbröderna refereras utan proportioner

Vi börjar med att beklaga offren och deras efterlevande och solidariserar oss med det franska folket i deras sorg efter terrordådet i Paris onsdag den 7 januari då tolv människor; åtta journalister på satirtidningen “Charlie Hebdo” och två poliser kallblodigt mördades.
Vi instämmer i att yttrandefriheten inte ska få tystas eller skrämmas till tystnad och att uttrycksmedlen härför ska få vara både satiriska och ironiska. Denna frihet måste försvaras.
 
Efter att tolv människor kallblodigt avrättades av två erfarna “blodsbröder”/legosoldater som ville hämnas för Al Quaidas räkning har tre dagars landssorg utlysts i Frankrike, “friheten ska inte få vika sig för våldet” förkunnar en del av mobiliseringen.
 
Men var finns proportionerna och vems/vilkas frihet är det som gäller?
IS
 
Genom malandet i propagandamaskinen försöker kapitalet, dess politiker och journalistkår få oss att fokusera på detta enda terroristdåd för att dölja sina egna och sin egen skuld. Att vi minsann ska se att “vårt” samhälles ”frihet” är hotad och utsatt. Men med minnet i behåll associerar vi och påminns om de terroristdåd som imperialismen iscensatt i Afghanistan, Irak, Libyen och framför allt i Syrien, där sedan 2011 dessa “blodsbröder” mejar ned tusentals människor, förstör och lemlästar.
 mot-krig-och-imperialism
I de refererat, fördömanden och uttalanden som genom kapitalets politiker- och journalistkår fokuserar på Paris-dådet nämns inte med ett enda ord de tiotusental blodsbröder/terrorister som i horder ingår i ISIS, al Quaida, al Nusra, som med full sponsring från imperialismen i USA, Frankrike, EU, Saudiarabien, Förenade Arabemiraten, Israel och Turkiet utför sina fasansfulla terrordåd i Syrien och Irak. Legoknektar som med omänsklig terror försöker realisera USA:s och kapitalismens drömmar om obegränsad kontroll över hela regionen Mellanöstern för att få full tillgång till dess olje- naturgas- och uranreserver samt andra åtråvärda naturrikedomar. Legoknektar som i detta syfte betalats från olika delar (länder) ur den samlade västliga imperialismen, sponsrats och erhållit ofantliga summor pengar, vapen, militär utbildning och annat nödvändigt för att kriga och terrorisera.
 
Terrordådet i Paris ska inte kunna användas för att ena det franska folket kring imperialismens demoniseringskampanjer och planer att än mer utnyttja folken i arabländerna, i syfte att få full kontroll över deras energi och råvarutillgångar.
 
Sveriges Kommunistiska Parti
cropped-skp.jpg

Aktionsgruppen Nej till NATO

Den nybildade Aktionsgruppen Nej till NATO startade med att på Luciadagen dela ut flygblad i Vällingby Centrum. “Lucia för Fred” var på 1980-talet  ett givet datum för antikrigspropaganda och det ville aktivisterna knyta an till. Barn frågade: Vad är NATO? Det fanns de som nöjde sig med att göra tummen upp och skyndade vidare. Flygbladen gick åt. Samtal fördes med de som trodde att NATO behövdes “när ryssen kommer”.
Vällingby aktionsgrupp Nej till NATO
Ur Aktionsgruppens första flygblad med parollerna Nej till NATO-medlemskap och Bevara Alliansfriheten: