Det opportunistiska Vänsterpartiet

Vänsterpartiet upprepar ett historiskt misstag: För att kunna få uppskattning för sin reformistiska politik går V allt längre högerut.
Denna strategi som Lars Werner och Gudrun Schyman utvecklade förändrades inte under Lars Ohlys ledning och har även fortsatt under Jonas Sjöstedts högervänliga engagemang.
Opportunism
Idag har V:s väljare återigen denna verklighet framför sina ögon; makthavarna (Svensk näringsliv) hade inte bara makten över Reinfeldt men också över Löfvéns politik.

De (kapitalisterna) vill ha lugn och ro för att driva Sveriges politik för sitt eget globala intresse och därför i en ännu mer arbetarfientlig riktning. Detta är anledningen till att monopolkapitalet i Sverige inte ens kan tänka sig att ge utrymme för en vacklande vänsterpolitik som V har för avsikt att driva.

Socialdemokraterna med Löfvén och Jämtin i spetsen är mycket lyhörda inför monopolkapitalisternas intresse.

Ali Kinali
Vice Ordförande
Sveriges Kommunistiska Parti

Alla röster är nu räknade.

När nu alla röster är räknade kan vi konstatera att samtliga partier i den borgerliga alliansen förlorade röster. Största valtappet råkade moderaterna utför som tappade hela 6,7% vilket medförde att Fredrik Reinfeldt meddelade sin avgång som statsminister men även partiledare. Centerpartiet minskade med 0,4%, Folkpartiet med 1,7% och KD med 1%. Ser vi till resultatet hos den sk rödgröna alliansen så finner vi att valresultatet i jämförelse med 2010 i stort sett är detsamma. Av riksdagspartierna är Sverigedemokraterna den stora vinnaren som fördubblade sitt röstetal och hamnar nu på 13% vilket gör dem till riksdagens största parti efter M och S.

Sverigedemokraternas valframgång förklaras med att de brandskattat moderaterna på röster.

Stefan Löfven har nu utropat sig som nästa statsminister vilket han också med största sannolikhet kommer att bli men helt säkert är det inte. Hans önskan är att bilda en regeringsmajoritet genom att få till en regeringsbildning med Miljöpartiet, Centerpartiet och Folkpartiet, något som i dagsläget med en krackelerad borgerlig allians inte alls är osannolikt. Vänsterledaren Jonas Sjöstedt gav också indirekt vänsterpartiets passiva stöd för en sådan regering redan på valnatten när resultatet presenterades. Ett mantra vi kommer att få höra mycket av den kommande tiden är ”Vi tar ansvar för landet” Det skall känna som en garanti att nuvarande politik fortsätter med en ny regering som inte är beroende av SD.

Ser vi till den fackliga rörelsen är den tillsammans med Moderaterna de verkligt stora förlorarna. LO har tillsammans med de olika LO förbunden satsat enorma resurser på att få till en ny regering och motverka Sverigedemokraterna. LO:s och de övriga LO förbundens valbudget kommer vi aldrig att få reda på men siffran 100 miljoner är inte alls osannolik.

LO och de olika LO förbunden har haft beroende på de ideologiska styrkeförhållandena inom respektive förbund lite olika utgångspunkter i valrörelsen. LO har t ex öppet sagt att man arbetar för en socialdemokratisk valseger samtidigt som andra tonat ner sitt stöd till SAP och i stället betonat vikten av en ny regering.

Man har varit mycket tydlig med att Sverigedemokraterna har varit valets huvudmotståndare för den fackliga rörelsen och i kampen mot SD har man mobiliserat tankesmedjor och flygblad i oändlig mängd. Där har man gjort sitt största och mest ödesdigra misstag. Man har mobiliserat mot SD genom en omfattande sifferexercis. SD röstar med Alliansen 8 ggr av 10 har varit ett argument. SD vill höja A-kassan i 3 månader för att sedan helt ta bort den har varit ett annat argument. Man har från den fackliga rörelsen inte förstått att dylika argument är ingenting som SD:s kärnväljare bryr sig om. Kärnväljarna består av unga frustrerade arbetslösa män som är LO medlemmar och känner sig svikna av allt och alla. Man har från den fackliga sidan inte haft kunskap om eller vilja att rent ideologiskt bekämpa SD, vilket i sin tur beror på den skriande brist på ideologisk kunskap som finns bland den fackliga rörelsens ledande skikt.

LO:s ordförande Torwald Pettersson vet naturligtvis att Karl Marx har funnits. Han var en farbror som levde på 1800-talet och hade stort skägg. Dessutom skrev han tjocka böcker. Ungefär där stannar LO ledningens marxistiska kunskaper. Saknar man ideologisk kunskap förmår man inte heller att beskriva SD:s politiska roll som en av borgarklassens yttersta skyddsvall. Arbetet med att bekämpa SD och samtidigt öka de ideologiska kunskaperna inom arbetarrörelsen om klasser och deras oförsonliga kamp mot varandra måste därför bli en huvuduppgift för SKP.

Ett arbete som ständigt pågår men ännu bevisligen inte räckt till. Utan ett starkt ideologiskt och organisatoriskt SKP kommer det inte att fungera.

Valresultatet har även på kommunal nivå gett en del intressanta resultat. Vi tänker på Fagersta där Vänsterpartiet i valet 2010 fick inte mindre 55,9% av rösterna vilket i sig måste innebära ett rekord för vänsterpartiet som man aldrig vågat drömma om. Resultatet 2014 visar att V i Fagersta tappade 26,2% och stannar nu på 29,7%. Ett annat intressant resultat finner vi i Gällivare. SKP:s valresultat i Gällivare kommunalval var 2010 5% vilket gav 2 mandat i fullmäktige. Inför kommunalvalet 2014 försökte SKP lokalt bredda väljarstödet genom att bilda en valallians under beteckningen Malmfältens väl. Valresultatet visar att det inte var något som de kommunistiska väljarna i Gällivare blev speciellt imponerade av. SKP behåller sina 2 kommunala mandat men antalet röster minskade med 71 st.

När det gäller SKP:s röster i riksdagsvalet så är det så att valmyndigheten lägger dem i samlingshögen ”Övriga” där hamnar SKP tillsammans med Kalle Anka partiet och Dårfinkarnas parti. Så snart SKP:s siffror redovisas separat återkommer vi med dessa.

Lars Lundberg

Socialism är vår framtid!

Många var de som tyckte att det var viktigast att rösta bort Moderat-alliansen och att gå emot Sverigedemokraterna: Utan att föra en politik som i något väsentligt skiljer sig från dennes. I detta tänkande befann sig ledarskapet för oppositionens partier. För att bli ett framgångsrikt recept, hade det varit nödvändigt att låta det avlöpa med en tydlig arbetarpolitik, med solidaritet och klasstänkande för att slå hål på de borgerliga förklaringsmodellerna.

Nu är ju inte de parlamentariska partier som säger sig vara arbetarklassens företrädare några fenor på nämnda områden, inte ens i valtider för att fiska röster.
Det behöver de inte vara när de nästan uteslutande kör enligt de borgerliga koncept som tryggar att kapitalisternas makt ligger ovanför alla demokratiska spelregler. När klassamhället, arbetets exploatering och numera också imperialismens krigföring mot folk i andra länder blivit en naturlig mellanmänsklig  relation.

Klassamarbete

Detta ställningstagande visar dock hur lite de parlamentariska partierna har att erbjuda de arbetande människorna, vilket är kritiskt när de utger sig för att vara arbetarpartier. Hur lika partierna är och hur låg det svenska folkets kännedom blivit om det klassamhälle som tillämpas och deras egen plats i det. Hur låg solidariteten blivit.

Att det huvudsakligen är de moderata väljarna som flyttar över till SD är endast ett mått på deras verkliga politiska och antisocialistiska hemvist, något som gynnats av att SD blivit/gjorts mer legitima och rumsrena.
Bevisligen finns också en och annan arbetare kvar i M, i tron att det är “Det nya arbetarpartiet.” Annars hade det inte nått 23%. Den politik de fört borde inte appellera till fler än några procent av befolkningen, osv, osv.
Alla de arbetande som sökt sig till M, SD gjorde det i avsaknad av klassperspektiv och för att en politik som borde representerat dem inte syntes. Såtillvida är arbetarklassen inte behjälpt av något av de partier som i parlamentet kämpar för borgerligheten och klassamhället med lite olika förbehåll.

stoppa antikommunism
Lösningen för arbetarklassens problem kommer inte att kunna läsas i någon av alla de borgerliga tidningarna. Därför fortgår också antikommunismen och fördumningskampanjen i de sistnämnda och i all media.
Ledargarnityret i de s k arbetarpartierna deltar i densamma. De ser mestadels till kapitalets väl, som vore det grundbulten för allt mellanmänskligt liv. De blundar för det klassamhälle de själva anammat, varit med om att forma och garanterar existensen för – I dag en abnormitet med massarbetslöshet, social och ekonomisk otrygghet, försämrad arbetsrätt, där de rika blir allt rikare på de fattigas bekostnad och de allra rikaste ekonomiskt kan leva sina liv några hundra gånger om medan de allra fattigaste har stora svårigheter att överleva dagen.

Detta är ingenting som kommer att förändras efter valet trots begränsade utsagor från “oppositionen” vad gäller t.ex. vinster i “välfärden”, begränsade vinstuttag och annat.
Så länge de privata vinstintressena (läs kapitalismen) finns kvar, kommer också vinsterna (läs stölden) från det gemensamt finansierade att fortgå.

Det enda parti som är pålitligt i detta avseende och som står för ett verkligt demokratiskt, (folkdemokrati) samhälle är SKP.

marx-lenin-engels

Att stjälpa det kapitalistiska systemet över ända är inte gjort i en handvändning. Men vår klasskamp  fortsätter för att det arbetande folket ska bli ägare av de produkter de självt skapar. För att folket ska bli ägare och förvaltare av produktionsmedel som industrier och råvarutillgångar samt ägare av banker och annat.
Människorna ska inte beskattas i allt de företar sig, däremot produktionen, där vinsterna uppstår. Vinsterna från denna ska bl.a. och oförbehållslöst betala och utveckla en vård, skola, omsorg och offentliga kommunikationer där människan står i fokus, i stället för att bli vinster åt privatkapitalet som situationen är i dag. Kort sagt komma ut i respektive verksamhet och vara människorna till gagn och i trygga arbetsmiljöer.

Den rådande parasiteringen som är lagstadgad och kallas demokratisk måste få ett slut.
Kom därför med i denna kamp och organisera dig i SKP- Sveriges Kommunistiska Parti!

Kjell Bygén
Sveriges Kommunistiska Parti (SKP)

Sveriges Kommunistiska Parti fortsätter med klasskampen.

Även om den ljusblå-orangea moderat-alliansen röstats bort kommer en ny att ta vid. En ny som i allt väsentligt kommer att bli densamma som förut. Stommen i den blir det Socialdemokratiska Partiet som av politiska experter i stor utsträckning anses vara ett parti så pass nära Moderaterna att de skulle kunna bilda en koalition. Likaså S ledare och opportunister, dock inte alla deras medlemmar och väljare.

Arbetslösheten, nedskärningarna av socialförsäkringssystemen, försämrad arbetsrätt, försämrad facklig rätt, privatisering av offentlig sektor, befäst genom EU och inlemmandet i NATO är några av de viktigaste orsakerna till det valresultat vi fått.

Den springande punkten till allt detta är emellertid att det bland de parlamentariska partierna inte finns något som företräder arbetarklassen och med en tydlig arbetarpolitik. Alla företräder de det absoluta fåtalet och kapitalklassens intressen. Därför är den vedertagna politiken i Sverige så arbetarfientlig. Även om den inte förklaras med dessa termer. Naturligtvis har den borgerliga media-apparaten hjälpt till i detta avseende.

Därför har SD fördubblat sitt valresultat. De har fått utrymme till att förklara arbetarklassens vedermödor och de socialt utförsäkrade i termer av invandrar- och flyktingfientligt språk.
Detta är möjligt så länge arbetarklassen inte är klassmedveten. Detta är möjligt så länge arbetarna tror att deras situation är densamma som kapitalistens. Det är möjligt så länge arbetarna tror att de enda som kan skapa arbeten är arbetsgivarna (läs arbetsköparna). Detta är möjligt så länge borgerligheten lyckas bedra arbetarklassen med antikommunism och historielögner. M.m. m.m.

Nu är borgerligheten återförsamlad, i alla kulörer men utan substans.

Det är Sveriges Kommunistiska Partis sak att gå i täten för att ändra på detta för arbetarklassen så stora missförhållande.

Kjell Bygdén

En första preliminär valanalys

När nästan alla 5837 valdistrikt har räknat sina röster framgår det tydligt att moderaterna är det parti som förlorat mest och motsvarande ökning står Sverigedemokraterna för.

Man kan nästan tro att när Fredrik Reinfeldt uppmanade de moderata valarbetarna att öppna sina hjärtan så stack 20% av de moderata väljarna till Sverigedemokraterna. Socialdemokraterna som inför valet satte upp målsättningen 35% tycks få nöja sig med 31%.
Feministiskt initiativ verkar inte nå riksdagsspärren på 4% utan hamnar sannolikt på runt 3%. Anledningen till att V står kvar på det valresultat man hade 2010 kan sannolikt förklaras av att FI har tagit röster som annars skulle tillfallit V.

Valresultatet ger den sk rödgröna alliansen får 43.8% medans den sk borgerliga alliansen får 39,1 % och SD får 13%.

Vad som nu skett är att Stefan Löfven (s) redan utropat sig som statsminister och det har redan nu under valvakan försiktigt lagts ut politiska trevare till varandra för att erhålla en majoritet i riksdagen. KD har under kvällen inbjudit Miljöpartiet till förhandling om en kommande regering. Socialdemokraterna fortsätter att eftersträva en regering som består av partier över blockgränserna.

Vi kan alla vara säkra på att valresultatet kommer att innebära en ny regering kommer att styra Sverige, däremot kommer det inte att bli med en ny politik.

För SKP går det tyvärr ännu inte att redovisa några resultat då SKP:s röster hamnat i gruppen ”Övriga partier” och dessa partier har ännu inte publicerats var för sig. Enligt alla tillgängliga rapporter från SKP:s distrikt har 2014 års valrörelse varit framgångsrik med nya medlemmar och nya valarbetare, hur framgångsrik vet vi ännu inte. Tyvärr.

Kampen fortsätter!

Nu är vallokalerna är stängda.

Arbetarklassen har sagt sitt och vi väntar på resultaten. Vi kommer så snart det finns något att delge med information och kommentarer.

Som vi tidigare har berättat, kommer kommunisterna att kämpa vidare på varje arbetsplats, i varje bostadsområde, i varje skola och universitet med alla våra resurser.

Vår kamp är klasskampen och slutmålet har inget att göra med parlamentariska val eller inte. Folkets demokrati kan inte begränsas till dessa lika lite som att klassamhället kan ses vara demokratiskt.

Slutmålet är att omkullkasta hela det rådande exploaterande kapitalistiska systemet, där arbetarklassen ska äga produktionsmedlen så att vinsterna kommer hela samhället tillgodo och för människorna i det. Slutmålet är det klasslösa samhället. “Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov.”

Valarbetet och klasskampen fortsätter!

I dag röstar det svenska folket, arbetarklassen.

Klassamarbete

Våra valarbetare arbetar även idag med att lägga ut SKP:s valsedlar till så många vallokaler som möjligt.

Om du hittar inte valsedlar som står Sveriges Kommunistiska Parti (SKP) på, skriv då själv på en blank valsedel, Sveriges Kommunistiska Parti (SKP), och lägg in denna i valkuvert.

Vi väntar ikväll med spänning på valresultat. Oavsett resultatet kommer kommunisterna vara i främsta led i kampen mot detta ruttna system, kapitalismen, och för ett annat samhällssystem, socialismen.

 

Valprogram 2014 för Stockholms Läns Landsting

MOT PRIVATISERINGAR
MOT EU-DIREKTIV
BÄTTRE ARBETSMILJÖ FÖR DE ANSTÄLLDA

Ur Valprogram 2014 för Stockholms Läns landsting

Inget län, ingen kommun kan ses som isolerad. De måste betraktas utifrån de faktiska maktpositioner som finns på politikens och ekonomins områden i vårt land. Den svenska staten är inte vi – det arbetande folket. Staten tillhör kapitalisterna.

Vi blir delaktiga i den endast när kapitalets spekulationer slår fel och kriser ska betalas. När bromsen slår till i pensionssystemet. Och även när staten åter kommit på fötter får det arbetande folket inte ta del av de vinster de själva skapar. Detta är också satt i system på överstatlig nivå genom EU, en kapitalismens sammanslutning och garant. Naturligtvis lyder politiken och ekonomin för landsting och kommuner under samma maktstruktur. Landsting och kommuner är statens förlängda arm för att verkställa kapitalets intressen.


Stockholms kommun har beslutat att all verksamhet kan utsättas för konkurrens enligt EU-lagen om offentlig upphandling, med undantag för myndighetsutövning. Det betyder i klartext att allt kan privatiseras. Landstinget för samma politik.

SKP kräver att EU-lagarna om upphandling (LOU) och valfrihet (LOV) rivs upp. SKP:s förslag till landstingspolitik i folkets intresse måste finansieras.

Vi förespråkar en annan skattepolitik där produktionen -upphovet till samhällsvinster – samt banker och finansinstitut beskattas. Skatternas väg genom människornas fickor är en omväg. På sikt ska företag och banker övergå i samhällets ägo och bekosta en offentlig sektor i samhällets tjänst.

Det råder regional obalans i Sverige med tre onaturligt växande storstadsregioner och en avfolkad landsbygd. Stockholmsregionen utsätts för alla följder av kapitalismens brist på övergripande samhällsplanering och obalans mellan stad och landsbygd.

Ett typexempel är Nya Karolinska Universitetssjukhuset i Solna. Med motivering om en stark befolkningstillväxt i regionen byggs världens dyraste sjukhus i offentlig-privat samverkan (OPS). Nya Karolinska byggs på sju år av Skanska för 14,5 miljarder kronor och hyrs av Stockholms Läns Landsting med skattepengar på 30 år för 52 miljarder.

Det behövs kamp för att bevara och utveckla arbetarklassens landvinningar och utveckla demokratin så att den inte som nu enbart är formell utan deltagande.

Detta är i korthet SKP:s krav för Stockholms län i landstingsvalet 2014:

Hälso- och sjukvård

• All sjukvård, omsorg och hemtjänst i samhällets ägo – återdemokratisera de privatiserade sjukhus och vårdinrättningar som i dag utgör 50 procent av all vård i länet.

• Allas lika rätt till hälsovård och sjukvård till mycket låg kostnad. En fungerande vårdkedja. Byt ersättningssystem från tidsåtgång till patientens behov.

• Mer resurser för ökad bemanning som ger bättre vård och större patientsäkerhet, bättre arbetsvillkor och högre löner.

• Samarbete mellan landsting och kommuner för patienternas bästa. Mer resurser till äldreomsorgen och personliga assistenter, en tryggare och tillförlitligare färdtjänst och mer kunskap om äldrevården, geriatriken.

Bostäder
• Landstinget har fått i uppdrag att göra en regional bedömning av behovet av nya bostäder i länets kommuner. Det får inte stanna vid att fastställa ett antal. Det viktiga är att få ett folkligt inflytande på bostadspolitiken.

• Bostäder är ingen handelsvara. Stopp för utförsäljning av bostäder i allmännyttan och stopp för ägarlägenheter. Privatisering leder till människors skuldsättning.

• Fler hyresrätter till rimliga hyror, även för studenter, ungdomar och funktionshindrade.

• Statliga subventioner till bostadsbyggande och upprustning av miljonprogrammen utan lyxrenovering.

• Obligatorisk kommunal bostadsförmedling för samtliga hyresrätter.

Kommunikationer

• Landstinget ska ha ensamrätt att driva kollektivtrafik. Säg upp alla avtal med privata företag och ta kamp mot EU-direktivet om privatisering av kollektivtrafiken.

• 0-taxa i kollektivtrafik. Till dess låg enzonstaxa.

• De anställda är kollektivtrafikens största tillgång. Nyanställningar, fasta anställningar, bra löner och villkor, inga delade arbetspass.

• Utbyggd kollektivtrafik ( spår – och busstrafik) som är modern, säker, billig och i enlighet med folkets behov. Vi motsätter oss tillämpningen av offentlig-privat samverkan vid utvidgningen av tunnelbanan.

• Förbifart Stockholm behövs. Bygg med respekt för miljön.

Kultur och fritid

• För en kultur och fritid fri från kommersiella intressen.

• Kultur betyder odling, något som har djup och kontinuitet. Det behövs större resurser till möjligheter för eget skapande liksom för tillgodogörande av konstnärligt och kulturellt utbud.

• Försvara folkbiblioteken som offentliga inrättningar med läsfrämjande och folkbildning som främsta uppgift. Marknaden i offentlig verksamhet (New Public Management)hör inte hemma i välfärden eller kulturen.

• Ökade anslag till bibliotek, kulturgrupper, museiverksamhet och föreningar.

• Arbetstillfällen till kulturarbetare som del i den pedagogiska och kulturella verksamheten.

• Fler och billiga samlingslokaler.

• Ökat stöd till en bred idrotts- och friluftsrörelse samt till friskvård.

Rösta med SKP!

Kvinnan i det svenska samhället och Sveriges Kommunistiska Parti

Kvinnornas inträde på arbetsmarknaden som skedde i och med att hemmafrurollen försvann av privatekonomiska orsaker innebar att kvinnorna i första hand tog med sig hemarbetet ut på arbetsmarknaden, nämligen vården och servicemarknaden, det vill säga det som de skötte som hemmafruar. Lönesättningen blev därför låg och värdesattes ungefär som att kvinnorna skulle få lite extra fickpengar. Deltidsarbetet föddes också här. SKP anser att dagens låglöneyrken inom vård och service måste uppvärderas då de är av central samhällsnytta och innebär stor fysisk arbetsbelastning. 50 procent av LO-kvinnorna tvingas arbeta deltid men bör ha rätt till heltid för att kunna leva på egen lön. Likalönsprincipen ska inte enbart vara inskriven i kollektivavtalen utan även fungera i verkligheten. Där är löneskillnaderna mellan män och kvinnor 13,9 procent.

Kvinna

6 timmars arbetsdag med bibehållen lön för både kvinnor och män är både möjligt ur produktivitetssynpunkt och nödvändigt i en stressig arbetsmiljö som har negativa konsekvenser för människors fysiska och psykiska hälsa och för familjesituationen. Arbetstidsförkortning skapar fler arbetsplatser.

Sverige har en hög kvinnlig sysselsättningsgrad som tillsammans med god barnomsorg och lagstiftning om delad föräldraförsäkring bildar grunden till en modern familjepolitik. Men denna undergrävs av arbetslöshet, krympande resurser, växande samhällsklyftor och skuldsättning för familjer och ensamstående föräldrar. Social otrygghet men även den utmaning som kvinnornas emancipation utgör för en del män är enligt SKP orsaken till fenomen som våld mot kvinnor och våld inom familjen. Att i genomsnitt 16 kvinnor misshandlas till döds varje år i Sverige är ett tecken på en omfattande frustration i det råkapitalistiska samhället.

I Sverige lever kvinnor från världens alla hörn. Med öppna sinnen lär vi av varandra om kvinnors kamp mot krig, förtryck och förnedring, för kvinnors rättigheter och internationell solidaritet.

Arbetarklassens liv skiljer sig från den ägande klassens liv. Arbetarklassens kvinnor har en annan verklighet och sämre utvecklingsmöjligheter. Om detta ska ändras måste samhället ändras i grunden i gemensam kamp av män och kvinnor. Otraditionellt yrkesval, motstånd mot kommersialismens förlegade kvinnosyn och sexism samt samhälls- och fackligt engagemang är vägar att gå.

 

Sveriges Kommunistiska Parti (SKP) arbetar för:

 Lika lön för lika arbete

6 timmars arbetsdag

Jämställdhet och könens lika värde

Praktiskt och ekonomiskt stöd till kvinnojourer från stat och kommun

Kvinnokamp hand i hand med klasskamp

A-kassan – Din garanti för att få behålla lönen.

Den svenska fackliga rörelsen kom redan i slutet av 1800- talet fram till att det bästa som kunde frambringas för att försvara lönerna var att inrätta en Arbetslöshetskassa. Redan 1885 inrättade därför Typografförbundet sin A-kassa. Att det var just typograferna som i många hänseenden var först i den fackliga kampen var ingen slump. De var de första arbetarna som kunde läsa, vilket var och är ett krav för att framställa en tidning.

sv typografförbundet

Bakgrunden var att de fackligt organiserade arbetarna diskuterade om hur de skulle kunna skydda sina löner mot lönedumpning. Man kom då fram till att det bästa sättet att motverka lönedumpning var att se till att de arbetskamrater som blivit arbetslösa skulle skyddas mot svält och armod genom att de arbetare som ännu hade jobb såg till att de kunde överleva trots ofrivillig arbetslöshet och därmed inte behöva ta ett jobb till lägre lön än den avtalade för att förhindra familjens svält. Från 1885 fram till dagens datum är A-kassans främsta uppgift att skydda kollektivavtalet mot lönedumpning. Av den anledningen är A-kassan en grundbult i en sund arbetsmarknad. Därför är också A-kassan borgarklassens hatobjekt nummer ett.

A-kassan har faktiskt ända in på 90- talet fungerat förhållandevis bra i sin uppgift att förvara kollektivavtalets löner och övriga villkor.

De första attackerna på A-kassan kom under den socialdemokratiska regeringen med Ingvar Carlsson som statsminister och Mona Sahlin som arbetsmarknadsminister 1993 – 1996. Innan EU- medlemskapet 1995 sänktes ersättningsnivåerna från 90% till 75%.

mona_sahlin

Därefter fortsatte den socialdemokratiska regeringen 1996 – 2006 under Göran Persson med ytterligare attacker på A-kassan. Det mest ödesdigra beslutet blev då man i riksdagen beslutade att göra A-kassan till en statlig myndighet. Det beslutet innebar i praktiken att man fråntog de fackliga organisationerna beslutanderätten över A-kassans ersättningsnivåer, villkor samt A-kassans personal. Det kan inte heller ses som en slump att den s.k. Lavaldomen kom 2004 då Byggnads och Elektrikerna av EU-domstolen blev bötfällda på miljonbelopp därför att de hävdat att svenska kollektivavtal ska gälla på svensk mark.

Därför kan man nu konstatera att den förödande slakt av A-kassan som den borgerliga Alliansen ständigt gör och som går under beteckningen ”arbetslinjen” är bara ett fullföljande av den politik som socialdemokraterna med vänsterpartiet och miljöpartiet som regeringsunderlag inledde redan 1993.

sänk inte a-kassan

Avsikten med den politiken har hela tiden varit och är att svälta ut de arbetslösa för att förmå dessa att sälja sin arbetskraft till ett lägre pris än vad avtalet föreskriver. Samt att det sätter en rejäl hämnsko på de fackliga företrädare som fått i uppgift att förhandla fram nya avtal.

För att försvara och återta makten över A-kassan och därmed förvaret av kollektivavtalet krävs det en facklig och politisk kamp, där den ena inte kan föras till seger utan den andra.

Därför gäller det nu för väljarna på söndag att noga väga de olika partierna synpunkter och då skall man finna att trots att det är åtskilliga partier av olika valörer som kandiderar i årets riksdagsval så finns det endast ett parti som märker ut sig genom att konsekvent hävda kollektivavtalet och A-kassan, det partiet är SKP.

I SKP Stockholmsdistrikts valprogram för landstinget kan vi läsa:

Stockholms kommun har beslutat att all verksamhet kan utsättas för konkurrens enlig EU- lagen om offentlig upphandling, med undantag för myndighetsutövning. Det betyder i klartext att allt kan privatiseras. Landstinget för samma politik. SKP kräver att EU- lagarna om upphandling (LOU) och valfrihet (LOV) rivs upp.

Kollektivavtal

Vidare kan i samma valprogram läsas:

Kräv alltid svenska kollektivavtal hos de olika entreprenörerna och att man inser vikten av att personalen är fackligt organiserad.

De väljare som på söndag insett vikten av en väl fungerande arbetsmarknad och som verkligen menar allvar med det har egentligen bara ett alternativ och det är SKP.

Nu skall ingen förledas att tro att vi genom att använda en viss valsedel på söndag kommer att uppnå det kapitalistiska lyckoriket. Det kommer vi inte att göra av den enkla anledningen att det riket inte finns eftersom kapitalismen bygger på den ena människans parasitära tillvaro på den andres bekostnad. Dock skall inte den signal och kampenergi som meddelas genom att rösta på SKP undervärderas.