Alla röster är nu räknade.

När nu alla röster är räknade kan vi konstatera att samtliga partier i den borgerliga alliansen förlorade röster. Största valtappet råkade moderaterna utför som tappade hela 6,7% vilket medförde att Fredrik Reinfeldt meddelade sin avgång som statsminister men även partiledare. Centerpartiet minskade med 0,4%, Folkpartiet med 1,7% och KD med 1%. Ser vi till resultatet hos den sk rödgröna alliansen så finner vi att valresultatet i jämförelse med 2010 i stort sett är detsamma. Av riksdagspartierna är Sverigedemokraterna den stora vinnaren som fördubblade sitt röstetal och hamnar nu på 13% vilket gör dem till riksdagens största parti efter M och S.

Sverigedemokraternas valframgång förklaras med att de brandskattat moderaterna på röster.

Stefan Löfven har nu utropat sig som nästa statsminister vilket han också med största sannolikhet kommer att bli men helt säkert är det inte. Hans önskan är att bilda en regeringsmajoritet genom att få till en regeringsbildning med Miljöpartiet, Centerpartiet och Folkpartiet, något som i dagsläget med en krackelerad borgerlig allians inte alls är osannolikt. Vänsterledaren Jonas Sjöstedt gav också indirekt vänsterpartiets passiva stöd för en sådan regering redan på valnatten när resultatet presenterades. Ett mantra vi kommer att få höra mycket av den kommande tiden är ”Vi tar ansvar för landet” Det skall känna som en garanti att nuvarande politik fortsätter med en ny regering som inte är beroende av SD.

Ser vi till den fackliga rörelsen är den tillsammans med Moderaterna de verkligt stora förlorarna. LO har tillsammans med de olika LO förbunden satsat enorma resurser på att få till en ny regering och motverka Sverigedemokraterna. LO:s och de övriga LO förbundens valbudget kommer vi aldrig att få reda på men siffran 100 miljoner är inte alls osannolik.

LO och de olika LO förbunden har haft beroende på de ideologiska styrkeförhållandena inom respektive förbund lite olika utgångspunkter i valrörelsen. LO har t ex öppet sagt att man arbetar för en socialdemokratisk valseger samtidigt som andra tonat ner sitt stöd till SAP och i stället betonat vikten av en ny regering.

Man har varit mycket tydlig med att Sverigedemokraterna har varit valets huvudmotståndare för den fackliga rörelsen och i kampen mot SD har man mobiliserat tankesmedjor och flygblad i oändlig mängd. Där har man gjort sitt största och mest ödesdigra misstag. Man har mobiliserat mot SD genom en omfattande sifferexercis. SD röstar med Alliansen 8 ggr av 10 har varit ett argument. SD vill höja A-kassan i 3 månader för att sedan helt ta bort den har varit ett annat argument. Man har från den fackliga rörelsen inte förstått att dylika argument är ingenting som SD:s kärnväljare bryr sig om. Kärnväljarna består av unga frustrerade arbetslösa män som är LO medlemmar och känner sig svikna av allt och alla. Man har från den fackliga sidan inte haft kunskap om eller vilja att rent ideologiskt bekämpa SD, vilket i sin tur beror på den skriande brist på ideologisk kunskap som finns bland den fackliga rörelsens ledande skikt.

LO:s ordförande Torwald Pettersson vet naturligtvis att Karl Marx har funnits. Han var en farbror som levde på 1800-talet och hade stort skägg. Dessutom skrev han tjocka böcker. Ungefär där stannar LO ledningens marxistiska kunskaper. Saknar man ideologisk kunskap förmår man inte heller att beskriva SD:s politiska roll som en av borgarklassens yttersta skyddsvall. Arbetet med att bekämpa SD och samtidigt öka de ideologiska kunskaperna inom arbetarrörelsen om klasser och deras oförsonliga kamp mot varandra måste därför bli en huvuduppgift för SKP.

Ett arbete som ständigt pågår men ännu bevisligen inte räckt till. Utan ett starkt ideologiskt och organisatoriskt SKP kommer det inte att fungera.

Valresultatet har även på kommunal nivå gett en del intressanta resultat. Vi tänker på Fagersta där Vänsterpartiet i valet 2010 fick inte mindre 55,9% av rösterna vilket i sig måste innebära ett rekord för vänsterpartiet som man aldrig vågat drömma om. Resultatet 2014 visar att V i Fagersta tappade 26,2% och stannar nu på 29,7%. Ett annat intressant resultat finner vi i Gällivare. SKP:s valresultat i Gällivare kommunalval var 2010 5% vilket gav 2 mandat i fullmäktige. Inför kommunalvalet 2014 försökte SKP lokalt bredda väljarstödet genom att bilda en valallians under beteckningen Malmfältens väl. Valresultatet visar att det inte var något som de kommunistiska väljarna i Gällivare blev speciellt imponerade av. SKP behåller sina 2 kommunala mandat men antalet röster minskade med 71 st.

När det gäller SKP:s röster i riksdagsvalet så är det så att valmyndigheten lägger dem i samlingshögen ”Övriga” där hamnar SKP tillsammans med Kalle Anka partiet och Dårfinkarnas parti. Så snart SKP:s siffror redovisas separat återkommer vi med dessa.

Lars Lundberg