Framåt, inte bakåt!

Budgetbehandlingen bevisade återigen att den borgerliga klassen inte längre behärskar samhället och systemet som den hittills har gjort. Många vänsterpolitiker och deras sympatisörer lever i en fantasivärld och talar fortfarande om reformer och att läget var bättre på 1970-talet. Även politiska grenar som anses vara kommunister, som Kommunistiska partiet (KP) är fortfarande fästa vid denna utopiska idé. Detta KP:s uppslutning bakom småborgarnas politik försvårar ytterligare för kommunister och ger mer ideologiskt stöd till borgarnas fördel och förstärker opportunismens front mot klassmedvetna politiker.

Budgetförhandlingarna avslöjade systemets ohållbarhet; monopolisternas fördjupade inflytande på samhället ända in på individens privatliv påverkade till slut även kontrollen av systemet. Krisen fördjupas, sociala rättigheter skärs ner, folket blir fattigare och radikala högerfascister utnyttjar läget och spelar ut det arbetande folket mot varandra. Delar av folket som saknar insikt stödjer fascismen för att hämnas på andra grupper som de tror är orsak till problemen.

Å andra sidan krymper kapitalismens mellanskikt, företagare, på grund av rädsla för konkurs eller ekonomiska misslyckanden. Därför suger de ut arbetarklassen ytterligare. Detta påverkar i sin tur både individers och familjers liv; arbetslösheten breder ut sig, framtidstron minimeras. Detta används av högern för att underblåsa främlingsfientligheten.

Storkapitalisterna, monopolen, har som enda syfte att mer och mer etablera sig i hela samhället för att utnyttja alla lämpliga förhållanden. I dag finns det ingenting i samhället som inte negativt påverkas av kapitalismens globala agerande. Genom EU minimerades fördelningen av BNP till det arbetande folket och de nationella rättigheter som arbetarklassen tillkämpat sig under de gångna århundradena har till största delen försvunnit.

Medan kapitalisternas tillgångar ökar utnyttjar de regimen och skaffar sig rikedomar samtidigt som arbetarklassens inflytande minskar. Arbetande människor blir fattigare dag för dag. Sverige är inte detsamma som på 1970-talet! Människor har tappat tilltro till en bättre framtid i detta kapitalistiska system; pensionärerna har tappat hoppet om att få behålla värdet som medborgare, gamla missköts eller förnekas vård och uppehälle på grund av det som kallas sparkrav. Unga har inte längre något framtidshopp.

Å andra sidan etablerade kapitalisterna sina rikedomar över hela världen för snabba vinster och för att stärka sitt imperium. Monopolen som breder ut sig över alla kontinenter och suger ut mänskligheten på alla tänkbara sätt drunknar i rikedom. Statsapparaten skär ner ytterligare på sociala rättigheter för arbetarklassen, för barnfamiljer, gamla och unga, på bekostnad av det arbetande folkets inflytande över denna statsapparat.

De senaste budgetförhandlingarna visade att inte ens med denna segregationspolitik kan makthavarna behålla kontrollen. Folk förvirras av både vänster- och högerpolitisk borgerlighet. Opportunistisk vänster och radikal höger går hand i hand och leker med folkets framtidshopp. Den parlamentariska arenan är som en lekstuga; ju fler svårigheter det blir med att styra systemet desto fler konflikter trappas upp mellan de borgerliga politikerna. Detta kunde man förvänta sig men arbetarklassen förmår inte se det.

Kommunisternas roll är här viktigare än någonsin, och Sveriges kommunistiska parti (SKP) är den enda kraft som kan upplysa om detta eftersom det inte är beroende av några borgerliga förbindelser.

Framöver bör fackföreningsfolk, äkta demokrater och socialister tänka igenom saken ordentligt för att dra lärdomar av just denna situation. Denna vacklande vänsterns politik är inte långsiktig, är ingen lösning för arbetarklassens framtid. Med kompromisser, med denna hänsyn till opportunismen kan man inte leda arbetarmassorna och kan inte vara deras röst!

Kommunister bör påverka och snabbare och effektivare avslöja systemets svagheter och aktörernas samspel mot arbetarklassen. Kommunister bör dra slutsatser, använda dem och argumentera på arbetsplatser och överallt där folkmassorna finns.

Kommunister måste avslöja fascismen, fascismen finns alltid i kapitalismens bakficka.

När kapitalismen inte längre kan styra, inte kan behärska den sociala och ekonomiska situationen och krisen fördjupar sig då slåss den radikala högern öppet, spelar ut massorna mot varandra, gör kupper när tillfället ges och går över till öppen fascistisk diktatur.

I dagsläget ser det inte ut som om Sverige var nära en fascistisk diktatur. Men erfarenheter har många gånger bevisat motsatsen, fascism kan visa sig under olika kamouflage.

Det finns öppen militariserad diktatur och det finns civilkamoflerad diktatur. Sverige är redan långt inne i den andra.

Vi kommunister bör samlas, förbereda arbetarmassorna för aktion, fackföreningar bör påverkas, kommunister bör bygga goda relationer med företrädare för arbetarklassen. Ungdomar bör upplysas, klasspolitikens tempo för demokrati och socialism måste höjas.

Ali Kinali, SKP