”Eva hittar skönheten i underjorden”
Stockholmsbon Eva Nysäter som kallar sig diversearbetande konstnärinna har med en spärrvakts ögon och sin i-phone fotograferat vackra vyer och moment i tunnelbanan.
Utställningen Ur underjorden – bilder och betraktelser finns på Blackebergs bibliotek i Bromma fram till 26/10. Öppettider dagligen utan lördagar. För klockslag ring 508 30 655.
Eva Nysäter är även medlem i Föreningen Arbetarskrivare och i föreningens tidskrift Klass nr. 3/2016 finns hennes novell Min sommar i underjorden. Den ger oss många fina möten mellan en spärrexpeditör och resenärer.
Odenplan, södra.
Jag är din hundrade kund. Jag får åka gratis, säger trafikanten med ett stort skratt som smittar över.
När jag stämplat hans remsa får jag välja två bitar ur hans godispåse. Jag tar en söt röd och en sur lakrits.
- Det är konstigt, säger han. Alla tar den röda.
Kanske är vi människor mer lika än vi tror.
Vällingby, norra.
Bråk på Hässelbytåget. Tjejer som slår varann i huvudet med flaskor. Tur jag sitter inlåst här.
Odenplan
Värsta tempot på Odenplan. Stämpelarmen jobbar övertid. Söta, små flickor från Örebro ska göra Stockholm. Laddar det ena 24-timmarskort efter det andra.
Universitetet.
Idag träffade jag en så vacker städare. Han var från Goa och tyckte om mina örhängen. Han var lärare i filosofi, kom från en fin familj och sommarjobbade för extrapengar. Det var lätt att bli kär i hans långa, blåsvarta hår och snälla ögon som tittade rakt in.
-Vi ses, sa han när han åkte iväg. Och kom aldrig igen.
Fridhemsplan, norra
Jag ser pigg ut när jag börjar idag, att kollegan kommenterar det. Efter tre timmars oavbrutet stämplande, avläsande av sms-biljetter och svarande på all världens frågor i 30 graders värme tar jag slut.
Eva Nysäter har under olika perioder arbetat som spärrexpeditör i tunnelbanan sedan 1978/79 då tunnelbanans alla delar tillhörde Stockholms lokaltrafik SL, idag är anläggningen svensk och planering, drift och underhåll Hongkongkinesisk. Luften under jord är en skillnad mellan då och nu. ”När jag började fick vi röka i våra hytter men resenärerna fick inte röka. Hemsk röklukt. Och det fanns asbest i tågens bromsband. 78-79 blev det svart i näsduken när jag snöt mig efter ett arbetspass och det visade verkligen den dåliga luften. Men även idag är luften på stationen Mariatorget sämre än på Hornsgatan.” ornsgata
Eva är stockholmska men har tillbringat alla lov och somrar i Dalarna vilket har grundlagt hennes kärlek till naturen. Inspirerad av färger har hon arbetat med batik, växtfärgat garner, vävt mattor och målat akvareller. Gått ett år på konstnärliga linjen i Järna. Nu fångar i-phonen ljuset i underjorden.
Parallellt med jobbet i tunnelbanan har Eva Nysäter funnits på både separat- och samlingsutställningar med olika konstnärliga alster. På bibblan i Blackeberg finns två skrifter utlagda där hon är med, antologin Kneget från 2006 och tidskriften Klass nr 3/2016 där ovannämnda novell ingår. Klass är tidskrift för Föreningen Arbetarskrivare med fokus på klass och litteratur. ”Klass ger klassamhället ansikten”, kan man läsa. Utgivare är Jenny Wrangborg, av många älskad poet som man har hört läsa dikter på offentliga möten. Kallskänkan och Vad ska vi göra med varandra finns i bokhandeln.
Tydligt mellanrum
Temat tunnelbana ger SKP i Stockholms län anledning att citera ur avsnittet Kommunikationer i valprogrammet 2014 för Stockholms Läns Landsting:
Landstinget ska ha ensamrätt att driva kollektivtrafik. Säg upp alla avtal med privata företag och ta kamp mot EU-direktivet om privatisering av kollektivtrafiken.
0-taxa i kollektivtrafiken. Till dess låg enzonstaxa.
De anställda är kollektivtrafikens största tillgång. Nyanställningar, fasta anställningar, bra löner och villkor, inga delade arbetspass.
Utbyggd kollektivtrafik (spår- och busstrafik) som är modern, säker, billig och i enlighet med folkets behov. Vi motsätter oss tillämpningen av offentlig-privat samverkan vid utvidgningen av tunnelbanan.
Förbifart Stockholm behövs. Bygg med respekt för miljön.
Så intressant att Eva Nysäter påstår sig finna skönhet i tunnelbanan. Visst, hennes så kallade ’konst’ kanske tilltalar dem som köper hennes idealiserade version av tunnelbanan, men låt oss inte blunda för det faktum att hon bekvämt förbiser de verkliga problemen. Vem bryr sig om de påstådda ’vackra’ vyerna när luftkvaliteten i de där tunnelarna förmodligen är bättre än hennes konstnärliga omdöme? Kanske borde hon fokusera mindre på att romantikera tunnelbanan och mer på att ta itu med de faktiska problemen. Bara en tanke.
Fotot i Brunkebergstunneln var ju nästan lite obehaglig! Mycket intressant dock, tråkigt att jag har missat mycket!