KKE stödjer Sveriges Kommunistiska Parti (SKP) och kallar alla greker och alla som arbetar i Sverige, oavsett nationalitet ATT STÖTTA, ATT RÖSTA PÅ SKP DEN 9:E SEPTEMBER
Läs hela uttalandet. Stöd SKP svenska från KKE
Idag, den 8 maj 2016, firade Sveriges Kommunistiska parti, 71 år sedan nazismen och fascismen krossades.
Barbara Brädefors från SKP, Jannis Konstantis från Greklands kommunistiska parti, KKE samt Göran Wahlén från KP framförde tal om Segerdagen
Ca 40 personer deltog i manifestationen vid Slussen.
Barbara Brädefors, SKP
Jannis Konstantis, KKE
Göran Wahlén, KP
Framträdande Olga Ivanova och Valerij Dralov
Jannis Konstantis, KKE, tal den 8 maj 2016
Ett möte vid La Mano den 8 maj, har också ägt rum, arrangerat av det nybildade Svensk-ryska vänskapssällskapet. Tal av Jan Myrdal.
Artikeln publicerat på Riktpunkt.nu
Artikel av Giorgos Marinos
Ledamot av KKE:s centralkommittés politbyrå
Introduktion
Måndagen den 13:e juli kom Syriza/ANEL-regeringen i Grekland, med stöd av alla de borgerliga partierna, överens om ett mycket hårt åtstramningspaket, lanserat vid toppmötet i euroområdet. Ett paket med folkfientliga åtgärder, det så kallade tredje memorandumet (olika åtstramningspaket), som kommer att krossa de kvarstående rättigheter som arbetarklassen har.
Onsdagen den 15:e juli godkände ”vänsterregeringen” den första rad av åtgärder som skall vidtas för det så kallade tredje memorandumet, med stöd från de borgerliga partierna ND/PASOK/Potami, inklusive nya hårda skatteåtgärder och avskaffade pensionsrättigheter. KKE röstade emot och efterlyste en omröstning med namnupprop, under vilken 32 riksdagsledamöter från Syriza röstade nej och en lade ned sin röst. Dessa medlemmar av Syriza sade att “vi röstar mot det nya memorandumet, men … vi stödjer helhjärtat regeringen som lägger fram det.”
Erfarenheterna av de fem månaderna med Syriza vid regeringsmakten visar att de inte ville förbereda människor för en konfrontation och motstånd mot åtstramningspaket och attackerna från kapitalet, både det grekiska och europeiska, just därför att partiet inte hade någon agenda för motstånd och kamp. Tvärtom lurade Syriza folket att man skulle kunna bana väg för folkvänliga förändringar inom EU:s rovgiriga allians.
Utvecklingen är ett mycket tydligt uttryck för den misslyckade så kallade “förnyade” eller “statliga vänstern”, som innehåller teorin om att EU skulle kunna ändra sin monopolistiska och folkfientliga karaktär.
Linjen för KKE var kamp och dess robusta och konsekventa hållning som förkastar deltagande i sådana “vänsterregeringar”, som i verkligheten är regeringar av borgerlig karaktär, har bekräftats.
På grundval av dessa specifika erfarenheter och för att övervinna den borgerliga massmedians offensiv måste arbetarna i Europa och i hela världen försöka hitta sanningen och använda utvecklingen i Grekland, för att dra användbara slutsatser. De bör undersöka och studera KKE:s linje av kamp och genomtränga den vägg av desinformation av de borgerliga och opportunistiska krafter som vill förvalta det kapitalistiska barbariet och som arbetar systematiskt för att manipulera arbetarklassen.
Vilken är den verkliga situationen i Grekland? Vilken är den verkliga ROLL som Syriza har? Vilket ansvar har deras bundsförvanter?
För det första, under den kapitalistiska krisen och de smärtsamma konsekvenser som den folkfientliga politiska linjen av liberala ND och socialdemokratiska PASOK hade för arbetarklassen och folket i allmänhet, började en växande reformering av det borgerliga politiska systemet.
De traditionella borgerliga partierna försvagades och Syriza och den kriminella nazistiska organisationen “Gyllene Gryning” stärktes.
Syriza, som var ett litet opportunistiskt parti, ökade snabbt sina röster i valet i juni 2012 och vann valet i januari 2015 samt bildade regering med det högernationalistiska partiet ANEL.
Under hela denna period fångade detta parti arbetarna i den falska agendan “memorandum-antimemorandum”, som dolde det faktum att dessa memorandum är en del av den mer allmänna strategin för kapitalet. Syriza utnyttjade de ökade problem som folket har och kom med falska löften om att de skulle lindra och uppfylla kraven från arbetarklassen.
I detta sammanhang lovade Syriza att de omedelbart skulle öka minimilönen, återställa kollektivavtal, avskaffa fastighetsskatten, öka den skattefria tröskeln, sätta stopp för privatiseringar etc.
Trots de slagord de använde bildade Syriza en i praktiken socialdemokratisk strategi och gjorde det klart från början att de skulle administrera kapitalismen och tjäna den konkurrenskraft och lönsamhet som olika monopolföretag önskar, samt genomföra EU:s strategi, som kallas “vårt gemensamma europeiska hem “.
För det andra, efter valet 2015 fortsatte Syriza/ANEL-regeringen den folkfientliga politiken från de föregående regeringarna. Den 20:e februari undertecknade Syriza/ANEL ett avtal med EU/ECB/IMF (trojkan) och åtog sig allt när det gäller erkännande och återbetalning av skulden som inte har skapats av folket men av kapitalet, “undvikande av ensidiga åtgärder”, att inte implementera sina vallöften och att främja “kapitalistiska omstruktureringar”.
Syriza/ANEL-regeringen har under de förhandlingar som följde i Bryssel lagt fram en rad förslag med hårda folkfientliga åtgärder, bland annat:
Upprätthållandet av de memorandum och alla lagar som ND och PASOK röstade fram tidigare, införandet av ytterligare beskattning, borttagande av pensionsrättigheter, privatiseringar och andra åtgärder, värda 8 miljarder euro som folket skulle betala. Detta förslag liknade trojkans förslag som innehöll folkfientliga åtgärder värda 8,5 miljarder euro.
Motsättningarna i förhandlingarna och tillbakadragandet av Syriza/ANEL-regeringen under en period har inget att göra med motstånd för att försvara folkets intressen, som vissa grupper utomlands ofta påstår. Det var på grundval av de intressen som monopolkapitalet hade vid förhandlingsbordet som de mer generella motsättningarna uttrycktes, vilka är relaterade till formeln för förvaltningen av kapitalismen, utvecklingen i euroområdet och Greklands ställning i det (inklusive möjligheten av en Grexit), motsättningarna om hegemoni i Europa mellan Tyskland och Frankrike, mellan USA och euroområdet och i synnerhet Tyskland.
För det tredje, under dessa förhållanden tog regeringen lördagen den 27:e juni upp ett förslag till folkomröstning i parlamentet som försöker lura folket med ett ja eller nej till trojkans rad av folkfientliga åtgärder samtidigt som den vägrar att lägga fram sina egna folkfientliga förslag till folkets avgörande.
KKE i riksdagen krävde följande alternativ till frågorna för folkomröstningen:
- A) Trojkans förslag B) Regeringens förslag C) KKE:s förslag för “Utträde ur EU, avskaffande av memorandum OCH AV ALLA folkfientliga tillämpningar av lagar.”
Regeringen vägrade godtyckligt att låta KKE:s förslag gå till omröstning. Dess mål var att utöva utpressning mot folket och utnyttja folkets röst som godkännande för sitt eget förslag som utgjorde ett nytt memorandum. KKE motsatte sig detta, fördömde utpressningen och upprättade sin egen valsedel för avgörandet av folket:
“NEJ TILL FÖRSLAG från EU, ECB och IMF.
NEJ TILL FÖRSLAGET från regeringen.
Ut ur EU med folket vid makten. ”
Denna valsedel spriddes på arbetsplatserna, i alla stadsdelar, utanför vallokaler på dagen för folkomröstningen, medan KKE samtidigt uppmanade folket att göra motstånd på alla sätt och uttrycka sitt motstånd mot det nya memorandumet.
Angående falska dilemman och utpressning förklarade KKE för folket att både JA och NEJ skulle användas för att införa nya folkfientliga åtgärder. Detta beslut var en nödvändighet för vårt folk så att det kan fortsätta sin kamp på grundval av sina egna intressen.
En betydande del av vårt folk gjorde motstånd. De valde KKE:s valsedel, de valde den blanka eller ogiltiga valsedeln, över 350 000 röster (sex procent) och en del valde också att avstå från att rösta.
KKE satte inte upp ett numeriskt mål för denna folkomröstning, partiets ståndpunkt var en principiell politisk, den skickade ett politiskt budskap till folket att inte underkasta sig utpressning, oavsett om den kommer från trojkan eller från regeringen och de övriga borgerliga partierna.
För det fjärde, en dag efter folkomröstningen, den 6:e juli, bekräftades utvecklingen som KKE beskrivit tidigare, på det mest karakteristiska sätt och avslöjade de partier och grupper utomlands som firade tillsammans med Syriza eller skickade stöduttalanden till den grekiska premiärministern.
Dagen efter folkomröstningen ägde på initiativ av premiärminister Tsipras ett möte rum med de politiska partiernas ledare, med deltagande av Greklands president. Detta möte gjorde situationen ännu tydligare.
Syriza, ANEL, ND, PASOK, Potami, det vill säga alla de borgerliga partierna, undertecknade ett gemensamt uttalande där det nämns bland annat:” Det senaste resultatet i folkomröstningen av det grekiska folket innefattar inte ett mandat för att stoppa utan ett mandat för att fortsätta och stärka insatser för att uppnå en socialt rättvis och ekonomiskt hållbar överenskommelse..”. Detta bekräftar att de borgerliga partierna i sin helhet var redo att underteckna ett avtal/ett nytt memorandum med trojkan mot folket.
Generalsekreteraren i KKE:s centralkommitté, kamrat Dimitris Koutsoumpas, var av en annan uppfattning, uttryckte klart sin avvikande hållning och uppgav efter mötet med de politiska ledarnas möte bland annat: “Vi uttryckte från vår sida, än en gång, klart de synpunkter från KKE angående bedömningen av folkomröstningen och främst när det gäller de enorma problem som upplevs av det grekiska folket inne i den barbariska alliansen EU, som har en politisk linje som ständigt förvärrar situationen för folket och landet. Det har visats ännu en gång att det inte kan finnas några folkvänliga eller arbetarvänliga förhandlingar innanför EU:s murar, inom den kapitalistiska utvecklingsvägen … Ingen har godkänt någon att gå och teckna nya memorandum, nya smärtsamma åtgärder för vårt folk. ”
För det femte, efter folkomröstningen skickade Syriza/ANEL-regeringen in en ansökan till den europeiska stabilitetsmekanismen (ESM) för ett treårigt låneprogram, värt omkring 50 miljarder euro, med ett nytt låneavtal och ett nytt memorandum.
Fredagen, den 10:e juli föreslog regeringen trojkan (EU, ECB, IMF) en rad provokativa, hårda folkfientliga åtgärder, ett tredje memorandum, värt 12 miljarder euro!! Det vill säga 4-5 miljarder euro mer än det förslag som diskuterades före folkomröstningen.
Samma dag i parlamentet bad regeringen och fick stöd och godkännande av de borgerliga partierna, ND-PASOK-Potami, för att underteckna det folkfientliga avtalet.
Detta hände medan premiärminister Tsipras i gryningen måndagen den 13:e juli vid toppmötet i euroområdet kom överens om ett nytt lån, värt 85 miljarder euro, och ett mycket farligt folkfientligt memorandum, som verkligen kommer att krossa alla rättigheter som arbetarklassen och folket har kvar.
Här är några typiska exempel:
ENFIA kvarstår, skatten på egendom och andra hårda skatteåtgärder från ND och PASOK som har drivit miljontals familjer till desperation och en ytterligare ökning av momssatser, överföring av förpackade livsmedel och andra områden såsom biljetter inom kollektivtrafik osv till den högsta andelen 23%, avskaffande av skattebefrielse för jordbrukare, en betydande ökning av moms för öar etc.
Regeringens propaganda att detta ökar skatterna för de stora företagen och fartygsägare är ogrundad. Det är en droppe i havet. Skattebefrielser för fartygsägarna och storkapitalet som helhet hålls på plats.
Regeringen behåller de nedskärningar inom socialförsäkringssystemet i sin helhet som minskar pensionerna, höjer pensionsåldern, undantar arbetsgivare från sociala avgifter och inför också nya åtgärder som avskaffar de återstående tidiga pensionsavgångar och upprättar ett enda höjd pensionsålder vid 67 år, avskaffar de bidrag för pensionärer med mycket låg pension, ökar de sociala avgifter som folket står för, slår samman de sociala trygghetssystem med en kapplöpning mot botten när det gäller rättigheter. Den planerar också ytterligare tuffa åtgärder för att ha, som de påstår, ”ett hållbart socialt trygghetssystem”.
Regeringen behåller de “medeltida” anställningsförhållanden som är vanliga på arbetsplatserna, förbud att förbättra kollektivavtalen, upprätthållandet av sänkta löner och ytterligare nya arbetarfientliga åtgärder i namn av anpassning till EU:s direktiv för anpassning av enskilda avtal mellan arbetstagare och arbetsgivare, en förstärkning av deltidsarbete och tillfälligt arbete, flexibla arbetsmarknadsrelationer.
Genomförandet av olika förslag från den imperialistiska organisationen OECD (som regeringen anser vara en strategisk partner) som innehåller bestämmelser om liberalisering av yrken, avskaffandet av söndagsledighet etc.
Regeringen behåller de privatiseringar som har ägt rum och främjar nya, i hamnarna, av 14 regionala flygplatser, järnvägar, det bolag som förvaltar naturgas etc.
Skapandet av en mekanism för att registrera och sälja offentlig egendom för minst 50 miljarder euro för att återbetala lån mm.
Skapandet av primära överskott på 1% för 2015, 2% för 2016, 3% för 2017, 3,5% för 2018 och införande av en mekanism för att automatiskt skära ner löner, pensioner, sociala utgifterna om det finns avvikelser från de finanspolitiska målen.
Syriza/ANEL-regeringen använde samma utpressningsmetod och dilemmat som ND och PASOK hade använt för att övertyga folket att acceptera nedskärningar tidigare: ett nytt hårdare memorandum eller statsbankrutt via en Grexit.
De upprepade samma dilemma som ställdes för memorandum nr 1 (2010) och memorandum nr 2 (2012) och varje gång en delbetalning skulle utbetalas. Varje gång folket måste välja ett “mindre” ont, vilket i slutändan leder till större ont.
Även nu när den folkfientliga politiska linje som Syriza har är känd, försöker premiärminister Tsipras främja falska förväntningar genom att påstå att avtalet innehåller en justering av skulden (som har ökat till följd av det nya lånet) genom att kallas “utvecklingspaket”. Trots det faktum att det är väl känt att människor i alla fall kommer att betala för skulden och att paketen återigen kommer att riktas till det stora monopolkapitalets olika grupper som kommer att skörda många fördelar.
För det sjätte, den folkfientliga politiska linje som Syriza har begränsas inte bara till dessa frågor utan rör även utrikespolitiken.
Den grekiska regeringen har på fem månader gett betydande stöd till Nato, USA och den euroatlantiska axeln. Den inte bara administrerar utan har också åtagit sig att stärka USA-NATO baserna på Souda (Kreta), kommandocentralen för imperialistiska interventioner och krig i Aktion (Radarbasen) och NATO:s huvudkontor i Thessaloniki, samt Larissa med flera. Regeringen meddelade också att den i samråd med USA kommer att installera en ny Nato- militärbas på ön Karpathos i Egeiska havet.
Regeringen gjorde ett officiellt åtagande angående sina väpnade styrkor och militärbaser som finns redo för nya imperialistiska krig i regionen, nämligen att hantera jihadister och “skydda de kristna befolkningsgrupper”.
Regeringen godkände deltagandet i militärövningar tillsammans med USA och Israel och förbättrar de militära, politiska och ekonomiska förbindelserna med den israeliska staten som fortsätter ockupationen och plågar det palestinska folket.
Den så kallade “flerdimensionella politik” med Ryssland och Kina, med BRICS, genomförs med tanke på att främja intressen inom monopolkapitalets grupper som vill stärka sina position inom energiområdet, inom ramen för den allmänna imperialistiska konkurrensen, och som genom denna politik utsätter det grekiska folket för nya faror.
VISSA SLUTSATSER
Arbetarna i Europa och över hela världen kan dra viktiga slutsatser ur detta förlopp av utvecklingen i Grekland för att fördöma de politiska krafter som försvarar den kapitalistiska utvecklingsväg och Europeiska Unionen, den mellanstatliga imperialistiska unionen.
Kommunisterna och arbetarna måste studera denna utveckling med hjälp av de fakta som finns.
De bör uppskatta den inställning som dussintals kommunistiska partier har, som försökte analysera utvecklingen i Grekland på grundval av klasskampens kriterier och håller fast vid principen om den proletära internationalismen, som bidragit till att stödja KKE:s kamp med publikationer i sina informationsblad med tillhörande intervjuer, skrev sina egna artiklar och kämpade mot förvirringen som spridits av Syriza och Europeiska Vänsterpartiet (EVP).
KKE tackar de dussintals kommunistiska partier och kommunistiska ungdomsorganisationer över hela världen som uttryckte sin solidaritet på många olika sätt och ställde sig vid KKE:s sida i kampen för vårt parti och KNE.
Vi tackar de arbetande män och kvinnor, fackföreningar och andra organisationer i folkrörelsen från utlandet som stöder kampen för den klassorienterade rörelsen i Grekland.
Vårt parti kommer att fortsätta att föra tuffa strider och att hedra deras förtroende för oss.
Under de givna förhållanden av starka påtryckningar från den borgerliga ideologiska apparaten och ingripande av de opportunistiska krafterna, är det massuttryck för den internationell solidariteten en mycket viktig faktor. Den bidrar till vår gemensamma kamp. Den är en värdefull erfarenhet som kommer att bära frukt under den kommande perioden.
Samtidigt måste kommunisterna och arbetstagare noggrant granska och kritisera de opportunistiska och andra krafter som under hela denna period dolde KKE:s ståndpunkter och i linje med Syriza skönmålade den folk- och klassfientliga grundval som Syrizas politiska linje har, dess socialdemokratiska karaktär.
Europeiska Vänsterpartiet (EVP) spelar en särskilt farlig roll i att manipulera arbetarklassen. Europeiska Vänsterpartiet erkände sin egen muterade strategi och sina positioner för en anpassning till EU även genom att stödja Syrizas socialdemokratiska politik. Det var väntat.
Det allvarliga problem som finns är att vissa partier återger Syriza:s ståndpunkter och Syriza:s politik presenteras som en motståndskraft mot EU; de döljer det faktum att detta parti är en försvarare av EU och Nato, en representant för det barbariska kapitalistiska systemet.
Dessa krafter hälsade det “NEJ” i folkomröstningen men dolde det faktum att bakom detta fanns Syriza:s ”JA” till ett nytt memorandum, nya nedskärningar, som kommer att fortsätta att förtrycka det grekiska folket.
De gav fel och falsk information – medvetet eller omedvetet – till arbetarna i sina länder. De pratade om den grekiska regeringens hållning till försvaret av “populär suveränitet”, men verkligheten visar att folket inte kan vara suveränt när det utsätts för utpressning av kapitalet och är ett hungrigt, arbetslöst offer för kapitalismen. Det kan inte vara fritt och suveränt när kapitalisterna innehar makten, äger produktionsmedlen och stjäl den rikedom som produceras av arbetarna.
Objektivt sett bedriver dessa parter en kamp mot KKE och kommunisterna i Grekland på bekostnad av arbetarklassens och folkets intressen i varje land, eftersom att stödja den nya socialdemokratin innebär att stärka motståndare till arbetarna, främja illusioner och förvirring.
Det finns ingen ursäkt. De bär ett stort ansvar. De partier som dolde KKE:s ståndpunkter, organiserade manifestationer för att stödja Syriza och gratulerade socialdemokratin har blivit avslöjade.
Demonstrationerna i Paris, Rom, Bryssel, Nicosia, Lissabon och andra städer, oavsett vem som organiserade dem och vilka slagord som användes, utnyttjades i själva verket av Syriza som ”vänsteralibi” för att stärka sin position och för att presentera sig som “frälsare” och införa nya hårda folkfientliga åtgärder mot de grekiska arbetarna.
Detta är inte första gången vi har pratat om dessa frågor. Konsekvenserna av det opportunistiska inflytandet inom den kommunistiska rörelsen och konsekvenserna av kontrarevolutionen fortsätter att vara stora.
Det är väl känt att vårt parti under många år konsekvent har uttryckt sin internationella solidaritet även med kommunistiska partier som idag anpassar sig till sina politiska motståndare. KKE följer en principiell ståndpunkt och vi kommer att fortsätta att göra det. Dock måste en diskussion föras i den europeiska och internationella kommunistiska rörelsen om de kommunistiska partiernas val att ta parti för socialdemokratin, och viktiga slutsatser måste dras av detta.
De partier som förlorar sin klassorientering och sin revolutionära kompass, kommer att ledas in i att administrera det kapitalistiska systemet, även om det kommunistiska namnet i titeln bibehålls, även om det finns formella hänvisningar till socialismen.
Den historiska erfarenheten visar detta, och det är problematiskt för vissa partier som använder förtalet om “sekterism” för att anklaga den revolutionära kampen för att dölja sin egen reträtt från marxismen-leninismen och sitt val att hantera det borgerliga systemet.
Den senaste utvecklingen har fört upp stora allvarliga frågor till ytan som måste diskuteras ytterligare.
De socialdemokratiska partierna Syriza och Podemos har manipulerat arbetarklassen med vänsterretorik för att skydda den kapitalistiska förvaltningen.
I praktiken visade fallet med Syriza ännu en gång att de så kallade vänster- regeringarna är en form av förvaltning och reproduktion av kapitalistisk exploatering, att de odlar illusioner och avväpnar de folkliga krafternas. Det leder till förstärkning av de konservativa krafterna, till högerorienterade regeringar. Exemplen på “vänster”-regeringar i Frankrike, Italien, Cypern, Danmark och i de latinamerikanska länderna bekräftar denna ståndpunkt.
Påståendet som presenterar en ersättning av euron genom en nationell valuta, till exempel drakman i Grekland, som en utveckling till förmån för folket är en ståndpunkt som stöds av olika ultravänstergrupper och grupper inom Syriza som röstade mot det tredje memorandumet i parlamentet och gömmer den verkliga situationen för arbetarklassen. Valutan kan inte på egen hand på ett fördelaktigt sätt lösa något av folkets problem. Kapitalistisk utsugning kommer att fortsätta, liksom den faktor som avgör utvägen för utvecklingen, det vill säga vilken samhällsklass som har makten och produktionsmedlen i sina händer.
Försöket att påstå att Grekland är en “koloni” har inte någon objektiv grund; det utelämnar borgarklassens mål och intressen, tar inte upp den ojämna kapitalistiska utvecklingen och tar inte hänsyn till de ojämlika relationerna mellan kapitalistiska stater.
Greklands fortsatta deltagande i Nato och EU är den position som är dominerande i den borgerliga klassen och pratet om de suveräna rättigheterna är ett medvetet val som syftar till att stötta kapitalismen och tjäna de intressen som monopolkapitalet har inom de imperialistiska allianserna.
Fokusering av all uppmärksamhet på Tyskland är ett försök att tolka utvecklingen med en så kallad “Schäuble-kupp” och döljer kärnan i konkurrensen mellan de imperialistiska länderna, av de intressen som är i konflikt.
Syriza/ANEL-regeringens val av allierade, t.ex. USA och Frankrike, har ingenting att göra med folkets intressen, men med de intressen som monopolkapitalet har trasslar den folket längre in i den imperialistiska konkurrensen.
Den senaste tidens uttalanden av en kader inom Syriza och vice ordförande i regeringen, Giannis Dragasakis, är avslöjande. Han gjorde följande referens: “Jag måste offentligt tacka den amerikanska regeringen och Mr Obama för utan deras hjälp och uthållighet att överenskommelsen måste inkludera skuldfrågan och utvecklingsplanerna, hade vi kanske inte lyckats.”
KKE:s kamp
KKE har gått framåt, har berikat sin strategi på grundval av de samtida kraven inom klasskampen, att övervinna teorin om “mellansteg” i administreringen av det exploaterande systemet och de olika formerna för upprätthållandet av den borgerliga demokratin, försvarar lagarna för den socialistiska revolutionen och socialismens uppbyggande som nämns i vår teori.
Vårt parti använde den antikapitalistiska-antimonopolistiska linjen i kampen, linjen som koncentrerar och förbereder arbetarklassen och folket för kampen att störta kapitalismen, för arbetarnas och folkets makt, socialism, avvisade samarbete med det socialdemokratiska partiet Syriza och allt deltagande i regeringar av en form av borgerlig administration.
KKE gav ett avgörande svar i valet 2012 och fortsätter under svåra förhållanden sin självständiga politiska och ideologiska masskamp utifrån kriteriet av behoven som finns hos arbetarklassen och folket.
Vid striden vid valet år 2015, ökade sina styrkor och utnyttjar sin 15-medlem parlamentsgrupp för att belysa folkets problem, lämna in viktiga lagförslag, som lagförslaget för avskaffandet av memorandum och tillämpning av de lagarna som regeringen har vägrat att diskutera i parlamentet i fem månader.
Under valkampen 2015 ökade KKE sina styrkor och utnyttjade sin 15 medlemmar starka parlamentsgrupp för att belysa folkets problem, lämna in viktiga lagförslag som förslaget om avskaffandet av memorandum och om lagar som regeringen har vägrat att diskutera under fem månader.
KKE utnyttjar sin parlamentsgrupp inom EU till stöd för arbetarna och för att uppnå en ny nivå i sin betydelsefulla politiska närvaro efter att man har lämnat gruppen GUE/NGL som har förvandlats till ett bihang till EVP.
Den stolta hållning som KKE hade i den senaste folkomröstningen är en fortsättning på denna politiska kamp. Genom att lägga fram ett eget förslag för folket avslöjade partiet den folkfientliga politiska linje som Syriza/ANEL-regeringen, trojkan och de borgerliga partierna hade som stöder parollen “EU till varje pris”.
Vårt parti agerar beslutsamt i den politiska utvecklingen, den kämpar mot svårigheter och brister och arbetar outtröttligt på arbetsplatserna, inom arbetar- och folkrörelsen, spelar den ledande rollen i kampen för arbetarklassen, bönderna, småföretagare och ungdomen. Partiet fortsätter sin internationella aktivitet, stärker sina förbindelser med många partier över hela världen och försöker diskutera sina erfarenheter med kommunisterna och ledande arbetarstyrkor utomlands.
Detta är mycket stora och allvarliga uppgifter. KKE fokuserar på att organisera arbetarnas motstånd mot den folkfientliga överenskommelsen från Syriza/ANEL-regeringen så att nivån på folkets krav höjs och en radikal rörelse kommer att utvecklas som kräver en masskamp för att vinna tillbaka förlusterna och tillfredsställer dagens behov.
Den klassorienterade fackföreningsrörelsen PAME och andra radikala demonstrationer eskalerar massmobiliseringar, gör ansträngningar för att organisera en solidaritetsrörelse för att stödja de som lider av arbetslöshet och fattigdom, pensionärer, arbetare som står i köerna på bankerna för att ta ut en liten del av sin pension eller lön på grund av restriktionerna för banktransaktioner. Genom kampkommittéer på arbetsplatserna, fabriker, sjukhus, stormarknader, genom mobilisering av folkkommittéer i bostadsområden.
Detta är värdefulla verktyg för att stärka folkets kamp.
Vi kommer att fortsätta på den inslagna vägen och vi uppmanar arbetarklassen och folkrörelsen att på ett massivt sätt ställa sig bakom KKE:s politiska förslag för den bästa möjliga organiseringen av arbetarna, en reorganisering av arbetarrörelsen för att stärka arbetarklassens folkallians tillsammans med bönderna och andra grupper i samhället, för att intensifiera kampen för djupa radikala förändringar. För socialiseringen av monopolkapitalet, med central vetenskaplig planering av ekonomin, ut ur EU och NATO, för en utveckling av ömsesidigt fördelaktiga förbindelser med andra stater och folk, den ensidiga annulleringen av statsskulden- med arbetarklassen och folkmakt.
RIKTPUNKT I GREKLAND | Det grekiska parlamentet röstade sent i natt igenom regeringens förslag om mandat att förhandla fram den slutgiltiga, den nya, tredje åtstramningspaket, sedan 2010. Det innebär åtstramningar på 13 miljarder euro med löne- och pensionssänkningar, privatiseringar, ökade skatter för arbetarklassen samt lättnader för kapitalet.
I omröstningen röstade 291, av 300 ledamöter. 251 röstade för (från SYRIZA, ANEL, Nea Dimokratia, PASOK och Potami), 32 röstade emot och 8 avstod.
KKE:s riksdagsledamöter röstade emot och fördömde än en gång regeringen. KKE uppmanade folket till att organisera sig, att motsätta sig alla åtstramningar som kommer. Fortsätta protesterna på gator och arbetsplatser. KKE väljer inte mellan Skylla och Charybdis, mellan åtstramningspaket och Grexit. KKE anser att vi måste bryta med kapitalet och EU.
Tiotusentals arbetare, studenter, pensionärer, kvinnor och män, samlades vid Omoniatorget med PAME och marscherade till Syntagmatorget, utanför det grekiska parlamentet. Där man ropade paroller mot det nya åtstramningspaket som presenterades och som röstades igenom under fredagsnatten samt mot Trojkan (EU, IMF och ECB). Man kräver utträde ur ut EU.
Deltagarna uppskattades till ca 30–40 000 tusen, där 90 procent var från PAME.
Följ hela rapportering från Grekland, Redaktionen är på plats i Grekland
Rapport från Grekland, torsdagen den 2/7
Mycket stort protestmöte i Aten ikväll
Alexis Tsipras pratade sig varm för EU
Igår, den 23 juni deltog tusentals pensionärer och arbetare från den radikala fackföreningsfronten PAME i Aten i en mycket stor demonstration, mot den överenskommelse som den grekiska vänster- höger regeringen kommer att underteckna de närmaste dagarna, som kommer att privatisera stora delar av den statliga och offentliga verksamheten som hamnar, energi, flygplatser, samt ytterligare skära ned de redan låga pensionerna och lönerna.
Greklands Kommunistiska Parti- KKE:s organisation i Aten utlyste ytterligare en stor demonstration nu på fredag utanför parlamentet och uppmanade hela folket i alla städer att resa sig för att stoppa överenskommelsen.
Den kommunistiska fraktionen inom grekiska LO, som består av ca en tredjedel av ledamöterna i styrelsen, begärde under kvällen att en generalstrejk omgående skulle utlysas.
Redan har två fackförbund, i vilka kommunisterna har majoritet, handels- och sjömansförbundet utlyst strejk till den 30 juni.
De närmaste dagarna kommer Grekland att skakas av stora demonstrationer, både mot SYRIZA:s regering, som kallar sig vänster men som kommunisterna hela tiden påpekat är en socialdemokratisk sådan som lyder kapitalet och de imperialistiska sammanslutningarna inom EU och NATO.
Det enda alternativet är enligt KKE att bryta med kapitalets politik, gå ur EU och NATO och med en stark folkrörelse nationalisera företagen med folkmakt.
Uttalande från KKE
Under de senaste dagarna har det gjorts försök att provocera “Rizospastis” (KKE:s partiorgan) och naturligtvis också KKE. Huvudpersonerna för detta var representanter för koalitionsregeringen SYRIZA- ANEL, tidningen “Avgi” som tillhör SYRIZA, och naturligtvis ett dussintal “anonyma” och “oberoende” bloggar som rusade till för att föra provokationen vidare.
Den 11 februari laddades en text med titeln “Du kommer inte att tro dina ögon- annonsen finns på Rizospastis sista sida” upp på den välkände journalisten Spyros Karatzaferis webbplats. Texten åtföljdes av ett fotografi av Rizospastis, som hade en Coca Cola annons på sista sidan.
Datumet för den specifika upplagan av “Rizospastis” var medvetet dolt så att läsarna skulle ledas till att tro att det var ett nytt nummer och under den period där arbetarna i bolaget har varit engagerade i en flera månader lång kamp.
Dock var detta specifika nummer av Rizospastis publicerat den 27 maj 2012, dvs 17 månader innan den stora strejken mobiliserades av arbetarna på “Coca Cola”.
Rachel Makri, parlamentsledamot i SYRIZA (som brukade vara i ANEL) upprepade provokationen, när hon i ett TV-program, sade: “I förrgår såg jag Rizospastis och det hade en Coca Cola annons på sin sista sidan …” !!
Avgi, SYRIZA:s tidning, plockade upp stafettpinnen och laddade upp detta utdrag ur TV-programmet, som inkluderade dessa påståenden, på sin Youtube- kanal. Videon laddades upp med titeln: “Rachel Makri svarar Potami och KKE”.
Dessa handlingar visar propaganda i äkta Goebbels- stil av den “statliga vänstern”, vilket inte kan använda argument för att besvara den väl underbyggda kritiken från KKE mot regeringens uttalanden och program samt dess inledande konkreta åtgärder.
Facket som organiserar Coca-cola arbetare, Greek Federation of Workers in the Bottling Industry (POEEP), fördömde direkt denna provokation och svarade att PAME, KKE och tidningen Rizospastis var en av de få som stödjer strejken i Coca-cola fabriker i Grekland.
En verklig, hård förhandling. Detta kommer vara de närmaste månadernas huvudargument från den grekiska regeringen som består av SYRIZA och ANEL. Den grekiska regeringen och de flesta borgerliga medier i Grekland skriver om mötet mellan den grekiske finansministern och Eurogruppens ordförande Jeroen Dijsselbloem som befinner sig i början av en rad maratonförhandlingar som ska förbättra situationen i Grekland och i hela EU.
Det finns i dag i Grekland, tyvärr, en situation som har lett till att arbetarklassen och hela folket har sänkta krav angående sina egna liv. Denna situation utnyttjas av kapitalet och regeringen för att förstärka bilden att en bra förhandling kan leda till en politik som kan gynna folket. Kapitalet och regeringen försöker också permanenta en bild att vad folket har förlorat de senaste åren är borta för alltid och man kan inte kräva tillbaka vad arbetarrörelsen har vunnit genom tiderna. Att den enda lösningen för folket är att Grekland ska ha en bra kapitalistisk utveckling och att vinsterna för företagen måste öka.
För att slå hål på myten om den hårda förhandlingen som ska leda till att Grekland ska bli ”bättre och utvecklas för alla”, att både kapitalet och arbetarna ska vara vinnare, måste vi undersöka dess innehåll.
Vilka förhandlar?
I verkligheten handlar en del av den stora förhandlingen om att hantera den stora statskuld som Grekland har mellan de olika borgarklasserna i EU samt hur de ska hantera de skuldsatta länderna i EU och eurozonens framtid.
Borgarklassen i Italien, Frankrike och andra skuldsatta länder vill att ännu mer resurser ska tas loss från staten till stöd och stärkt ställning för sina inhemska monopolföretag. De vill begränsa storleken av den statliga finansiering som ges till att minska statsskulden och lätta upp de strikta krav som finns från EU för att årsbudgeten ska vara balanserad och närma sig noll.
Med stöd av USA, den italienska och franska regeringen pressas den tyska regeringen för att ta större ansvar och acceptera en gemensam administration för en del av statsskulden som de olika länderna inom eurozonen har. De försöker minska glappet som hela tiden ökar till Tysklands fördel i den internationella konkurrensen.
Samtidigt sätter de press på för att Tyskland ska höja sin andel för att EU ska stärka den kapitalistiska och ekonomiska utvecklingen som en längre tid har balanserat mellan lågkonjunktur och låg utveckling.
USA:s påtryckningar handlar om kampen om vilket imperialistiskt centrum som ska leda i Europa den närmaste perioden. Det handlar också om kampen mellan dollar och euro som är internationella reservvalutor.
Innan denna kamp startade fanns redan en kompromiss med ECB:s ordförande Mario Draghi att ”lätta statskulden” för de olika EU-länderna med upp till 1,1 miljard euro som betyder att ECB och EMU-ländernas centralbanker varje månad ska köpa upp till 60 miljarder euro i statsobligationer och trycka ”nya färska” sedlar. Saken är att 80 procent av köpet äger rum från EMU-ländernas centralbanker som minskar andelen av statsobligationer i varje enskilt land men samtidigt ökar risken för konkurs i varje enskilt land. För Greklands del betyder detta att ECB köper statsobligationer för cirka 22 miljarder euro med krav på att kunna övervaka den grekiska ekonomin.
I samma anda planerar EU att aktivera sin Europeiska Investeringsplan för att EU-kommissionen märker med oro att investeringarna i EU har minskat och ligger nu på 2007 års nivå.
Den grekiska borgarklassen följer samma linje och väljer att också pressa den tyska regeringen.
De första förslagen från Greklands finansminister Varoufakis för att hantera den grekiska statsskulden är i samma riktning och anda. Det handlar om ett åtgärdspaket som innebär att Greklands lånebehov ska frysas i fem år, räntorna ska sänkas, budgetöverskottets mål ska minskas så att man får extra resurser från staten för att stödja en kapitalistisk utveckling. Ett steg i ledet att finansiera kapitalet samt en förpliktelse att fortsätta med reformerna (i samma riktning som hittills) och att göra ekonomin konkurrenskraftig, det vill säga ett nytt paket som förut men med ett annat namn.
En annan väg för ett spartanskt liv
Oavsett vilket resultat förhandlingarna ger, kommer inte situationen att förbättras för arbetarklassen och majoriteten av folket i Grekland. Man har skurit ned statsskulden, den så kallade PSI, sedan 2011 med mer än 50 procent, men det ledde inte alls till att folket fick det bättre. Istället blev det början på en ny attack från kapitalet mot arbetarklassen och folket. Detta skriver vi för att man bättre ska förstå att en förändring i statsskuldens hantering är nödvändig, men att olika sätt att skära ner skulden inte per automatik betyder att socialpolitiken och levnadsstandarden för folket blir bättre.
Fortfarande står målet kvar att monopolkapitalet ska ha sina vinster. Under tiden kommer folket att förlora och att offra sina rättigheter, sina krav och berättigade behov. Man kan inte kombinera att kapitalet ska stärkas och att folket ska få tillbaka sina landvinningar. Den kapitalistiska utvecklingen är emot en utveckling för folket, oavsett hur man hanterar statsskulden.
Oavsett vilka av de olika exemplen vi undersöker, den expansionistiska eller avspänningspräglade finanspolitiken, konstaterar vi att arbetarklassens ställning inte blir bättre. I USA har inte den reella veckolönen höjts sedan år 2000 och 46,5 miljoner människor lever med matkuponger. I Japan minskar den reella månadslönen hela tiden i värde jämfört med år 2013 och den japanska ekonomin är i depression.
Kapitalistisk utveckling utan att öka exploateringsgraden för arbetarklassen med billig arbetskraft och nya vinstnivåer finns inte.
Därför förs en liknande politik som stärker konkurrenskraften för kapitalet och attackerar arbetsvillkoren och lönerna i alla EU-länder, oavsett om de är skuldsatta eller ej. De förpliktelser krävs också av det grekiska folket som framförs av EU-tjänstemän såsom Juncker, Katainen, Dijsselbloem såväl som Merkel, Hollande, Renzi med flera. Deras linje är inte en dogmatisk inställning som den tyska regeringen har, utan istället en strategisk EU-linje.
I den kritiska situation som det grekiska folket befinner sig har SYRIZA:s regering bugat och förpliktigat sig att fortsätta med samma politik. Direkt efter regeringsbildningen betonade vice premiärminister Dragasakis behovet av att locka utländska investerare till Grekland och finansminister Varoufakis förklarade att den nya regeringen inte ska stoppa privatiseringen av statlig egendom. Det är ingen slump att när Varoufakis tog över sades inget om de viktiga områden som handlar om naturresursernas framtid (olja, energikällor), om att Deutsche Telecom kontrollerar telemarknaden eller om hur man tänker göra med de 49 procent av aktierna som privata företag äger inom elmarknaden. Han sa istället att Cosco, ett kinesiskt monopol, ska fortsätta att äga Pireus hamn (den största i Medelhavet och en av de största i Europa).
Man pratar istället om olika metoder, att sälja ut statlig egendom direkt, överlåta den eller stycka och sälja delar av den.
Samma sak gäller de så kallade balanserade statsbudgetarna och att ha en annan skattepolitik. Givetvis ska samma politik följas som gynnar kapitalet och då kommer skatterna belasta arbetarklassen och småföretagare som ligger över existensminimum. Olika verktyg till denna politik ska vara en lag som förbereds och som handlar om förmögenhet och nya definitioner om vad som är en stor fastighetsegendom. Regeringen kan också jaga några få skattesmitare för att bana väg för olika lösningar och få en förevändning för att öka skatterna för folket men inte för de rika.
Samma inställning finns angående den höjda pensionsåldern och pensionerna som har slaktats de senaste åren. Regeringen säger inget om detta. Samma sak om att kapitalet har kommit in i områden där det inte har funnits förut, såsom hälsa och utbildning för att öka sina vinster och göra allt till handelsvaror. Regeringen nämner inget om detta.
Varoufakis förklarar istället att ”grekerna var kreativa när de levde spartanskt, när de spenderade mindre än sina inkomster, när de använde sitt sparande för att utbilda sina barn”.
Till vilka greker vände sig finansministern? Säkert inte till de 559 stora aktieägare i Grekland vars förmögenhet överstiger 550 miljarder kronor och som har investerat mer än 140 miljarder euro i utlandet. Han menar majoriteten av folket, arbetarklassen som har över 800 euro i månadslön och rekommenderar dem ett spartanskt liv om de vill att deras barn ska studera!
Till sist, alla förhandlingsscenarion har en gemensam utgångspunkt. Folket ska betala. Folket ska betala skulden eller en stor del av den trots att det inte har skapat den. Kapitalet och folket har inte spenderat pengarna tillsammans, varken när det gäller militära utgifter som NATO:s militärutgifter eller med de Olympiska spelen 2004 eller när kapitalet, speciellt de stora monopolföretagen, fick skattelättnader och andra förmåner från den borgerliga staten.
Organisering av folkligt motstånd
I denna kritiska situation är det mycket viktigt att arbetarklassen och folket inte ställer sig bakom borgerlighetens flaggor i de förhandlingar som har som mål större ekonomiskt statligt stöd till inhemska monopolföretag. Att inte acceptera det nationella målet att kapitalet ska stärkas. Att förstå att tillbakagången till en situation där kapitalets utveckling prioriteras går emot folkets intressen.
Utan förseningar, med tålamod måste vi stärka vår dagliga kamp på varje arbetsplats, för att höja kamplusten. För att inte acceptera eventuella smulor utan att kräva att vi vill ha tillbaka våra landvinningar utifrån arbetarklassens och folkets behov.
Att nu ha radikala förslag med en kampinriktning, som till exempel arbete åt alla, inga osäkra anställningar, gratis och statlig utbildning och hälsa, reella löne- och pensionsökningar kan bidra till att folket radikaliseras. Detta i samband med initiativ som direkt kan hjälpa dem som har behov, såsom mat att klara dagen, hjälp att förhindra att elen stängs av eller att den grekiska kronofogden konfiskerar folkets bostäder.
I dag finns det förutsättningar och erfarenhet så att folket inte ska luras i kampen mellan de olika imperialistiska centra och i motsättningarna mellan olika delar av monopolkapitalet. För att inte behöva välja mellan de som förhandlar om de olika förutsättningarna för att bli slaktad. Folket måste förkasta dem och överallt ge styrka åt Greklands Kommunistiska Parti, KKE.
För att organisera sitt motstånd, för socialisering av produktionsmedlen, med folkmakt ut ur EU och NATO.
Makis Papadopoulos
Medlem av KKE:s centralkommitté och ansvarig för Centralkommitténs kommitté för ideologi och ekonomi
Översättning: Jannis Konstantis
Valet i Grekland som ägde rum den 25 januari, är klart. Syriza har bildat regering tillsammans med ”Oberoende greker”, ett högerparti med nationalistiska drag.
– KKE bedömer att det är ett positivt resultat för partiet men det behövs mer arbete. KKE bedömer också att valresultatet visade missnöje mot den föregående regeringen, säger Jannis Konstantis, KKE.
KKE ökade med en procentenhet från 4,5 procent till 5,47 procent. KKE har ökat sina röster med cirka 61 000 från 277 227 till 338 138 och antalet parlamentsledamöter med tre från 12 till 15.
Det blev inte någon riktig politisk förändring till gagn för det grekiska folket. Valresultatet uttrycker folkets falska förhoppning att den nya regeringen ska föra en annan politik, en politik mot kapitalet, anser Jannis Konstantis.
Jannis Konstantis från Greklands Kommunistiska Parti (KKE).
– KKE anser att den nya regeringen i princip kommer att följa samma linje som den föregående regeringen, inbegripet att acceptera EU:s och NATO:s ramar. Det är oroande att Gyllene Gryning, nazisterna, trots ett minskat röstantal fortfarande är så starka. KKE ska arbeta politiskt på arbetsplatser, skolor och bostadsområden för att detta kriminella parti inte ska få plats att verka.
En del undrar varför KKE inte stödjer SYRIZA, varför KKE inte samarbetade med SYRIZA och bildade en så kallad vänsterregering i Grekland. KKE skulle vara mycket glad om sådana förutsättningar fanns eftersom det skulle underlätta klasskampen i Grekland.
– Från början måste vi anmärka att regeringsmakten inte är samma sak som statsmakten. Enligt KKE förändras inte mycket enbart genom ett byte av regeringsmakten om inte den ekonomiska basen, det vill säga produktionsmedlen, erövras. Utan detta kan kapitalet fortsätta att styra och bestämma och staten förblir i borgerlig ägo.
KKE deklarerade även i valet i maj 2012 när partiet förlorade en stor del av sina sympatisörer, att partiet inte kommer att stödja någon regering som administrerar det kapitalistiska systemet. Många anklagade då partiet för att inte ta sitt ansvar.
– Den nya regeringen med SYRIZA tar nu vid för att tjäna det kapitalistiska systemet som accepterar EU och dess diktat, som accepterar NATO och imperialismen, som accepterar att kapitalismen ska finnas i all evighet och minimerar hela detta problem till en lögn om att de onda kapitalisterna i Grekland ska ersättas av goda sådana, säger Jannis Konstantis.
Dylika påståenden vilseför klassomedvetna arbetare, tillägger han och säger:
– I konkreta frågorna gäller samma sak. I svensk massmedia har många lögner om SYRIZA:s politik florerat. Även ”vänster”-media skönmålar SYRIZA:s politik som en vänsterkraft för att skapa alibi för dess politiska linje som endast gynnar opportunism och resignation i klasskampen. Och på andra sidan försöker borgerlig media att skrämma folket för att det genom SYRIZA snart kommer att bli en socialistisk revolution i Europa eller andra “hemska” saker. Allt detta är lögner.
SYRIZA vill inte, trots vad som påstås i svenska media, avskriva skulden som det grekiska folket betalar och som har skapats av den borgerliga staten och kapitalet. SYRIZA vill inte lämna EU och EMU och vill inte lämna NATO.
– SYRIZA har deklarerat att man inte bara ska följa sina åtaganden gentemot EU, EMU och NATO utan att Grekland mer aktivt ska fullfölja dem. Militärutgifterna ska enligt SYRIZA inte skäras ner och polisen ska få ny utrustning och medel. SYRIZA har öppet deklarerat detta i media de senaste månaderna.
Det enda som SYRIZA vill, enligt Thessaloniki-programmet som står som grund för den nya regeringen, är att lindra lite för de som står inför svältgränsen.
– Samtidigt vill SYRIZA marginellt höja de lägsta lönerna men utan att garantera kollektivavtal, sålunda kan allas löner sänkas till en mycket låg nivå. Samma sak gäller pensionerna. Utöver detta ska statsbudgeten vara i balans som det heter, något som EU kräver så att kostnaderna för hälsa, utbildning och sociala insatser ska förbli låga.
– SYRIZA har också utlovat aktivt stöd för kapitalets investeringar, speciellt nu när lönerna är superlåga och med statliga bidrag, som självklart ska betalas av statsbudgeten, det vill säga med skatter som nästan bara arbetarklassen i Grekland betalar.
SYRIZA som före 2012 var ett opportunistiskt vänsterparti har sedan dess blivit ett socialdemokratiskt parti och bildar tillsammans med Nea Dimokratia (konservativa) två poler med vissa skillnader men med en gemensam nämnare, uppger Jannis Konstantis.
– Båda stödjer det ruttna kapitalistiska systemet, de har bara olika sätt att administrera det. SYRIZA har tagit över PASOK:s (socialdemokraternas) roll med nästan hela dess korrupta kader, dock med mindre radikala paroller jämfört med PASOK som kom till regeringsmakten 1981. PASOK ville då att Grekland skulle lämna EU och NATO och stänga USA:s och NATO:s militära baser i landet. PASOK ville då socialisera många stora företag. Nu nämner SYRIZA inte ens det – de säger motsatsen. De lovordar det privata kapitalets inblandning i hälso- och utbildningssystemet.
Greklands Kommunistiska Parti, KKE, dess kader, medlemmar och sympatisörer kan inte stödja en sådan politik, även om SYRIZA själv kallar sig ”vänster”, påtalar Jannis Konstantis.
– Enligt KKE är detta en borgerlig politik och partiet kommer inte att medverka till att arbetarrörelsen ska sänka kraven för ett bättre liv, utan förtryck och utan kapitalet.
– KKE kämpar för socialismen, att folket och arbetarklassen ska bli medvetna om sin roll, att arbetarklassen skapar alla rikedomar och att kapitalismen är parasitär. Folket ska inte nöja sig med smulorna. Den historiska erfarenheten stödjer också KKE:s tes; överallt där kommunisterna allierade sig med opportunister och socialdemokrater för att förbättra, administrera systemet istället för att kullkasta det, antingen försvann det kommunistiska partiet eller förvandlades till en opportunistisk gruppering. Så skedde i Frankrike, Italien, Spanien och många andra länder.
– KKE vill inte vara glädjedödare men sanningen måste sägas. Om KKE skulle stödja SYRIZA, skulle en sådan regering endast bli ett alibi för en borgerlig politik. Vi ska inte bidra till att folket luras. KKE ska däremot verka för att klasskampen intensifieras och att allt fler deltar i kampen. KKE kommer att stödja lagförslag som är positiva för arbetarklassen om sådana läggs fram. Vårt mål är att göra arbetarklassen medveten om sin roll, att arbetarklassen inte behöver någon Messias, den kan själv ta över och bygga upp socialism, i Grekland, Europa och i hela världen.
KKE kommer aldrig att bli en arbetarklassen förrädare, betonar Jannis Konstantis.
– KKE vill kunna se sina medlemmar och sympatisörer i ögonen utan att senare behöva skämmas. KKE ska arbeta för att skulden avskrivs helt, att Grekland lämnar EU, EMU och NATO och att arbetarklassen och folket tar över makten. För en folkmakt som tagit över produktionsmedlen och har bra relationer med alla folk och länder i världen.
Kampen fortsätter för socialism.
Resultat från 99,98% av rösterna (tre vallokaler återstår).
I parentes resultat från 2012 samt platser i parlamentet som består av 300 st ledamöter. Det största partiet får 50 platser i parlamentet som bonus.
Nea Dimokratia (Konservativa): 27,81% (29,6%) 76 platser (129)
SYRIZA: 36,36% (26,89%), 149 platser (71)
Gyllene Gryning (nazister): 6,29% (6,9%), 17 platser (18)
Floden (centervänster): 6,05 % och 17 platser (ställer upp första gången)
Greklands Kommunistiska Parti, KKE: 5,49% (4,5%), 15 platser (12). KKE hade i juni 2012, 277.227 röster och fick 2015 338.131 röster
PASOK: 4,66% (12,28%), 13 platser (33)
Oberoende Greker – ANEL: 4,73% (7,5%), 13 platser (20)
Demokratiska socialister (centervänster): 2,45%, 0 platser (ställer upp första gången)
ANTARSYA: 0,64% (0,33%), 0 platser (0)
Demokratisk Vänster: 0,49% (6,25%), 0 platser (17)
SKP gratulerar idag vårt grekiska broderparti, KKE, för framgångarna i gårdagens parlamentsval. KKE ökade från 4,5 procent till 5,5 procent av rösterna, vilket motsvarar en ökning med cirka 60 000 röster.
Läs KKE:s uttalande om valet här (engelska): The strengthening of the KKE marks a tendency for forces to rally around it again
Torsdagen den 22 januari ägde rum i Aten en jättestor valmöte. Det var Greklands kommunistiska parti , KKE, som arrangerade mötet med tiotusentals deltagare.
Här nedan du kan se den imponerade valmöte (tal är på grekiska).