På 80-talet gjorde det internationella borgerskapet gemensam sak med låtsasvänstern när man på alla sätt understödde Talibanernas kamp i Afghanistan mot landets regering. USA och Pakistan beväpnade Talibanerna med världens mest moderna och avancerade vapen. Här hemma gjorde cafévänstern gemensam sak med de borgerliga partierna och socialdemokraterna när man hetsade mot Sovjetunionen och oss svenska kommunister. Låtsasvänstern myntade sin slogan om kamp mot socialimperialismen. När Talibanerna vände vapnen mot sina forna uppdragsgivare måste USA och Nato i demokratins namn avväpna Talibanerna. Ett krig som Sverige deltar i med det förbehållet att Sverige inte krigar utan ”bygger flickskolor”.

Därefter skulle Irak befrias och demokrati införas. USA förklarade Irak krig med en krigsförklaring som helt byggde på lögner om kemiska vapen och hjälp till Al-Qaida. Befrielsen av Irak slutade i folkmord och terror.

När så den s.k. arabiska våren 2011 innebar folkliga resningar mot koruppta och vidskepliga regeringar och diktatorer kunde de imperialistiska krafterna med USA och EU i spetsen konstatera att mycket av den s.k. arabiska vårens revoltörer saknade en långsiktig och ideologisk kunskap om ett framtida samhälle och hur det skulle formas. Därför utvecklade USA, EU och Mellanösterns mest reaktionära länder som Saudiarabien och Qatar en strategi i hur det folkliga upproret skulle organiseras så att det inte på sikt innebar ett hot mot USA:s och EU:s intressen i området. I Egypten organiserades en militärkupp, i Libyen lyckades islamisterna med stor hjälp av USA, EU och Nato att avsätta och avrätta Muammar Khadaffi. En insats där även Sveriges krigsmakt deltog med Jas-plan för spaning åt Natos krigsledning. Hela insatsen som av väst var en insats för fred och demokrati banade väg för rebellgrupper som Al-Qaida anknutna Libyan Islamic Fighting Group LIFG med bas i Cyrenaica, Libyens östra provins. Någon befrielse var det dock inte frågan om, eftersom det till övervägande del var Al-Qaida krigare och andra extremister som kom till makten. Efter Khadaffis avrättning har Libyen inte helt oväntat fallit ner i anarki och våld. De vapenlager som fanns i Libyen hamnade i jihadisternas händer och används nu för att stödja inte bara Al-Qaida i Libyen utan även terrorgrupper i alla väderstreck. Som islamistrebellerna AQIM i Mali, Boko Haram i Nigeria, al-Shabaab i Kenya och Al-Qaida i Afghanistan och Pakistan. Den ojämförligt största mottagaren av vapen och stridstränade jihadister från Libyen är dock Islamiska staten i Syrien och Levanten (ISIL), idag känt som enbart IS (Islamistiska Staten)

Att nu dessa terrorister håller på att ta makten i Irak är inget som borde förvåna någon. USA och EU har med hjälp av bl. a. Sverige och Saudiarabien själva grundat för extremisternas framfart genom att bomba bort de regimer som tidigare bekämpat den religiösa terrorismen.

Genom en massiv svensk borgerlig och socialdemokratisk propaganda som drivits i stort sett i alla svenska medier har man lyckats med att organisera den svenska fördumningsfabriken och därigenom framställt imperialisternas politik i mellanöstern och Nordafrika som en kamp mot förtryckare och avskydda diktatorer. Därigenom har man lyckats med att neutralisera och ta bort det folkliga motståndet mot imperialisternas interventioner. Nu gråter svenska medier tillsammans med president Obama när det gäller de kristna och andra religiösa minoriteter som utsätts för massmord och fördrivning av religiösa extremister när det i själva verket är USA, EU och övriga imperialistiska stater som beväpnat dem och därmed är ansvarig för vad som sker.

Det som händer bevisar än en gång hur rutten och farlig den imperialistiska politiken är. Den använder allt och alla för att uppnå sitt syfte för att ta kontroll över naturrikedomar och geopolitiska områden. Vad som än händer måste de internationella bankerna och företagen garanteras sina profiter och kontrollera produktionen. För att detta skall lyckas måste imperialisterna ha en fördumningsfabrik där TV, Radio och tidningar med journalister som utan eftertanke delger husbondens röst. Arbetarklassen måste splittras, allt motstånd måste bort, även regimer som står i vägen måste bort, inklusive nationella stater.

Mot denna livsföraktande och farliga politik måste de progressiva krafterna ta sig samman och enas. Arbetarklassen måste på det internationella planet förenas i kampen mot den gemensamma fienden, kapitalet och de stater och överstatliga organ som förslavar oss alla.

Vill man delta i denna kamp och har en önskan om en annan och bättre värld finns det inga genvägar att gå. Utan ett starkt och slagkraftigt kommunistiskt parti går det inte. Därför måste Sveriges Kommunistiska Parti stärkas. Partiet är i egenskap av ett kommunistiskt parti oersättligt för den som vill ha ett rättvist och tryggt land att leva i.

Sveriges Kommunistiska Parti