Du är välkomen till vår studiecirkel!
Den 27 januari var det Förintelsens minnesdag. I samband med den gav överintendenten Ingrid Lomfors på Forum för levande historia sina ord till ”Tankar för dagen” kl. 06:50, innan nyheterna i P1.
Sveriges Radio beskriver Ingrid som följer: ”som ung vuxen fick hon veta att hennes mamma överlevt Förintelsen. Då gav sig Ingrid iväg på en resa i tid och rum för att leta efter sin familjs historia. Att foga samman skärvorna av det som gått sönder, och samtidigt skapa nya sammanhang och mönster har blivit en livsuppgift”.
I radion i morse målade Ingrid kriget med mycket små penseldrag i personliga tillkortakommanden och betraktelser och började med att Inte berätta vem eller vad som befriade Auschwitz och hennes mor från bödlarna där. Inte ett ord om att det var den sovjetiska ”Röda Armén”. Hon fortfor sin historia med påståendet att andra världskriget var ett krig mellan Hitler och Stalin.
Det är otroligt hur naivt, förfalskat och borgerligt allt blir i händerna på den som inte tar med klasskampen i beräkning. Fasismen och dess tyska variant nazismen var kapitalismens svar för att med våld behålla sin makt mot socialismen och det klasslösa samhällets maktövertagande, både i de egna länder (Tyskland och Italien) men främst mot ”bolsjevismen och judendomen” i Sovjetunionen.
Sovjetunionen- socialismens bålverk mot fascismen och imperialismen. Som vi alla vet är kapitalism och socialism två diametralt olika samhällssystem, där det ena inte kan inrymma det andra. Det var där huvudkonflikten stod under det andra världskriget och där Sovjetunionen och socialismen slutligen stod som segrare.
På det mindre planet står kampen mellan kapitalister och arbetare, vars intressen aldrig kommer att kunna förenas.
Det är detta allt handlade om och fortfarande handlar om. Det är den grundläggande frågan för mänsklig samexistens: människans exploatering av människan, krig, kriser och miljöförstöring eller det demokratiska och klasslösa samhället?
I morse kunde vi bara konstatera att Ingrid Lomfors lyckats med att finna nya sammanhang och mönster av de skärvor hon återfunnit. Dessa återfinns bara i hennes vilda fantasi och det passar bra för en intendent i ”Forum för levande historia”. Det passar bra för borgerligheten och dess historieförfalskning. Det passar bra i den tid när lögner upprepas till dess de blir sanning.
1% av jordens befolkning (de allra rikaste), kommer nästa år att äga mer än vad resterande 99% äger tillsammans, (allt enligt hjälporganisationen Oxfam)
Detta måste vara mycket muntra nyheter för kapitalismen som visar att systemet fungerar “utmärkt” och precis så som det är tänkt att göra.
I början av kapitalismens tillkomst utplånade systemet miljoner människor och gjorde dem till kapitalets slavar för att öka sin vinst. Varje kris har stärkt och förbättrat systemet medan den borgerliga median hela tiden påstått att ”alla betalar i krisen”.
Ja, kanske har de rätt, om vi betänker att en del betalar med svält, arbetslöshet, försämrat socialt skyddsnät, en nedskuren offentlig sektor m.m. medan andra har som problem att föra in sina pengar i bankvalven, till skatteparadisen eller genom att på andra sätt och för egen del undandra vinsterna från samhället och människorna i det.
Nästan 10% av jordens befolkning har inte ens pengar till mat för dagen och sålunda svälter. En miljard människor tjänar mindre än 10 kronor om dagen. Tre fjärdedelar av jordens befolkning kan inte tillgodose till sig själva med vad de skulle behöva utifrån de behov som varje människa har.
Allt detta är kapitalism och denna kan inte bli förbättras. Den går inte att reformera. Den går inte att demokratisera.
En förändring kan endast åstadkommas genom klasskamp för att omkullkasta hela det ruttna system som vilar på att en människa exploaterar en annan människa.
Lösningen är socialismen, där produktionsmedlen ägs gemensamt av arbetarklassen och samhället, inte av det absoluta fåtalet människor.
Valet i september gav ett resultat i form av två ganska jämstora block i riksdagen, skillnaden var 16 mandat mellan det man i media kallar det röd/gröna blocket och Alliansen. Det röd/gröna blockets framgångar begränsades till några tiondels procent i förhållande till valet 2010 och den så kallade Alliansen tappade nästan tio procent av sina väljare. Det tredje blocket bestående av nyfascisterna i Sverigedemokraterna fördubblade sitt valresultat och fick därmed 49 mandat i riksdagen och en vågmästarställning.
Vågmästarställningen tilldelades dem av de båda andra blocken. Två block som i den avgörande frågan är överrens, att bevara det kapitalistiska systemet. Nyfascisterna har heller ingen avvikande mening om detta mål. Tvärtom har deras ihärdiga kamp mot arbetarklassens organisationer tydligt bevisat att de är en produkt av kapitalet och dess strävan efter total hegenomi. Deras senaste försök bestod i att försöka värva medlemmar till en fackförening och A-kassa som är öppen för alla med svenska rötter oavsett yrke. En gul fackförening enligt mönster av general Franco, Mussolini och Hitler.
Regeringsbildandet gick enligt svenskt mönster utan problem eftersom där ligger en överenskommelse i den styrande eliten att det största blocket skall vara regeringsbildare, en överenskommelse som båda blocken bejakade i valrörelsen, samtidigt som de lovade att hålla nyfascisterna utanför inflytande.
Prövostenen i samarbetsandan blev istället den nytillträdda regeringens budget. Samtliga tre block lämnade sina förslag till budget. Mellan den röd/gröna budgeten, med stöd av VP som lämnats utanför regeringsbildandet, och Alliansens budget var skillnaderna minimala. Men dock betydelsefulla för arbetslösa, pensionärer och delar av socialförsäkringssystemet.
Budgeten föll och regeringskrisen var ett faktum. Socialdemokraterna och Miljöpartiet valde taktiken att utlösa ett extra val i stället för att rösta taktiskt i riksdagen. Genom att rösta på fascisternas budget i första omgången hade det varit deras budget som ställts mot regeringens och alliansen hade tvingats välja mellan en fascistisk budget eller en röd/grön.
Om där nu finns någon tanke bakom det valda ställningstagandet, så kan det enbart vara att man efter nyvalet skall kunna bilda allians med Alliansen eller någon av dess delar.
Vi kommunister vet på grund av alla historiska erfarenheter att det är fel väg, alla eftergifter åt kapitalet och dess apologeter kommer att utnyttjas för att försämra arbetarklassens och andra arbetande skikts förhållanden. Det är inte mer klassamarbete vi behöver, vi behöver mer klasskamp.
Klasskampen avgörs inte i parlamentet, därför måste kommunisternas huvuduppgift nu vara att mobilisera till kamp mot nyfascism och en politik som stärker kapitalet, monopolen och storfinansen.
Vår antimonopolistiska strategi förpliktar oss att dra in arbetarklassen, andra arbetande skikt och småföretagare i kampen för ett nytt samhälle, ett socialistiskt, där vi gemensamt utformar vår framtid.
Låt dig inte vilseledas av fascism, kapitalismens apologeter eller av klassamarbetets filosofer, organisera dig i Sveriges Kommunistiska Parti.
Budgetbehandlingen bevisade återigen att den borgerliga klassen inte längre behärskar samhället och systemet som den hittills har gjort. Många vänsterpolitiker och deras sympatisörer lever i en fantasivärld och talar fortfarande om reformer och att läget var bättre på 1970-talet. Även politiska grenar som anses vara kommunister, som Kommunistiska partiet (KP) är fortfarande fästa vid denna utopiska idé. Detta KP:s uppslutning bakom småborgarnas politik försvårar ytterligare för kommunister och ger mer ideologiskt stöd till borgarnas fördel och förstärker opportunismens front mot klassmedvetna politiker.
Budgetförhandlingarna avslöjade systemets ohållbarhet; monopolisternas fördjupade inflytande på samhället ända in på individens privatliv påverkade till slut även kontrollen av systemet. Krisen fördjupas, sociala rättigheter skärs ner, folket blir fattigare och radikala högerfascister utnyttjar läget och spelar ut det arbetande folket mot varandra. Delar av folket som saknar insikt stödjer fascismen för att hämnas på andra grupper som de tror är orsak till problemen.
Å andra sidan krymper kapitalismens mellanskikt, företagare, på grund av rädsla för konkurs eller ekonomiska misslyckanden. Därför suger de ut arbetarklassen ytterligare. Detta påverkar i sin tur både individers och familjers liv; arbetslösheten breder ut sig, framtidstron minimeras. Detta används av högern för att underblåsa främlingsfientligheten.
Storkapitalisterna, monopolen, har som enda syfte att mer och mer etablera sig i hela samhället för att utnyttja alla lämpliga förhållanden. I dag finns det ingenting i samhället som inte negativt påverkas av kapitalismens globala agerande. Genom EU minimerades fördelningen av BNP till det arbetande folket och de nationella rättigheter som arbetarklassen tillkämpat sig under de gångna århundradena har till största delen försvunnit.
Medan kapitalisternas tillgångar ökar utnyttjar de regimen och skaffar sig rikedomar samtidigt som arbetarklassens inflytande minskar. Arbetande människor blir fattigare dag för dag. Sverige är inte detsamma som på 1970-talet! Människor har tappat tilltro till en bättre framtid i detta kapitalistiska system; pensionärerna har tappat hoppet om att få behålla värdet som medborgare, gamla missköts eller förnekas vård och uppehälle på grund av det som kallas sparkrav. Unga har inte längre något framtidshopp.
Å andra sidan etablerade kapitalisterna sina rikedomar över hela världen för snabba vinster och för att stärka sitt imperium. Monopolen som breder ut sig över alla kontinenter och suger ut mänskligheten på alla tänkbara sätt drunknar i rikedom. Statsapparaten skär ner ytterligare på sociala rättigheter för arbetarklassen, för barnfamiljer, gamla och unga, på bekostnad av det arbetande folkets inflytande över denna statsapparat.
De senaste budgetförhandlingarna visade att inte ens med denna segregationspolitik kan makthavarna behålla kontrollen. Folk förvirras av både vänster- och högerpolitisk borgerlighet. Opportunistisk vänster och radikal höger går hand i hand och leker med folkets framtidshopp. Den parlamentariska arenan är som en lekstuga; ju fler svårigheter det blir med att styra systemet desto fler konflikter trappas upp mellan de borgerliga politikerna. Detta kunde man förvänta sig men arbetarklassen förmår inte se det.
Kommunisternas roll är här viktigare än någonsin, och Sveriges kommunistiska parti (SKP) är den enda kraft som kan upplysa om detta eftersom det inte är beroende av några borgerliga förbindelser.
Framöver bör fackföreningsfolk, äkta demokrater och socialister tänka igenom saken ordentligt för att dra lärdomar av just denna situation. Denna vacklande vänsterns politik är inte långsiktig, är ingen lösning för arbetarklassens framtid. Med kompromisser, med denna hänsyn till opportunismen kan man inte leda arbetarmassorna och kan inte vara deras röst!
Kommunister bör påverka och snabbare och effektivare avslöja systemets svagheter och aktörernas samspel mot arbetarklassen. Kommunister bör dra slutsatser, använda dem och argumentera på arbetsplatser och överallt där folkmassorna finns.
Kommunister måste avslöja fascismen, fascismen finns alltid i kapitalismens bakficka.
När kapitalismen inte längre kan styra, inte kan behärska den sociala och ekonomiska situationen och krisen fördjupar sig då slåss den radikala högern öppet, spelar ut massorna mot varandra, gör kupper när tillfället ges och går över till öppen fascistisk diktatur.
I dagsläget ser det inte ut som om Sverige var nära en fascistisk diktatur. Men erfarenheter har många gånger bevisat motsatsen, fascism kan visa sig under olika kamouflage.
Det finns öppen militariserad diktatur och det finns civilkamoflerad diktatur. Sverige är redan långt inne i den andra.
Vi kommunister bör samlas, förbereda arbetarmassorna för aktion, fackföreningar bör påverkas, kommunister bör bygga goda relationer med företrädare för arbetarklassen. Ungdomar bör upplysas, klasspolitikens tempo för demokrati och socialism måste höjas.
Ali Kinali, SKP
Utrikesminister Margot Wallström (s) är i Ukraina för att besöka låtsaspresident Porosjenko och låtsas-statsministern Jatseniuk. Hon passade i samband med detta på att hylla krigshetsaren och företrädaren Carl Bildt (m) bl.a. genom att säga “Han ska ha all heder för det han gjort”, “han betydde mycket för EU-kretsen” och “Vi kommer fortsättningsvis att stå vid Ukrainas sida…och… med humanitärt stöd”.
Låt oss titta lite närmare på anledningen till alla hedersbetygelser: Vi vet vad hon menar och behöver således inte fråga vilken sida av det ukrainska samhället som ska gynnas. Men den del av Ukraina som ska få fortsatt stöd är den som gynnades av de 5 miljarder nytryckta US-dollar som USA betalade för att genomföra statskuppen i Ukraina och sätta in politiska representanter, godkända av USA och EU. Många av dem är fascister, profascister och nationalister av värsta sort. Vidare betalade de 5 miljarderna för att ca 30 000 demonstranter kunde bussas till Kiev från västra Ukraina för att stå på Maidan-torget varje dag, vecka efter vecka till dess “revolutionen” var genomförd.
Ukrainska parlamentsledamöter som inte ansågs passa in i det nya Ukraina misshandlades av Svoboda-fascisterna för att skrämmas bort från deltagande i den politiska processen. Ukrainas Kommunistiska Parti, (ett parti med 13% av rösterna i parlamentsvalet 2012) har förbjudits. De fascistiska/nazistiska partirepresentanter som drog tillbaka sina kandidaturer i valet efter statskuppen gick i stället in i premiärminister Jatseniuks “demokratiska” parti Folkfronten, sådant är mer än valtaktik. Dessa fascister har alltsedan USA/EU:s statskupp haft ledande poster och innehar nu inrikesministerposten och partiets försvarsråd. Dessa krafter bombar och dödar nu utan samvete sin egen befolkning i syd-östra Ukraina med ballistiska robotar. Dödssiffran har sedan länge överstigit 4 000 människor. Folket i östra Ukraina (Donbass-området) som vägrar att se kuppmakarna som sina politiska representanter.
Det är denna slags demokrati som imperialismen från USA och EU med språkrör som Carl Bildt vill åstadkomma. Fortsättningsvis hävdar Margot Wallström liksom andra borgerliga demagoger att utvecklingen i Ukraina är demokratisk och värd att skydda. Vi vet dock att en statskupp aldrig kan vara demokratisk och att det val som genomförts (med endast 50% valdeltagande) av Kiev-juntan, USA och EU har gjorts sedan politiska representanter lynschats och skrämts iväg från deltagande.
En och annan eftersläntrare går omkring på Maidantorget och hyllar Carl Bildts enastående demokratiska insatser. Passande nog finns ingen kvar som vågar bestrida deras utsago och den borgerliga median bereds heller inget motstånd i jakten på att kunna förmedla en passande bild.
Margot Wallström faller likt övriga reaktionärer in i hyllningskören.
Det är heller ingen hemlighet att fascismen/nazismens första steg på vägen för befästande av sin makt är att förbjuda de kommunistiska partierna. I sammanhanget kommer jag osökt att tänka nazisten Assar Oredsson, ordförande i Svenska Riksförbundet som i en intervju i Medborgarhuset 1959 sade att hans parti hade företrädare i alla partier utom det kommunistiska.
Det är inget uppseendeväckande att ett verkligt socialistiskt parti som har kommunismen som mål snabbt avslöjar fascistiska idéer, mest beroende av att den socialistiska/ kommunistiska ideologin är väsensskild från den fascistiska/nazistiska, till skillnad från alla de borgerliga och opportunistiska partier och krafter som likt de fascistiska har som högsta mål att bevara det krisande och exploaterande kapitalistiska systemet, dock med lite olika medel.
Antikommunism är fascismens signum, där hakar alla de borgerliga partierna på.
Att det förhåller sig på detta sätt blir än mer tydligt när man beaktar att 115 av 193 länder i FN:s Generalförsamling röstade för en resolution mot försöken till glorifiering av nazism och historieförfalskning och dess nutida farliga spridning. USA, Kanada och Ukraina röstade emot medan 55 länder däribland Sverige och alla EU-medlemmar valde att inte delta i omröstningen.
Hitler-fascismens drömmar om det tusenåriga riket tillhörde dess monopolkapitalism. Det allt överskuggade målet var att förinta Sovjetunionen och socialismen. Drömmar som omedelbart övertogs av USA-imperialismen för att jorden runt jaga och erövra allt större rikedomar. Den fortsätter att gå över lik och att sätta världen i brand för detta. Imperialismens drömmar innebär det arbetande folkets totala förslavande och exploatering.
De imperialistiska krafterna sluter sig samman där även lilla Sveriges samlade militär- och politikerkår har hakat på, mot det svenska folkets önskan om fred. Därför måste en stark antiimperialistisk fredsrörelse ta form. Det är en angelägenhet för hela världens befolkning.
Kjell Bygdén
SKP
”Det viktiga är att isen är bruten; vägen är öppen och tillvägagångssättet står klart” V.I. Lenin
Den stora Socialistiska Oktoberrevolutionen i Ryssland 1917 är en historisk milstolpe i arbetarklassens kamp för att bryta kapitalisternas makt, att bygga socialism och att avskaffa människans utsugning av människan.
Bolsjevikernas revolution var resultatet av en explosiv skärpning av de sociala motsättningarna i det tsaristiska Ryssland under första världskriget, som gjorde landet till en svag länk i det globala imperialistiska systemet.
Att revolutionen förverkligades bekräftar att bara ett kommunistiskt parti med revolutionär strategi, lett av marxismen-leninismen, byggt på arbetsplatserna och med närhet till folket, kan säkra arbetarklassens ledande roll i dess allians med förtryckta folkliga skikt för ”det revolutionära språnget”.
Oktoberrevolutionen inledde en ny historisk era, eran av övergången från kapitalism till socialism. Det skedde genom att arbetarklassen i allians med fattiga folkliga skikt erövrade den politiska makten genom socialisering av produktionsmedlen, central planering och de arbetandes sociala kontroll, i syfte att upprätta det nya socialistisk-kommunistiska samhället, vars kriterium är tillfredsställelsen av folkets behov.
Socialismen har gett ett stort bidrag till folkens kamp och det kan inte raseras genom lömska attacker från opponenterna, de borgerliga och opportunistiska apologeternas.
Sovjetunionen spelade en avgörande roll i folkens antifascistiska seger i andra världskriget, med 20 miljoner döda och oräkneliga materiella förluster.
Arbetslöshetens problem var löst i de socialistiska länderna och rätten till arbetet garanterad. Arbetstiden blev sänkt och rätten till social säkerhet fastställd. Modern hälsovård och sann utbildning erbjöds utan kostnad och utgjorde folkets reella rättigheter. Det fanns äkta omsorg om barnen, ungdomarna, unga par, de äldre och de sjuka.
Rätten till bostad, idrott, kultur och rekreation var säkerställd. Det var motvikten till imperialismens aggressivitet, det var en faktor för fredens försvar.
Sovjetmaktens landvinningar gav impulser till folkens kamp över hela världen.
Det kontrarevolutionära omstörtandet av socialismen ändrar inget av vår eras karaktär.
Kommunisterna lär sig av felen, misstagen, kränkningarna av den socialistiska uppbyggnadens lagar som ledde till socialismens störtande och restaureringen av kapitalismen med smärtsamma konsekvenser för människorna i de tidigare socialistiska länderna och för alla människor.
Social utveckling går framåt med klasskampen som drivkraft.
Kapitalism, systemet som beror på människans utsugning av människan, har nått sina historiska gränser. Den leder till kriser, fattigdom och imperialistiska krig.
Socialism är nödvändig och tidsenlig.
Makten finns i arbetarklassens händer.
Välfärden finns i händerna på de som producerar den.
En ny social organisation med tillfredsställelsen av folkens behov som kriterium.
Länge leve den Stora Socialistiska Oktoberrevolutionen.
UTTALANDE FRÅN EUROPEISKA KOMMUNISTISKA OCH ARBETARPARTIERS INITIATIV
Vad rekommenderar Kommunistiska Partiet att jag ska rösta på i riksdagsvalet?
“Vår uppmaning är att rösta bort högerregeringen, i övrigt tycker vi att du ska rösta efter egen övertygelse. Det viktigaste är att du väljer Kommunistiska Partiet i de val du kan.”
Betyder detta att KP uppmanar arbetarklassen att rösta på sossarna, V, Mp eller t o m SD?
Var finns i så fall KP:s klassperspektiv och vilken klass representerar KP i klassamhället? Det skulle vara lättare att förstå om KP:s rekommendation var att inte rösta på ett annat parti än KP men det sätt på vilket KP agerar är opportunism av värsta sort och har ingenting med kommunism att göra.
KP säger att partiet inte är en samhällsomstörtande gruppering på vänsterkanten. Menar de att de inte vill störta kapitalismen?
Därpå förespråkar KP demokrati. Är det den borgerliga demokratin som åsyftas och i så fall, demokrati för vem?
Vidare har ju KP adopterat feminismen in i sitt partiprogram med formuleringen:
“Krav på jämställdhet utgör en nödvändig del av arbetarklassens organisering, att socialismen inte kan segra om halva arbetarklassen ställs åt sidan och underordnas. Kampen mot patriarkatet, för en verklig frigörelse för alla kvinnor, måste utgå från både klass och kön. Det är en feminism för oss.” Så
enligt KP.
I dessa rader förloras eller skyms kampen för kvinnans verkliga möjlighet till frigörelse, nämligen i den mot kapitalets exploatering- i klasskampen. Utan kvinnans lika deltagande är arbetarklassen halverad. Då finns heller ingen klasskamp.
Kvinnans frigörelse är inte heller möjlig utan socialism. Allt tal om feminism samt feminism men inte socialism är endast borgerliga floskler för att splittra arbetarklassen och skymma för den nödvändiga klasskampen.
Till sist, i stället för att kräva att KP och RKU ska få komma in i skolor, använder de argumentet att alla, även SD ska ha rätt att komma in i skolor.
Angående högerextrema och nazister som vill komma in i skolor, måste ett kommunistiskt parti mobilisera elever, föräldrar och lärare så att de inte kommer in i någon skola, och att det blir massornas sak att bemöta fascismen/nazismen och rasismen.
Det är inte kommunisternas sak att försvara eller föra SD:s eller det nazistiska Svenskarnas Partis talan så att de ska få komma in i skolor och sprida sina människofientliga budskap. Inte under några som helst omständigheter.
Likaledes är det inte kommunisternas sak att göda den borgerliga historieförfalskningen att fascism och kommunism är samma sak. Detta sker indirekt när KP talar i deras ställe för att motivera sitt eget intåg i skolorna. Här går KP borgerlighetens historieförfalskning och hyckleri till mötes- att likställa kommunism med fascism.
En uppenbar motsägelse som kommit till för att frikänna det kapitalistiska systemet från sitt fascistiska stadium och dess illgärningar/utrotning av kommunister/socialister, av världens folk via imperialismens och av etniska grupper. Allt i kapitalets heliga exploatering, krig och råvaruskövling.
Detta fritar de tyska monopolkapitalisterna under fascismen, krigsförödelsen och däribland 26 miljoner döda Sovjetmedborgare under andra världskriget. Detta fritar alla de borgerliga, s k demokratiska partier som ingick koalition med Hitler och röstade ja till “Das Ermächtigungsgesetz” (fullmaktslagen) som gav Hitlerfascismen både den styrande och lagstiftande makten, den diktatur som behövdes för att med militära medel binda upp de arbetande människorna till den kapitalistiska staten och senare för vidare framfart österut- mot bolsjevismen och judarna och naturligtvis för att inta Sovjetunionens enorma råvarukällor.
Något som hägrar än i dag men nu mot Ryssland.
Kjell Bygdén
I en debattartikel den 31 augusti i Sydsvenskan, påstår Stefan Lindhe (M), oppositionsråd, tillsammans med kommunfullmäktigeledamöterna Torbjörn Tegnhammar (M) och Noria Manouchi (M) att nazism och rasism är att likställa med den s k ”vänsterextremismen” (enligt oss skiftar man till kommunism). Kapitalets politiker använder alla samma retorik för att försvara den borgerliga politiken oavsett vilket parti dem tillhör. Sydsvenskan har valt att inte publicera svaret nedan.
För oss kommunister är staten den mekanism som med alla medel försvarar den härskande klassen. I den kapitalistiska stat som Sverige är, har polisen som uppgift att försvara borgarklassen och dess intressen. Att påstå att polisen, armén osv skyddar det svenska folket är en lögn. Detta avslöjas vid strejker som polisen försöker att stoppa, trots att lagen säger att den inte kan göra det. Man kan också se detta när beväpnade styrkor skickas till Libyen, Afghanistan, Mali osv för att försvara kapitalismens intresse. Dessa krigsäventyr ligger inte i det svenska folkets intresse. Även i fallet i Malmö agerar polisen utifrån borgarklassens intressen. För några år sedan, slog staten med full kraft mot rasistiska och nazistiska organisationer och lyckades då att marginalisera dem. I dag behöver den borgerliga staten de rasistiska och nazistiska organisationerna för att arbetarklassen och folket inte ska vända sig till vänstern och kommunisterna. Att den i ord fördömer dessa organisationer är ett spel för gallerierna, då den tillämpar en politik som förstärker dem.
Klassamhället skapades av de som förtycker oss, kapitalisterna med hjälp av sina politiska representanter i ”högerblocket” eller ”vänsterblocket”. Där finns de ansvariga. Det räcker inte med några reformer som forskargruppen antyder. Det krävs att folket organiserar sig och förkastar själva systemet – den kapitalism som skapat problemen och de högerextrema eller nazister som har sin grogrund i att föra en ännu mer reaktionär politik. De flesta problem med främlingsfientlighet, flyktingmottagande och invandring skapas av kapitalet och deras politiska partier genom denna politik som dem i grunden är överens om. Att gå arbetslös, utan möjlighet till ett självständigt och värdigt liv, vara utan bostad, utan lön, att behöva betala för vård, skola och omsorg, som är några av de grundläggande mänskliga rättigheterna är enligt oss våld.
För att föra en framgångsrik kamp, måste denna politik helt försvinna och övertas av en politik som gynnar arbetarklassen och majoritet av folket. Det betyder att arbetarklassen ska ta över de produktionsmedel som i dag ägs av en liten klick monopolkapitalister under vilka den absoluta majoriteten av folket är slavar.
Fascism/nazism och rasism har enligt oss sin grund i kapitalismen. Även i Nazityskland gynnades de stora företagen av nazismen, såsom Krupp och Hugo Boss, IG Farben, ITT, Ford, General Motors, Standard Oil of New Jersey, Thyssen osv.
När Einstein kritiserar kapitalismen och varför det behövs socialism, säger han, ”produktionen bedrivs i vinstsyfte, inte med tanke på hur dess resultat används. Det är inte så ordnat att alla som kan och vill arbeta alltid har möjlighet att finna sysselsättning; det kommer alltid att finnas en ”armé av arbetslösa”. Arbetaren är ständigt rädd för att förlora sitt jobb. Eftersom arbetslösa och dåligt betalda arbetare inte bildar någon lönsam marknad begränsas produktionen av konsumtionsvaror; resultatet blir svåra umbäranden. Teknikens framsteg leder ofta till större arbetslöshet och inte till att arbetsbördan lättar för alla. Vinstmotivet bär tillsammans med konkurrensen mellan kapitalisterna ansvaret för en instabilitet i ackumulationen och utnyttjandet av kapitalet som skapar allt svårare depressioner.” Han fortsätter, ” Jag är övertygad om att det finns bara ett enda sätt att eliminera dessa allvarliga missförhållanden, nämligen genom införandet av en socialistisk ekonomi i förening med ett utbildningssystem inriktat på sociala mål. I en sådan ekonomi ägs produktionsmedlen av samhället självt och utnyttjas på ett planerat sätt. En planerad ekonomi, som anpassar produktionen till samhällets behov, skulle fördela det nödvändiga arbetet bland dem som kunde arbeta och garantera livsuppehället för varje man, kvinna och barn…”
Om vi ser på nazismens historia, ser vi att nazisternas och fascisternas värsta fiende var kommunister för att de är varandras motsatser. Nazismen och fascismen hävdar att den individuella människan kommer att klara sig och de svaga förlora pga att naturen säger så. Kommunismen hävdar att alla har plats i ett solidariskt samhälle alla arbetar för en och en för alla.
Att enligt debattörerna ha mångkulturella arbetsplatser eller att en arbetsköpare agerar mot diskrimineringen, ändrar inte att arbetare, oavsett bakgrund utnyttjas med låga löner, dåliga arbetsförhållanden, att arbetarklassen skapar alla rikedomar och kapitalet stjäl dem.
Utöver detta ska man inte blanda ihop kampen mot sionism, dvs den inställning som staten Israel har idag, som anser att det finns ett utvalt folk som andra folk ska lyda under (t.ex. det palestinska folket), med antisemitism som nazisterna och rasisterna använder för att utsätta en religiös grupp, judarna, för alla synder i världen. Glöm inte att Nazityskland använde orden judiska bolsjevikerna för kommunisterna, för att bli av med båda grupper. De flesta människor som dödades av nazisterna under andra världskriget var både kommunister och judar.
Kamp mot fascism, rasism och nazism existerar inte utan klasskamp.
Håkan Jönsson, byggnadsarbetare och kandidat för Sveriges Kommunistiska Parti i Malmös kommun.
Jannis Konstantis, tunneltågförare, samarbetar och kandiderar till riksdagen för Sveriges Kommunistiska Parti.