En mycket intressant studiecirkel startar på hösten för unga och andra om grundläggande frågor i kommunismens ideologi marxism-leninismen, den politiska ekonomin och socialismens historia.
Anmäl dig snarast, senast 29 augusti till stockholm@skp.se eller ring 08-735 86 40
Det som händer nu, har hänt förut och kommer att göra det fortsättningsvis, i det att klassklyftorna ökar, liksom massarbetslösheten och den sociala utslagningen. Allt i spåret av kapitalismens ständiga krav på allt större avkastning på de arbetandes bekostnad.
Det vi talar om är att det i monopolkapitalets EU har blivit alltmer vanligt att ungdomarna går ut och visar sitt missnöje på de sätt som skett i till exempel Husby med brinnande bilar och stenkastning mot blåljus-fordon och kravaller. Ett resultat av oorganiserat missnöje i de delar av samhället där spåren av den sociala nedrustningen är och har varit mest påtaglig.
Parallellt med detta förekommer riktade demonstrationer av klassmedvetenhet mot EU:s kapitalistiska envälde, vilket främst synliggörs av arbetarklassen i Grekland men även i Frankrike, Spanien, Portugal, med flera.
Med visshet om att klasskampen kommer att tillta och även nå Sverige när ju kapitalismen girighet saknar alla gränser, föreslår nu kapitalets springpojkar att öva motåtgärder med vattenkanoner, tårgas och gummikulor, mot ungdomarna och förortens ghetton.
Arin Karapet, Moderat Landstingspolitiker, en av klassamhällets budbärare vill införa utegångsförbud i 15 av de mest utsatta förorterna efter klockan 21 på kvällen. Efter den tiden ska ungdomar tvingas att legitimera sig. När de är yngre än 18 år ska föräldrarna kontaktas och efter klockan 22 ska de köras till häktet. Ett bud som Arin gav efter Alliansens partiledarbesök i Husby, i går den 26 juni.
Även Kristdemokraterna klädde av sig sin skenhelighet och förespråkade att polisen skulle ta i med hårdhandskar, elpistoler, gummikulor och vattenkanoner.
Högerdemagogerna förtydligar i detta avståndet mellan förortens ungdomar och kapitalet och dess ideologer i Danderyd, Djursholm, Täby och Östermalm, men förtiger varför bilarna brinner i förorten och varför folk kastar sten just där. De vägrar nämna arbetslösheten, utslagningen och den sociala misären som ett resultat av vad det kapitalistiska systemet skapat.
Och de har alltid kunnat använda statens våldsapparat mot arbetarklassen för att upprätthålla sina privilegier. Därför är deras lösning; våld, fler poliser, gummikulor och vattenkanoner att stänga in människor i en ghetto-liknande tillvaro. Och än mer kraftiga vapen om så skulle behövas.
Det är alltid arbetarklassen och folket som betalar medan kapitalet vill ha mer vinst. Kapitalet är rädd att ungdomar och arbetarklass även i Sverige ska bjuda på organiserat motstånd och att kommunisterna ska bli fler och starkare. Därför agerar de i förebyggande syfte. De tror att det så blir lättare att stoppa denna utveckling.
I detta avseende kommer också gummikulor och vattenkanoner till användning för att t.ex. undvika en gemensam vård, skola, omsorg och samhällstransporter i allas tjänst och fri från privata vinstintressen.
Sveriges Kommunistiska Parti (SKP)
I fredagskväll och vid lunchtid idag angrep olika extremistiska, rasistiska och nazistiska grupper invandrare i centrala Stockholm.
Det var i fredagskväll högerhuliganer/högerextrema från fotbollslagen AIK och Djurgården som attackerade invandrare. Omkring 100 personer åkte till centrum och slog invandrare. Omkring tre till fyra personer misshandlades innan polisen anlände till platsen och grep dem.
På förmiddagen idag samlades högerextrema och nazister på Norrmalmstorg för att protestera mot flyktingar. Omkring 300-400 antirasister motdemonstrerade.
När protesterna var slut begav sig några av nazisterna till tunnelbanan och attackerade och misshandlade fem invandrare. Polisen befann sig i närheten och kunde gripa tre personer.
Den så kallade “rödgröna” regeringen har samarbetet med högern för att piska upp stämningen mot invandrare. Samtidigt förespråkar de i riksdagen i stort sett samma politik – kapitalismen och krigsalliansen Nato – som orsakar flyktingströmmen.
SEKO Tunnelbanan, Klubb 111, fördömer Kommunals agerande i samband med de skandaler som har redovisats i pressen angående hur Kommunals tillgångar används.
Detta som har hänt är ett exempel på hur dagens fackföreningsrörelse agerar i olika lägen. De försöker tjäna pengar genom att hyra ut sina tillgångar till högstbjudande. Fackföreningar har blivit aktiebolag för att handla med aktier, eller “investera” i fastighetsbranschen och andra snabba cash-branscher som ger snabba pengar till rörelsen.
Fackföreningar har gått med på kapitalets intressen och sviker arbetarklassen och dess värderingar.
Fackföreningarna bildades för att försvara arbetarklassen från kapitalets makt. Facket ska kämpa för att förbättra arbetsvillkoren, lönerna, solidarisera sig med andra arbetare. Facket ska kämpa för bättre utbildning, vård, skola, bostäder och allt som gör att arbetarklassen ska leva bättre. Fackets intresse är totalt motsatsen till kapitalets intresse.
Detta som har hänt är därför ett resultat av att facket har tappat bort sin roll som kamporganisation, och istället blivit en intresseorganisation med samma villkor som ett företag som har höga löner och förmåner för sina fackpampar och ombudsmän, medan de vanliga arbetarna kämpar med smulor, med dålig arbetsmiljön och med sämre arbetsvillkor.
SEKO Tunnelbanan, Klubb 111, anser att medlemmarna, arbetarklassen i stort måste göra om facket igen till klasskampens organisation. En organisation som kämpar utan privilegier och korruption för alla arbetares rätt till drägliga villkor.
Vi kräver att ledningen för Kommunal måste avgå omedelbart, även om detta inte löser problemet då facket måste ändra riktningen för att bli en kamporganisation.
Vi, arbetarklassen skapar alla rikedomar, och Vi ska ha hela makten.
”En för alla, alla för en”
Styrelsen
SEKO Tunnelbanan
Fackförbundet Kommunal har granskats av tidningarna Aftonbladet och Kommunalarbetaren. S-politiker såsom utrikesministern Margot Wallström har tilldelats bostad av Kommunal och en utlandsresa för förbundsstyrelseledamöter har ägt rum vilket gick på 100 000-tals kronor.
– Grundorsaken är korruptionen och den fackliga ledningens inkorporering i det kapitalistiska systemet, säger Kjell Bygdén, förtroendevald i Kommunal och kommunist.
Skandalerna som avslöjats de senaste dagarna är många. Kjell Bygdén, en av flera fackligt förtroendevalda kommunister inom Kommunal, säger till Riktpunkt att det nog inte finns en enda medlem som har förtroende för Kommunals ledning i dag och därför bör den avgå. Han uppger även att ledningens fjärmat sig från såväl rörelse som medlemmar och i förlängningen avståndstagandet från kampen mot arbetsköperiet.
– Därför måste vi ha en stark fackförening som tar tillvara arbetarnas intressen, oberoende om dessa arbetar inom produktion eller reproduktion. Fackföreningen måste bli en kamporganisation.
– Det kvarstår ändå respektlösheten gentemot medlemmarna som betalat ledningens krognotor och annat. Konferenslokal och restaurang som drivits marknadsmässigt och hyrts ut till externa kunder som arrangerat “verksamheter” och som inte borde ha kommit i närheten av Kommunal.
Vad får skandalerna för konsekvenser för medlemmarna i fackförbundet?
– Medlemmarnas förtroende för ledningen liksom för förbundet har förstörs. Medlemmar lämnar förbundet och rörelsen blir svagare. Konsekvensen är att de enda som vinner på detta är arbetsköperiet och kapitalismen, det vill säga fackets motpart. Såtillvida har ledningen också lyckats osynliggöra alla fackliga ombuds, funktionärers och övriga företrädares dagliga arbete att företräda sina arbetskamrater.
– Å andra sidan är detta avslöjande bra, just därför att det visar att det existerar. Att den höga korruptionen som är en självklar del av det rådande exploaterande systemet för att säkra och utöka kapitalisternas välmående och rikedomar också finns inom arbetarrörelsen: Genom opportunismens täta samarbete med kapitalet och därigenom oviljan att använda andra metoder än de som systemet påbjuder.
Påverkas den svenska fackföreningsrörelsen?
– Ja självklart, och till en början mycket negativt men förhoppningsvis måste förståelsen för att de täta banden till kapitalet måste brytas, liksom fackets samarbete med dem.
– Arbetarrörelsen och fackföreningen kan inte ha som mål att värna om kapitalets konkurrenskraft och ökade vinster på arbetarklassens bekostnad. Detta har redan lett till att vi har 156 miljardärer som äger nästan hela landet.
Kjell Bygdén påtalar att kapitalet inte redovisar sina vinster men talar alltid om dåliga konkurrenskraft och annat i avtalstider.
– Arbetarklassen måste ha företrädare som företräder arbetarklassen, inte kapitalisterna. I det ingår att kräva kraftigt ökade löner, ökad personal inom och ökade resurser till vård, skola och omsorg, bara som en början, för skapandet av ett mer socialt rättvist samhälle.
Det är arbetarklassen inom produktionsindustrin som skapar vinsterna och arbetarna inom reproduktionen, den offentliga sektorn som tryggar produktionen liksom samhällets fortlevnad och värdighet, fastslår Kjell Bygdén.
– Därför ska inte vinsterna få stanna kvar i privata fickor eller skatteparadis. I dessa kommer de inte människorna och samhället tillgodo.
SEKO Tunnelbanan, Klubb 111, uttrycker all sin medkänsla och solidaritet till våra arbetskamrater inom Stockholms pendeltåg, speciellt våra kamrater inom lokalvården som hotas med uppsägningar från ISS!
Vid en förhandling mellan ISS och SEKO Pendelklubben, som slutade i oenighet, meddelade ISS att man har för avsikt att säga upp ALLA 143 anställda på pendeln då man ”inte har någon verksamhet kvar efter den 10 december 2016”. Uppsägningarna är tänkt att genomföras utifrån personalens olika uppsägningstider med målet att inte ha några anställda kvar efter ovan datum. Redan samma dag agerade de anställda med arbetsnedläggelse.
Detta är ett sätt för ISS att slippa ansvaret som SL har ålagt arbetsköparna, d v s att i upphandlingen finns kravet på verksamhetsövergång och då ska all personal gå över till den nya arbetsköparen, om de vill.
SEKO Tunnelbanan fördömer kraftigt ISS agerande mot de anställda och att de visar vilken människosyn kapitalet har. När ISS tjänade miljoner kronor på de anställdas bekostnad var allt frid och fröjd, nu vill man bara sparka neråt!
SEKO Tunnelbanan stödjer de anställdas alla aktioner som de tänker genomföra för att de ska försvara sina rättigheter.
Därutöver kräver SEKO Tunnelbanan från de nya entreprenören, MTR och Reneriet följande:
1. Att förbinda sig till att skriva anställningsavtal med personalen snarast som garanterar deras anställning med samma villkor som gäller nu.
2. Att det kollektivavtal som gäller nu även gäller när MTR och Reneriet tar över med minst lika villkor som minimumkrav.
”En för alla, alla för en”
Styrelsen
SEKO Tunnelbanan
Med anledning av de senaste terrorattackerna i Frankrike, har den rödgröna regeringen med stöd av de andra partierna i riksdag, intensifierat hysterin runt terrorismen, som propageras genom borgerlig media.
Regeringen föreslår begränsningar av det svenska folkets rättigheter, i namnet av att stoppa terrorismen. I detta ingår strängare gränskontroller och på andra ställen, t.ex. att vi ska vänja oss vid att poliser och armén finns ute på gatorna och för att genom kommuner och landsting öka kontrollen av befolkningen genom mer kameraövervakning. ”Radikaliseringen” ska bekämpas säger regeringen och försöker med detta ordval sammanblanda de islamistiska terrororganisationerna med organisationer och partier som bekämpar kapitalismens omänskliga och ruttna system.
Bara några dagar efter att säkerhetsnivån höjts från nivå 3 till 4, ringer tusentals medborgare till polisen för att anmäla påstådda misstänkta rörelser, något som självklart inte leder någonstans, men hjälper myndigheterna att stärka bilden av att det “öppna, demokratiska” samhället är angripet och därför tillåter systematiserat angiveri.
Även den sista händelsen med en 22-årig flykting från Irak, som arresterades i norra Sverige verkar inte vara den som myndigheterna vill ha tag i, alltså den viktige terrorist, som ska gottgöra alla försök som myndigheterna gör för att visa att de gör något. Många är de som ifrågasätter om denna person är en terrorist.
Allt detta händer samtidigt som den svenska regeringen ger massor med pengar till olika grupper i Syrien som vill störta Assad och samtidigt som Sverige utbildar sådana personer med stöd också av USA och andra imperialistiska makter.
Sverige deltar också med soldater, vapen och annat material i olika konflikter i Afghanistan, Irak, Mali, Libyen, Kongo, Somalia och Sudan samt stödjer regimerna i Saudi Arabien, Qatar osv som i sin tur stödjer olika terrorist-organisationer som Al Qaida, IS osv.
Ett annat mål med denna hysteri är att det underlättar borgarklassens försök att Sverige ska ansluta sig till NATO.
Kommunisterna i Sverige och andra progressiva människor kämpar mot en anslutning till krigsalliansen NATO men regeringen tillsammans med de borgerliga partierna ska nu göra allt för att vända opinionen. Kampen mot NATO blir i detta sammanhang ännu viktigare.
Jannis Konstantis
[gview file=”https://stockholm.skp.se/wp-content/uploads/sites/3/2015/11/Αφισσα-ενάντια-στο-ΝΑΤΟ-ΚΚ-Σουηδίας.pdf”]
Mycket folk samlades i dag vid Slussen för att fira Segerdagen, dagen då fascismen och nazismen krossades av folken och Sovjetunionen för 70 år sedan, 1945.
Tal framfördes av Barbara Brädeförs, Sveriges kommunistiska parti, Jannis Konstantis, Greklands kommunistiska parti, Göran Wahlén, Kommunistiska parti samt Eduardo Vilches, Chiles kommunistiska parti. Ca 100 deltagare marscherade sedan till La Mano, det antifascistiska monument för antifascisterna som kämpade i Spanien, 1936-39. Mötet avslutades med att deltagarna sjöng tillsammans Internationalen.
Inlägg från Kjell Bygdén
Kamrater, i dag den 9 Maj firar vi 70 års-minnet av Sovjetunionens och socialismens seger över fascismen här på Södrrmalmstorg, vid Slussen som Sveriges Kommunustiska Parti arrangerar. Vi ska få höra tal av både SKP, Greklands KP:s sektion i Sverige och Kommunistiska Partiet.
De tyska fascisterna räknade med en snabb seger när de angrep Sovjetunionen den 22 juni 1945 för att kunna lägga beslag på dess materiella resurser, likvidera det socialistiska systemet och förslava miljoner Sovjetmedborgare.
Historiskt blev det Sovjetunionen som spärrade nazisternas väg till världsherravälde och som därför fick bära huvudbördan, inte minst med över 26 miljoner döda:
Av 8.5 miljoner tyska soldater befann sig ca 5.5 miljoner på den sovjetisk-tyska östfronten. Av 783 tyska divisioner krossades 607 på östfronten. Tysklands förluster i kriget uppgick till 13.6 miljoner, av dessa stupade 10 miljoner på den sovjetisk-tyska fronten. 75% av tyskarnas vapen och krigsutrustning tillintetgjordes på östfronten, m.m.
Vidare ägde de stora sammandrabbningarna vid Leningrad, Moskva, Stalingrad, Kursk, Dnepr i Vitryssland, Ukraina, Baltikum, vid Wisla- Polen, Oder i Tyskland och slutligen Berlin. Bara i Berlin krossade Röda armén 70 infanteridivisioner och 23 pansar- och mekaniserade divisioner. Då var Tyskland slutligen också besegrat.
Ingen kan bestrida Sovjetunionens avgörande insats i segern över nazismen. Som bl.a. Winston Churchill sa, “det var den ryska armén som krossade det tyska krigsmaskineriet.”
I går morse däremot, den 8 maj fortsatte historieförfalskningen i Sveriges Radio, P1. Enligt SR slutade 2:a världskriget 7 maj i Reims i Frankrike med att general Jodl kapitulerade för Eisenhower. Men Stalin krånglade. Han tyckte att kapitulationen skulle offentliggöras i i Tysklands huvudstad med en större och mer värdig ceremoni. Att ryssarna ska krångla!!
Men hur det nu än blev, bestämde ryssarna fredsvillkoren, det var ju de som hade gjort den avgörande insatsen för segern över fascismen. Så kom fascist- Tysklands officiella kapitulation att undertecknas av general Keitel i Berlin sent på kvällen den 8 maj. På grund av tidsskillnaden blev det den 9 Maj för Sovjetunionens och Moskvas del.
Hur stor genomslagskraft den borgerliga propagandan, tillrättalagda skolböcker i historia och det faktum att kapitalets EU försöker dölja Segerdagen den 9 Maj- denna för hela mänskligheten så viktiga dag med den s.k. “Europadagen” visar bara att historia är politik och att historia kan förfalskas för ett politiskt syfte. Att stå som segrare över fascismen är naturligtvis tänkt att rättfärdiga imperialismens fortsatta illdåd, främst från USA för att legitimera dess vidare krigshandlingar inför folket och då lättare kunna kalla dem humanitära. Resultaten av detta har vi sett i Jugoslavien, Afghanistan, Irak, Libyen och nu i Syrien och stödet till fascismen i både Baltikum och Ukraina och genom en USA/EU sponsrad statskupp där.
Imperialismen mål är naturligtvis också få bort Sovjetunionens, socialismens och kommunismens bedrifter och likställa kommunismen med fascismen för att avlägsna det verkliga motståndet till kapitalismens envälde.
Fascismen föds ur kapitalismen. Det är också därför Kamrater och mötesdeltagare som vi firar 70 år av segern över fascismen i andra världskriget här i dag den 9 Maj 2015.
Kjell Bygdén
Appendix till Segerdagen den 9 Maj
Kapitalismen föder fascismen. Därför fortsätter historieförfalskningen i den borgerliga median.
Sovjet-folken segrade i en mycket svår kamp, på liv och död. Trots att Hitler-fascismens arméer hade en kolossal styrka som stöddes och byggdes upp av Tysklands stor-industri (Krupp, Bosch, Agfa, Bayer, Hoecht, Siemens, m.fl) försåg 6 500 också företag från 11 ockuperade länder den tyska armén med utrustning och vapen. I kriget mot socialismen och Sovjet-folken stred också miljoner soldater från de tyska satellitländerna.
Hur kunde då Sovjet-folken försvara sitt land och varför segrade de? Jo, de försvarade sitt socialistiska fosterland, därav kom de tyska fascisternas angrepp mot Sovjetunionen i folkmun att kallas det “Stora fosterländska kriget”
Rent konkret försvarade Sovjet-folken:
1. Att arbetslösheten hade avskaffats, med en grundlagsenlig rätt till arbete och utbildning som hade förverkligats för varje medborgare.
2. Det sjukförsäkringssystem och ålderspension som befriade människor från fruktan och nöd.
3. Sitt välutbyggda system av skolor, högskolor och fackskolor. 50 miljoner människor hade befriats från analfabetism.
4. Att kvinnan hade fått samma rätt som mannen att studera, inneha tjänster och utöva alla yrken. Dessutom fanns ett landsomfattande nät av daghem.
5. Att kriser och depressioner hade utrotats genom att förhållandet mellan produktion och konsumtion reglerades, genom s.k. folkhushållning. Vinsterna gick till de arbetande som kunde köpa det de själva skapat, vilket stimulerade en mer intensiv produktion. Ett socialistiskt näringsliv (utan kapitalismens ständiga kriser) var i ständig utveckling som således ständigt behövde ett större antal tekniker, arbetsledare, tekniker, ingenjörer, kemister, arkitekter, lärare, läkare, journalister m.fl.
6. Att den rasmässiga och nationella antagonismen mellan ryssar, judar, tatarer, armenier och alla övriga nationaliteter hade avskaffades. Alla hade lika rättigheter och möjligheter.
Kort och gott, det sovjetiska folket försvarade sin socialism och sitt klasslösa samhälle, fritt från fattigdom och okunnighet.
Därav dess moral, därav dess seger.
9 maj – 70 år sedan segern, Kapitalismen föder fascismen, Aldrig mer fascism.
Stockholm
Samling Slussen, 12.00 avmarsch mot La Mano 12.30
Malmö
Gustav Adolfs torg 14.00
Uddevalla
Kungstorget 11.00-12.00
Övrigt
Övriga organisationer delar ut flygblad.
En verklig, hård förhandling. Detta kommer vara de närmaste månadernas huvudargument från den grekiska regeringen som består av SYRIZA och ANEL. Den grekiska regeringen och de flesta borgerliga medier i Grekland skriver om mötet mellan den grekiske finansministern och Eurogruppens ordförande Jeroen Dijsselbloem som befinner sig i början av en rad maratonförhandlingar som ska förbättra situationen i Grekland och i hela EU.
Det finns i dag i Grekland, tyvärr, en situation som har lett till att arbetarklassen och hela folket har sänkta krav angående sina egna liv. Denna situation utnyttjas av kapitalet och regeringen för att förstärka bilden att en bra förhandling kan leda till en politik som kan gynna folket. Kapitalet och regeringen försöker också permanenta en bild att vad folket har förlorat de senaste åren är borta för alltid och man kan inte kräva tillbaka vad arbetarrörelsen har vunnit genom tiderna. Att den enda lösningen för folket är att Grekland ska ha en bra kapitalistisk utveckling och att vinsterna för företagen måste öka.
För att slå hål på myten om den hårda förhandlingen som ska leda till att Grekland ska bli ”bättre och utvecklas för alla”, att både kapitalet och arbetarna ska vara vinnare, måste vi undersöka dess innehåll.
Vilka förhandlar?
I verkligheten handlar en del av den stora förhandlingen om att hantera den stora statskuld som Grekland har mellan de olika borgarklasserna i EU samt hur de ska hantera de skuldsatta länderna i EU och eurozonens framtid.
Borgarklassen i Italien, Frankrike och andra skuldsatta länder vill att ännu mer resurser ska tas loss från staten till stöd och stärkt ställning för sina inhemska monopolföretag. De vill begränsa storleken av den statliga finansiering som ges till att minska statsskulden och lätta upp de strikta krav som finns från EU för att årsbudgeten ska vara balanserad och närma sig noll.
Med stöd av USA, den italienska och franska regeringen pressas den tyska regeringen för att ta större ansvar och acceptera en gemensam administration för en del av statsskulden som de olika länderna inom eurozonen har. De försöker minska glappet som hela tiden ökar till Tysklands fördel i den internationella konkurrensen.
Samtidigt sätter de press på för att Tyskland ska höja sin andel för att EU ska stärka den kapitalistiska och ekonomiska utvecklingen som en längre tid har balanserat mellan lågkonjunktur och låg utveckling.
USA:s påtryckningar handlar om kampen om vilket imperialistiskt centrum som ska leda i Europa den närmaste perioden. Det handlar också om kampen mellan dollar och euro som är internationella reservvalutor.
Innan denna kamp startade fanns redan en kompromiss med ECB:s ordförande Mario Draghi att ”lätta statskulden” för de olika EU-länderna med upp till 1,1 miljard euro som betyder att ECB och EMU-ländernas centralbanker varje månad ska köpa upp till 60 miljarder euro i statsobligationer och trycka ”nya färska” sedlar. Saken är att 80 procent av köpet äger rum från EMU-ländernas centralbanker som minskar andelen av statsobligationer i varje enskilt land men samtidigt ökar risken för konkurs i varje enskilt land. För Greklands del betyder detta att ECB köper statsobligationer för cirka 22 miljarder euro med krav på att kunna övervaka den grekiska ekonomin.
I samma anda planerar EU att aktivera sin Europeiska Investeringsplan för att EU-kommissionen märker med oro att investeringarna i EU har minskat och ligger nu på 2007 års nivå.
Den grekiska borgarklassen följer samma linje och väljer att också pressa den tyska regeringen.
De första förslagen från Greklands finansminister Varoufakis för att hantera den grekiska statsskulden är i samma riktning och anda. Det handlar om ett åtgärdspaket som innebär att Greklands lånebehov ska frysas i fem år, räntorna ska sänkas, budgetöverskottets mål ska minskas så att man får extra resurser från staten för att stödja en kapitalistisk utveckling. Ett steg i ledet att finansiera kapitalet samt en förpliktelse att fortsätta med reformerna (i samma riktning som hittills) och att göra ekonomin konkurrenskraftig, det vill säga ett nytt paket som förut men med ett annat namn.
En annan väg för ett spartanskt liv
Oavsett vilket resultat förhandlingarna ger, kommer inte situationen att förbättras för arbetarklassen och majoriteten av folket i Grekland. Man har skurit ned statsskulden, den så kallade PSI, sedan 2011 med mer än 50 procent, men det ledde inte alls till att folket fick det bättre. Istället blev det början på en ny attack från kapitalet mot arbetarklassen och folket. Detta skriver vi för att man bättre ska förstå att en förändring i statsskuldens hantering är nödvändig, men att olika sätt att skära ner skulden inte per automatik betyder att socialpolitiken och levnadsstandarden för folket blir bättre.
Fortfarande står målet kvar att monopolkapitalet ska ha sina vinster. Under tiden kommer folket att förlora och att offra sina rättigheter, sina krav och berättigade behov. Man kan inte kombinera att kapitalet ska stärkas och att folket ska få tillbaka sina landvinningar. Den kapitalistiska utvecklingen är emot en utveckling för folket, oavsett hur man hanterar statsskulden.
Oavsett vilka av de olika exemplen vi undersöker, den expansionistiska eller avspänningspräglade finanspolitiken, konstaterar vi att arbetarklassens ställning inte blir bättre. I USA har inte den reella veckolönen höjts sedan år 2000 och 46,5 miljoner människor lever med matkuponger. I Japan minskar den reella månadslönen hela tiden i värde jämfört med år 2013 och den japanska ekonomin är i depression.
Kapitalistisk utveckling utan att öka exploateringsgraden för arbetarklassen med billig arbetskraft och nya vinstnivåer finns inte.
Därför förs en liknande politik som stärker konkurrenskraften för kapitalet och attackerar arbetsvillkoren och lönerna i alla EU-länder, oavsett om de är skuldsatta eller ej. De förpliktelser krävs också av det grekiska folket som framförs av EU-tjänstemän såsom Juncker, Katainen, Dijsselbloem såväl som Merkel, Hollande, Renzi med flera. Deras linje är inte en dogmatisk inställning som den tyska regeringen har, utan istället en strategisk EU-linje.
I den kritiska situation som det grekiska folket befinner sig har SYRIZA:s regering bugat och förpliktigat sig att fortsätta med samma politik. Direkt efter regeringsbildningen betonade vice premiärminister Dragasakis behovet av att locka utländska investerare till Grekland och finansminister Varoufakis förklarade att den nya regeringen inte ska stoppa privatiseringen av statlig egendom. Det är ingen slump att när Varoufakis tog över sades inget om de viktiga områden som handlar om naturresursernas framtid (olja, energikällor), om att Deutsche Telecom kontrollerar telemarknaden eller om hur man tänker göra med de 49 procent av aktierna som privata företag äger inom elmarknaden. Han sa istället att Cosco, ett kinesiskt monopol, ska fortsätta att äga Pireus hamn (den största i Medelhavet och en av de största i Europa).
Man pratar istället om olika metoder, att sälja ut statlig egendom direkt, överlåta den eller stycka och sälja delar av den.
Samma sak gäller de så kallade balanserade statsbudgetarna och att ha en annan skattepolitik. Givetvis ska samma politik följas som gynnar kapitalet och då kommer skatterna belasta arbetarklassen och småföretagare som ligger över existensminimum. Olika verktyg till denna politik ska vara en lag som förbereds och som handlar om förmögenhet och nya definitioner om vad som är en stor fastighetsegendom. Regeringen kan också jaga några få skattesmitare för att bana väg för olika lösningar och få en förevändning för att öka skatterna för folket men inte för de rika.
Samma inställning finns angående den höjda pensionsåldern och pensionerna som har slaktats de senaste åren. Regeringen säger inget om detta. Samma sak om att kapitalet har kommit in i områden där det inte har funnits förut, såsom hälsa och utbildning för att öka sina vinster och göra allt till handelsvaror. Regeringen nämner inget om detta.
Varoufakis förklarar istället att ”grekerna var kreativa när de levde spartanskt, när de spenderade mindre än sina inkomster, när de använde sitt sparande för att utbilda sina barn”.
Till vilka greker vände sig finansministern? Säkert inte till de 559 stora aktieägare i Grekland vars förmögenhet överstiger 550 miljarder kronor och som har investerat mer än 140 miljarder euro i utlandet. Han menar majoriteten av folket, arbetarklassen som har över 800 euro i månadslön och rekommenderar dem ett spartanskt liv om de vill att deras barn ska studera!
Till sist, alla förhandlingsscenarion har en gemensam utgångspunkt. Folket ska betala. Folket ska betala skulden eller en stor del av den trots att det inte har skapat den. Kapitalet och folket har inte spenderat pengarna tillsammans, varken när det gäller militära utgifter som NATO:s militärutgifter eller med de Olympiska spelen 2004 eller när kapitalet, speciellt de stora monopolföretagen, fick skattelättnader och andra förmåner från den borgerliga staten.
Organisering av folkligt motstånd
I denna kritiska situation är det mycket viktigt att arbetarklassen och folket inte ställer sig bakom borgerlighetens flaggor i de förhandlingar som har som mål större ekonomiskt statligt stöd till inhemska monopolföretag. Att inte acceptera det nationella målet att kapitalet ska stärkas. Att förstå att tillbakagången till en situation där kapitalets utveckling prioriteras går emot folkets intressen.
Utan förseningar, med tålamod måste vi stärka vår dagliga kamp på varje arbetsplats, för att höja kamplusten. För att inte acceptera eventuella smulor utan att kräva att vi vill ha tillbaka våra landvinningar utifrån arbetarklassens och folkets behov.
Att nu ha radikala förslag med en kampinriktning, som till exempel arbete åt alla, inga osäkra anställningar, gratis och statlig utbildning och hälsa, reella löne- och pensionsökningar kan bidra till att folket radikaliseras. Detta i samband med initiativ som direkt kan hjälpa dem som har behov, såsom mat att klara dagen, hjälp att förhindra att elen stängs av eller att den grekiska kronofogden konfiskerar folkets bostäder.
I dag finns det förutsättningar och erfarenhet så att folket inte ska luras i kampen mellan de olika imperialistiska centra och i motsättningarna mellan olika delar av monopolkapitalet. För att inte behöva välja mellan de som förhandlar om de olika förutsättningarna för att bli slaktad. Folket måste förkasta dem och överallt ge styrka åt Greklands Kommunistiska Parti, KKE.
För att organisera sitt motstånd, för socialisering av produktionsmedlen, med folkmakt ut ur EU och NATO.
Makis Papadopoulos
Medlem av KKE:s centralkommitté och ansvarig för Centralkommitténs kommitté för ideologi och ekonomi
Översättning: Jannis Konstantis
