Stockholmsappellen 65 år!

Stockholmsappellen mot atomvapnet

Vi kräver ovillkorligt förbud mot atomvapnet, som är ett vapen för terror och för massutrotning av människor.

Vi kräver upprättande av en sträng internationell kontroll för att säkra detta förbuds efterlevnad.

Vi anser att den regering som först använder atomvapnet mot vilket land det än må vara, skulle begå ett brott mot mänskligheten och måste behandlas som krigsförbrytare.

Vi uppmanar alla människor av god vilja i hela världen att underteckna denna appell.

Ur SKP-broschyren mot NATO

På Världsfredsrådets konferens i Stockholm i mars 1950 antogs en appell som uppmanade till ett totalförbud för kärnvapen.  Appellen var kort men kärnfull: ”Vi kräver ovillkorligt förbud mot atomvapnet, som är ett vapen för terror och för massutrotning av människor”. Appellen tillkom på initiativ av den franske fysikern och kommunisten Frédéric Joliot-Curie. Stockholmsappellen undertecknades av 330 000mäniskor i Sverige och 400 – 500 miljoner i hela världen.

I värdlandet Sverige stöddes konferensen och appellen av Sveriges Kommunistiska Parti och andra fredskrafter, medan Socialdemokraterna tog avstånd från den och uppmanade sina medlemmar att inte skriva under. Borgerlighetens och högersocialdemokraternas främsta argument mot Stockholmsappellen var att de påstod att Stalin skrivit den inledande meningen.

Socialdemokratiska kvinnoförbundet tog i maj 1956 ställning mot kärnvapen och Aktionsgruppen mot svensk atombomb (AMSA) bildades av socialdemokrater i juni 1958. Därmed påbörjades begravningen av det svenska kärnvapenprogrammet.

Men liket tycks börja återuppstå. Nu driver den militärkamarilla som alltför länge har haft ett allt för stort inflytande på svensk utrikes- och fredspolitik att föra intensiva kampanjer för en svensk anslutning till NATO, de borgerliga partierna hakar på och försöker driva in socialdemokraterna i samma fålla.

De påstår att NATO inte har egna kärnvapen, och försöker därmed dölja konsekvenserna för Sverige av att gå med i en krigsallians med en gemensam kärnvapendoktrin.  Ett förhållande som NATO formulerar enligt följande: ”Nya medlemmar är fullständiga medlemmar av alliansen i alla dess aspekter, inkluderat deras förbindelse till alliansens kärnvapenpolicy, och de garantier som denna policy ger till alla allierade.” NATO som enligt militärkamarillan inte har egna kärnvapen, utfäster att ”Den största säkerhetsgarantin för de allierade består av alliansens strategiska kärnvapenstyrkor.”

Svenska jurister mot kärnvapen uttryckte det så här i en debattartikel i DN 2011-01-24:

”Nato är enligt sina stadgar en militärallians som bygger sitt försvar på en ”lämplig andel” nukleära stridskrafter i Europa. Man förbehåller sig rätten att använda kärnvapen först (s.k. first use) utan att ha utsatts för angrepp med sådana vapen. Detta gäller också mot länder som inte har kärnvapen.

Enligt vår mening strider denna strategi mot folkrätten sådan den uttolkats 1996 i ett yttrande av Internationella domstolen i Haag. Yttrandet kan tolkas så att det ankommer på NATO: s medlemsstater att aktivt verka för att NATO: s kärnvapenförsvar avvecklas.” Vidare: ”För de alliansfria staterna i Europa – Sverige, Finland, Österrike och Schweiz – är det på dessa grunder viktigt att avstå från medlemskap i NATO: s så länge organisationen bygger sitt försvar på kärnvapen.”

Ett medlemskap innebär att Sverige tar på sig ett medansvar för NATO:s kärnvapen, och skulle därmed medverka till kärnvapenspridning. Ett brott både mot Sveriges riksdagsbeslut om godkännande av Icke-spridningsavtalet 1968 och själva Icke-spridningsavtalet.

Kärnvapnen är en integrerad del av NATO: s försvarsstrategi. Det spelar ingen roll i vilka länder kärnvapnen befinner sig rent fysiskt, är man NATO-land befinner man sig under alliansens kärnvapenparaply. Det gör Sverige till ett garanterat mål i ett kärnvapenkrig.

Närmandet till NATO har fört in Sverige i militära aktioner mot stater som aldrig utgjort något hot mot vårt land.

Ett medlemskap i NATO försämrar på ett dramatiskt sätt Sveriges säkerhetspolitiska läge. Det innebär att vårt land vid en stormaktskonflikt med automatik dras in i ett eventuellt krig. Och risken för krig ökar eftersom ryssarna har all anledning att uppfatta NATO-inträdet som ett led i en inringnings- och aggressionspolitik riktad mot Ryssland.

Det finns inga ryska militärbaser runt USA, däremot rader av USA-baser som omringar ryskt territorium. Enligt Sipri stod 2011 USA, Väst- och Centraleuropa för 58 procent av världens samlade militärbudgetar, Östeuropa (inklusive Ryssland) för sex procent!

En politik för säkerhetspolitisk avspänning vore att bryta allt NATO-samarbete snarast.

Vi kunde börja med att ställa in ARCTIC CHALLENGE EXERCISE, förkortat ACE, enligt Försvarsmakten världens största övning under 2015. I den deltar förutom värdländerna Sverige, Norge och Finland även bland andra USA och Storbritannien. Sammanlagt kommer 115 flygplan samtidigt vara i luften för att öva luftstrid. Övningsområdet sträcker sig över en tredjedel av Sveriges yta.