Här kan du läsa Sveriges Kommunistiska Partis Valprogram 2018 för Stockholms Läns Landsting
MOT PRIVATISERINGAR
MOT EU-DIREKTIV
BÄTTRE ARBETSMILJÖ FÖR DE ANSTÄLLDA
Ur Valprogram 2014 för Stockholms Läns landsting
Inget län, ingen kommun kan ses som isolerad. De måste betraktas utifrån de faktiska maktpositioner som finns på politikens och ekonomins områden i vårt land. Den svenska staten är inte vi – det arbetande folket. Staten tillhör kapitalisterna.
Vi blir delaktiga i den endast när kapitalets spekulationer slår fel och kriser ska betalas. När bromsen slår till i pensionssystemet. Och även när staten åter kommit på fötter får det arbetande folket inte ta del av de vinster de själva skapar. Detta är också satt i system på överstatlig nivå genom EU, en kapitalismens sammanslutning och garant. Naturligtvis lyder politiken och ekonomin för landsting och kommuner under samma maktstruktur. Landsting och kommuner är statens förlängda arm för att verkställa kapitalets intressen.
Stockholms kommun har beslutat att all verksamhet kan utsättas för konkurrens enligt EU-lagen om offentlig upphandling, med undantag för myndighetsutövning. Det betyder i klartext att allt kan privatiseras. Landstinget för samma politik.
SKP kräver att EU-lagarna om upphandling (LOU) och valfrihet (LOV) rivs upp. SKP:s förslag till landstingspolitik i folkets intresse måste finansieras.
Vi förespråkar en annan skattepolitik där produktionen -upphovet till samhällsvinster – samt banker och finansinstitut beskattas. Skatternas väg genom människornas fickor är en omväg. På sikt ska företag och banker övergå i samhällets ägo och bekosta en offentlig sektor i samhällets tjänst.
Det råder regional obalans i Sverige med tre onaturligt växande storstadsregioner och en avfolkad landsbygd. Stockholmsregionen utsätts för alla följder av kapitalismens brist på övergripande samhällsplanering och obalans mellan stad och landsbygd.
Ett typexempel är Nya Karolinska Universitetssjukhuset i Solna. Med motivering om en stark befolkningstillväxt i regionen byggs världens dyraste sjukhus i offentlig-privat samverkan (OPS). Nya Karolinska byggs på sju år av Skanska för 14,5 miljarder kronor och hyrs av Stockholms Läns Landsting med skattepengar på 30 år för 52 miljarder.
Det behövs kamp för att bevara och utveckla arbetarklassens landvinningar och utveckla demokratin så att den inte som nu enbart är formell utan deltagande.
Detta är i korthet SKP:s krav för Stockholms län i landstingsvalet 2014:
Hälso- och sjukvård
• All sjukvård, omsorg och hemtjänst i samhällets ägo – återdemokratisera de privatiserade sjukhus och vårdinrättningar som i dag utgör 50 procent av all vård i länet.
• Allas lika rätt till hälsovård och sjukvård till mycket låg kostnad. En fungerande vårdkedja. Byt ersättningssystem från tidsåtgång till patientens behov.
• Mer resurser för ökad bemanning som ger bättre vård och större patientsäkerhet, bättre arbetsvillkor och högre löner.
• Samarbete mellan landsting och kommuner för patienternas bästa. Mer resurser till äldreomsorgen och personliga assistenter, en tryggare och tillförlitligare färdtjänst och mer kunskap om äldrevården, geriatriken.
Bostäder
• Landstinget har fått i uppdrag att göra en regional bedömning av behovet av nya bostäder i länets kommuner. Det får inte stanna vid att fastställa ett antal. Det viktiga är att få ett folkligt inflytande på bostadspolitiken.
• Bostäder är ingen handelsvara. Stopp för utförsäljning av bostäder i allmännyttan och stopp för ägarlägenheter. Privatisering leder till människors skuldsättning.
• Fler hyresrätter till rimliga hyror, även för studenter, ungdomar och funktionshindrade.
• Statliga subventioner till bostadsbyggande och upprustning av miljonprogrammen utan lyxrenovering.
• Obligatorisk kommunal bostadsförmedling för samtliga hyresrätter.
Kommunikationer
• Landstinget ska ha ensamrätt att driva kollektivtrafik. Säg upp alla avtal med privata företag och ta kamp mot EU-direktivet om privatisering av kollektivtrafiken.
• 0-taxa i kollektivtrafik. Till dess låg enzonstaxa.
• De anställda är kollektivtrafikens största tillgång. Nyanställningar, fasta anställningar, bra löner och villkor, inga delade arbetspass.
• Utbyggd kollektivtrafik ( spår – och busstrafik) som är modern, säker, billig och i enlighet med folkets behov. Vi motsätter oss tillämpningen av offentlig-privat samverkan vid utvidgningen av tunnelbanan.
• Förbifart Stockholm behövs. Bygg med respekt för miljön.
Kultur och fritid
• För en kultur och fritid fri från kommersiella intressen.
• Kultur betyder odling, något som har djup och kontinuitet. Det behövs större resurser till möjligheter för eget skapande liksom för tillgodogörande av konstnärligt och kulturellt utbud.
• Försvara folkbiblioteken som offentliga inrättningar med läsfrämjande och folkbildning som främsta uppgift. Marknaden i offentlig verksamhet (New Public Management)hör inte hemma i välfärden eller kulturen.
• Ökade anslag till bibliotek, kulturgrupper, museiverksamhet och föreningar.
• Arbetstillfällen till kulturarbetare som del i den pedagogiska och kulturella verksamheten.
• Fler och billiga samlingslokaler.
• Ökat stöd till en bred idrotts- och friluftsrörelse samt till friskvård.
Rösta med SKP!
Den svenska fackliga rörelsen kom redan i slutet av 1800- talet fram till att det bästa som kunde frambringas för att försvara lönerna var att inrätta en Arbetslöshetskassa. Redan 1885 inrättade därför Typografförbundet sin A-kassa. Att det var just typograferna som i många hänseenden var först i den fackliga kampen var ingen slump. De var de första arbetarna som kunde läsa, vilket var och är ett krav för att framställa en tidning.
Bakgrunden var att de fackligt organiserade arbetarna diskuterade om hur de skulle kunna skydda sina löner mot lönedumpning. Man kom då fram till att det bästa sättet att motverka lönedumpning var att se till att de arbetskamrater som blivit arbetslösa skulle skyddas mot svält och armod genom att de arbetare som ännu hade jobb såg till att de kunde överleva trots ofrivillig arbetslöshet och därmed inte behöva ta ett jobb till lägre lön än den avtalade för att förhindra familjens svält. Från 1885 fram till dagens datum är A-kassans främsta uppgift att skydda kollektivavtalet mot lönedumpning. Av den anledningen är A-kassan en grundbult i en sund arbetsmarknad. Därför är också A-kassan borgarklassens hatobjekt nummer ett.
A-kassan har faktiskt ända in på 90- talet fungerat förhållandevis bra i sin uppgift att förvara kollektivavtalets löner och övriga villkor.
De första attackerna på A-kassan kom under den socialdemokratiska regeringen med Ingvar Carlsson som statsminister och Mona Sahlin som arbetsmarknadsminister 1993 – 1996. Innan EU- medlemskapet 1995 sänktes ersättningsnivåerna från 90% till 75%.
Därefter fortsatte den socialdemokratiska regeringen 1996 – 2006 under Göran Persson med ytterligare attacker på A-kassan. Det mest ödesdigra beslutet blev då man i riksdagen beslutade att göra A-kassan till en statlig myndighet. Det beslutet innebar i praktiken att man fråntog de fackliga organisationerna beslutanderätten över A-kassans ersättningsnivåer, villkor samt A-kassans personal. Det kan inte heller ses som en slump att den s.k. Lavaldomen kom 2004 då Byggnads och Elektrikerna av EU-domstolen blev bötfällda på miljonbelopp därför att de hävdat att svenska kollektivavtal ska gälla på svensk mark.
Därför kan man nu konstatera att den förödande slakt av A-kassan som den borgerliga Alliansen ständigt gör och som går under beteckningen ”arbetslinjen” är bara ett fullföljande av den politik som socialdemokraterna med vänsterpartiet och miljöpartiet som regeringsunderlag inledde redan 1993.
Avsikten med den politiken har hela tiden varit och är att svälta ut de arbetslösa för att förmå dessa att sälja sin arbetskraft till ett lägre pris än vad avtalet föreskriver. Samt att det sätter en rejäl hämnsko på de fackliga företrädare som fått i uppgift att förhandla fram nya avtal.
För att försvara och återta makten över A-kassan och därmed förvaret av kollektivavtalet krävs det en facklig och politisk kamp, där den ena inte kan föras till seger utan den andra.
Därför gäller det nu för väljarna på söndag att noga väga de olika partierna synpunkter och då skall man finna att trots att det är åtskilliga partier av olika valörer som kandiderar i årets riksdagsval så finns det endast ett parti som märker ut sig genom att konsekvent hävda kollektivavtalet och A-kassan, det partiet är SKP.
I SKP Stockholmsdistrikts valprogram för landstinget kan vi läsa:
Stockholms kommun har beslutat att all verksamhet kan utsättas för konkurrens enlig EU- lagen om offentlig upphandling, med undantag för myndighetsutövning. Det betyder i klartext att allt kan privatiseras. Landstinget för samma politik. SKP kräver att EU- lagarna om upphandling (LOU) och valfrihet (LOV) rivs upp.
Vidare kan i samma valprogram läsas:
Kräv alltid svenska kollektivavtal hos de olika entreprenörerna och att man inser vikten av att personalen är fackligt organiserad.
De väljare som på söndag insett vikten av en väl fungerande arbetsmarknad och som verkligen menar allvar med det har egentligen bara ett alternativ och det är SKP.
Nu skall ingen förledas att tro att vi genom att använda en viss valsedel på söndag kommer att uppnå det kapitalistiska lyckoriket. Det kommer vi inte att göra av den enkla anledningen att det riket inte finns eftersom kapitalismen bygger på den ena människans parasitära tillvaro på den andres bekostnad. Dock skall inte den signal och kampenergi som meddelas genom att rösta på SKP undervärderas.
