Med anledning av att Sveriges Kommunistiska parti fyller 100 år anordnas en föreställning om kommunisten, dramatikern och regissören, Bertolt Brecht.
ABF.huset, Sveavägen 41 i Stockholm, Z-salen
Söndagen den 12 februari 2017, Kl 13.00-15.30
Arrangör: Sveriges Kommunistiska Parti (SKP) Stockholmsdistriktet
Program
Solidaritetssången
Sjörövarjennys sång ur Tolvskillingsoperan
Vad är “den episka teatern”?
Brechts lärostycke Åtgärden
Richard Turpin läser scenen Utplåningen
Ann-Katrin Hegvold, sång, och Kjell Bygdén, accordeon,
Dikter, tonsatta av Hanns Eisler och Kurt Weill
PAUS
Musik
Brechts lärostycke Heliga Johanna från slakthusen
Recitation Däruppe sitter ett fåtal, därnere många….
Richard Turpin Till kommande släkten
Sång till freden, efter Pablo Neruda
Utställningar:
Repetition med Bertolt Brecht
Brecht i DDR
Affischtävling på temat Brecht 1978
[gview file=”https://stockholm.skp.se/wp-content/uploads/sites/3/2016/12/Vems-värld-Brecht.pdf”]
Den 27 januari var det Förintelsens minnesdag. I samband med den gav överintendenten Ingrid Lomfors på Forum för levande historia sina ord till ”Tankar för dagen” kl. 06:50, innan nyheterna i P1.
Sveriges Radio beskriver Ingrid som följer: ”som ung vuxen fick hon veta att hennes mamma överlevt Förintelsen. Då gav sig Ingrid iväg på en resa i tid och rum för att leta efter sin familjs historia. Att foga samman skärvorna av det som gått sönder, och samtidigt skapa nya sammanhang och mönster har blivit en livsuppgift”.
I radion i morse målade Ingrid kriget med mycket små penseldrag i personliga tillkortakommanden och betraktelser och började med att Inte berätta vem eller vad som befriade Auschwitz och hennes mor från bödlarna där. Inte ett ord om att det var den sovjetiska ”Röda Armén”. Hon fortfor sin historia med påståendet att andra världskriget var ett krig mellan Hitler och Stalin.
Det är otroligt hur naivt, förfalskat och borgerligt allt blir i händerna på den som inte tar med klasskampen i beräkning. Fasismen och dess tyska variant nazismen var kapitalismens svar för att med våld behålla sin makt mot socialismen och det klasslösa samhällets maktövertagande, både i de egna länder (Tyskland och Italien) men främst mot ”bolsjevismen och judendomen” i Sovjetunionen.
Sovjetunionen- socialismens bålverk mot fascismen och imperialismen. Som vi alla vet är kapitalism och socialism två diametralt olika samhällssystem, där det ena inte kan inrymma det andra. Det var där huvudkonflikten stod under det andra världskriget och där Sovjetunionen och socialismen slutligen stod som segrare.
På det mindre planet står kampen mellan kapitalister och arbetare, vars intressen aldrig kommer att kunna förenas.
Det är detta allt handlade om och fortfarande handlar om. Det är den grundläggande frågan för mänsklig samexistens: människans exploatering av människan, krig, kriser och miljöförstöring eller det demokratiska och klasslösa samhället?
I morse kunde vi bara konstatera att Ingrid Lomfors lyckats med att finna nya sammanhang och mönster av de skärvor hon återfunnit. Dessa återfinns bara i hennes vilda fantasi och det passar bra för en intendent i ”Forum för levande historia”. Det passar bra för borgerligheten och dess historieförfalskning. Det passar bra i den tid när lögner upprepas till dess de blir sanning.
Foto: Kommunal
Till vad behöver kapitalet och dess klassystem borgerliga politiker när de s.k. arbetarpartiernas, fackförbundens och LO:s ledning företräder kapitalismen och den privata egendomsrätten allt vad de orkar, och det på ett bättre sätt än vad borgarna någonsin skulle klara. Men nämnda opportunister är inte arbetarklassens representanter bara för att de synbarligen befinner sig i det lägret.
I SKP har vi sedan länge uppfattat att det inte finns någon större ideologisk distans mellan borgerligheten och opportunismen inom S och flera av LO- förbunden. Samarbetet med kapitalet är alltför intimt att det inte är förvånande när ledarna i de reformistiska organisationerna helt öppet värnar om kapitalets vinster, konkurrenskraft och inflationsmål än att företräda och trygga arbetarklassens ekonomiska intressen.
Nu har ju även Kommunals ordförande Tobias Baudin tydligt visat sin hemvist när han gått ut och godkänt vinster i vården. För att göra detta må han ju ha någon bakom ryggen, måhända Svenskt Näringsliv, för inte är det Kommunals medlemmar.
För sitt argument anför han att sjukvården är så hårt reglerad att det inte föreligger någon fara för dess personal att förlora sina arbeten och att de följaktligen inte pressas lika hårt av privatiseringar som inom andra sektorer.
Men för det första: är det fackets roll att försvara stora enskilda vinster inom sjukvården? Borde det inte vara viktigare att pengarna går till högre löner för de arbetande och till själva verksamheten för att utveckla denna och åter få en vård med både kompetens, kvalitet och mänskliga värden, något som allteftersom har berövats till förmån skatteparadis och privata fickor.
För det andra: i den privatägda vård där ”vinsterna” ska uppstå måste verksamheten ”slimmas” och effektiviseras. Det är ett av kapitalets mest beprövade och arbetarfientliga verktyg, och har använts flitigt sedan 90-talet, också inom hela den samhällsfinansierade sektorn. Därvid minimeras arbetsstyrkan och arbetsmiljön försämras.
Vi frågar oss naturligtvis sedan när och var det blev fackföreningens uppgift att gå i bräschen för detta (läs kapitalet).
Baudin säger sig inte kunna förstå varför Kommunal för två år sedan köpte 42 000 Attendo-aktier, för att nu gå emot Kommunals och LO:s tidigare ställningstagande, för vinster i välfärden men vilja exkludera sjukvården?
Vi frågar oss vilka de var som 2015 godkände Kommunals aktieköp och bakband hela arbetarklassen och i synnerhet de inom den berörda sektorn? Jo, föregående korrupta ledning i intimt samarbete med herrarna i rovkapitalistbranschen.
Kommunals medlemmar är starkt upprörda och känner sig inte hemma genom det representantskap som alltmer vrider sig åt höger och som maskar i spiralform. Med sådana vänner behövs inga fiender.
För att råda bot måste medlemmarna omedelbart kunna befria sig från dylika personers missbruk av sina förtroendeposter och fackföreningsrörelsen måste utvecklas till en genomlyst organisation där besluten fattas underifrån och bli en kamporganisation i arbetarklassens tjänst, fri från borgare.
Vi upprepar SKP:s ståndpunkt från valet 2014: Privatisering är stöld!
Fackligt aktiva kommunister inom Kommunal
Stockholm den 16 januari 2017
Fidel Castro, en av de absolut största kämparna genom tiderna mot kapitalismens diktatur, envälde och imperialism och för ett samhälle utan exploatering, med social och ekonomisk jämlikhet och rättvisa, har vid 90 års ålder gått ur tiden.
Den kubanske ledaren, kommunisten och marxist-leninisten utsattes för 600 mordförsök arrangerade av USA:s statsterrorism och den exil-kubanska maffian i Miami.
Är det någon vi hade önskat evigt liv för sin fasta och konsekventa hållning och som inspirationskälla, är det Fidel Castro.
Redan någon timme efter kamrat Castros död spekulerar statsmedians journalister och experter öppet över möjligheten till sociala och politiska förändringar på Kuba, d.v.s. möjligheten att med olika former av statskupper kunna återinföra det plundrande system där den enes “frihet” att berika sig på andra människors arbete, att lägga beslag på jordens naturrikedomar och föröda miljön blir lag, liksom friheten att hålla det arbetande folket kvar i träldom och svält. Det var dessa friheter som det kubanska folkets revolution under ledning av Fidel Castro och Che Guevara slängde tillbaka till USA, över Floridasundet.
Det var också på grund av det kubanska folkets revolution anförd av Fidel som USA införde en blockad som kostat Kubas folk svåra umbäranden och hundratals miljoner dollar i utebliven handel. Ändå har Kubas folk fortsatt på revolutionens och socialismens väg sedan 1959 med fri utbildning, sjukvård och omsorg för alla. Just rätten till fri sjukvård, utbildning och omsorg, det som ju i grunden utmärker ett mänskligt samhälle har också varit det sista som det socialistiska Kuba vägrat att skära ned kostnaderna på, trots att landet varit utsatt för ett ekonomiskt struptag av imperiet. Den kubanska staten har dessutom på ett utomordentligt sätt, trots svåra umbäranden av blockaden lyckats exportera denna medmänskliga hjälp till behövande länder. En praktisk solidaritet och något som är en bristvara i den civilicerade och demokratiska värld som anförs av USA:s och NATO:s krigsmaskiner.
191 länder i FN:s Generalförsamling röstade år 2015 för att USA skulle upphäva sin blockad. Endast två länder gick emot denna majoritet: USA och USrael
Det är klart att det är genomförandet av revolutionen och avskaffandet av klassamhället som är och har varit en nagel ögat på monopolkapitalismen.
För den absoluta majoriteten av det kubanska folket och för oss socialister och kommunister kommer han att förbli en ledstjärna och det är Kamrat Fidel Castros livsgärning för ett sant demokratiskt samhälle som gör honom odödlig.
Leve Fidel Castro!
Leve den kubanska revolutionen!
Leve socialismen!
Sveriges Kommunistiska Parti, SKP
Stockholms län
Stockholm, den 26 november 2016
Socialismen är framtiden
Fira Oktoberrevolutionens 99-årsdag med oss den 30 oktober i Stockholm
Bagarmossens Folkets hus
Söndag den 30 oktober 2016, kl 15:00 – 18:00
Stockholmsbon Eva Nysäter som kallar sig diversearbetande konstnärinna har med en spärrvakts ögon och sin i-phone fotograferat vackra vyer och moment i tunnelbanan.
Eva Nysäter
Utställningen Ur underjorden – bilder och betraktelser finns på Blackebergs bibliotek i Bromma fram till 26/10. Öppettider dagligen utan lördagar. För klockslag ring 508 30 655.
Fridhemsplan Blå linje
Johannelund
Brunkebergstunneln
City
Eva Nysäter är även medlem i Föreningen Arbetarskrivare och i föreningens tidskrift Klass nr. 3/2016 finns hennes novell Min sommar i underjorden. Den ger oss många fina möten mellan en spärrexpeditör och resenärer.
Odenplan, södra.
Jag är din hundrade kund. Jag får åka gratis, säger trafikanten med ett stort skratt som smittar över.
När jag stämplat hans remsa får jag välja två bitar ur hans godispåse. Jag tar en söt röd och en sur lakrits.
Kanske är vi människor mer lika än vi tror.
Vällingby, norra.
Bråk på Hässelbytåget. Tjejer som slår varann i huvudet med flaskor. Tur jag sitter inlåst här.
Odenplan
Värsta tempot på Odenplan. Stämpelarmen jobbar övertid. Söta, små flickor från Örebro ska göra Stockholm. Laddar det ena 24-timmarskort efter det andra.
Universitetet.
Idag träffade jag en så vacker städare. Han var från Goa och tyckte om mina örhängen. Han var lärare i filosofi, kom från en fin familj och sommarjobbade för extrapengar. Det var lätt att bli kär i hans långa, blåsvarta hår och snälla ögon som tittade rakt in.
-Vi ses, sa han när han åkte iväg. Och kom aldrig igen.
Fridhemsplan, norra
Jag ser pigg ut när jag börjar idag, att kollegan kommenterar det. Efter tre timmars oavbrutet stämplande, avläsande av sms-biljetter och svarande på all världens frågor i 30 graders värme tar jag slut.
Eva Nysäter har under olika perioder arbetat som spärrexpeditör i tunnelbanan sedan 1978/79 då tunnelbanans alla delar tillhörde Stockholms lokaltrafik SL, idag är anläggningen svensk och planering, drift och underhåll Hongkongkinesisk. Luften under jord är en skillnad mellan då och nu. ”När jag började fick vi röka i våra hytter men resenärerna fick inte röka. Hemsk röklukt. Och det fanns asbest i tågens bromsband. 78-79 blev det svart i näsduken när jag snöt mig efter ett arbetspass och det visade verkligen den dåliga luften. Men även idag är luften på stationen Mariatorget sämre än på Hornsgatan.” ornsgata
Eva är stockholmska men har tillbringat alla lov och somrar i Dalarna vilket har grundlagt hennes kärlek till naturen. Inspirerad av färger har hon arbetat med batik, växtfärgat garner, vävt mattor och målat akvareller. Gått ett år på konstnärliga linjen i Järna. Nu fångar i-phonen ljuset i underjorden.
Parallellt med jobbet i tunnelbanan har Eva Nysäter funnits på både separat- och samlingsutställningar med olika konstnärliga alster. På bibblan i Blackeberg finns två skrifter utlagda där hon är med, antologin Kneget från 2006 och tidskriften Klass nr 3/2016 där ovannämnda novell ingår. Klass är tidskrift för Föreningen Arbetarskrivare med fokus på klass och litteratur. ”Klass ger klassamhället ansikten”, kan man läsa. Utgivare är Jenny Wrangborg, av många älskad poet som man har hört läsa dikter på offentliga möten. Kallskänkan och Vad ska vi göra med varandra finns i bokhandeln.
Tydligt mellanrum
Temat tunnelbana ger SKP i Stockholms län anledning att citera ur avsnittet Kommunikationer i valprogrammet 2014 för Stockholms Läns Landsting:
Landstinget ska ha ensamrätt att driva kollektivtrafik. Säg upp alla avtal med privata företag och ta kamp mot EU-direktivet om privatisering av kollektivtrafiken.
0-taxa i kollektivtrafiken. Till dess låg enzonstaxa.
De anställda är kollektivtrafikens största tillgång. Nyanställningar, fasta anställningar, bra löner och villkor, inga delade arbetspass.
Utbyggd kollektivtrafik (spår- och busstrafik) som är modern, säker, billig och i enlighet med folkets behov. Vi motsätter oss tillämpningen av offentlig-privat samverkan vid utvidgningen av tunnelbanan.
Förbifart Stockholm behövs. Bygg med respekt för miljön.
